Dagbok mot atomkraft

Dagboken tar semester

2010-06-24T08:52:00.005+02:00

Jag startade den här bloggen i september förra året när statsminister Fredrik Reinfeldt meddelade att han fann det logiskt att bryta uran i Sverige om alliansregeringens kärnkraftpolitik gick igenom. Men redan när Maud Olofsson bytte fot i kärnkraftfrågan i februari samma år hade jag börjat skriva om kärnkraften på en annan blogg. För att göra de inläggen tillgängliga också från den här bloggen lägger jag in länkar till dem längst ner i det här inlägget.

För en vecka sedan drev regeringen genom sin kärnkraftpolitik i riksdagen och i morgon är det midsommarafton. Då passar det bra, tänker jag, att ta semester från bloggandet om kärnkraften. På återhörande!

Inlägg om kärnkraften på bloggen Under ytan - Närmare rörelserna:

Kampen går (inget) vidare. 16 februari 2009. Med anledning av regeringens energiöverenskommelse. Här.
Klimathot och kärnkraftpropaganda. 18 februari 2009. Med anledning av några tankar av Johan Galtung. Här.
Näringslivets känsla för grönt. 22 februari 2009. Om Nätverket för framtidens energi och dess försök att involvera fackföreningsrörelsen och ABF i sin kärnkraftpropaganda. Här.
Utan tvivel är man inte klok. 23 februari 2009. Här.
EON planerar - Vi demonstrerar! 22 april 2009. Om Folkkampanjens manifestation i Stockholm m m. Här.
Kärnkraften: Riksdagen röstar, partipiskan viner. 15 juni 2009. Dagen före riksdagens debatt om regeringens energipolitiska proposition. Här.
Maud Olofsson: "Vi tjabbar om litet småsaker..." 16 juni 2009. Efter riksdagsdebatten om energipolitiken. Här.
"Kärnkraftsvotering slutade med polisingripande i Sveriges Riksdag. 16 juni 2009. Efter voteringen om energipolitiken. Här.
Vem vet vad riksdagen beslutade om energipolitiken? 17 juni 2009. Apropå mediernas tystnad och Svensk Energis desinformation. Här.
Moderaten som inte visste vad han gjorde. 18 juni 2009. Mera om förvirringen efter riksdagsbeslutet. Här.
TT och Vattenfall vilseleder. 23 juni 2009. Ännu mera desinformation efter riksdagens energidebatt. Här.

Dagen efter dagen efter

2010-06-19T10:46:00.010+02:00

Igår var det dagen efter det väntade riksdagsbeslutet.

Näringslivet jublade och Expressen hyllade Maud Olofsson som en modig kvinna medan Centerpartiet sjönk under 4-procentspärren.

Energiprofessorn Björn Karlsson trodde att det blir fler än tio reaktorer framöver och ekonomidoktorn Petter Rönnblom sa att det inte spelar någon roll vad folk tycker.

Andreas Carlgren fortsatte sin skamlösa retorik och låter alltmera som sin namne i Public Service.

Andra av oss skrev sorgsna mejl till varandra, ibland med ett trotsigt tillägg: "Men som vi säger i kvinnorörelsen: Det är bara att bryta ihop och komma igen!" Men Greenpeace förnekade sig inte, de har inte tid att bryta ihop. På torsdagen släpptes deras aktivister på fri fot ur häktet och igår morse låg ett nytt mejl i inkorgen: Nu laddar vi inför valet! Också Naturskyddsföreningen siktar redan på höstens val: Riv upp kärnkraftbeslutet!

Och idag är det dagen efter dagen efter. Nog skulle det vara skönt att hålla på med annat men jag kan inte låta bli att skumma webben. Jag fäster mig vid två saker: Industrins glädje och Centerpartiets upplösning.

Industrin först:

Äntligen! utropar Industrikraft å basindustrins vägnar i sitt pressmeddelande. "Det övergripande målet är att i tid före avvecklingen av de äldsta reaktorerna ha en ny reaktor igång som kan trygga produktion och jobb i Sverige." I förbifarten upprepar man osanningen att kärnkraft är koldioxidfri. Här.
"Industrin tror på nya reaktorer" är rubriken på Upsala Nya Tidnings stora artikel som bl a citerar Magnus Hall, vd i Holmen papper: "Att det nu måste ske utan statliga subventioner och att skadeståndsanspråken på bolagen ökar tror han inte kommer att sätta käppar i hjulet." Här.
Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström jublar över Riksdagens beslut att tillåta att det byggs nya kärnkraftreaktorer. Här.
"Basindustrin välkomnar beslutet" är rubriken i Ny Teknik som skriver om Industrikraft som bildats av basindustrin för att bygga ny svensk elproduktion, företrädesvis ny kärnkraft: "Med beslutet igår i ryggen avser bolaget nu att öka takten i produktionsplanerna." Här.
"Nu kan vi arbeta långsiktigt med utvecklingen av nästa generations kärnkraft och vi anser att kärnkraft har en stark fördel då den har väldigt låga koldioxidutsläpp" säger Torbjörn Wahlborg, chef för Vattenfall i Norden. Här.
E.ON: "Det är glädjande att Riksdagen nu fattat dessa beslut. De skapar förutsättningar för att den svenska elförsörjningen även framöver ska vara nästan koldioxidfri baserad på vattenkraft, kärnkraft och en ökad andel ny förnybar energi, säger Ingemar Engkvist, tillträdande VD för E.ON Kärnkraft Sverige." Här
Lars Thuring, VD för OKG i Oskarshamn: "Det här är väldigt positivt, framförallt för OKG som driver Sveriges äldsta kommersiella kärnkraftverk. Det är givetvis högaktuellt för oss att börja planera för ett eventuellt nybygge. Ledtiden för att bygga nytt ligger idag på 10-15 år." Här.

Jag undrar vad de centerpartistiska ja-tryckarna tänker när de ser hur deras kärnkraftbeslut släpper loss denna glädje och handlingskraft inom industrin. Tidigare har centerpartisterna indirekt påstått att de lurat folkpartiet att tro att det ska kunna byggas nya reaktorer. Nu får de dessutom inkompetensförklara den svenska basindustrin och ledningen för Vattenfall där Maud Olofsson utövar ägaransvaret. Ska centern undervisa företagsledarna om hur marknaden fungerar?

Så var det Centerns upplösning.

Oenigheten i riksdagsgruppen och ledningens osnygga metoder har varit en följetong i medierna och att segern i torsdags var ett moraliskt nederlag för partiet framgick tydligt för den som lyssnade på miljöministerns och riksdagsledamöternas retorik i talarstolen.

Men lojaliteten med partiet är stor hos de aktiva företrädarna och inte ens centerpartister som är kända för sitt kärnkraftmotstånd är öppet kritiska när de intervjuas av Länstidningen:

Maria Söderberg (C), kommunalråd i Krokom, vill egentligen inte kommentera Per Åslings röst men vänder sig mot beslutet att bygga ny kärnkraft i Sverige. På frågan om hon anser att Per Åsling och de andra Centerpartisterna i riksdagen har svikit blir det en lång paus.
– Ja, visst känner jag en sorg över detta. Samtidigt måste vi komma framåt i de alternativa energierna och Sven Bergströms motion stärkte detta otroligt mycket, säger Maria Söderberg.

Håkan Larsson (C), före detta riksdagsledamot från länet, är också kritisk till själva beslutet men vill inte gå så långt att han kritiserar Per Åslings sätt att rösta.

– Jag har ingen riktigt uppfattning om det. Han får göra sitt ställningstagande. Men jag skulle ha väldigt svårt att tro att jag hade röstat i den riktningen om jag suttit i riksdagen i dag.

Försiktighetens tystnad har också varit kompakt på Facebook-gruppen "Centerpartister mot kärnkraft". Den har det kaxiga mottot "en omedelbar avveckling av kärnkraften" och har flera riksdagsledamöter som medlemmar (t ex Sven Bergström, Lennart Pettersson och Maria Kornevik Jakobsson). Diskussionen har i stort sett uteblivit under hela dess existens men efter riksdagsbeslutet i torsdags kom ett par inlägg:

Tror vi kan lägga ner gruppen nu. Jag lämnar i alla fall denna gruppen nu. Vi blev bara 213 och nu är loppet kört. Partiet lämnade jag i vintras men nu får jag väl fundera på vad man ska rösta på, om jag ska rösta. Skaffa Börje Hörnlunds memoarer och läs, det tänker jag göra. Hej då!

Lägga ner gruppen ska vi väl inte göra - bara döpa om den till F.d. centerpartister mot kärnkraft! För nu måste vi ju alla arbeta stenhårt för att de verkliga kärnkraftsmotståndarna blir tillräckligt många efter valet, så de kan skrota den nya lagen innan den träder i kraft!

Också partiets gamla höjdare har varit tämligen försiktiga med sin kritik av Centerns nya kärnkraftslinje. När jag träffade energiministern i Fälldins första regering, Olof Johansson, på Energitinget i våras sa han: "Jag har lämnat politiken. Mig får du inget vettigt ur."

Börje Hörnlund är den ende som själv formulerat sin ilska offentligt men också Lennart Daléus, tidigare Linje 3-general och centerledare, och Bo Dockered, tidigare LRF-bas, har varit tydliga i sin kritik. Birgitta Hambraeus, som spelade en avgörande roll när Centern kom att leda kärnkraftmotståndet i riksdagen, har sedan länge lämnat partiet men överraskade i torsdags med att säga: "Jag nästan hoppas att de åker ur riksdagen."

Det går inte heller att ta miste på att Torbjörn Fälldin är kritisk mot den nya centerlinjen. "Men han är förtegen" sa Olle Svenning när han i TV intervjuades om sin nyutkomna bok om den förre centerledaren. Igår skrev Svenning i Aftonbladet under rubriken "Maud Olofsson - Centerns fall?":

Tänk, kan man undra, om Fälldin vetat att en av hans efterträdare 2010 skulle ingå regeringsallians för utbyggd kärnkraft. Eller att Andreas Carlgren – en gång ledare för den unga Centerns kamp mot kärnkraften – från riksdagens talarstol skulle prisa den nukleära energin.

Fälldin, som trots allt hejdade den vettlösa utbyggnaden av kärnkraft, anklagades för svek. Därmed är den sortens moraliska dom förbrukad; den är för klen för Maud Olofsson och Andreas Carlgren.

Fälldin-Centern gav kärnkraften flera ideologiska dimensioner. Miljön hotas, såväl av det för oändlig tid smittade avfallet som av uranbrytningens giftiga hantering och reaktorhaverier.

Kärnkraften står i närmast övertydlig konflikt med decentralism och frihetlighet; den är till sin karaktär storskalig och centralistisk – därmed svårt sårbar. Den kräver en minutiös övervakning.

1970-talets framgångsrika Centergeneration påminde ständigt om sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen. Det var temat för Fälldins tal i FN.

Fälldin skickar inte ut några kommentarer till dagspolitiken. Kontrasterna mellan 70-talets framgångar och dagens sönderfall är tydliga nog.

Häromdagen fick jag ett mejl med följande fråga om mitt bloggande:

Jag bara undrar när du ska bli kritisk till den nuvarande oppositionens handlingsförlamning från kärnkraftsomröstningen?

Frågan syftar förstås på socialdemokratins kärnkraftpolitik. Mot den har jag varit kritisk i 45 år och jag kan fortfarande råka i affekt när jag tänker på Linje 2. Jag skrev om detta sabotage mot demokratin när Alliansregeringen förra året offentliggjorde sitt svek mot sina vallöften men det är sant att jag sedan dess ägnat mig åt att kritisera de nuvarande regeringspartierna, framför allt Centern. Samtidigt kan jag säga att jag på det hela taget kan instämma i Birger Schlaugs utbrott häromdagen när han skrev om manipulatören Ingvar Carlsson. (Schlaug kommenterar för övrigt också torsdagens kärnkraftbeslut under rubriken "Det lär bli mera kärnavfall - Låt det nya Centern också bli avfall".)

Visst måste det kännas surt för centerpartisterna i riksdagen att möta en socialdemokrati i kärnkraftmotståndets skepnad och till sist brast det också för Sven Bergström i replikskiftet med Patrick Eriksson: "Med tanke på den historia som du har i ditt parti är det kanske lite magstarkt att ha munnen så full med invektiv och åthutanden." Och visst finns det skäl att fråga sig hur mycket vi kan lita på socialdemokraterna framöver. I alla fall tror jag inte att de vill göra kärnkraften till en fråga för valrörelsen.

Fotnot: Jag var medlem i Socialdemokratiska partiet 1966 - 1983 och aktiv i SAFE, de socialdemokratiska kärnkraftsmotståndarnas nätverk, som bildades efter partiets valnederlag 1976. Sedan 1983 partilös. SAFE lever vidare som ett eget politiskt parti i Nässjö där de har elva ledamöter i Kommunfullmäktige och numera samregerar med S och V. Läs mera här.

Lång dags färd mot ja till kärnkraft

2010-06-17T20:30:00.010+02:00

Klockan är snart halv tio på kvällen. Efter en maratondebatt som började vid tiotiden i förmiddags beslutade riksdagen alldeles nyss om regeringens kärnkraftspolitik. Resultatet blev det väntade. Med 174 röster mot 172 blev det ja till att tillåta högst tio nya reaktorer som ersättning för de nuvarande när dessa tas ur drift. Med 174 röster mot 170 (och två nedlagda) godkändes också utskottsbetänkandet om ökat skadeståndsansvar för kärnkraftsbolagen.

Utanför riksdagen agiterade kärnkraftmotståndare från bl a Greenpeace, Folkkampanjen och Fältbiologerna in i det sista för ett nej till alliansens kärnkraftpolitik. Om man tog av sig soltröjan kunde man också få sitta på läktaren och lyssna på debatten. Det var inget fel att vara klädd i soltröja under andra riksdagsdebatter, sa vakterna, men just i dag var det ett etikettsbrott. Förra året släppte vakterna in oss med soltröjor men å andra sidan blev vi omhändertagna av polisen någon timme senare (här).

Själv har jag varit hemma idag och nästan hela dagen lyssnat på debatten i riksdagens webb-TV. Om den finns mycket att säga men jag sparar mina reflexioner till ett kommande inlägg på bloggen.

UPPDATERING 18 juni:

Tre ledamöter var frånvarande under omröstningen. En socialdemokrat (Kerstin Engle från Skåne), en centerpartist (Maria Kornevik Jakobsson från Västra Götaland) och en moderat ( Anne Marie Brodén, Hallands län) .

Kornevik Jakobsson är särskilt intressant i sammanhanget. Direkt efter Centerpartiets kuppartade svängning i februari 2006 skrev Göteborgs-Posten: "Maria Kornevik Jakobsson (C) från Mölnlycke, blev lite "skogstokig" när hon fick beskedet i riksdagsgruppen. - Jag är fortfarande emot kärnkraft och var lärjunge till Lennart Daléus -79. Men vi står i kärnkraftens parentes. Och nu väger miljösatsningar på förnybar energi över i vågskålen." (6 februari).

Protokollet från riksdagens debatt och voteringarna finns här (Debatten avser både betänkandet om tillstånd för nya reaktorer och betänkandet om ansvarsfrågan)

Debatten finns också i arkivet för riksdagens webb-tv. Här kan man klicka sig fram till enskilda talares olika anföranden.

Vad gör vi med dessa okunniga och högutbildade män?

2010-06-16T19:03:00.018+02:00

Idag skrev Maria Wetterstrand och Peter Eriksson på DN Debatt:

Många talar om en renässans för kärnkraften. I april 2010 lät ett energibolag göra en undersökning bland svenskarna. Frågeställningen gällde vilket energislag som har byggts ut mest i världen de senaste åren.

En stor andel – 57 procent – av de svarande trodde att kärnkraften hade byggts ut mest och att vindkraftens ökning var jämförelsevis liten. Verkligheten är dock den rakt motsatta: vindkraften har byggts ut 70 gånger mer än kärnkraften.

En intressant men talande knorr är att de som trodde mest på kärnkraften var högutbildade män, där hela 78 procent trodde att mer kärnkraft har byggts. De som hade bäst koll var unga kvinnor, arbetare och arbetslösa.

Det där var ju inga dåliga grejer. Men nu kommer det mera. En av dessa okunniga högutbildade män, tryggt hemmavarande i sin 78-procentiga majoritet, anmäler sig nu på nätet som frivilligt demonstrationsexemplar. Han gör det genom att mini-föreläsa om hur det här med siffror och energi egentligen ligger till. Han skriver:

Wetterstrand och Eriksson anför som argument mot kärnkraften att "vindkraften har byggts ut 70 gånger mer än kärnkraften". De låter dock bli att nämna att vindkraften fortfarande bara står för ca 1 procent av världens elproduktion och 2 procent av den svenska elproduktionen. En ökning blir lätt väldigt stor i procent om man startar från en väldigt liten bas. Detta enkla förhållande använder Wetterstrand och Eriksson till att skapa en synvilla. I själva verket - om man räknar i TWh - blir bilden en annan.

Problemet för denne högutbildade och okunnige man, som för övrigt heter Carl B Hamilton och är Folkpartiets energiexpert, är att det exempel som MP-språkrören refererar till räknar just i TWh. Vi citerar själva källan för DN-artikeln:

Under 2008 och 2009 installerades 63 748 MW ny vindkraft i världen, att jämföra med 912 MW ny kärnkraft, enligt statistik från Global Wind Energy Council och World Nuclear Association. Dessutom stängdes 2 739 MW kärnkraft under 2009, betydligt mer än vad som installerades.

Trots den rekordsnabba utbyggnaden av vindkraft i världen tror sju av tio svenskar helt felaktigt att det byggts mer eller lika mycket kärnkraft, säger Johan Ihrfelt, vd på vindkraftbolaget O2. Allra mest okunniga är högutbildade personer, som gått på universitet eller högskola. I denna grupp tror hela 78 procent att det installerats mer (71 procent) eller lika mycket (7 procent) kärnkraft som vindkraft.

Man kan också notera att arbetslösa och arbetare har en mer korrekt bild än tjänstemän och akademiker, samt att unga och kvinnor inte är lika okunniga som äldre och män.

Jag har skrivit i kommentarfältet på Hamiltons blogg och föreslagit att han ska korrigera texten på sin blogg såvida han nu inte vill stanna kvar i gruppen högutbildade och okunniga män. Ännu så länge har han inte tagit lärdom.

En annan som har svårt att ta lärdom är en av hans partikamrater, den andre stora svenska kärnkrafthöken i svensk politik, utbildningsministern och Folkpartiledaren Jan Björklund. Idag hörde jag honom säga i riksdagens partiledardebatt:

"Kärnkraften ger oss nästan hälften av vår elektricitet. Nästan 50 procent"

Precis samma sak sa han i SVTs Agenda i början av året. Då hade han dessutom sällskap av socialministern och KD-ledaren Göran Hägglund. Så här lät det då:

Björklund:Hälften av den svenska elförsörjningen kommer från kärnkraft idag.

Göran Hägglund:Man kan inte tänka bort femtio procent av den svenska elproduktionen. Den finns där!

Men någon vecka senare frågades Björklund ut i Ekots lördagsintervju. Då blev det besvärligt och han tvingades inse att han inte hade ordning på siffrorna. Så här lät det längre fram i intervjun:

Intervjuaren: Jag märkte att du nu använde formuleringen bortemot hälften i stället för hälften...

Björklund: Jo, men 47 procent är väl.... ja 47 procent är den siffra som...när det är igång.

Och nu, några månader senare kommer han ihåg sin osanning men han har glömt att den smulades sönder när han träffade en journalist som gjorde sitt jobb.

Sanningen, förresten, om man ska tro Statistiska Centralbyrån, är att kärnkraften förra året gav 37 procent av elen, och att genomsnittet för de första fyra månaderna i år är 33 procent. Genomsnittet för de senaste tio åren är 44 procent. Om jag nu har räknat rätt förstås - rätta mig om jag har fel :-)

Hälsningar från Hälsingland: Rösta Nej!

2010-06-16T18:16:00.014+02:00

Mannen på bilden är Sven Bergström. Nästan alla som läser den här bloggen vet att han är riksdagsledamot för Centerpartiet och att han i morgon kommer att rösta ja till Alliansregeringens förslag att tillåta nya kärnkraftsbyggen i Sverige. Ändå har han solmärket Atomkraft? Nej Tack på kavajslaget - och bilden togs i går! Vad kan detta betyda?

Som alltid finns det ett större sammanhang som vi kan förstå när vi får hela bilden klar för oss. Den bilden finns nedtill. Kvinnan som har beställt tid hos Sven Bergström i riksdagen heter My Leffler och vi kan tänka oss att det är av respekt för henne som han har tagit på sig märket. För inte ska väl ja-tryckarna försöka sno vårt märke ungefär som Nya moderaterna försökte sno arbetarklassen?

Allvarligt talat: My Leffler är en helgjuten aktivist, fredskämpe och kärnkraftmotståndare och hon sitter i styrelsen för Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen. På senare tid har hon farit runt i bl a Hälsingland, Jämtland och Skaraborg och visat film och diskuterat atomkraften på olika möten. Resultatet har bl a blivit innehållet i påsen som hon har i handen och som hon strax kommer att överlämna till Sven Bergström. Det handlar om 373 vykort med hälsningar som skrivits av människor som My Leffler träffat på vägen. Jag har inte läst korten men kan tänka mig att åtminstone någon har skrivit: "Sven, varför gjorde du oss detta?" Kanske någon rentav (som Rune Lanestrand gjort på sin blogg) har plockat fram Havamal och citerat: "Fänad (egendom) dör, fränder dör, själv dör du även; ett vet jag som aldrig dör; dom över död man."

Foto: Nils Bindslev/Miljömagasinet

Alliansens energipolitik vilar på tre lögner

2010-06-16T14:09:00.010+02:00

Vår energipolitik vilar på tre ben - så heter det i regeringens retorik. I själva verket vilar den på tre lögner.

Just nu sprids dessa lögner av centerpartistiska riksdagsledamöter när de svarar på mejl från upprörda och oroliga väljare som uppmanar dem att rösta nej till ny kärnkraft i morgon. Du kan själv gå hit och skicka iväg din uppmaning till ledamöterna. Ett typiskt svar kan se ut så här. Det är ur detta svar nedanstående osanna påståenden är citerade:

De tre lögnerna:

1: "Centerpartiet har genom överenskommelsen åstadkommit världens mest ambitiösa mål för förnybar energi." Sanningen är att man gör det som ska göras enligt EUs direktiv. Politiken för förnybart finns det majoritet för i riksdagen. Den skulle också kunna åstadkommas över blockgränserna utan att ny kärnkraft tillåts. Besluten i morgon handlar överhuvudtaget inte om förnybar energi - de frågorna behandlas vid andra tillfällen. I Ekots lördagsintervju med Maud Olofsson punkterades denna retorik effektivt redan ett par dagar efter alliansledarnas energikupp. Lyssna här.

2: "Det blir helt förbjudet för staten att ge ekonomiskt stöd till ny kärnkraft." Helt fel. Riksdagen beslutar inte om något förbud. I regeringsförslaget heter det att "statligt stöd i form av direkta eller indirekta subventioner kan inte påräknas" och näringsutskottet har dessutom tillstyrkt Sven Bergströms motion som innebär att regeringen uppmanas "återkomma till riksdagen med förslag om lagstiftning eller andra åtgärder med innebörden att direkta eller indirekta statliga subventioner inte kan påräknas." Någon lag blir det med all säkerhet inte fråga om. Professorn i energipolitik Stephen Thomas skrev i gårdagens Svenska Dagbladet att "Ingen regering kan binda en framtida regering till sina egna löften....den tid som behövs innan man faktiskt kan beställa en reaktor är betydligt längre än livslängden för en regering." Det står också helt klart att kärnkraftindustrin inte låter sig hindras av talet om "inga subventioner till ny kärnkraft". Läs till exempel Kärnkraftsbranschen: Vi bygger utan subventioner!" och om Industrikrafts och Vattenfalls planer här.

3: "Regeringens kärnkraftsproposition innebär även att ett obegränsat skadeståndsansvar införs för att kärnkraften ska betala sin fulla kostnad." Detta är en vilseledande lek med ord. Miljöminister Andreas Carlgren har skrivit att "Det är reaktorägarna som ska betala om olyckan är framme för kärnkraften." Men han talade inte om att reaktorägarna saknar pengar att betala med om en riktigt allvarlig olycka inträffar. I regeringens egen proposition står det, med hänvisning till en utredning av dåvarande Statens strålskyddsinstitut, att "de ekonomiska konsekvenserna av en sådan allvarlig olycka beräknas uppgå till några hundra miljarder kronor". I den lagstiftning där regeringen talar om obegränsat ansvar för kärnkraftsföretagen åläggs dessa att teckna säkerheter motsvarande 12 miljarder kronor. Inga journalister har intresserat sig för att göra detta detta begripligt. Jag försöker reda ut begreppen här.

Jag skulle bli förvånad om vi inte får höra de här lögnerna flera gånger om i morgon när riksdagen behandlar regeringens två kärnkraftspropositioner. En del av oss kommer att vara på plats - på läktaren och utanför riksdagen. Vill du veta mera eller kanske vara med kan du ringa Folkkampanjens kansli 08 - 84 14 90 eller till kanslisten Inger Raabys mobil 073-0209909.

Det är inte helt lätt att förutse när debatten äger rum och besluten fattas. Här är den information som nu finns tillgänglig:

Kl 10 börjar Kammaren med votering av tidigare debatterade frågor. Omkring 10.15 börjar debatten om Näringsutskottets betänkande Kärnkraften - förutsättningr för generationsskifte, där avvecklingslagen behandlas. Därefter kommer Civilutskottets betänkande om skadestådnsansvar etc.

Debatten öppnas av reservanterna Thomas Eneroth (s) 15 min, Kent Persson (v)12 min och Maria Wetterstrand 12 min. Därefter Utskottets ordförande Carl B Hamilton (fp). Debatt melllan utskottets ordförande och de tre reservanterna.

Kammaren bryter för Frågestund mellan kl 14 och 15. Debatten fortsätter och votering sker tidigast kl 16 men antagligen senare, t ex kl 19 eller 20, någon gång före kl 23.

Man kan också följa riksdagsdebatten på webben. Här.

Vägra vara röstboskap!

Ur presskommunikén: Greenpeace har affischerat området kring riksdagen med en satirisk bild som väcker frågan om huruvida enskilda riksdagsledamöter faktiskt har någon möjlighet att ha en egen åsikt – ett ämne som är högaktuellt inför kärnkraftsomröstningen 17 juni.

- Kärnkraftsfrågan är för stor och allvarlig för att politikerna ska böja sig för partipiskor eller kortsiktiga maktanspråk. Riksdagsledamöter som egentligen är övertygade om att kärnkraft är fel väg att gå måste vägra bli röstboskap på torsdag, säger Ludvig Tillman på Greenpeace.

------

”Framtiden finns i förnybar energi – inte i kärnkraft” Här.
Ett Ja kommer att avveckla C Här.
Samhället får betala Här.

Bästa centerpartister, skyll inte på professor Thomas!

2010-06-15T07:43:00.009+02:00

I dag skriver den brittiske professorn i energipolitik Stephen Thomas en stor artikel i Svenska Dagbladet under rubriken "Ny kärnkraft kan bli dyr för staten".

Inlägget kan ses som en replik på flera centerpartisters sätt att utnyttja en föreläsning som Thomas höll inför den centerpartistiska riksdagsgruppen tidigare i år. De har gjort Thomas till ett alibi när de motiverar sina avsikter att rösta ja till regeringsförslaget att ge tillstånd till ny kärnkraft.

Det var i mars som Stephen Thomas höll sin föreläsning. Samtidigt skrev han en artikel i Dagens Industri där han hävdade att kärnkraft inte kan överleva på marknadens villkor. Hans argumentering har sedan övertagits av åtskilliga centerpartistiska riksdagsledamöter, inte minst Sven Bergström, som använder den i sin motion. Vad centerpartistiska däremot inte nämner är att Stephen Thomas också säger att regeringslöften om att inte subventionera kärnkraften inte är mycket att lita på. I artikeln i Dagens Industri pekade han på det brittiska exemplet:

2006 meddelade dåvarande brittiska premiärministern Tony Blair att kärnkraften skulle återvända på bred front i Storbritannien. Motståndet mot att använda skattepengar var så stort att det bara var löften om att kärnkraften inte skulle subventioneras som gjorde planerna politiskt möjliga.
Processen är tidskrävande och tidigast 2013 kan en brittisk reaktorbeställning göras. Till dess kommer landet att ha sett minst två nya regeringar och ingen lär längre känna sig bunden av tidigare löften om att inte subventionera kärnkraft.
En regering offrar knappast sju års förarbete och överger inte kärnkraftsplanerna om elbolagen då meddelar att kärnkraftverken inte kan byggas utan stöd. Troligt är att en regering då erbjuder stöd, men vägrar att kalla det subvention.

I dagens artikel i Svenska Dagbladet förtydligar Stephen Thomas denna ståndpunkt. Han börjar med att nämna att den nya koalitionsregeringen i England består av två partier med helt motsatta uppfattningar om kärnkraften. Hur har de löst problemet? Precis som i Sverige: genom att överlåta beslutet till marknaden och säga att man inte ska ge några subventioner. Thomas skriver:

Denna policy diskuteras nu även i Sverige. Linjen kan verka tillmötesgå de som är skeptiska till kärnkraft eftersom det är en dyr form av elektricitet som bara överlevt till följd av enorma subventioner. Kort och gott formuleras ekvationen att om ekonomin inte går ihop, byggs heller inga nya reaktorer. Men detta resonemang tar inte hänsyn till det faktum att den tid som behövs innan man faktiskt kan beställa en reaktor är betydligt längre än livslängden för en regering.

Thomas skriver att "det starkaste argumentet mot en policy som tillåter ny kärnkraft men inte subventioner är att den blockerar andra energialternativ" - det vill säga tvärtemot alliansregeringens påståenden att en sådan politik främjar alternativen. Han avslutar sin artikel så här:

Ingen regering kan binda en framtida regering till sina egna löften. En policy som förbjuder subventioner till ny kärnkraft kan enkelt överges av en framtida regering. Skulle en regering å andra sidan vid något tillfälle ha utlovat statligt stöd, blir det avsevärt svårare för en framtida regering att dra tillbaka sådana subventionslöften.
Med andra ord: om man öppnar för ny kärnkraft med förbehållet att den inte får subventioneras, hamnar man i en position då man knappast har något annat val än att vika sig om energibolagen – när det väl är dags att lägga en beställning på en ny reaktor – vägrar att göra detta utan statliga subventioner.

Stephen Thomas' artikel kan ses som ett artigt sätt att tala om att han inte gillar att bli ett alibi för dem som tänker trycka på ja-knappen när kärnkraftsbesluten tas. Jag hoppas att den blir läst av riksdagsledamöterna och att de avstår från att missbruka hans auktoritet under debatten på torsdag.

(Om den brittiska koalitionsregeringens "allianslösning" på kärnkraftproblemet har jag skrivit här.)

Aktivistpedagogerna i Forsmark

2010-06-14T18:51:00.018+02:00

Idag har många fått en lektion av Greenpeace.

Miljöministern har till exempel fått veta att något, som han själv säger är helt "oacceptabelt", kan ske vid kärnkraftverket i Forsmark, nämligen att man tämligen enkelt kan ta sig över staketet runt anläggningen och till och med ställa sig på taket till en av reaktorerna. Det hade miljöministern ingen aning om - däremot vet han att det är den socialdemokratiska regeringen som är ansvarig för staketet. Lyssna på honom här i Studio Ett. Där ville för övrigt en säkerhetsansvarig på Strålsäkerhetsmyndigheten (vars chef har kallats till ministern i morgon) inte svara på frågan om vad som hade hänt om det oväntade besöket inte bestått av fredliga Greenpeace-aktivister utan i stället av sabotörer med fientligt uppsåt.

Vad vi också har lärt oss av Greenpeace ' lektion i dag är att det tydigen krävs civil olydnad för att en del journalister ska börja intressera sig för vad som kommer att hända i Sveriges Riksdag på torsdag. Tyvärr blev resultatet av Studio Etts ansträngningar på den punkten inte helt lyckat:

För det första fick dom inte miljöministern att tala sanning - om man nu ens kan säga att dom försökte. Patrik Eriksson från Greenpeace sa helt korrekt att riksdagens beslut på torsdag "handlar om ifall man ska bygga nya kärnkraftverk, öppna upp för det." Han syftade på regeringens förslag att slopa Kärntekniklagens förbud mot ny kärnkraft och avskaffa Avvecklingslagen. Detta fick miljöministern ostört kommentera så här:'

"Det var ju inte som sas här från Greenpeace att beslutet på torsdag handlar om att starta nya kärnkraftreaktorer. Riksdagsbeslutet handlar om något annat, det handlar om att skjuta över hela kostnadsansvaret på kärnkraftindustrin, det handlar om att det är på dom tuffa ekonomiska villkoren och med tuffa miljö- och säkerhetsvillkor som man gör prövningar om man ska få byta ut en gammal reaktor mot en ny och dessutom så betyder ju dom beslut som riksdagen tar på torsdag att vi nu har en rekordsnabb ökning av vindkraft och biokraft som gör att vi minskar beroendet av kärnkraft även när vi fortsätter att använda den."

Inte nog med att Carlgren felciterar Greenpeace och lägger ut dimråder över torsdagens beslut. Han vilseleder dessutom lyssnarna både när han säger att hela kostnadsansvaret skjuts över på kärnkraftindustrin (läs mera om den saken här) och påstår att beslutet på torsdag handlar om vindkraft och biokraft. Men besluten om förnybart tas/togs vid andra tillfällen och de är nödvändiga för att leva upp till EUs direktiv och kräver inte tillstånd till nya kärnkraftreaktorer.

För det andra var frilansjournalisten Anders Jonssons redogörelse för beslutsprocessen i riksdagen inte precis klockren. Han säger att det nya regelverket för kärnkraften (om riksdagsmajoriteten säger ja) träder i kraft först vid årsskiftet. Men det gäller inte Avvecklingslagen - den avskaffas redan 1 augusti och därmed försvinner politikernas möjlighet att i demokratisk ordning stänga reaktorer. Han upprepar också Sven Bergströms argumentering och säger att regeringen vid ett ja-beslut håller sitt vallöfte att inte slopa förbudet mot ny kärnkraft under mandatperioden. Men beslutet att slopa förbudet tas under mandatperioden - genom att det forceras fram nu på torsdag trots lagrådets kritik. Att en del av lagändringarna sedan påverkas först vid årsskiftet betyder naturligtvis inte att man hållit sitt vallöfte. Jonsson påstod också att Bergström fått "garantier" genom "förhandling" med civilutskottet. Detta är inte sant. Bergströms yrkande till Civilutskottet avslogs och risken kvarstår för att regeringens tal om kärnkraftbolagens "obegränsade ansvar" blir, med Sven Bergströms egna ord i hans motion, "en regel utan praktisk verkan”.

Google Nyheter rapporterar om 137 medieklipp om händelserna i Forsmark. Litet plock från Internet:

Carl Hamilton sågar Forsmarks säkerhet i Expressen. Här.

Ny Teknik: Forsmark intaget av Greenpeace. Här.

Patrik Eriksson på Greenpeace: Därför bröt vi oss in på Forsmark kärnkraftverk i morse. Newsmill.

Svenska Dagbladet/TT: Säkerheten på Forsmark kritiseras. Här.

Dagens Nyheter: Protester vid Forsmark - 11 anhållna. Här.

SVT Rapport här.

1- 0 till Greenpeace skriver en Folkpartistisk riksdagskandidat Här.

Jöran Fagerlunds blogg: Allt stöd till Greenpeace! Här.

Jakob Lundgrens blogg: Kärnkraften är sårbar. Här.

Kulturbloggen: Den strålande kärnkraften. Här.

Svenssons blogg: Dålig säkerhet på landets kärnkraftverk? Här.

Socialdemokratisk bloggare: Ingen kärnkraft - inget problem. Här

Bilderna publiceras med tillstånd av Greenpeace

Sex dagar kvar!

2010-06-11T08:38:00.017+02:00

I kväll börjar VM i fotboll och om en vecka är det prinsessbröllop. Samtidigt, i mediernas utmarker, myllrar det av röster som påminner oss om att Centerpartiet nästa torsdag kommer att fullborda sitt svek i kärnkraftsfrågan. Då inträffar det absurda att ett antal riksdagsledamöter som betraktar sig som kärnkraftsmotståndare trycker på ja-knappen när regeringen föreslår att nya reaktorer ska få byggas i Sverige. Här kommer ett urval av kritiska röster och initiativ.

Greenpeace:
Sven Bergströms besked
kan vara ett historiskt misstag

I sitt pressmeddelande skriver Greenpeace:

Centerpartisten Sven Bergströms besked om att han kommer att rösta ja när riksdagen ska ta ställning till huruvida Sverige ska skrota avvecklingslagen och öppna för ny kärnkraft riskerar att bli ett historiskt misstag.

Bergström har rätt i att ny kärnkraft skulle bli oerhört dyrt. Men löftet om att regeringen ska ta fram en tydlig beskrivning av hur man hindrar direkta eller indirekta statliga subventioner garanterar inte på något sätt att nya reaktorbyggen inte påbörjas, som Centern inbillar sig. Särskilt märkligt är det med tanke på hur tydligt statliga Vattenfall har varit med att bolaget är intresserat av att bygga nya reaktorer.

Sven Bergström bör, precis som andra riksdagsledamöter som vill se mer förnybar energi, rösta nej till ny kärnkraft den 17 juni

Filmare mot kärnkraft på söndag

Detaljerad information finns här.

På söndag visas sex kärnkraftskritiska dokumentärer på Bio Rio i Stockholm mellan klockan 15 och 23. Det blir också musik med Anders Linder, Carl-Axel och Monica Dominique, samt gruppen VIMMEL som spelar rysk, finsk och svensk folkmusik. Eva Moberg berättar om En Dånande Tystnad - om mediernas svek, mörklagda fakta och nya rön om Tjernobyls följder. Kafé ute och inne och valfria pauser.

Särskilt intressant: Förhandsvisning av Into Eternity, en ny dokumentär thriller om vår tids farliga aningslöshet i kärnavfallsfrågan. Den har tidigare visats på festivaler utomlands, men har sin Sverige-premiär först den 8 juli i Almedalen. Detta är ett specialtillfälle som medgetts av Atmo och Tempo dokumentärfestival på grund av sammanhanget. Time Magazine skrev i maj 2010: ”… comes at a perfect time to join a worldwide conversation about what to do with the ashes of the nuclear age.”

Det är ABF och Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen som arrangerar.

Vi bryr oss om varandra

Detta är en sida som argumenterar mot ny kärnkraft och gör det enkelt för oss att uppmana riksdagsledamöterna att rösta nej till Alliansregeringens förslag den 17 juni. Här finns ett brev som man med ett par klick kan skicka till samtliga riksdagsledamöter.

Varning 17 juni! är ett av många flygblad som är i omlopp. Det framställdes av Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen till Världsmiljödagen 5 juni och är fortfarande högaktuellt. Hela flygbladet finns här. (Avsett att tryckas på båda sidor och klippas isär som A5-blad.)

Facebookgrupper

Det finns ett antal Facebook-grupper som kanaliserar motståndet mot regeringens kärnkraftförslag. Skriv namnet på gruppen i sökrutan på Facebook så kommer du rätt. Exempel på grupper:

Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen
Stoppa regeringens nya kärnkraftslag!
Atomkraft? Nej Tack
Centerpartister mot kärnkraft
Socialdemokrater mot Kärnkraft
NEJ Till Kärnkraft!!!

Kom till Skara på måndag

uppmanas vi på hemsidan för Skaraborgare mot Kärnkraft. Texten fortsätter:

Seminarium om kärnkraftsbeslutet 17 juni och dess möjliga konsekvenser, och vilka alternativ som finns. Per Bolund, Miljöpartiets energipolitiske talesperson, är inbjuden som föreläsare. Politiker och allmänhet är välkomna att delta i diskussionen! 14 juni kl. 17.30, med fika från kl. 17. Plats: SLU, Smedjan.

Civilutskottet avslog Sven Bergströms yrkande

2010-06-08T13:25:00.007+02:00

Civilutskottet har idag offentliggjort sitt betänkande om regeringens proposition rörande ökat skadeståndsansvar för kärnkraftsföretagen. Propositionen tillstyrks medan man avslår de tre motioner som lämnats in. Det betyder att Sven Bergström inte fick gehör för sitt tredje villkor för att han ska stödja regeringens kärnkraftspolitik. Om detta betyder att han kommer att rösta nej har han ännu inte uttalat sig om.

UPPDATERING tisdag 16:06: Sven Bergström har nu meddelat via TT att han kommer att rösta ja till regeringens kärnkraftspolitik. Av TT-telegrammet framgår inte att hans yrkande avslagits. I stället står det att civilutskottet gjort vissa förtydliganden. Det exempel på förtydliganden som ges i TTs telegram är bara en upprepning av vad som redan står i regeringens proposition. Sven Bergström säger till TT att han "måste vara nöjd"

Regeringens proposition om ansvarsfrågan har jag tidigare granskat kritiskt här.

I regeringens andra kärnkraftsproposition föreslås de lagändringar som häver förbudet mot ny svensk kärnkraft och avskaffar Avvecklingslagen. Den har tidigare tillstyrkts av Näringsutskottet som samtidigt tillstyrkte de två andra yrkandena i Sven Bergströms motion. Jag har skrivit om Näringsutskottets betänkande här.

De rödgrönas ledamöter i Civilutskottet har lämnat in två reservationer till dagens beslut i Civilutskottet. De stöder de rödgrönas motioner om en översyn av ansvarsfrågan med sikte på ett höjt ansvarsbelopp och ett eventuellt ansvarsgenombrott (som skulle innebära att moderföretaget kan bli skyldigt att ekonomiskt ersätta människor för skador som dotterbolaget orsakat vid ett reaktorhaveri). Man motiverar också översynen med kritik av att propositionen inte fått en sedvanlig granskning av lagrådet på grund av att regeringen av partitaktiska skäl forcersat fram den nya lagstiftningen.

Inga reservationer har lämnats in till stöd för de två centerpartistiska motionerna. Förutom motionen från Bergström har utskottet behandlat en motion från Eva Selin Lindgren och Solveig Ternström som bl a skriver att regeringens förslag inte inkluderar ansvar för att förhindra stöld eller annan avledning av kärnvapenmaterial.

Miljöministern och kärnkraftindustrins "obegränsade ansvar"

2010-06-06T15:03:00.006+02:00

På tisdag offentliggör Civilutskottet sitt betänkande om regeringens ena kärnkraftsproposition, den som behandlar reaktorägarnas ansvar vid en olycka. Den andra propositionen, som gäller de lagändringar som krävs för att tillåta nya reaktorbyggen, har redan slutbehandlats av näringsutskottet.

Ansvarsfrågan vid olyckor är viktig men svår att tränga in i. Den offentliga diskussionen har i stort sett uteblivit. Inte minst miljöminister Andreas Carlgren har dessutom ökat förvirringen genom vilseledande uttalanden. I Nya Wermlandstidningen skriver han till exempel:

Det är reaktorägarna som ska betala om olyckan är framme för kärnkraften. Den enkla principen tydliggör regeringen genom det lagförslag som jag lagt fram.

Men kan reaktorägarna betala för skadorna vid en mycket allvarlig olycka? Svaret är nej. Och vem får betala då? Det får staten och skattebetalarna. Något som brukar kallas subvention och enligt Alliansregeringen inte ska förekomma i förhållandet mellan staten och kärnkraftsbolagen.

Här ett försök att reda ut begreppen:

Idag regleras frågan om reaktorägarnas ansvar vid en olycka i Atomansvarighetslagen. I regeringens proposition föreslås att den ersätts av en ny lag om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor som är anpassad till ändringarna i den internationella konvention som regeringen samtidigt föreslår att Sverige ska tillträda.

Konventionen föreskriver att reaktorägarnas ansvar ska vara minst 700 miljoner euro.

Därutöver åläggs staten ansvar för ytterligare 500 miljoner euro. Staten kan emellertid föra över sin del, helt eller delvis, på reaktorägarna. Detta föreslår regeringen i sin proposition. De svenska reaktorägarnas ansvar blir därmed 1200 miljoner euro.

I ett tredje steg ansvarar konventionens parter för ytterligare 300 miljoner euro utöver de 1200. Konventionen reglerar på detta sätt ersättningsansvar upp till 1500 miljoner euro.

Konventionen säger sedan ingenting om ansvaret för skador över detta belopp. Däremot tillåter konventionen staten att införa ett obegränsat ansvar för reaktorägarna. Det föreslår regeringen att man ska göra i Sverige - och det är nu det blir krångligt. Ordagrant heter det i propositionen:

Regeringen föreslår att det införs ett obegränsat ansvar för innehavare av kärntekniska anläggningar och att innehavare av kärnkraftsreaktorer ska finansiera ansvaret upp till 1 200 miljoner euro.

Det visar sig alltså att regeringen laborerar med två slags ansvar - ett som är obegränsat och ett som är finansierat. Vad betyder det? Låt oss ta ett exempel. Jag citerar ett annat ställe i regeringens egen proposition:

Enligt en risk- och sårbarhetsanalys som dåvarande Statens strålskyddsinstitut gjorde 2004 kan de ekonomiska konsekvenserna av en sådan allvarlig olycka beräknas uppgå till några hundra miljarder kronor, även om en sådan händelse bedöms mycket osannolik.

Om vi säger att några i den där meningen betyder minst tre så har vi här ett hypotetiskt fall där reaktorägaren med sitt obegränsade ansvar blir skyldig 300 miljarder kronor. Men hur mycket pengar är reaktorägaren enligt lagen skyldig att ha? Svaret är: ungefär 12 miljarder kronor (1200 miljoner euro). De resterande 288 miljarderna lär hamna på statens bord.

Att på det här viset tala om "obegränsat ansvar" är därför en lek med ord. Och när miljöministern säger att "reaktorägaren får betala om olyckan är framme" är det alltså inte riktigt sant. Ändå har hans vårdslösa retorik med något enstaka undantag fått stå oemotsagd.

Vad kan man då göra för att klyftan mellan "det obegränsade ansvaret" och "det finansiella ansvaret" ska minska? I de rödgrönas följdmotion till regeringens proposition nämns två möjligheter som man föreslår ska undersökas närmare:

öka ansvarsbeloppet (I Tyskland är det 2500 miljoner euro jämfört med regeringens förslag på 1200 miljoner euro i Sverige)

utvidga ansvaret, t ex genom ansvarsgenombrott - något som betyder att moderbolaget, t ex Vattenfall eller E.ON, tar över ansvaret från det dotterbolag som äger den förolyckade reaktorn. (Denna reaktorägare har i praktiken inga andra tillgångar än reaktorerna.) I Tyskland tillämpas detta ansvarsgenombrott vilket innebär att Vattenfalls tillgångar i Sverige sätts på spel om en reaktor havererar som ägs av Vattenfalls dotterbolag i Tyskland. I Sverige, där nuvarande lagstiftning inte tillåter ansvarsgenombrott, blir däremot inte E.ON ekonomiskt ansvarigt för ett eventuellt haveri vid en reaktor i Sverige som dess dotterbolag äger.

Sven Bergström (c) skriver i sin motion att regeringens förslag i ansvarsfrågan kan bli ”en regel utan praktisk verkan”. Därför föreslår han, som ett av sina tre villkor för att han ska rösta ja till regeringens kärnkraftlinje, att riksdagen ska ”ge regeringen tillkänna” att ”skadestånds- och kostnadsansvaret” ska vara obegränsat. Om det ska tolkas som att det finansierade ansvaret (som är regeringens begrepp till skillnad från Bergströms begrepp "kostnadsansvar") också ska vara obegränsat är det svårt att se hur Civilutskottet ska kunna gå honom till mötes. Att de rödgrönas motion avslås av utskottets borgerliga majoritet är däremot helt säkert.

Det kan också noteras att regeringen erbjuder en anmärkningsvärd möjlighet när det gäller att finansiera säkerheten för ansvarsbeloppet på 1200 miljoner euro. Om reaktorägaren har svårigheter att på försäkringsmarknaden teckna en sådan säkerhet kan staten träda in och mot en avgift ge garantier i form av återförsäkringsåtaganden. Med andra ord: Ännu en tänkbar statlig stödåtgärd till kärnkraftindustrin.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det gamla påståendet i ansvarsfrågan gäller: Marknadens bedömning av kärnkraftens risker är sådan att den inte kan erbjuda en försäkringslösning för de faktiska kostnaderna för skadorna vid en mycket allvarlig olycka. Staten måste vara beredd att gripa in, först med en tvetydlig lagstiftning, och i ett senare skede, om det värsta skulle hända, med hundratals miljarder kronor.

UPPDATERING: Ser att Ny Teknik har skrivit om Civilutskottets behandling av ansvarspropositionen. Man får en vink om att Centern inte är överens med Moderaterna och Folkpartiet. Jag har tidigare hört att så också var fallet inom regeringen men att Centern till sist gav sig.

I England heter han Huhne

2010-05-29T12:30:00.014+02:00

Det här är den engelska varianten av historien om ett antikärnkraft-parti som hjärtans gärna vill sitta i en högerregering.

Den nya brittiska koalitionsregeringen består alltså av Tories, som gillar kärnkraft, och Liberaldemokraterna, som är mot kärnkraft. Energi- och klimatminister är liberaldemokraten Chris Huhne som i hela sitt politiska liv har varit kärnkraftmotståndare. När han var i opposition sa han att "sanningen är att kärnkraften är en teknologi som har prövats, värderats och misslyckats. Den för med sig stora miljö- och säkerhetsrisker. Vårt budskap är tydligt: nej till kärnkraft eftersom det inte är en genväg utan en återvändsgränd."

Men så blev han alltså energi- och klimatminister i en högerregering och när han sedan blev uppringd av BBC som ville veta om det blir någon kärnkraft eller inte - så svarar han:

- Nja, det där är helt upp till kärnkraftindustrin. Dom får bestämma om dom kan bygga nya reaktorer utan statliga subventioner.

- Och om dom säger att dom kan?

- Ja, det är det dom säger. Men det återstår att se. Inga nya kärnkraftverk har byggts utan statliga subventioner på mycket mycket länge. Så för att få svar på er fråga, är jag rädd, ska ni nog fråga industrin och inte mig.

I överenskommelsen mellan de båda regeringspartierna har Liberaldemokraterna också lovat att inte rösta nej om kärnkraftindustrin lägger fram en plan som parlamentatet ska besluta om. Majoriteten kommer då att säga ja eftersom Labour anses vara till och med mera kärnkraftpositiva än Tories.

Vad är en subvention?
Englands nye energiminister låter med andra ord som Maud Olofsson, Andreas Carlgren och Sven Bergström: Bolagen får bestämma om dom vill bygga kärnkraft men några subventioner kan inte "påräknas".

Då är naturligtvids frågan vad en subvention är för något. Det mest realistiska svaret låter faktiskt som en replik i en gammal skämtteckning: "Det får man väl för fan förhandla om!" Det finns nämligen ingen som helst enighet om den saken - däremot en massa byråkratisk kreativitet och slipade maktspelare.

I England, efter regeringsskiftet, diskuterar man till exempel ett par rader i regeringsöverenskommelsen där det står att man att man ska införa ett minimipris (floor price) på fossila bränslen (carbon). Åtskilliga debattörer menar att detta är att föra in en subvention bakvägen: Det blir dyrare elräkningar för konsumenterna och en gynnsammare konkurrenssituation för kärnkraften. “Att lägga ett golv under elpriset är ett effektivt sätt att föra över riskerna från kärnkraftleverantören till elkunderna", säger Peter Atherton, Europachef på finansbolaget Citigroup, som ofta citeras för att de dömt ut kärnkraftens lönsamhet och hävdat att kostnaderna kommer att vältras över på skattebetalarna och elkonsumenterna.

Men även om subventionsfrågan är snårig måste den benas ut så gott det går. Jag återkommer alltså så småningom. Tänker inte nöja mig med vad Maud Olofsson sa när riksdagsledamoten Per Bolund (mp) frågade om alliansregeringen tänker ge oss en definition av vad man menar med subvention:

Maud Olofsson: Regeringen avser alltså inte att lägga fram några förslag som innebär några direkta eller indirekta subventioner för kärnkraften. Någon närmare definition av begreppet subvention aktualiseras därmed inte. (Här)

Inga överraskningar från Näringsutskottet

2010-05-27T13:56:00.005+02:00

Jag sitter med Näringsutskottets 45-sidiga betänkande om kärnkraften framför mig. Det blev offentligt idag. Den korta versionen lyder: Här finns inga överraskningar. Om riksdagen följer utskottets förslag försvinner förbudet mot ny svensk kärnkraft vid årsskiftet. Eller med andra ord:

Den borgerliga utskottsmajoriteten avslår de båda motioner som yrkar avslag på regeringens förslag att tillåta ny kärnkraft - dels de rödgrönas gemensamma motion, dels motionen från centerpartisterna Solveig Ternström och Eva Selin Lindgren.
Däremot tillstyrker utskottet regeringens proposition med de ändringar som följer av att man också tillstyrker Sven Bergströms två förslag.
Bergströms ena förslag innebär att förbudet mot ny kärnkraft hävs fem månader senare än regeringen föreslår (1 januari 2011 i stället för 1 augusti 2010).
Bergströms andra förslag handlar om kravet på regeringen att precisera sig i frågan om "inga subventioner till ny kärnkraft". Eller med motionens formulering att "riksdagen tillkännager..... att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning eller andra åtgärder i detta syfte."
De rödgröna reserverar sig mot utskottsmajoritetens förslag till förmån för sitt förslag att regeringens proposition ska avslås.
I ett särskilt yttrande klargör de rödgröna också att de saknar skäl att delta i eventuella beslut om lagförslagen och statliga subventioner eftersom de yrkat avslag på regeringens proposition i dess helhet - de tar alltså inte ställning till Sven Bergströms förslag.

Sven Bergströms tredje yrkande
på förändring i regeringens kärnkraftförslag gäller frågan om reaktorägarnas ansvar vid en evntuell olycka. Saken tas upp i en annan proposition från regeringen som just nu behandlas i Civilutskottet som väntas ta beslutet 8 juni. Bergström föreslår att

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att, enligt intentionerna i regeringens energiöverenskommelse, obegränsat skadestånds- och kostnadsansvar ska gälla för eventuella olyckor inklusive hälsoeffekter vid svenska kärnkraftverk

De indikationer jag har fått från Civilutskottet pekar på att utskottet inte kommer att ställa sig bakom Bergströms förslag. Då uppstår frågan: Hur kommer Sven Bergström att rösta om han bara får två av sina tre förslag tillgodosedda? Regeringsförslaget i ansvarsfrågan innebär ju i praktiken en statlig subvention - det som Sven Bergström för allt i världen vill undvika.

Jag hittar inte just nu något uttalande från Sven Bergström där han uttryckligen säger att han röstar ja bara om alla hans förslag tillstyrks. Därför har jag ställt frågan till honom och väntar med intresse på svaret. Så snart det kommer ska jag lägga in det här på bloggen.

Avslutande orientering i maktens labyrinter
En liten överraskning bjuds jag i alla fall på när jag arbetar mig igenom utskottsbetänkandet. Det är att utskottet inte flyttar fram avvecklingslagens avskaffande. Den ryker redan 1 augusti.

När jag går tillbaka till de brutna vallöftena ser jag att alliansen faktiskt inte sagt något om avvecklingslagen - bara om kärntekniklagen där förbudet mot ny kärnkraft finns. Avvecklingslagen, däremot, är det verktyg som lagen tillhandahåller för politikerna att fatta ett demokratiskt beslut om att stänga reaktorer. Utan detta verktyg är det kärnkraftbolagen som bestämmer när de ska stänga en reaktor. Nu försvinner det alltså redan under den här mandatperioden - något som regeringen med viss rätt kan säga inte innebär ett brott mot vallöftena.

Det här är inte lätt att hålla ordning på. Det lyckas inte ens de rödgröna riksdagsledamöterna som i sin reservation felaktigt påstår att regeringspartierna "bryter mot sina egna löften att inte ta bort avvecklingslagen under mandatperioden".

Å andra sidan lyckas inte heller riksdagens presstjänst hålla ordning på de rödgrönas reservation. I en första version av sitt pressmeddelande skrev man: "S, v och mp framför i en gemensam reservation att de tänker återinföra förbudet mot ny kärnkraft om de hamnar i regeringsställning." Men så skriver faktiskt inte de rödgröna. De skriver bara att de tänker återinföra avvecklingslagen. Sedan jag ringt och påpekat detta för den vänlige tjänstemannen på näringsutskottets kansli rättades detta till i en ny version av pressmeddelandet.

Sådana här turer gör att man nästintill känner sig i behov av juristkonsulter för att tyda texten i den "demokratiska" beslutsprocessen. Till slut kan det kännas som att man ser spöken på ljusa dagen. Jag upptäcker till exempel att varken Socialdemokraternas eller Miljöpartiets tunga ledamöter i Näringsutskottet, Tomas Eneroth och Per Bolund, deltog i dagens beslut i Näringsutskottet och inte heller undertecknade de rödgrönas reservation. Betyder det något? Troligen inte. Eller?

Uppdatering fredag : Jag har fått hjälp av Per Bolund (mp) i Näringsutskottet med att förstå hur de rödgröna tänker vid ett eventuellt regeringsskifte: De lovar alltså i sin reservation att återinföra Avvecklingslagen som eventuellt avskaffas 1 augusti genom riksdagens beslut 17 juni. Men de behöver inte lova att återinföra förbudet i Kärntekniklagen eftersom ändringen av den lagen inte har trätt i kraft vid ett ev regeringskifte. En ny regering kan "stoppa processen att ändra lagstiftningen så finns lagen kvar i ursprungligt skick." Läs mera i kommentarerna till det här inlägget.

Vad tänker Centern nu?

2010-05-26T16:11:00.000+02:00

I förra veckan råkade jag träffa Erik Ullenhag, partisekreterare i Folkpartiet. Jag frågade honom hur han såg på Näringsutskottets beslut att stödja Sven Bergströms förslag att med en skärpt skrivning förhindra statligt stöd till ny kärnkraft.

- Det har vi tyckt hela tiden, sa Ullenhag.

- Så du tror att kärnkraften kan stå på egna ben?

- Javisst.

Sedan sa han något intressant:

- Jag tror att basindustrin kommer att satsa på att ha egen kärnkraft.

Det var särskilt intressant eftersom jag dagen innan hade hört precis samma sak från en energiexpert i det rödgröna lägret. Han refererade till en träff med den elintensiva industrin där det mellan raderna framgick att industrin hade en egen agenda.

- En storskalig lösning med kärnkraft som är lätt att styra och kontrollera värderas högre av dem än ett komplicerat projekt med en massa småskalig förnybar energi. Även om kärnkraften skulle bli litet dyrare per kilowattimme.

Och idag, som ett brev på posten, kommer två sidor i Ny Teknik där vi kan läsa:

Basindustrins bolag Industrikraft och statliga kraftjätten Vattenfall väntas inom kort bilda ett bolag som ska investera miljarder i ny svensk elproduktion. – Om tidtabellen håller bildar vi ett samriskbolag före sommaren, säger Magnus Hall, styrelseordförande i Industrikraft. Målet är att ge svensk basindustri tillgång till ny el när kärnkraftverken tjänat ut och säkra låga elpriser – för lång tid framöver. Att investera i kärnkraftsel och bygga en ny reaktor är ”huvudlinjen”, enligt Magnus Hall.

Beslutet om att bilda Industrikraft blev offentligt i höstas - av en händelse ett par timmar innan Socialdemokraterna skulle diskutera energifrågan på sin partikongress. Det blev stor uppmärksamhet i medierna och jag bloggade om det här. Så här såg det ut i Aftonbladet 30 oktober.

Dagens uppgifter i Ny Teknik är med andra ord en nyttig påminnelse om att basindustrin och kraftbolagen arbetar vidare på den inslagna vägen. Och naturligtvis undrar jag vad de 29 centerpartisterna i riksdagen tänker när de läser detta. Sven Bergström skriver i sin motion att det är en närmast akademisk fråga om vi ska ha ett förbud mot ny kärnkraft eller inte . "Det blir ändå inget byggt. Knappast någon kan tro att Sverige skulle bli det första land i världen där kärnkraft kan byggas utan statligt stöd."

Åtminstone på en punkt har Sven Bergström i alla fall fel: Det finns en del som tror att Sverige kan bli det där landet. Det är bara att läsa Ny Teknik.

Spelet om kärnkraften: Medierna och verkligheten

2010-05-23T15:45:00.000+02:00

I onsdags visade medierna än en gång sin förmåga att missleda och förvirra i kärnkraftfrågan. Det började med ett inslag i morgonekot i Sveriges radio. På det byggde TT ett telegram som inte precis var glasklart och som fick stort genomslag bland journalister och ledarskribenter. En chefredaktör som bidrog till förvirringen svarade, när jag påpekade desinformationen i hans ledarkommentar: "Jag beklagar felet, som jag nog ärvde från TT (som brukar vara pålitliga)."

För det första: Detta har hänt "i verkligheten":

Vårriksdagen kommer att besluta om alliansens kärnkraftförslag precis som det är tänkt sedan länge.
Två av Sven Bergströms villkor för att rösta ja till regeringens förslag tillmötesgås av Näringsutskottets borgerliga majoritet. Det ena innebär att lagändringarna som tillåter ny kärnkraft träder i kraft 1 januari 2011 i stället för 1 augusti 2010. Det andra innebär att regeringen uppmanas att tydliggöra att ny kärnkraft inte i någon form ska subventioneras av staten.
Sven Bergströms tredje villkor för att rösta ja behandlas av civilutskottet och gäller reaktorägarnas ansvar vid en eventuell olycka. Utskottets beslut väntas bli justerat 8 juni.

Nu till det som hänt i medierna:

"Allianspartierna ändrar och skjuter upp sin kärnkraftspolitik." Inte särskilt korrekt. Politiken är den samma och beslutet fattas alltså av riksdagen i juni precis som planerat. Många i medierna skiljer inte mellan riksdagens beslut, som är en sak, och lagens ikraftträdande, som är en annan. (Dagens Nyheter, Dagens Industri, Skånskan, SVT Rapport, Huvudstadsbladet, Gefle Dagblad, Sydöstran, som citeras i radions tidningskrönika, och många andra).

"Sven Bergström sitter med utslagsrösten". Fel. Det behövs fyra nej-röster. Två är säkra. Sven Bergström kan bli en tredje. (TT och en mängd medier som citerade TT.)

"Sven Bergström har ändrat sig" (Fria Tidningen) Fel. Han har sagt att han röstar ja om alla hans tre krav tillgodoses. Om det tredje vet vi ännu inget och många "glömmer bort" att det finns.

"Nu blir kärnkraften en valfråga". (Bl a Kristianstadsbladet som citerar TT och Svenska Dagbladet som citerar Sven Bergströms uttalande i radioekot.) Men kärnkraften är en valfråga antingen alliansregeringens föreslagna lagändringar träder i kraft 1 augusti eller vid årsskiftet. De rödgröna har redan tidigare sagt att att de kommer att riva upp beslutet om de vinner valet. Möjligen kan man säga att flera människor inser att kärnkraften faktiskt är en valfråga efter den uppmärksamhet frågan nu har fått. Det kan också betyda att kärnkraftlobbyn aktiverar sig mera för att driva sina intressen i valrörelsen. Till saken hör också att det är något enklare att stoppa en lag som inte trätt i kraft än att ändra en existerande lag. Tomas Eneroth (s) som sitter i Näringsutskottet kommenterar detta i ett mejl till mig: "Enda skillnaden är att en röd-grön regering inte behöver riva upp gällande lagstiftning utan enbart behöver gå till riksdagen med förslag om ny lagstiftning. I sak avgörs frågan av vilken riksdagsmajoritet och regering vi får efter valet i september. Med en borgerlig regering tillåts 10 nya kärnkraftverk byggas i Sverige - med en rödgrön blir det en kraftig utbyggnad av förnybar energi istället."

"Nu håller alliansen sitt vallöfte att inte ändra kärnkraftlagarna under mandatperioden" Ett minst sagt skruvat påstående - beslutet att ändra lagarna tas ju under mandatperioden. Men bl a Eskilstuna-Kuriren berömmer förslaget som Carl B Hamilton i Dagens Nyheter kallar "en liten eftergift". Andra är desto mer kritiska: "Ett svek är ett svek" (Aftonbladet) "Uppfinningsrikedomen för att dölja att man sviker sina vallöften har därmed nått nya höjder." (Folket) "Varför Sven, varför? (Jonas Sjöstedt) och "Simsalabim och inget vallöfte har brutits (Helsingborgs Dagblad)

Sven Bergströms tes att "ett tydliggörande" av att staten inte ska subventionera ny kärnkraft tål också att diskuteras. Jonas Sjöstedt tillhör de skeptiska: "Det lär finnas massor med kreativa metoder för att gå runt den principen i praktiken när det väl gäller." Norrtelje Tidning är visserligen positiv till Sven Bergströms ambition men skriver också utförligt om att problemet med det kärnkraftsvänliga Vattenfall återstår att lösa. I min intervju i Miljömagasinet medgav också Sven Bergström att när det gäller att ha koll på Vattenfall "saknar vi både livrem och hängslen".

En annan statlig subvention föreslås i praktiken i regeringens andra kärnkraftproposition - den som handlar om reaktorägarnas ansvar vid en eventuell olycka. Det är denna svaghet som Sven Bergströms tredje krav riktar sig mot. Mycket talar för att det kravet blir svårare att tillgodose än de båda som Näringsutskottet behandlat - man får en vink om det när man läser vad Ny Teknik skriver:

Frågan behandlas dock inte i näringsutskottet utan i civilutskottet, och där verkar Sven Bergström ha svårare att få gehör. Inger Réné, M, är vice ordförande i civilutskottet: "Mitt jobb är att köra propositionens linje tills jag hör något annat", säger hon. Hon påpekar att propositionen som behandlar skadeståndsansvaret är förhandlad mellan de fyra partierna i samordningskansliet och partiledarna. Eventuella ändringar måste också förhandlas fram på dessa nivåer. "Jag har heller inte hör något annat än att propositionens linje gäller från övriga allianspartier i utskottet", säger Inger Réné.

Till sist: Johannes Åman i Dagens Nyheter noterar att Sven Bergström och andra centerpartister tror att de fattar ett beslut som hindrar ny kärnkraft medan Carl B Hamilton och hans likasinnade tror att de fattar ett beslut som tillåter ny kärnkraft:

"Men om parterna gör motsatta tolkningar av innebörden av det som de håller på att komma överens om, så måste åtminstone någon av dem ha fel. Den nya lagen kan inte både leda till nyinvesteringar i kärnkraft och till ett definitivt stopp för sådana."

Vem är det då som bestämmer? Sydsvenskan har svaret: "Kärnkraften lämnas åt marknaden"

"Ett förfärligt spel"

2010-05-19T08:31:00.000+02:00

Rubriken på det här inlägget är ett citat från den centerpartistiska riksdagsledamoten Solveig Ternström. I Sveriges Radio kommenterade hon i morse uppgifterna om näringsutskottets behandling av kärnkraftmotionen från hennes partikamrat Sven Bergström. Näringsutskottets förslag till riksdagen är ännu inte offentligt men tillräckligt har läckt ut för att locka medierna med i spelet. Rubriken som Dagens Nyheter satt på TTs telegram som bygger på Ekots inslag är till exempel helt felaktig. Den lyder: "Skjuter upp beslut om kärnkraft".

Vi tar det från början:

Allianspartierna har i sitt valmanifest och statsministern har i sin regeringsförklaring lovat att förbudet mot att uppföra nya kärnkraftreaktorer inte ska upphävas under innevarande mandatperiod. Här.
Detta struntade alliansens partiledare i när man över huvudet på sina riksdagsgrupper drev igenom sin energiöverenskommelse.
Den proposition som föreslår de lagändringar som behövs för att godkänna ny kärnkraft behandlas i riksdagen om en knapp månad, 17 juni. Förslaget innebär att lagändringarna träder i kraft 1 augusti.
Sven Bergström har lagt en motion där han föreslår att lagändringarna träder i kraft ett knappt halvår senare 1 januari 2011 - vilket inte ändrar det faktum att riksdagens beslut kommer att fattas under innevarande mandatperiod och i strid med vallöftet och regeringsdeklarationen.

I min intervju med Sven Bergström i Miljömagasinet säger jag att hans förslag är fånigt och han medger att det ingick i spelet för att få gehör för ett av hans andra ändringsförslag. Jag citerar ur intervjun:

Intervjuaren: Men att föreslå, som du gör, att man ska leva upp till vallöftet bara genom att flytta lagändringarna från 1 augusti 2010 till 1 januari 2011 och ändå fatta beslutet nu under vårriksdagen... Det tycker jag är fånigt.

Sven Bergström (skrattar): ”Jag hör vad du säger. Den här formuleringen visar ju att det funnits en viss diskussion med min gruppledning när jag skrev motionen. Hade jag skrivit den som jag ville hade jag förstås skrivit att regeringen får återkomma efter valet eftersom vallöftet måste hållas. Men jag fick indikationer på att om jag formulerar mig på ett visst sätt så kan jag faktiskt få bifall till motionen.”

Nonsensförslaget att ändra datum för lagändringen ser Sven Bergström alltså som ett medel att få gehör för ett annat av sina förslag: att "tydliggöra" att det inte framöver ska ges statligt stöd i någon form till nya reaktorer. Han menar att ett sådant "tydliggörande" kommer att blockera framtida reaktorbyggen i Sverige. Som jag tidigare skrivit menar jag att hans linje är olycklig och orealistisk - vilket bekräftas av att kärnkrafthöken Carl B Hamilton, folkpartistisk ordförande i Näringsutskottet, kan svälja förslaget - vilket han bekräftar i dagens inslag i radion.

När Sven Bergström uttalar sig i radion i dag låtsas han att hans förslag innebär att väljarna får ta ställning till frågan om ny kärnkraft i höstens valrörelse och att allianspartierna inte bryter sitt vallöfte. Han måste rimligen inse att detta är riktigt dålig retorik. Riksdagen fattar sitt beslut om en knapp månad - under innevarande mandatperiod och i strid med vallöftet och regeringsförklaringen.

Därför har Solveig Ternström rätt i sin kommentar i Ekot i morse: "Men detta är ju ett spel som jag menar är alldeles förfärligt. Det ska vara ja eller nej och kärnkraften skulle ha varit borta 2010."

---

Uppdateering onsdag 10.40:
Dagens Nyheter har nu ändrat sin rubrik på nätet från "Skjuter upp beslut om kärnkraft" till "Ja till ny kärnkraft skjuts fram"
Karlskoga-Kuriren

Tystnaden kring det brutna vallöftet

2010-05-18T08:56:00.000+02:00

Allianspartierna gick till val 2006 med löftet att inte upphäva avvecklingslagen och kärntekniklagens förbud mot ny svensk kärnkraft. Fredrik Reinfeldft upprepade löftet i sin regeringsförklaring. Dessa löften bröt alliansledarna genom sin energiöverenskommelse i februari 2009. Nästan inga journalister har uppmärksammat löftesbrottet men många har kallat Maud Olofsson modig.

I söndags presenterade Sydsvenskan (här och här) en stort uppslagen och till synes ambitiös genomgång av Alliansregeringens vallöften. Man inledde med en historisk tillbakablick, byggd på en doktorsavhandling av Elin Naurin, där slutsatsen är att politikerna för det mesta håller sina löften. Ett par undantag nämndes, bland annat detta:

”Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd att dagtinga med min övertygelse”, sade Centerledaren Thorbjörn Fälldin i en riksdagsdebatt mot Olof Palme i april 1976. Det var ett löfte att aldrig sätta sig i en regering som satsade på kärnkraft. Ett halvår senare blev Fälldin statsminister i en borgerlig ministär som startade en ny reaktor i Barsebäck.

Men när tidningen går igenom Alliansregeringens löften nämns inte kärnkraften. Man citerar däremot Maud Olofsson som i den nu pågående valrörelsen sagt att "Vi har genomfört det vi lovat, vi har åstadkommit det vi ville åstadkomma" och Sydsvenskans egen summering lyder:

Med fyra månader kvar till valet kan man slå fast: Fredrik Reinfeldt & Co har gjort i stort sett vad de lovade.

I måndags gick mönstret igen när Maud Olofsson intervjuades av Katrine Kielos från Aftonbladet och Sanna Rayman från Svenska Dagbladet i webb-TV-programmet Korseld. Inte ett ord om det brutna vallöftet. Kolla här - avsnittet inleds med att ungdomsförbundets ordförande Magnus Andersson tog upp (utan namns nämnande) Eva Selin Lindgrens och Solveig Ternströms beslut att stå fast vid sitt partis vallöfte om att inte under mandatperioden ge klartecken för ny kärnkraft och han omtalade sina partikamrater som

aningen förvirrade människor som kommer att sluta i riksdagen nu och som såg detta som sin sista chans att få litet media och anknyta till människor som var besvikna och redan hoppat av Centerpartiet.

Jag tänker inte konspirativt - att det finns en mediernas sammanslutning om att tiga om Allianspartiernas brutna vallöfte. Jag tror helt enkelt att journalisterna är okunniga (på grund av att de är ointresserade). Ett undantag är Tomas Ramberg som tog upp vallöftet i Ekots lördagsintervju i februari i år och tvingade Maud Olofsson till en inte särskilt trovärdig retorisk piruett - kolla här.

Vad värre är: inte ens Centerpartiets riksdagsledamöter hade någon koll på de egna vallöftena på det möte där Maud Olofsson överrumplade dem och fick dem att byta sida i kärnkraftfrågan i februari förra året. I min intervju i Miljömagasinet med Sven Bergström berörde jag saken:

Intervjuaren: Det fanns ju ett löfte i Alliansens valmanifest från augusti 2006 och en utfästelse i statsministerns regeringsförklaring att de här lagarna inte skulle röras under mandatparioden.

Sven Bergström: Ja. Och här får vi rannsaka oss själva. Ingen tog upp det i mötet med riksdagsgruppen. Hade jag eller någon annan haft dokumentet med sig och lagt det på bordet och sagt: det här är otänkbart, vi kan inte bryta mot vallöftet…. Då hade vi kanske kanske fått en annan hantering och en annan utgång.

Senare, däremot, har de kritiska centerpartisterna åberopat vallöftet och när Sven Bergström lämnade in den motion där han villkorade sin ja-röst till regeringens proposition såg han omnämnandet av det brutna vallöftet som ett trumfkort.

svd ab

Hur tänker Sven Bergström?

2010-05-14T06:39:00.000+02:00

För tre veckor sedan intervjuade jag Sven Bergström, riksdagsledamot för Centerpartiet. Resultatet publiceras i dagens nummer av Miljömagasinet (här). Jag har lagt ut en längre version här.

När vi talades vid visste Sven inte hur han skulle rösta eftersom Näringsutskottet inte hade börjat behandla hans motion där han föreslår tre ändringar i regeringens förslag. Nu har läget klarnat betydligt. Allt tyder på att Sven kommer att rösta ja eftersom han sannolikt kommer att acceptera näringsutskottets behandling av motionen.

Sven har en förhoppning, till skillnad från partikamraterna Solveig Ternström och Eva SelinLindgren, om att det är möjligt att förena kärnkraftmotståndet med ett stöd för Centerpartiets och Alliansens beslut att ge klartecken till ny kärnkraft. Jag har stor respekt för Sven och förstår hans dilemma men menar att hans beslut är olyckligt och orealistiskt.

Det räcker att titta på den här mannen. Det är kärnkraftentusiasten Carl B Hamilton. Det är han som är ordförande i Näringsutskottet och leder arbetet med att behandla Sven Bergströms motion och formulera utskottets förslag i kärnkraftfrågan. Skulle han medverka till ett riksdagsbeslut som han tror blockerar utbyggnaden av nya reaktorer i Sverige? Naturligtvis inte.

Falsk matematik, typ vindkraft

2010-05-10T21:08:00.000+02:00

Igår inledde P1-morgon i Sveriges Radio en serie reportage och debatter om aktuella valfrågor. Först ut var kärnkraften. Medverkande var socialdemokraternas näringspolitiske företrädare Tomas Eneroth och moderaternas energipolitiska talesperson Anna Kinberg Batra. Mot slutet av inslaget sa hon:

"Om man tittar på vindkraften så skulle till och med dom optimistiska prognoserna leda till att den kan ersätta kanske en trettionde-del av kärnkraften. Var ska ni få de andra tjugonio trettionde-delarna ifrån?"

Detta är struntprat. Förra året levererades 50 terawatttimmar (TWh) kärnkraftel. "De optimistiska prognoserna" för framtida vindkraft skulle då, enligt Kinberg Batras matematik vara 1,67 TWh. Men redan i fjol levererade vindkraften 2,5 TWh. Nu kan man invända att 2009 var ett extremt dåligt år för kärnkraften men också jämfört med ett extremt bra kärnkraftår som 2004 (75 TWh) var vindkraftens andel redan i fjol en trettionde-del. (Källa: Energimyndigheten här och här.)

Hur ser då "de optimistiska prognoserna" för svensk vindkraft ut. Rimligen är det vad Energimyndigheten beskriver i sin senaste rapport om Energiläget: "Riksdagen har på förslag av regeringen beslutat om en nationell planeringsram för vindkraften som motsvarar 30 TWh år 2020, varav 20 TWh på land och 10 TWh till havs." Lägg därtill potentialen för energieffektivisering, bioeldade kraftvärmeverk och utvecklingen av andra förnybara energikällor och vi kan konstatera att svensk energiförsörjning utan kärnkraft inte är något tekniskt eller ekonomiskt problem - "bara" ett politiskt.

Jag börjar bli övertygad om att det hos många finns en mental blockering som hindrar dem från att se vindkraftens möjligheter och att Anna Kinberg Batras falska matematik är ett exempel på det. Det är inte så länge sedan som jag själv häpnade när jag förstod vad som på kort tid hade hänt i Tyskland. Där levererade vindkraftverken 2008 40,4 TWh (här). Från 1998 till 2009 har den installerade effekten ökat från 2875 till 25777 Megawattimmar. Jag tvivlar på att till exempel Johannes Åhman reflekterat över dessa och andra upplysningar om alternativens potential när han utan vidare kan skriva på Dagens Nyheters ledarsida att "det i dag inte finns någon realism i att vind- eller solkraft fullt ut skulle kunna tillgodose landets långsiktiga behov av elkraft." (Om energieffektivisering, som så ofta, inte ett ord).

Anna Kinberg Batra torgförde en annan osanning i radion som vi redan hört många gånger från allianspartiernas företrädare. Hon påstod att vindkraften expanderar kraftigt i Sverige som en följd av regeringens energiöverenskommelse i februari förra året. Det är sant att expansionen pågår men den har andra förklaringar. Regeringspolitiken har ännu inte fått effekt - propositionen om "Höjt mål och vidareutveckling av elcertifikatsystemet" har t ex ännu inte färdigbehandlats av riksdagen. När jag på Energitinget i mars frågade en företrädare för Svensk Vindenergi varför det pågår ett uppsving inom branschen svarade han "EU-direktiven" och när jag frågade varför detta uppsving dröjt så länge, jämfört med t ex Danmark och Tyskland, svarade han "För att vi har haft så gott om el från kärnkraft".

När Anna Kinberg Batra i P-morgon frågade Tomas Eneroth "Var ska ni få de andra tjugonio trettionde-delarna ifrån?" hörde man hur programledaren anropade Eneroth i ett försök att ge honom en chans att svara. Men han fick inte en syl i vädret. Moderaternas talesman bara pratade på och några sekunder senare sa programledaren att tiden var ute och tack ska ni ha. Felaktigheterna blev inte korrigerade. Som så ofta i medierna, alltså: det gick för fort och det blev fel.

Har inte uranbrytning med kärnkraftverk att göra?

2010-05-08T20:27:00.000+02:00

I veckan som gick fick vi ett nytt exempel på att regeringens "historiska uppgörelse om kärnkraften" i själva verket är ett politiskt fikonlöv som inte kan dölja oenigheten mellan allianspartierna. Den nakna sanningen uppenbarades den här gången av Dagens Nyheter som visade att statsminister Fredrik Reinfeldt och Ola Alterå, statssekreterare hos Maud Olofsson och utpekad som "pappan bakom centerns acceptans av ny kärnkraft", håller sig med var sin logik när det gäller synen på svensk uranbrytning:

Reinfeldt:

Jag har inte uteslutit uranbrytning i Sverige. Jag tycker det är logiskt, givet att man förlänger kärnkraftsparentesen, att man inte utesluter det.

Alterå:

Uranbrytningen har inte med kärnkraftverken att göra. Alla länder som har kärnkraft har inte urangruvor precis som länder med biltillverkning inte alltid har egna järngruvor för att tillverka plåt.

Allianspartiernas oenighet demonstrerades också i Östersund i veckan. Där hade moderaternas gruppledare i Landstinget, Christer Siwertsson, bjudit in till debatt i sin egenskap av verksamhetsansvarig för Europa Direkt, ett slags EU-kommissionens förlängda arm i Jämtland. Alla partier inbjöds att delta under Margareta Winbergs ordförandeskap och på affischerna kunde man läsa att två "sakkunniga" skulle förstärka panelen:

Gustav Åkerblom som är företrädare i Sverige för CPM - Continental Precious Minerals, ett kanadensiskt prospekteringsföretag som milt uttryckt är på offensiven i Sverige, inte minst i Jämtland - på mötesaffischen presenterades Åkerblom som "geolog och expert på strålskyddsfrågor".
Bert Allard som är positiv till svensk uranbrytning med hopp om pengar till sin forskning om uranets miljörisker - Allard presenterade som "professor i miljökemi vid Örebro Universitet"

Föreningen Nej till uran i Storsjöbygden tyckte förstås att de båda sakkunniga borde balanseras av en sakkunnig med ett annat perspektiv. Därför föreslog man att panelen skulle kompletteras med Olov Holmstrand, aktiv i nätverket Nej till uranbrytning och tillika teknologie doktor, miljökonsult och f d professor i hydrogeologisk miljöteknik vid Chalmers tekniska högskola. När responsen dröjde från arrangören bjöd föreningen in Holmstrand till ett förmöte där man gav allmänheten en chans att värma upp sig för att bättre kunna grilla panelen. Två dagar innan debatten skulle ordnas meddelade arrangören att också Olov Holmstrand fick sitta med i panelen. Hans huvudargument mot uranbrytning sändes under kvällen ut i TV.

Ett längre TV-inslag sändes i Jämtlandsnytt. Här bjöds vi ytterligare två slags logik i tänkandet om svensk uranbrytning:

Maria Söderberg, centerpartistisk ordförande i kommunstyrelsen i Krokom, sa att hennes motstånd mot uranbrytning berodde på att hon i grunden är motståndare både till kärnkraft och kärnvapenspridning.
Folkpartisten Per-Olov Olsson, vars parti går in i valrörelsen under parollen "Ta chansen, säg ja till framtiden - och bryt uran i Jämtland!¨menade att jämtarna i Oviken bokstavligt talat sitter på uran för 1000 miljarder kronor och att urangruvor skulle leda till "ett otroligt ekonomiskt uppsving för hela Jämtland."

Också Länstidningen (här) och Östersunds-Posten (här) rapporterade från debatten. I den lokala nät-tidningen 321an bjuder man på text och webb-TV från debatten under rubriken "Gruvavfall hot mot Storsjön".

Diana Fernlund är ordförande i Nej till Uran i Storsjöbygden. Föreningen bildades i april förra året och samtidigt genomfördes en stor demonstration. Jag bad Diana att skriva ner vad hon tänkte och kände efter torsdagens debatt i Östersund. Så här skrev Diana:

Min upplevelse av detta möte: Publiken bestod i huvudsak av våra vänner, det märktes genast. Många av medlemmarna i Nej till Uran i Storsjöbygden var där, men jag såg bara en tröja, vi hade inte tröjorna på, för då skulle våra inlägg inte uppfattas som seriösa.
Alla politikerna var eniga om att miljön är viktig, att Storsjön absolut inte får förstöras. Två av deltagarna på politikerbänken var ödmjuka inför miljön, men ville ändå avvakta en miljökonsekvensbedömning innan de bestämmer sig för att säga nej till gruvor.
Folkpartisten Per-Olov Olsson hade tuffare uppsyn i TV än inne i salen, han påstod att en markägare som sitter på skiffern kan få 200 miljoner om året. Jag förstår inte varifrån han fått en sådan siffra, jag har aldrig hört den.
En av våra motståndare, som jag ringt dagarna innan, var med på halva mötet. Han gick kanske i fikapausen, han hade nog inte fått någon lovande info.
Miljökonsekvensbedömningen blir tydligen inte klar 2010, som CPM förde fram förra året, ett par år ska den ta enligt Fp, politiker verkar vara väldigt betagna av att "utvecklingen går framåt", dvs att deras önskedrömmar blir sanna hur orealistiska deras drömmar än är: 1000 miljarder i investeringar måste ge fördelar för bygden, att slänga 1000 miljarder i sjön ger väl ingen bra avkastning, men ska man använda den för ödeläggelse av en bygd, då är det inte bygden som tjänar på det, så klart.
Olle som vet vad han pratar om kan ta gift på att det inte går att fixa miljön, Allard säger att idag vet ingen hur miljövänlig uttagning av alla farliga ämnen i skiffern ska gå till, men vill gärna forska på det.
6 politiker mot två, nej till gruva. Emanuel Sandberg ska påverka sitt parti (KD) att säga nej till gruva. Jag gick ut och var övertygad om "att nu har vi dem", det blir ingen gruva.
Nästa problem blir att stoppa CPM för vidare närvaro i bygden. De kan gärna betala några 100.000 till damen som äger Viken 1:8 så att hon kan sälja sin gård till en rik tysk och få bra betalt. 120.000 US dollar är den inte värd, 200.000 kr kanske. Hur kommer man åt att sprida detta projekts omöjlighet till börsen i Toronto. Det kan väl inte vara omöjligt?

Uppdatering 10 maj: Jag har också bett Olov Holmstrand om hans iakttagelser och reflexioner efter mötet. är kommer de:

Deltagarna i eftermiddagens möte var huvudsakligen medlemmar i ”Nej till Uran i Storsjöbygden”, kanske 15-20 stycken. Jag redovisade en uppdatering av läget ifråga om uranprospekteringen i Sverige och givetvis speciellt ifråga om Continental Precious Minerals (CPM) planer i Oviken. Företagets maximala planer innebär brytning på 14 kvadratkilometer, vilket skulle totalt omvandla Storsjöbygden. Deltagarna medverkade aktivt med frågor och kommentarer och verkade uppskatta mötet.
Kvällsmötet var mycket välbesökt, uppenbarligen av en påtaglig majoritet motståndare mot uranbrytningsplanerna i Jämtland. Det framkom några intressanta ståndpunkter från experter och politiker.
För egen del framhöll jag att CPMs planer innebär landskapsmord och stora risker för att Storsjön förorenas. Jag menade också att uranet användning måste beaktas och pekade framför allt på kopplingen kärnkraft-kärnvapen och den olösta avfallsfrågan. En hel del av detta återkom i de kritiska politikernas anföranden.
Bert Allard anser alunskiffer så besvärlig att hantera att han menar att alla föroreningar måste utvinnas innan avfallet kan deponeras. Denna ståndpunkt innebär att även han uppenbarligen anser att alunskifferavfall från CPMs process skulle läcka föroreningar till Storsjön. Den process Bert anser nödvändig finns inte idag och blir sannolikt så kostsam att uranutvinning ur alunskiffer aldrig blir lönsam.
Gustav Åkerblom upprepar hela tiden att CPM bara kan få tillstånd om miljöpåverkan uppfyller lagstiftningens krav.
Endast folkpartisten förespråkade oförbehållsamt uranbrytning även i alunskiffer i Storsjöområdet.
Moderaten ville inte ha dagbrytning i Storsjöområdet. Han förespråkade istället underjordsbrytning i urberg, dvs i praktiken i Hotagen.
Kristdemokraten läste pliktskyldigast upp vad partiet tycker och deklarerade därefter att han inte delar partiets uppfattning om kärnkraft och uranbrytning.
Övriga politiker var helt eniga om att motverka uranbrytning och kärnkraft.
Sammanfattningsvis var huvudintrycket att motståndet mot CPMs planer är stort. Men detta innebär troligen inte att CPM ger upp ännu. Som avskräckande exempel nämndes hanteringen av kärnavfallsfrågan med villkorslagen. Det är inte alltid sakskäl avgör viktiga frågor.

Vem kan man lita på?

2010-05-05T16:04:00.000+02:00

På anslagstavlan utanför biografen Storbrunn i Östhammar satt två affischer i måndags. Den ena gjorde reklam för filmen Änglavakt med Mikael Nyqvist. Den andra bjöd in till samråd med SKB om slutförvaret av kärnkraftavfallet i Forsmark. Jag skulle tro att flera kommuninnevånare satsade på Änglavakt än på SKB. I alla fall var allmänheten frånvarande när mötet med SKB drog i gång klockan sex på kvällen. Det 50-tal personer som fanns i lokalen var företrädare och representanter av olika slag. Journalisten från Radio Uppland gick runt och letade efter en vanlig människa från Östhammar men han hittade ingen.

Jag har inte svårt att förstå att det ser ut så här. Dagarna före mötet hade jag för första gången själv gått i närkamp med de dokument som är aktuella i det så kallade samråd som kärnavfallsbolaget är skyldigt att genomföra innan det (troligen) i slutet av året lägger fram sin ansökan om tillstånd för ett slutförvar i Forsmark. Redan den preliminära MKBn (miljökonsekvensbeskrivningen) omfattar 348 sidor och efter det senaste mötet i Östhammar den 6 februari (som SKB kallade det sista när det avslutades) kom det in 575 sidor med synpunkter från olika intressenter. I måndags fick vi också höra att bara underlaget till säkerhetsbeskrivningen i den kommande tillståndsansökan består av en huvudrapport på 800 sidor plus 13 rapporter i form av huvudreferenser på engelska och därtill ytterligare 80 referenser, också de på engelska.

Kärnavfallet har med andra ord, under sin långa resa genom den svenska modellens institutioner, blivit en demokratisk angelägenhet som folk i allmänhet inte har en susning om. Någon gång ser man något i Aktuellt om att ”det är bestämt” att avfallet ska förvaras i Forsmark (vilken inte alls är sant, det är bara kärnavfallsbolaget som bestämt sig för att vilja det) men annars är den olösta avfallsfrågan osynlig i den aktuella kärnkraftsdebatten. Men likväl rör den på sig.

För medborgaren i gemen är det omöjligt att ha en egen övertygelse om huruvida det planerade slutförvaret i Forsmark är en acceptabel ”lösning”. Hon eller han måste lita på andra som trängt djupare i frågan. Men vem ska man lita på? Kan man till exempel lita på SKB, detta kärnkraftindustrins avfallsföretag som lagstiftaren gett ansvaret för samrådet med medborgarna – ett ansvar som SKB använt sig av för att behålla makten och kontrollen över informationsutbytet och hindra det från blir en konstruktiv dialog mellan jämbördiga parter.

Själv litar jag på Johan Swahn som arbetar på MKG (Miljöorganisationernas Kärnavfallsgranskning), som tillsammans med Milkas (Miljörörelsens kärnavfallssekretariat) och ett antal andra aktörer ger den intresserade medborgaren möjligheter att fundera kritiskt över SKBs förslag och agerande. Efter att ha läst MKGs samrådsinlaga med kommentarer till SKBs preliminära MKB, ett dokument med sammanlagt mer än 50 kritiska punkter, är det för mig omöjligt att ha förtroende för SKB.

Jag skulle vilja påstå att det för dagens miljökämpar och kärnkraftmotståndare är en demokratisk skyldighet att ta sig tid att att läsa denna samrådsinlaga från MKG. Om det känns jobbigt rekommenderar jag att man börjarn med de 21 sidor med utmärkt tändvätska som finns i en av bilagorna till MKGs skrivelse. Jag syftar på Olov Holmstrands väldokumenterade berättelse om det svenska kärnavfallets väg från atombombsplanerna på 1950-talet till dagens Forsmarksprojekt.

Men det är inte bara miljörörelsen som ser på SKBs avfallssamråd med kritiska ögon. Under och efter februarimötet i Östhammar kom kritiska synpunkter också från Östhammars kommun, Kärnavfallsrådet och Strålsäkerhetsmyndigheten. Följden blev att SKB fick krypa till korset och ordna ännu ett "sista möte" - det var det som hölls i Östhammar i måndags. Efter det mötet står det mera klart än någonsin att SKB och miljörörelsen har helt olika syn på vad som ska kallas meningsfullt samråd. SKB menade att samråd betyder rätt att tycka och lämna synpunkter. Företrädarna från MKG, Milkas och Aktionsgruppen från ett atomkraftsfritt Åland menade å sin sida att förutsättningen för att man ska kunna ställa frågor och komma med synpunkter är att man har ett underlag att utgå ifrån. Och ett sådant, i det här fallet en preliminär rapport om arbetet med den långsiktiga säkerhetsbedömningen, har man inte fått - bara en muntlig föredragning på själva mötet.

Allan Hedin, säkerhetsanalytiker på SKB, rapporterade om analysen av den långsiktiga säkerheten vid mötet i Östhammar 3 maj

Nu har alla intressenter tiden fram till 17 maj att komma med synpunkter på majmötet till SKB. Framemot årsskiftet väntas sedan SKBs ansökan om tillstånd att uppföra slutförvaret. Ansökan ska behandlas av Strålskyddsmyndigheten och i Miljödomstolen och processen kan väntas ta uppemot fem år.

Det finns alltså tid att sätta in sig i den pågående processen - här är länkar till några dokument av betydelse:

SKBs preliminära miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Här.
Protokoll från samrådsmötet om MKBn 6 februari i Östhammar. Här.
Synpunkter inlämmnade till SKB efter februarimötet. Här.
MKGs samrådsinlaga 10 mars 2010. Här.
Kärnavfallsnytt från Milkas med rapport från samrådsmötet 6 februari. Här.
Kä'rnavfallsnytt från Milkas med rapport från samrådsmötet 3 maj. Här.
Kritisk kommentar från MKG efter mötet 3 maj. Dessutom presentationer som gjordes av de föredragande från SKB. Här.
Inslag i Radio Uppland efter samrådsmötet 3 maj. Här.

Dessutom har alla intresserade en chans att öka på sina kunskaper vid ett seminarium i anslutning till MKGs årsmöte i Uppsala 28 maj. Ur programmet:

"Kan kopparkapslarna i ett slutförvar rosta sönder"? Peter Szakálos, KTH

"Allternativa metoden djupa borrhål - En bättre möjlighet?", Karl-Inge Åhäll, Karlstads universitet

"Kärnavfallsjuridik och prövningen av en slutförvarsansökan" Oscar Alarik, Naturskyddsföreningen

Praktiska upplysningar om seminariet finns här

Se också mitt tidigare inlägg "Det var en gång en annan kärnkraftfråga". Här.

Det går inte "att glömma Tjernobyl"

2010-04-26T19:29:00.001+02:00

Förra året publicerade New Yorks Vetenskapsakademi boken "Tjernobyl. Katastrofens konsekvenser för människorna och miljön". Den är troligen den mest omfattande och kompletta redovisning av data som gäller de negativa följderna av Tjernobyl.

Rosalie Bertell, känd cancerforskare som bl a fått alternativa nobelpriset, kallar i sin recension boken en "måste-läsning" som "många av oss väntat på sedan 1986" "Hittills har vi läst om publicerade rapporter från begränsade fläckvisa undersökningar som genomförts av forskare i väst ... Också de prestigefyllda IAEA, WHO och UNSCEAR har baserat sina rapporter på omkring 300 sådana forskningsdokument från väst och utelämnat resultaten i omkring 30.000 rapporter som sammanställts av forskare som lever och arbetar i de drabbade områdena."

I Sverige har den här boken inte alls uppmärksammats. Men i ett kommande nummer av Miljömagasinet skriver Håkan Larsson om den och med hans medgivande citerar jag några stycken ur hans artikel:

Boken är skriven av tre ansedda forskare. Den ryske biologen dr Alexej Jablokov är tidigare miljörådgivare till den ryske presidenten; dr Alexej Nesterenko är vitrysk biolog och ekolog. Dr. Vassili Nesterenko var fysiker och medlem av Vitrysslands vetenskapsakademi (han avled 2008). Vid katastrofen ledde han Vitrysslands kärnenergiinstitut.

I sitt förord skriver dr Dimitri Grodzinsky, ordförande för Ukrainas nationella strålskyddskommission, om hur "anhängare av kärnkraft har försökt att dölja konsekvenserna av Tjernobyl redan från dag ett”. Den viktigaste slutsatsen i boken är att det är ”omöjligt och fel att glömma Tjernobyl."

Bokens grundas på cirka 5000 radiologiska undersökningar och vetenskapliga rapporter. Slutsatsen, som bygger på folkbokföringsuppgifter och hälsojournaler mellan 1984 och 2004, är att cirka 985.000 människor har avlidit i cancer orsakad av Tjernobyl. Det påstående som Internationella atomenergiorganet, IAEA, fortfarande vidhåller - att förväntat antal dödsoffer till följd av Tjernobyl kommer att vara 4.000 - är alltså ren lögn.

En försvårande omständighet är samverkansavtalet mellan IAEA och WHO, som ingicks 1959. WHO hindras att publicera forskning om strålning utan samråd med IAEA. Avtalet föreskriver att all oönskad information om kärnkraften och dess möjliga konsekvenser undanhålls allmänheten. WHO stöder också IAEA:s påstående att 4.000 kommer att dö till följd av olyckan.

Barn och ungdomar påverkas särskilt av radioaktivitet. Därför redogör boken särskilt för deras journaler. Före olyckan var mer än 80% av barnen i de nu förorenade områden i Ukraina, Vitryssland och Ryssland "friska". I dag mår färre än 20% ”bra”.

I avsnittet om miljön tar bokens författare upp det tema som TV-programmet Vetenskapens värld i SVT2 (kan ses här) sände i kväll under rubriken "Naturen tar tillbaka Tjernobyl". Jag citerar ur boken:

Så snart industrin, jordbruket och annat tryck som människan utövat på naturen mildrades i det tungt kontaminerade området började naturlivet att återhämta sig och tycktes rentav blomstra. Stora däggdjur - vargar, älg, vildsvin, rådjur och fåglar, t ex örnar - lever i den kontaminerade zonen. Men det handlar om en bedräglig välmåga. Studier av fåglar indikerar att en del arter uppehåller sig i området helt enkelt för att de invandrat från ställen som inte är kontaminerade. När man undersökt celler, vävnader, kromosomer och immunitet hos växter, fiskar, amfibiedjur (som kan leva både på land och i vatten) och däggdjur har man i alla detaljstudier kunnat konstatera försämringar och missbildningar.

Till sist: Det är inte svårt att förstå att en upprörd Gunnar Bergdahl i Helsingborgs Dagblad utnämner 26 april till Den stora glömskans dag. Läs mer här.

Tolv mil tyskar mot svensk kärnkraft

2010-04-25T09:48:00.000+02:00

Ett tag tänkte jag åka till Hamburg i helgen. Nu sitter jag i stället framför min dator och ser hur 120.ooo människor i härligt vårväder bildade en mänsklig kedjereaktion mot kärnkraften - de stod hand i hand de 12 milen mellan Vattenfalls kärnkraftverk i Brunsbüttel och Krümmel. En så stor demonstration mot kärnkraften har inte ägt rum i Tyskland sedan 1980-talet.

Genomslaget i medierna var totalt. TV-kanalen ZDF hade t ex inslaget om demonstrationen som förstanyhet i sin kvällssändning. Kolla det gärna här, och låt dig inte störas om du inte förstår tyskan. Efter 20 sekunder kommer bilder som säger mer än ord.

Denna väldiga mobilisering av kärnkraftmotståndet, nästan på dagen 24 år efter Tjernobylkatastrofen, äger rum i ett läge när den nya tyska regeringen har bestämt att det tidigare avvecklingsbeslutet, fattat av koalitionen mellan De Gröna och SPD, ska upphävas. Enligt den tidigare planen skulle det sista kärnkraftverket stängas omkring 2021. Till hösten väntas regeringens besked om förlängda livslängder för de befintliga reaktorerna. Däremot finns inga planer på att bygga nya kärnkraftverk.

Helgens demonstration hade i hög grad udden riktad mot Vattenfall som äger kärnkraftverken i Krümmel och Bunsbrüttel. Verken stängdes av i juni 2007 efter mycket allvarliga incidenter och företaget har ännu inte lyckats få dem i reguljär drift. Två andra demonstrationer ägde rum vid Biblis kärnkraftverk (20.000 deltagare) och Ahaus tillfälliga avfallsförvar (6000 deltagare).

I Sverige, precis som i Tyskland, hotas det tidigare avvecklingsbeslutet av en borgerlig regering. Men här kan vi inte ens drömma om demonstrationer liknande de som äger rum i Tyskland. Hur har det kunnat bli så? En viktig faktor är hur den rödgröna oppositionen agerar i de båda länderna. SPD och De Gröna satsade stenhårt på mobilisering inför helgens demonstrationer och de högsta partiledarna deltog i protesterna. I Sverige tycks det som om Jan Björklunds Folkparti är ensamt om att vilja göra kärnkraften till en valfråga.

Dagens Nyheters korrespondent rapporterade från demonstrationen (här) och många andra svenska medier publicerade nedanstående TT-notis:

Tolv mil tyskar mot svensk kärnkraft
Tiotusentals människor fattade varandras händer och bildade en tolv mil lång mänsklig kedja för att protestera mot kärnkraft i norra Tyskland på lördagen - inte minst mot två svenskägda kärnkraftverk.
Deltagarna ville uppmärksamma med 24-årsdagen av Tjernobylkatastrofen på måndag och protestera mot den tyska regeringens planer att skjuta upp stängningen av landets 17 kärnkraftverk till efter 2020.
Demonstranterna uppmanade särskilt regeringen att stänga kärnkraftverken i Krümmel och Brunsbüttel, som ägs av statliga svenska Vattenfall och som har drabbats av flera problem på senare år.

61 dagar kvar! - Dagsläget inför riksdagsbehandlingen 17 juni

2010-04-17T11:15:00.000+02:00

Här följer en uppdatering av riksdagsbehandlingen av kärnkraftfrågan. När jag skrev om saken häromdagen låg inte alla motionerna ute på nätet. Dessutom har medierna rapporterat en del nytt om spelet inför riksdagsbeslutet 17 juni.

Läget inför voteringen
Sven Bergströms motion (se nedan) har kommenterats av Näringsutskottets ordförande, Carl B. Hamilton i en TT-artikel och av miljöminister Andreas Carlgren i Ekot i Sveriges radio. Allt talar för att Bergströms krav på något sätt kommer att besvaras så att han inte kommer att rösta nej till förslaget att avskaffa avvecklingslagen. På sin blogg skriver Helle Klein: "Regeringspiskan viner och den stackars Sven Bergström verkar lydigt gå in i fållan. --- Ge dig inte, Sven!" Bergströms partikamrat Staffan Danielsson, som helhjärtat stöder regeringsförslaget, skriver positivt om Bergströms motion.

Dessutom har den politiske vilden, tidigare moderaten Göran Thingvall meddelat att han kommer att rösta ja till regeringens förslag.

I dagsläget är det två ledamöter ur det borgerliga lägret, Solveig Ternström och Eva Selin Lindgren, som sagt att de kommer att rösta nej till regeringens förslag. Det behövs fyra nej-röster och en enig opposition för att fälla regeringens förslag.''

Förslagen om ja eller nej till ny kärnkraft
Regeringen har lagt två kärnkraftpropositioner. Förslaget att avskaffa Avvecklingslagen och ändra Kärntekniklagen innebär att nya reaktorer kan byggas för att ersätta de nuvarande. Samtidigt försvinner möjligheten att genom demokratiskt fattade beslut stänga reaktorer och alltså avveckla kärnkraften. Dessa förslag läggs i propositionen "Kärnkraften - förutsättningar för generationsskifte". Finns här.

Två motioner yrkar avslag på regeringens förslag. Den ena har lagts av tio ledamöter från s, v och mp med Tomas Eneroth som första namn (här) och den andra av centerpartisterna Solveig Ternström och Eva Selin Lindgren (här).

I en tredje motion föreslår Sven Bergström (c) tre ändringar i regeringens förslag:

1: Det gällande förbudet mot att uppföra nya reaktorer ska inte, som regeringen förslår, upphävas under mandatperioden. Bergström hänvisar till allianspartiernas vallöfte om att avvecklingslagen skulle lämnas orörd under mandatperioden. "Vallöften skall fullföljas, inte brytas", skriver Bergström. Men han kan ändå tänka sig att vårriksdagen tar beslutet om att upphäva avvecklingslagen ifall lagen träder i kraft först 1 januari 2011. Ett andra alternativ som han nämner är att frågan om förbudets vara eller inte vara tas upp först efter valet i höst så att "väljarna i valet 2010 kan väga in också denna fråga i sitt val." Bergström tar inte ställning för det ena eller andra av dessa alternativ.

2: Regeringen ska på riksdagens uppmaning återkomma med förslag till lagstiftning eller andra åtgärder som säkerställer att de borgerliga partiledarnas utfästelse om att ny kärnkraft inte ska få statligt stöd står sig över tiden. Detta löfte är framför allt Centerpartiets tyngsta argument för att acceptera klartecken till ny kärnkraft men det har inte arbetats in i de förslag till lagändringar som ingår i regeringens proposition. Nu föreslår Bergström att riksdagen beslutar om att så ska ske.

3: Riksdagen ska tillkännage för regeringen att obegränsat skadestånds- och kostnadsansvar ska gälla för eventuella olyckor inklusive hälsoeffekter vid svenska kärnkraftverk. Bakgrunden är att bl a miljöministern hävdat att regeringen föreslår ett sådant obegränsat ansvar men att kritiker hävdat att det inte är sant. Ett exempel på denna kritik finns här.

Förslagen i ansvarsfrågan
Regeringens andra kärnkraftproposition heter "Kärnkraften - ökat skadeståndsansvar". När miljöminister Andreas Carlgren marknadsfört propositionen har han talat om reaktorägarnas fulla och begränsade ansvar (här) - påståenden som är felaktiga och fått stark kritik (här och här).

Propositionen har föranlett två följdmotioner:

I en motion från åtta ledamöter i s,v och mp med Carina Moberg (här) som första namn föreslås en förnyad granskning av den föreslagna lagstiftningens kvalitet (mot bakgrund av kritiken i lagrådsremissen), en översyn av frågan om det obegränsade ansvaret och ansvarsbeloppet samt en bedömning av frågan om det s k ansvarsgenombrottet (dvs att moderbolaget blir ansvarigt för dotterbolagets verksamhet, något som inte är möjligt enligt svenska Aktiebolagslagen men som enligt tysk lag gör Vattenfall ansvarigt vid en olycka i en reaktor som drivs av Vattenfalls tyska dotterbolag).

I en motion från centerpartisterna Solveig Ternström och Eva Selin Lindgren (här) föreslås att reaktorägarnas ansvar också ska gälla stöld och annan spridning av kärnmaterial. "Kärnkraftbolagen bör därför fondera särskilda medel för att finansiera övervakningen mot kärnvapenspridning under de långa tidsrymder som krävs för säker förvaring/kvittblivning av kärnvapenmaterialet."

E.ON svarar på anklagelsen för vilseledande marknadsföring

2010-04-16T08:27:00.000+02:00

I förrgår svarade E.ON till slut på Konsumentverkets brev där företaget prickas för vilseledande reklam om den "helt koldioxidfria" kärnkraften. Jag tar det från början. Detta har alltså hänt:

E.ON inledde i slutet av november förra året en påkostad annonskampanj i rikstäckande medier. Bl a publicerades helsidor som såg ut så här:

Klicka på bilden för att göra den större. (Markeringen av texten i ringen har gjorts av mig.)

Annonsen anmäldes till Konsumentombudsmannen och den 12 februari meddelade Konsumentverket i ett brev till E.ON att man ansåg att företaget gjort sig skyldig till vilseledande marknadsföring eftersom påståendet att kärnkraften är en helt koldioxidfri energikälla inte är korrekt om man tar hänsyn till hela produktionskedjan. Konsumentverket underströk att man eftersträvar frivilliga rättelser och begärde in ett svar från E.ON till den 4 mars. Företaget begärde och fick i ett par omgångar uppskov med sitt svar. Nu har det alltså anlänt, utarbetat av Mannheimer Swartling Advokatbyrå.

Advokatbyrån argumenterar på flera olika sätt när man försöker hävda att E.ONs marknadsföring inte är otillbörlig:

Man hänvisar till att praxis är att man utgår från att den tänkta konsumenten "har normal fattningsförmåga, erfarenhet och kunskap" och att vissa uttryck inte ska uppfattas bokstavligt.

Man hänvisar till att marknadsdomstolen för 20 år sedan inte tyckte att det var otillbörligt att marknadsföra ett tvättmedel som "Sulfo utan sulfat" trots att det innehöll sulfat.

Man tillbakavisar kravet på att man i marknadsföringen ska ta hänsyn till miljöpåverkan i hela produktionskedjan.

Man menar att det framgår av annonsen att man man med "kärnkraften" enbart syftar på produktionen vid kärnkraftverket.

Man hävdar, med en hänvisning till en äldre utredning från Vattenfall, att koldioxidutsläppen från kärnkraften, även om man tar hänsyn till hela produktionskedjan, är mindre än de som vattenkraft och vindkraft orsakar.

Man hävdar med bilagda exempel att det i debatt och marknadsföring är praxis att beskriva kärnkraften som koldioxidfri. Bl a hänvisar man till Fortum Carbon Free.

Brevet från E.ONs advokater, som med bilagor omfattar 58 sidor, slutar med att man ser fram mot att bli uppringda av Konsumentverket för att diskutera saken vidare. Fortsättning följer, alltså.

Mina tidigare inlägg om E.ON-historien här och här.

Kärnkraften i riksdagen: Tre motioner är lagda, Näringsutskottet har bollen

2010-04-14T21:32:00.000+02:00

Igår var sista dagen för motioner med anledning av regeringens kärnkraftpropositioner. Tre motioner har lämnats in.

I en av dem, som undertecknats av företrädare för de tre oppositionspartierna, yrkas avslag på regeringens proposition. En annan motion från oppositionen fokuserar på skadeståndsansvaret.

Den tredje motionen har skrivits av centerpartisten Sven Bergström och innehåller tre yrkanden:

Det gällande förbudet mot att uppföra nya reaktorer ska inte, som regeringen förslår, upphävas under mandatperioden. Bergström hänvisar till allianspartiernas vallöfte om att avvecklingslagen skulle lämnas orörd under mandatperioden. "Vallöften skall fullföljas, inte brytas", skriver Bergström. Men han kan ändå tänka sig att vårriksdagen tar beslutet om att upphäva avvecklingslagen ifall lagen träder i kraft först 1 januari 2011. Ett andra alternativ som han nämner är att frågan om förbudets vara eller inte vara tas upp först efter valet i höst så att "väljarna i valet 2010 kan väga in också denna fråga i sitt val." Bergström tar inte ställning för det ena eller andra av dessa alternativ.

Regeringen ska på riksdagens uppmaning återkomma med förslag till lagstiftning eller andra åtgärder som säkerställer att de borgerliga partiledarnas utfästelse om att ny kärnkraft inte ska få statligt stöd står sig över tiden. Detta löfte är framför allt Centerpartiets tyngsta argument för att acceptera klartecken till ny kärnkraft men det har inte arbetats in i de förslag till lagändringar som ingår i regeringens proposition. Nu föreslår Bergström att riksdagen beslutar om att så ska ske.

Riksdagen ska tillkännage för regeringen att obegränsat skadestånds- och kostnadsansvar ska gälla för eventuella olyckor inklusive hälsoeffekter vid svenska kärnkraftverk. Bakgrunden är att bl a miljöministern hävdat att regeringen föreslår ett sådant obegränsat ansvar men att kritiker hävdat att det inte är sant. Ett exempel på denna kritik finns här.

Sven Bergström föreslår alltså inte att den gällande Avvecklingslagen ska behållas. Han menar att den i praktiken kommer att sakna betydelse:

"utan statliga subventioner kan det synas vara närmast en akademisk fråga om det formellt finns ett förbud att bygga eller inte. Det blir ändå inget byggt. Knappast någon kan tro att Sverige skulle bli det första land i världen där kärnkraft kan byggas utan statligt stöd."

Att han ändå vill skjuta på beslutet att avskaffa Avvecklingslagen motiverar han alltså med att vallöften ska hållas. Här är den stora skillnaden mellan Bergströms motion och de rödgrönas gemensamma motion där man yrkar på avslag av regeringens proposition. I motionen konstateras helt riktigt att om Avvecklingslagen avskaffas blir det omöjligt att genom demokratiskt fattade beslut "påverka energipolitiken i sådan riktning att kärnkraften kan fasas ut." Då blir det kärnkraftbolagen som bestämmer den saken. De rödgröna kritiserar också regeringen för att i stor hast försöka genomdriva sin linje av partitaktiska skäl. Man beklagar att energipolitiken inte som tidigare läggs fast över partigränserna och skriver: "En rödgrön regering kommer därför efter nästa val att bjuda in till nya blocköverskridande samtal i syfte att skapa en långsiktigt hållbar energiöverenskommelse."

Nu väntar Näringsutskottets behandling av regeringens proposition och de båda motionerna. Den borgerliga majoriteten kommer förstås att yrka avslag på den rödgröna motionen. Men vad gör man med Sven Bergströms motion? Hans yrkanden kommer naturligtvis inte att gå igenom i sitt nuvarande skick men majoriteten kommer möjligen att försöka skriva ihop sig om formuleringar som ska kunna accepteras av Bergström och som innebär att man har besvarat motionen snarare än avslagit den.

När riksdagen den 17 juni behandlar frågan (i skuggan av det stundande kungliga bröllopet) kommer så utskottsmajoritetens tillstyrkande av regeringens proposition att ställas mot en reservation från utskottets rödgröna minoritet. Om ingen i det rödgröna lägret lägger ner sin röst eller röstar med de borgerliga behövs fyra borgerliga röster för att regeringens förslag ska falla. Som bekant har centerpartisterna Solveig Ternström och Eva Selin Lindgren redan sagt att de kommer att rösta nej till regeringens förslag. Svenska Dagbladet talade med Sven Bergström i kväll och skriver: "Får han inte igenom sina förslag röstar han nej till regeringens förslag." Dessutom håller förre moderaten, numera politiske vilden, Göran Thingvall på med sina pinsamma hot om att rösta mot regeringen trots att han vill ha kärnkraft. Om alla de andra riksdagsledamöterna vet vi inte så mycket. De har nästan precis två månader på sig att bekänna färg.

Sven Bergströms motion finns här.

De rödgrönas motion med avslagsyrkandet finns här.

Dessutom finns ytterligare en motion från de rödgröna med fokus på skadeståndsansvaret. Här.

Regeringens propositioner finns här och här.

-------
Uppdatering 15 april: Sven Bergströms debattinlägg i Expressen här.

Kärnkraft och kärnvapen: Obehaglig tystnad på högsta nivå

2010-04-14T08:06:00.000+02:00

Det har varit toppmöte igen, och vi kan läsa om nya ohållbara löften i medierna:

Inom fyra år ska material som kan användas till kärnvapen vara i säkra händer. Det lovade de 47 ledarna på kärnvapentoppmötet i Washington.

En av de få röster som stör statsmännens självbelåtna uttalanden från Washington är ledarskribenten i The Christian Science Monitor. Under rubriken "Kryphål i det nukleära toppmötet: spridningen av kärnkraft?" skriver han:

Målet för president Obamas enastående samling av världsledare i Washington kring den nukleära säkerhetsfrågan är att placera det kärnmaterial bakom lås och bom som skulle kunna användas av terroristorganisationer för att göra en atombomb. Hur lugnande denna målsättning än kan låta döljer den en global realitet som kommer att göra det allt svårare att nå målet: Den världsomspännande produktionen av nukleärt material av intresse - höganrikat uran och separerat plutonium - kommer att öka de kommande åren när civila kärnkraftprogram expanderar för att producera mer energi. Och mycket ofta är denna expansion resultatet av uppmuntran från länder som USA, Frankrike och Ryssland som vill befästa sin egen kärnkraftindustris ställning på en växande marknad.

Bl a pekar tidningen på det uppseendeväckande avtalet mellan USA och Indien som tillåter Indien att producera plutonium trots att Indien inte undertecknat icke-spridningsavtalet (NTP) och nu utökar sin arsenal av kärnvapen:

"Avtalet med Indien är en av orsakerna till att ärkerivalen Pakistan har inlett sin egen nukleära expansion för att utveckla nya anläggningar för att producera nya upplag av bränsle som kan användas till kärnvapen."

Varken världsledarnas "arbetsplan" eller presskommunikén från mötet i Washington tar upp kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen som ett allvarligt problem men Reuters ger en inblick i spelet bakom kulisserna i en intervju med förre vapeninspektören hos FN, David Albright:

"Obama är beredd att hålla inne med sina invändningar mot plutonium-användning (inom den civila kärnkraften) för att få med Frankrike." Frankrike är en av världens främsta tillverkare av MOX-bränsle som framställs av plutonium som upparbetats ur reaktoravfall. Miljöaktivister och andra som kritiserar MOX säger att transporten av kärnkraftavfall och upparbetat plutonium gör materialet sårbart för olyckor och stöld. Albright sa att Frankrike - som får 80 procent av sin elektricitet från kärnkraftverk, högst i världen - hade varit oroliga för att Obama skulle kunna använda toppmötet för att ta upp riskerna med kärnkraft och tona ner dess positiva sidor. Men det gjorde inte Obama och Frankrike insåg att toppmötet kunde bli ett stöd för kärnkraftindustrin, sa Albright enligt Reuters.

En annan av de få röster som bryter tystnaden om sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen är Eva Selin Lindgren, riksdagsledamot för Centerpartiet. I en replik på Svenska Dagbladets hemsida (dock inte i papperstidningen) skriver hon:

Det är intressant att läsa med vilken entusiasm våra två ministrar Reinfeldt och Bildt beskriver visionen om en kärnvapenfri värld och Sveriges roll. Dock glömde de att nämna att för att motverka kärnvapenspridning i världen så måste det plutonium som nu finns på våra och världens alla reaktorplatser - och som utgör ett potentiellt kärnvapenmaterial - för all framtid skyddas och hindras från att hamna i orätta händer. ---

Vid förhandlingarna om ett nytt icke-spridningsavtal, NPT, bör våra ministrar verka för att ett nytt avtal inte skall garantera alla länder rätten till att utveckla den kärnkraft som i praktiken möjliggör kärnvapenspridning.(Denna rätt ges i dag i Artikel 4 i NPT, en konferens för översyn av NPT äger rum i maj, min kommentar)

Eva Selin Lindgren har fått närmare 70 kommentarer på sitt inlägg på nätet. De allra flesta är negativa och många är hånfulla och aggressiva. Läser man bara kommentarerna kan man tro att hon är en vilsegången och ensam röst när det gäller sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen. Men så är det ju inte alls. Även om FN-organet IAEA har som målsättning att sprida civil kärnkraft grundas organisationens verksamhet på insikten att sambandet finns. Inte ens dess förre chef, den entusiastiske kärnkraftförespråkaren Hans Blix (en gång i ledningen för Linje 2s "avveckling med förnuft") förnekar detta i sina lovtal för kärnkraften, senast nu i Fokus. Också ett par rader i kommunikén från Washington visar att man inser problemet även om man inte vill ta i det.

Också Christian Azar, Selin Lindgrens professorskollega på Chalmers, är värd att lyssna på. I sin bok Makten över klimatet redogör han för hur kopplingen mellan civil kärnkraft och kärnvapen leder honom till följande slutsats i energi- och klimatfrågan:

Potentialen för både sol och vind är ofantlig. Det finns ingen fysisk brist på förnybar energi, så en sådan satsning är betydligt mer attraktiv än en stor global satsning på en teknik som kan underlätta för länder att skaffa sig kärnvapen.

En fotnot i hans bok ger också perspektiv på världsledarnas löfte i Washington att "man" om fyra år ska ha fullständig kontroll på potentiellt material för tillverkning av kärnvapen. I fotnoten får vi följande kortfattade historielektion:

Israel skaffade sina atombomber genom inköp av en reaktor och en upparbetningsanläggning från Frankrike på 60-talet. Indien sprängde sin bomb 1974 med plutonium som producerats i en forskningsreaktor som köptes från Kanada. Irak köpte en reaktor från Frankrike på 70-talet (som bombades av Israel 1981). Sovjetunionen spred kärnteknik till Kina, tyska företag hjälpte Sydafrika med sitt lyckade program. Pakistan skaffade sig sin bomb genom anrikning av uran. Kina har spelat en viktig roll i överföringen av kärnteknologi till Pakistan men även inhemsk expertis har varit avgörande. A.Q. Kahn, ofta kallad den pakistanska atombombens fader, utvecklade sin kunskap om anrikningsteknologi genom arbete vid det europeiska anrikningskonsortiet Urenco, och han har därefter aktivt försett Nordkorea, Iran och Libyen med anrikningsteknologi och -kompetens. Även Irak har fått tillgång till anrikningsteknik från Urenco, genom tysken Karl Heinz Schaab.

Uppdatering 17 april: Kärnavfallet kan komma i orätta händer. Här!

Ekots lördagsintervju: Finansministern kapade centerpartisternas livlina

2010-04-10T15:25:00.000+02:00

Det står helt klart att många ledande centerpartister, inte minst de som sitter i riksdagen, har skaffat sig en livlina med vars hjälp de försöker rädda sitt ansikte inför den kommande kärnkraftsvoteringen i riksdagen. Livlinan lyder: "Det kommer inte att byggas några nya kärnkraftverk eftersom de inte får stöd av en enda skattekrona" I sin förkortade och extremt slarviga version lyder talesättet: "Kärnkraften kommer att avveckla sig själv." (Här).

Men idag kapade finansminister Anders Borg den där livlinan när han utfrågades i Ekots lördagsintervju av Tomas Ramberg. När den dagen kommer, om så där tio år, och ett konkret kärnkraftprojekt ska finansieras, uteslöt inte Anders Borg att det kan få statliga lånegarantier. Han tvingades också medge att Vattenfalls risktagande i ny kärnkraft också innebär en indirekt statlig subventionering. Han skaffade sig också utrymme för ett framtida statliga stöd genom att säga att kärnkraften i huvudsak ska finansieras utan statliga ingripanden.

Här följer en utskrift av den del i intervjun som handlade om kärnkraften:

Ni försöker ju få riksdagen att besluta att det ska få byggas tio nya kärnkraftverk. Vem ska finansiera dom här verken? Vem ska stå för den ekonomiska risken?

Ja...jag tror att i första hand vi ska tänka oss att det....om det nu ska ersättas gamla kärnkraftverk.... att det då är kraftindustrin och olika delar av industrin som finansierar det.

För regeringen har ju sagt, och det ingår ju i den fyrpartiöverenskommelse ni har gjort, att det inte ska finnas något statligt, inte ens indirekt statligt stöd, till den som vill bygga ny kärnkraft. Är det rimligt att tro att någon då vill satsa? Hur många exempel finns det på att privata aktörer idag själva tar hela risken med kärnkraftsbyggen?

Ja, det återstår ju att se, men produktionskostnaderna för kärnkraftsel är ju extremt låga, vilket gör...

...med befintlig känkraft, ja....

..ja, även nybyggd ligger faktiskt lägre än annan... ja, vattenkraft ligger lägre, men i övrigt är kärnkraft det billigaste och eftersom energipriserna sätts utifrån marginalkostnaden, det vill säga kolkondensverk, så är det en extrem lönsamhet i energisektorn, man tar ut monopolvinster där som är väldigt, väldigt höga.

Det har ju gjorts en del granskningar på sistone. Flera experter har pekat på de här stora ekonomiska riskerna som är förknippade med att investera i kärnkraft. Vi har banken Citigroup som analyserade saken och kom fram till att "det är extremt osannolikt att privata företag kommer att vilja ta risken att bygga nya reaktorer om dom inte får stöd av staten och om inte riskerna delas med skattebetalare och elkonsumenter". Den brittiske energiprofessorn Stephen Thomas som var hitbjuden av en av era koalitionspartner, Centern, han har studerat kärnkraftsekonomi i 30 år, han säger att ny kärnkraft omöjligt kan byggas på marknadsmässiga villkor. Han tror attproduktionskostnaden för ny kärnkraft skulle hamna på minst 110 öre kilowatten. Vad är din uppfattning som ekonom?

Tittar vi nu på vad vi åtminstone idag kan bedöma utifrån de finska erfarenheterna så tror jag att kostnaderna ligger betydligt lägre än så högt, jag tror det kanske kan röra... en tredjedel, kanske 30-40 procent av den kostnaden. Elpriserna är ju så höga att det då finns en väldig lönsamhet i detta. Detta måste ju dom som så att säga är intresserade av att bygga 0ch ersätta kärnkraft räkna på.

Om det nu är så viktigt med ny kärnkraft som ni säger, varför ska staten då inte garantera att det verkligen blir av? Om det är ett viktigt intresse för industrin, för landets framtid?

Ja, alltså, vi har ju haft ett hinder för energiinvesteringar på grund av att vi har begränsningar både på vattenkraft och kärnkraft, det har na..., förmodligen bidragit till att vi har en för liten energisektor. Kan vi nu få nyinvesteringar i kärnkraft, vi har en rätt dramatisk utbyggnad av vindkraften framför oss, det är nästan en tiodubbling av vindkraftelen, vi kanske kan få ut litet mer av vattenkraften, då är det väldigt bra. Vi behöver mer energi i Sverige men jag tror nog att det är rätt klokt att de här privata företagen får räkna noggrant på detta. Det finns en erfarenhet att stora projekt tenderar att bli väldigt dyra och då ska man förstås vara försiktig med detta.

Tycker du att det är viktigt att just kärnkraftverk byggs?

Jag tror att kärnkraft givet vad vi vet är ett av de mest effektiva energislagen och vi har reaktorer som i några fall är till åren komna och det kunde finnas skäl att ersätta dom om kraftindustrin gör bedömningen att dom vill göra sådana investeringar.

Alltså, det står ju i er energiöverenskommelse: "något statligt stöd i form av direkta eller indirekta subventioner kan inte påräknas". Vilka andra möjligheter till offentligt stöd är förenligt med den formuleringen som du ser det.

Det har jag inte arbetat igenom och vi har ju ännu inte något konkret stort investeringsprojekt på kärnkraftstidan...

..men skulle statliga lånegarantier kunna vara möjligt?

Jag tror att man ska låta ett sådant här projekt arbetas fram innan man ....man ska nog inte börja med att låsa sig i alla delar innan men min uppfattning är att det nog är rimligt att detta i huvudsak finansieras utan statliga ingripanden

Inklusive garantier?

Ja, som sagt det kan vara så att vi nu pratar om något som ska beslutas om tio år och jag tror inte det är så alldeles klokt att jag i varje detalj binder mig för det.

I era valdebatter med oppositionen låter det som att det är väldigt bråttom att ta de här besluten. Ni ser ju till ju få igenom en lag redan före valet. Nu tycker du att man kan vänta i tio år plötsligt.

Jo men nu... nu är ju det här väldigt stora investeringsprojekt, det tar lång tid att planera och innan dom är framme vid beslut och genomförande - ja, jag tror det är väldigt viktigt inte minst därför att det är så långsiktiga beslut att vi har en fungerande energiförsörjning.

Jag försöker bara förstå vad er uppgörelse innebär. "Något statligt stöd i form av direkta eller indirekta subventioner kan inte påräknas"...och du säger att...du ger inte någon klar tolkning om huruvida statliga lånegarantier kan ingå i den definitionen. Låt säga att statliga Vattenfall bygger nya kärnkraftverk. Vem står ytterst för de ekonomiska risker Vattenfall tar?

Ja nu har ju Vattenfall haft diskussioner med delar av industrin kring detta så att det kan ju vara fullt aktuellt.

Och i slutändan tar då staten risken, eller hur? Som ägare...

Ja, staten äger ju Vattenfall så det är klart att staten redan idag har en risk när det gäller kraftindustri och det kommer vi naturligtvis även att ha i framtiden

Och varför är det då inte ett indirekt statligt stöd om vattenfall skulle ge sig in och investera i nya kärnkraftverk

Ja, som sagt. det här är i såna fall väldigt stora investeringar och att jag utan att ha arbetat mig igenom frågan och utan att ha tänkt igenom det skulle ge några definitiva utfästelser det tror jag inte skulle vara klokt. Det tänker jag inte göra.

Det perspektiv som Ramberg blottlägger med sina frågor - att ett statligt stöd i någon form kan bli aktuellt om kanske tio år när vi har andra ministrar och folk har glömt vad Alliansen lovade 2010 - stämmer precis med vad professor Stephen Thomas skrev i sin debattartikel i Dagens Industri för en knapp månad sedan:

2006 meddelade dåvarande brittiska premiärministern Tony Blair att kärnkraften skulle återvända på bred front i Storbritannien. Motståndet mot att använda skattepengar var så stort att det bara var löften om att kärnkraften inte skulle subventioneras som gjorde planerna politiskt möjliga.

Processen är tidskrävande och tidigast 2013 kan en brittisk reaktorbeställning göras. Till dess kommer landet att ha sett minst två nya regeringar och ingen lär längre känna sig bunden av tidigare löften om att inte subventionera kärnkraft.

En regering offrar knappast sju års förarbete och överger inte kärnkraftsplanerna om elbolagen då meddelar att kärnkraftverken inte kan byggas utan stöd. Troligt är att en regering då erbjuder stöd, men vägrar att kalla det subvention.

Till detta bör läggas att löftet om "ingen statlig subventionering" inte är något som ingår i de lagändringar som föreslås för att ge kärnkraften klartecken. I regeringens proposition nämns löftet bara helt kort när man refererar innehållet i den energiöverenskommelse som i februari 2009 träffades inom alliansregeringen.

Slutligen kan, som ett exempel på indirekt statlig subventionering, nämnas att redan 21 januari i år upplyste chefen för SSM (Strålsäkerhetsmyndigheten) att nya reaktorer kräver statliga investeringar samt omkring 60 nya tjänster.

Lördagsintervjun ligger också på nätet (här - kärnkraftfrågan kommer 17 ½ minuter in i programmet)

PS.
Anders Borg fick också frågan "Borde Sverige ha en egen uranbrytning?" Svaret blev: "Det har jag faktiskt inte reflekterat över."

Hur tänker de 29 centerpartisterna?

2010-04-05T12:21:00.000+02:00

I min debattartikel i senaste numret av Dagens ETC riktar jag blickarna mot Riksdagens 29 centerpartister. Om knappt två och en halv månad kommer de att avgöra om regeringens kärnkraftpropositioner ska gå igenom.

Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson har också insett dessa ledamöters betydelse. Därför har han uppvaktat dem med en debattartikel i de tidningar som läses av deras väljare och varje artikel ställer den viktiga frågan direkt till riksdagsledamoten ifråga: Hur kommer du att rösta? Så här till exempel:

Den närmaste tiden kommer jag säkert att skriva mycket om riksdagsbehandlingen. Idag fick jag idén att ta reda på vad de 29 centerpartisterna i riksdagen faktiskt har sagt i kärnkraftfrågan. Nedan följer resultatet av mitt grävande. Eftersom det blev ett extremt långt blogginlägg har jag också lagt ut det på nätet i form av ett pdf-dokument. Det finns här. Och nu följer riksdagsledamöterna i bokstavsordning:

Jan Andersson, Hallands län:

Vi är många som har gått i demonstrationståg och burit de gulröda knapparna med texten "Atomkraft? Nej tack". De knapparna kan vi fortsätta att bära. För vi anser fortfarande att kärnkraft är en dålig energikälla. Både för miljön och framtiden.(Hallands Nyheter, 7 juni 2006 under valrörelsen)

Alltför ofta sprids missuppfattningen att centerpartiet nu gett upp hoppet om att fasa ut kärnkraften ur det svenska energisystemet. Inget kan vara mer felaktigt, kärnkraften kan inte ingå i ett naturligt kretslopp och skall fasas ut. De senaste problemen i svensk kärnkraft som började med stoppet i Forsmark visar på två saker. Det visar att det alltid finns en riskfaktor med drift av kärnkraftverk. Jag anser att svensk kärnkraft har mycket högt ställda säkerhetskrav, trots detta finns riskfaktorn där. Stoppet i Forsmark och de följande stoppen i ytterligare tre reaktorer visar även på ett extremt tydligt sätt sårbarheten i ett system beroende av ett fåtal kraftverk. Än tydligare hade detta blivit om det skett under smällkalla vintern. Vi måste ställa om energisystemet så att vi fasar ut energikällor som inte passar i kretsloppet. Vi måste också bygga ett energisystem med lägre sårbarhet såväl i distribution som i energiframställning. (Hallands Nyheter 6 september 2006 (i valrörelsens slutskede)

Centerpartiet har inte sålt ut sin själ kring kärnkraften, menar Jan Andersson, distriktsordförande i Halland och Centerriksdagsman. - Jag tror på en god förankring nu. Vi har fått en rejäl satsning på förnybar energi och fossilfria fordon 2030. Ett bra besked inte minst för den hårt plågade fondonsindustrin och satsningar på elbilar i framtiden. (Göteborgs-Posten 6 februari 2009)

Sven Bergström, Gävleborgs län:

Samtidigt kommer nya alarmerande rapporter från Statens kärnkraftsinspektion att "incidenten" i Forsmark var den allvarligaste som inträffat Sverige. Ska det behövas ett nytt Harrisburg eller Tjernobyl för att på allvar lägga om energipolitiken mot förnybara energislag? (28 augusti 2006 på Bergströms blogg)

– Det går inte att få lönsamhet i ett kärnkraftsbygge utan statliga garantier, säger han och påminner om att när centerledaren Maud Olofsson fick majoriteten av riksdagsgruppen med sig för ett år sedan var det mot löftet att »inte en statlig krona skulle användas till att subventionera ny kärnkraft«. (Tidskriften Fokus 12 mars 2010)

– Det jag är orolig för är att om man tar bort det här förbudet och vi hamnar i en situation där det blir aktuellt att bygga nya kärnkraftverk – vad har vi då för garantier att det inte blir finansierat genom statliga medel? Vad man nu säger är att det inte ska gå några statliga pengar till att bygga kärnkraft men sådana garantier är ju aldrig kassaskåpssäkra. (Dagens Nyheter 19 mars 2010)

Ulrika Carlsson, Västra Götalands läns östra:

Vi vill inte ha kärnkraft. Vi säger nej, nej och åter NEJ till uranbrytning. Det är självklara utgångspunkter för oss som centerpartister. Centerpartiets linje är – och har varit – mycket tydlig. (Lidköpingsnytt 19 november 2009)

Centerpartiet är Alliansens gröna röst och det borgerliga miljöpartiet. Jag kommer att rösta för den stora satsningen på förnybart som propositionen innebär.(Skaraborgs Allehanda 24 mars 2010)

Kärnkraften kommer att fasa ut sig själv. Nu öppnar vi för alternativen. Därför ska vi inte heller bryta uran. (Skaraborgs Allehanda 25 november 2009)

Staffan Danielsson, Östergötlands län:

Genom att staten inte ska satsa några skattepengar i kärnkraft kommer knappast kärnkraftsbolag och banker att våga bygga nya verk. (Östgöta Corresponden 26 mars2010)
Dagens stora miljöfråga är klimatfrågan, och att samtidigt ersätta både fossil energi (olja, kol, gas) och kärnkraft med förnybar energi är inte möjligt utan att hota tiotusentals industri- och andra jobb i Sverige. Detta spelar inte Miljöpartiet någon roll, men det är obegripligt att Socialdemokraterna vågar spela rysk roulette med Sveriges energiförsörjning. Centerpartiet är Alliansens gröna röst och det borgerliga miljöpartiet. Jag kommer att stå upp för den viktiga energiuppgörelse som träffats inom alliansen och rösta ja till både dess helhet och de ingående delarna. (Norrköpings Tidningar 24 mars)

Staffan Danielsson anser också att centerns kärnkraftsmotstånd borde höra gårdagen till. (Göteborgs-Posten 1 februari 2005)

Erik A Eriksson, Värmlands län:

Erik A Eriksson, partiets värmländska riksdagsman, gillar uppgörelsen. Trots att han är fortsatt skeptisk till kärnkraften. – Vi är ett av fyra partier och får inte igenom allt, vi får fokusera på det vi tycker är viktigast. Och jag tror inte heller att det kommer att bli en massa nya kärnkraftverk, det kostar mycket pengar, säger han. (Nya Kristinehamns-Posten 9 feb 2009)

– Uppgörelsen är bra för basindustrin och bra för Värmland. Nu vet industrin vilka spelregler det är som gäller. När det gäller kärnkraftsdelen är det viktigt att påpeka att alla eventuella nya kärnkraftverk som byggs inte byggs med statliga subventioner.(Värmlands Folkblad 6 februari 2009)

Riksdagsledamot Erik A. Eriksson (c) vill heller inte bygga nya kärnkraftverk. Han är inte säker på att vi klarar avfallsfrågan. – Vi kommer med hjälp av de förnyelsebara energikällorna att klara energibalansen. (Nya Wermlands Tidningen 9 september 2008)

Fredrick Federley, Stockholms kommun:

Därmed har vi satt punkt för kärnkraftsmotståndet. En naturlig följd av detta blir att de uppgörelser som gjorts mellan vänsterpartiet, socialdemokraterna och centerpartietinte längre gäller utan avbryts. (Som CUF-ordförande på DN debatt 30 januari 2005)

Fredrick Federley, riksdagsledamot, vill också att c lämnar sitt nej till utbyggnad.(Dagens Nyheter 27 december 2008)

Jag tror det är fem år sedan jag skrev min DN-debatt. När diskussionen gick het förra året följde jag allt via media, valde att hålla mig passiv och inte kommentera det hela för att inte störa partiledningens arbete. ----- Vi har landat där vi borde varit för många år sedan men jag är glad att vi är hemma till viss del nu. Kan vi sedan bara släppa (På bloggen19 februari 5 april 2010)

Min egen partisekreterare Anders Flanking säger i dag i Svenska Dagbladet att det inte finns behov av fler kärnreaktorer, sarast tvärtom. Jaha, vad grundar han det på? Inte är det en företagsekonomiska kalkyler i alla fall.Snarast är det ett planekonomiskt resonemang där han ser till att Sverige har energi så det räcker så då är det klart och färdigt. Vad han missar är att vi befinner oss på en europeisk marknad och att vi kan exportera den el vi inte gör av med själva.(Bloggen 22 november 2009)

Annie Johansson, Jönköpings län:

Om jag först börjar med kärnkraften. Centerpartiet vill inte bygga ut kärnkraften. Men vi ser det som en av tre energiförsörjningsben, tillsammans med vattenkraften och gröna förnybara källor. Därför säger vi ja till en tiodubbling av vindkraften, biogasutbyggnad, miljöbilar, solenergisatsningar och historiska utsläppsminskningar och nej till statliga pengar till kärnkraft. Vi vill ha en långsiktig energiöverenskommelse där de gröna energikällorna tar en allt större andel. (Östra Småland 30 mars 2010)

Jag tycker det är intressant att använda de sista dagarnas tydlighet i svensk energipolitik till att illustrera just det motsägelsefulla i politiskt ledarskap. Man ska agera med passion, övertygelse och klarhet men för att få igenom sitt långsiktiga mål måste man som ledare också vara en skicklig förhandlare. Konsten ligger i att sälja sin svart-vithet till ett mycket högt pris och att inte tappa fokus på det framtida målet. --- I denna aktuella fråga blev det en historiskt bred klimat- och energiöverenskommelse. ----- Inte en endaste skattekrona ska gå till byte av kärnkraftsreaktorer. Och hittills finns det inte en endareaktor i världen som byggts på helt kommersiella grunder. (Tidningen Finnveden 17 februari 2009)

Jag har inte mentaliteten stoppa, krossa, kräv och har varit stor motståndare till årtalsexcersisen i kärnkraftsdebatten och också att politiker ska vara inne och peta i hur många kärnkraftsreaktorer som ska finnas/inte finnas. (Bloggen 11 januari 2008)

Jörgen Johansson, Västmanlands län:

Riksdagsledamoten Jörgen Johansson anser däremot att det inte behövs någon ny inriktning. Han tror att det inte är aktuellt med några nya kärnkraftverk men att de nuvarande reaktorerna kan användas under sin tekniska och ekonomiska livslängd. (Landskrona-Posten 27 decembber 2008)

Men centerpartisten Jörgen Johansson, också riksdagsman, tycker inte att det behövs någon omsvängning. Centerpartiets linje är tillräckligt tydlig. – Vi kommer att använda nuvarande kärnkraft så länge den ekonomiska och tekniska livslängden finns och några nya kärnkraftverk är ju inte aktuella, säger Jörgen Johansson. Nu finns det en motion som kommer att läggas till stämman kring det här, hur tror du att det går? – Jag tror att vår inriktning som vi har haft kommer att leva vidare, säger Jörgen Johansson. (Ekot Sveriges Radio 26 december 2008)
Vi kan nog konstatera att det är en bra energiuppgörelse som vi gjort i Sverige och som också borde framstå som ett bra exempel för andra länder att följa. (Bloggen 18 mars 2010)

Kenneth Johansson, Dalarnas län:

– Jag konstaterar att industrifolk välkomnar energiuppgörelsen, säger Kenneth Johansson. Tjugo procent av pappersbrukets utgifter är elkostnader. (Dala Demokraten 6 mars 2009)

Detta är en överenskommelse som krattar manegen för de förnyelsebara alternativen, men som överlåter kärnkraften åt de marknadsmässiga villkoren. Inom Centern har vi inte övergett vårt motstånd mot kärnkraften, men för oss är det avgörande att inte en enda statlig krona ska satsas direkt eller indirekt för att subventionera kärnkraften. Detta är mycket positivt eftersom det med stor sannolikhet kommer att innebära att kärnkraftens del av den totala energimixen kommer att minska i snabb takt. Ingen klarar att bygga ut kärnkraft på kommersiella villkor. Det går att lappa och laga men inte att bygga nytt. Vindkraften är betydligt mer lönsam. (Borlänge Tidning 23 februari 2008)

Vi anser att också Vattenfall AB, i likhet med de tyska kraftbolagen, nu bör göra en avvecklingsplan för sin kärnkraft. Regeringen kan genom ägardirektiv eller ändring i bolagsordningen se till att så sker. (Motion till riksdagen 19989/99 tillsammans med Sven Bergström)

Maria Kornevik Jakobsson, Västra Götalands län västra:

Ledamoten Maria Kornevik Jakobsson upplever att partiledningen lyssnade på de synpunkter som kom fram under mötet. Men hon sticker inte under stol med att frågan är både känslig och viktig för Centerrörelsen: – Detta måste ju få rassla runt lite i kroppen nu. Det måste landa hos alla oss. Två saker är outstanding: absolut inga nya reaktorer och inga skattepengar till detta. Sen hoppas jag att det självdör. (Svenska Dagbladet 4 februari 2009)

Maria Kornevik Jakobsson (C) från Mölnlycke, blev lite "skogstokig" när hon fick beskedet i riksdagsgruppen. - Jag är fortfarande emot kärnkraft och var lärjunge till Lennart Daléus -79. Men vi står i kärnkraftens parentes. Och nu väger miljösatsningar på förnybar energi över i vågskålen. (Göteborgs-Posten 6 februari 2009)

Sofia Larsen, Örebro län:

Vad som också är viktigt att lyfta fram i sammanhanget är att kärnkraften framöver inte kommer att subventioneras på något sätt, varken direkt eller indirekt. Det är också kärnkraftsindustrin som får ta det fulla ansvaret om något skulle hända. I och med det obegränsade skadeståndsansvaret försvinner incitamenten till att bygga nya reaktorer. Lönsamheten ligger i det förnybara. Centerpartiet och alliansregeringen har lyft och satsar på det förnybara mer än någon annan regering tidigare gjort. Detta är jag stolt över (Nerikes Allehanda 27 mars 2010)

Centerpartiet har återigen varit med och skrivit ett nytt blad i svensk politisk historia. Med den överenskommelse i klimat- och energipolitiken som Alliansen gjort kommer Sveriges elförsörjning inte längre vara beroende av vattenkraft och kärnkraft. (Karlskoga tidning 11 februari)

Eftersom vi inte är förtjusta i kärnkraft gillar vi inte heller uranbrytning. Att bryta uran i Sverige kommer heller aldrig att bli aktuellt av ett par enkla anledningar. Det finns inte och kommer inte att finnas en politisk majoritet för detta i riksdagen och våra miljö- och arbetsmiljölagar tillåter det inte. I centerpartiet tänker vi göra vårt yttersta för att ta oss bort från det icke förnybara energisystemet, samtidigt som vi skapar nya jobb och tillväxt. Framtidens energikällor är förnybara och där ryms varken olja eller kärnkraft, eller dess uran. (Nerikes Allehanda 16 mars 200

Lennart Levi, Stockholms län

inga uttalanden funna

Johan Linander, Skåne läns södra:

Det är med stor förvåning som jag ser att några i vår riksdagsgrupp har gått ut och säger att de ska rösta mot den proposition där kärnkraftsavvecklingslagen tas bort. Vi har redan röstat för klimat- och energiöverenskommelsen och även om det nu krävs ytterligare beslut för att precisera överenskommelsen så var vi alla på det klara med vad den ursprungliga överenskommelsen innehåller. Vi i Centerpartiet fick genom en historiskt stor satsning på de förnyelsebara energikällorna medan vi fick gå med på att avvecklingslagen tas bort och att de gamla kärnkraftsreaktorerna ska få ersättas på samma plats. Ett svårt beslut för Centerpartiet men överenskommelsen fick majoritetens stöd vid partistämman i Örebro. Nu säger alltså mina kollegor Solveig Ternström, Sven Bergström och Eva Selin Lindgren att de är motståndare till att hålla fast vid vår alliansöverenskommelse. Visst uttryckte de tydliga tveksamheter när frågan behandlades i riksdagsgruppen för ett år sedan, men när vi sedan tog beslutet i riksdagen och partistämman ställde sig bakom överenskommelsen så borde det vara klart. Tydligen inte, de vill bryta mot stämmobeslutet och samtidigt förstöra den historiska satsningen på förnyelsebara energikällor. För varför skulle övriga alliansen stå fast vid den delen av klimat- och energiöverenskommelsen om Centerpartiets ledamöter inte röstar för och låter oppositionen vinna? (Bloggen 29 januari 2010)

Centerpartiet står för en långsiktigt hållbar miljö- och energipolitik. Detta innebär att vi inte ser olja, kol eller kärnkraft som framtidens energikälla. Samtidigt lever vi i en verklighet där elpriserna stigit kraftigt och redan har jobb försvunnit från landet på grund av de höga elpriserna. Centerpartiet kommer inte att medverka till att människor blir arbetslösa p g a orimligt höga elpriser. Därför måste vi ägna all kraft åt att utveckla nya miljövänliga energikällor. När vi har ersättningsenergi kan vi stänga flerkärnkraftsreaktorer, men inte tidigare. (Sydsvenskan 13 september 2006)

Per Lodenius, Stockholms län:

inga uttalanden funna

Kerstin Lundgren, Stockholms län:

Kände i morrhåren att det var något på gång förra måndagen. Då i Strassbourg. När vi blev inkallade till gemensamt telefonmöte tisdag kl 16 mellan partistyresle och riksdagsgrupp blev det ett faktum. Inte svårt att gissa vad som komma skulle... Men ändå. Jag avskyr verkligen när någon annan söker tala om för mig vad jag ska tycka. Jag är med i ett parti för att påverka och förändra - inte för att vara budbärare. (Bloggen 8 februari 2009)

Kerstin Lundgren från det kärnkrafts-positiva Stockholm har redan blivit övertygad.– Jag utgår från att jag röstar ja. Idag är kärnkraft en nödvändig del i vår energi-balans. Det är allt jag har att säga, säger hon. (Tidskriften Fokus 4 februari 2010)

Jag har oerhörd respekt för alla som nu vill att jag ska rösta mot att ta bort förbudet mot nya reaktorer. Jag ska läsa propositionen noggrannt. Men, jag inser också att vi politiskt inte klarat avvecklingen och är helt klart beredd att pröva om marknaden kan göra detta bättre. Om vi skärper skadeståndsansvaret och om vi samtidigt gör tydligt att inga statliga subventioner ska tillåtas denna gång - kanske avvecklingen följer naturligt. (Bloggen 23 mars 2010)

Karin Nilsson, Kronobergs län:

Eftersom hon tror att kärnkraften ska försvinna bör hennes inför sina partikamrater uttalade ja till kärnkraft tolkas som ett nej, förklarar riksdagsledamoten Karin Nilsson (C) i Tingsryd enligt Smålandsposten. (Dagens Nyheter 15 februari 2009)

Karin Nilsson (C), riksdagsledamot från länet kommer att rösta ja till förslaget om att nya kärnkraftsreaktorer ska kunna byggas i Sverige. Detta trots att hon är emot kärnkraft. – Energiöverenskommelsen mellan allianspartierna måste man se som en stor paketlösning. Och i den måste man ta och ge. Eftersom Centerparitet är emot kärnkraften, så har vi istället fått ett guldläge att få igenom det vi vill åstadkomma, säger Karin Nilsson. ---- Två centerpartister och den moderate avhopparen Göran Thingwall har redan sagt att de tänker rösta nej. – Jag tycker det är synd att de har deklarerat att rösta nej, jag tycker de argument som kommit fram i förhandlingen är bra och jag känner mig trygga med dem, säger Karin Nilsson. (Sveriges Radio P4 Kronoberg 19 mars 2010)

Lennart Pettersson, Skåne läns västra:

Jag tror att de allra flesta Centerpartisterna fortfarande är emot kärnkraften och jag hör till dem liksom vår partiledare. Nu tror jag att det löser sig själv bl.a. p g a ekonomin som du pekar på. Ett ökat skadeståndsansvar lockar ju inte heller till att bygga nya reaktorer.Inlägg på Facebookgruppen Centerpartister mot kärnkraft 4 januari 2010)

Diskussionen om kärnkraftens vara eller icke vara har blossat upp igen efter det att några riksdagsledamöter från Centerpartiet har gått ut och sagt att de är tveksamma till att bifalla vårens energi- och klimatproposition. Någon vill t o m rösta nej. ----- Överenskommelser ska hållas. Vi är beredda att stå för följdbesluten men det förutsätter att alla bidrar och inte obstruerar och det gäller både kärnkraftsvänner och kärnkraftsmotståndare. (Bloggen 15 februari 2010)

Annika Qarlsson, Västra Götalands läns norra

– Den överenskommelse om energin som träffades inom alliansen för en tid sedan,öppnar för kraftigare satsning för den alternativa energin, berättade Annika Qarlsson. Det är heller inte tal om att bygga nya kärnkraftverk, bara förbättra de redan befintliga om så behövs. (Alingsås Tidning 4 mars 2009)

Jag, Maud eller Centerpartiet har inte svikit våra ideal även om media förtvivlat försökt att få det att se ut så. Tvärtom så har vi äntligen dragit upp en strategi för att bryta beroendet av kärnkraften på sikt. (Bloggen 11 februari 2009)

Låt Carl B Hamilton och fp dra sin lans på hästen Rosinante för kärnkraften medan marknaden fortsätter sina satsningar på den nya och förnyelsebara energin !!! (Bloggen 1 december 2008)

Åke Sandström, Västerbottens län

Centerpartiet har inte övergett vårt motstånd mot kärnkraften och det var avgörande att få till de villkor som här redovisas. Kunniga energibedömare tror inte att det med dessa förutsättningar går att klara en utbyggnad av kärnkraften på kommersiella villkor. Därförkommer kärnkraftens andel av den totala energimixen att minska i snabb takt. (Västerbottningen 23 april 2009)

Som centerpolitiker har jag inte övergett motståndet mot kärnkraften med alla dess miljörisker. Nu har det visat sig att den också är mycket riskfylld ekonomiskt. ---- Därför är det min bedömning att det inte är troligt att några nya reaktorer kommer till, därför att alternativen blir billigare och bättre. (Västerbottens-Kuriren 9 februari 2009)

Bör det svenska avvecklingsbeslutet av kärnkraft stå fast? - Ja. Finns något som kan få dig att ändra uppfattning i frågan?- Eventuellt idiotförslag om höga energiskatter på alla alternativ till kärnkraften. Om du tycker att avvecklingsbeslutet ska ligga fast: Vilka enskilda satsningar på energi tycker du är viktigast att genomföra?- Energipolitiken måste vila på flera ben. Effektivisering av befintlig vattenkraft, utveckla andra generationens fordonsbränsle - etanol, diesel och biogas samt utveckla vindkraften ytterligare. Har din inställning till svensk kärnkraft förändrats i och med debatten om det globala klimatet?- Nej, då jag inte tycker att det är en teknik för framtiden. (SVT Västerbottensnytt 23 januari 2008)

Eva Selin Lindgren, Götebortgs kommun:

Jag har här i riksdagen saknat debatter om och belysning av problematiken med kärnkraftens koppling till kärnvapenspridningen. Den unga generationen, under 30 år, verkar i stort sett okunnig om kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen. (Inlägg i riksdagen 15 juni 2009)

I dag känner hon sig sviken av regeringen som lovade att inte ta i kärnkraftsfrågan under den här mandatperioden. Hon tänker rösta nej. För henne är kärnkraften huvudsakligen en säkerhetspolitisk fråga, och hon menar att så långsiktiga frågor som en eventuell utbyggnad av kärnkraften, som får konsekvenser i tusentals år framöver, inte kan fattas av en riksdagsmajoritet. Man måste ha parti¬övergripande uppgörelser. (Tidskriften Fokus 12 mars 2010)

Birgitta Sellén, Västernorrlands län:

– Det blir ett digert arbete att förklara det här, säger Sundsvallspolitikern Birgitta Sellén (C), andre vice talman i riksdagen. Själv fick hon information om energiuppgörelsen tidigt i går morse. (Sundsvalls Tidning 6 februari 2009).

Solveig Ternström, Stockholms kommun:

Jag trodde länge att Centerpartiet fortfarande var ett miljöparti, med ett kraftigt kärnkraftmotstånd. Men efter partiledningens svekfulla omsvängning för ett år sedan så sprack mitt förtroende. Det är mycket svårt att åse den falskhet som uppenbaras i politiken och hur lite de löften som gavs i den förra valrörelsen tydligen är värda. (Expressen 21 februari 2010)

Herr Talman Jag var kärnkraftmotståndare 1980. Jag är kärnkraftmotståndare 2009.Jag kan därför inte stödja utskottets förslag till riksdagsbeslut d v s punkt 5. Tack herr Talma (Ur ”Talet jag inte fick hålla” i riksdagen 15 juni 2009)

Roger Tiefensee, Södermanlands län:

- Kärnkraften har en sorglig historia. Vi är många som jobbar hårt för att minska Sveriges beroende av kärnkraft. Lyckligtvis är energiöverenskommelsen ett stort steg på vägen mot mer förnybar energi och ett minskat beroende av kärnkraft. ---- Förbudet mot att bygga ny kärnkraft tas bort, men det kommer knappast att vara ekonomiskt intressant att investera. Vi ser redan nu att investeringarna hamnar på det förnyelsebara. (Folket 5 mars 2010)

Centerpartiets gruppledare i riksdagen, Roger Tiefensee, uttrycker förvåning över de centerpartister som höjer rösterna i den här frågan. – Jag blir väldigt förvånad, eftersom vi har ett stämmobeslut. Så sent som i maj förra året ställde stämman sig bakom energiöverenskommelsen. Efter det har våra riksdagsledamöter också i praktiken redan tagit det här beslutet i riksdagen. Det som återstår nu är egentligen bara att ta beslut om något som är konsekvenser av det som vi redan har ställt oss bakom, säger Centerpartiets gruppledare i riksdagen, Roger Tiefensee. (Ekot Sveriges Radio 30 januari 2010)

Stefan Tornberg, Norrbottens län

Centerpartiet har återigen varit med och skrivit ett nytt blad i svensk politisk historia. Med den överenskommelse i klimat- och energipolitiken som alliansen gjort kommer Sveriges elförsörjning inte längre vara beroende av vattenkraft och kärnkraft. ---- Nu klargörs att den förnybara energin får spela en större roll i svensk energipolitik och att kärnkraften i framtiden ska fungera på marknadens villkor. (Piteå-Tidningen 10 februari 2009)

Ny kärnkraft alltmer osannolik (Rubrik i blogginlägg 18 februari 2010)

Demokratiska spelregler gäller även i riksdagsgruppen (Rubrik i blogginlägg 29 januari 2010 med kritik av centerpartister som tänker rösta nej)

Gunnel Wallin, Skåne läns norra och östra:

Vi har som centerpolitiker inte övergett vårt motstånd mot kärnkraften med alla dess miljörisker. Nu har det visat sig att den också är mycket riskfylld ekonomiskt. ----Viktigt i detta sammanhang är att i regeringens energiuppgörelse slås fast att inte en enda statlig krona ska satsas direkt eller indirekt för att subventionera kärnkraften i Sverige. Och kraftbolagens ekonomiska ansvar vid eventuella olyckor skall också skärpas kraftfullt. Därför är det vår bedömning att även om möjlighet öppnas för att byta ut befintliga reaktorer mot nya när de tjänat ut om 1520 år så är det inte troligt att några nya reaktorer kommer till, därför att alternativ energi blir billigare och bättre.(Debattartikel i Helsingborgs Dagblad tillsammans med Sven Bergström 14 februari 2009)

Diskussionen om kärnkraftens vara eller icke vara har åter blossat upp efter det att några riksdagsledamöter från Centerpartiet har gått ut och sagt att de är tveksamma till att bifalla vårens energi- och klimatproposition. Någon vill till och med rösta nej. ---- Överenskommelser ska hållas. Vi är beredda att stå för följdbesluten men det förutsätter att alla bidrar och inte obstruerar och det gäller både kärnkraftsvänner och kärnkraftsmotståndare. (Debattinlägg tillsammans med Lennart Pettersson i Helsiongborgs Dagblad 22 februari 2010)

Claes Västerteg, Västra Götalands läns södra

För ett hållbart klimat måste vi satsa på det förnybara. Centerpartiet tycker att det finns bättre sätt att producera el än att använda kärnkraft. ---- Vad som också är viktigt att lyfta fram i sammanhanget är att kärnkraften framöver inte kommer att subventioneras på något sätt, varken direkt eller indirekt. Det är också kärnkraftsindustrin som får ta det fulla ansvaret om något skulle hända. I och med det obegränsade skadeståndsansvaret försvinner incitamenten till att bygga nya reaktorer. Lönsamheten ligger i det förnybara. Centerpartiet är alliansens gröna röst och det borgerliga miljöpartiet. Jag kommer att stå upp för den viktiga energiuppgörelse som träffats inom alliansen och rösta ja till både dess helhet och de ingående delarna. (Svar till Naturskyddsföreningen i Borås Tidning 27 mars 2010)

…..nog borde även Greenpeace applådera de förändringar som kommit till stånd tack vare överenskommelsen. Vi har redan valt den förnybara sidan (Svar till Greenpeace i Dagens Miljö 10 mars 2010)

Centerpartiets Claes Västerteg tycker inte att Vattenfall ska investera i kärnkraft till skillnad från Folkpartiets Carl B Hamilton. – Givetvis måste man ha ett kunnande om man ska investera i något så komplicerat som ny kärnkraftsproduktion, men jag ser inte det som en nödvändighet att man ska vara med i diverse projekt ute i Europa. Jag värnar i stället om att Vattenfall är ett bolag som har en god lönsamhet. Jag ser det som en stor risk att vara med i nya kärnkraftsprojekt i Europa. Jag tror att Vattenfall kommer fram till den slutsatsen också. (Ekot Sveriges radio 25 november 2009)

Solveig Zander, Uppsala län:

Det är i dag 30 år seDaN kärnkraftsomröstningen. Under dessa år har socialdemokratiskaregeringar misslyckats med avvecklingen av kärnkraften. Inte ens när Miljöpartiet och Maria Wetterstrand blev socialdemokraternas regeringspartner har det hänt något. För första gången ser vi nu att det går åt rätt håll tack vare Centerpartiets roll i Alliansregeringen. (Upsala Nya Tidning 23 mars 2010)

Centerpartiet har åter varit med och vänt blad i svensk politisk historia. Regeringen har i och med överenskommelsen i klimat och energipolitiken tydligt satt ned foten på den förnyelsebara vägen. Sveriges elförsörjning kommer inte längre att vara beroende av vattenkraft och kärnkraft; kraftfulla satsningar görs på vindkraften. Närmare en avveckling av kärnkraften har vi aldrig varit, tack vare satsningarna på den förnybaraenergin. (Enköpings-Posten 14 februari 2009)

Industrin måste ha energi, men inte för alltid av kärnkraft. Vad ska man ha i stället? Ja, det finns ju hur mycket som helst. Först och främst måste hushållen minska sin förbrukning. Vem utvecklar det? Se´n måste vi få nya energikällor t ex värma fjärrvärmeanläggningar med havre. Det måste inte vara gigantiska anläggningar utan det kan vara små. Det skulle ge ett öppet landskap, jobb åt bönderna och kretsloppet skulle fungera. (Bloggen 20 juni 2006)

Anders Åkesson, Kalmar län:

Mikael Karlsson frågar om jag kommer att rösta nej till en politik som innebär att vi styröver till mer förnybar energi? Mitt svar är att jag kommer att stå upp för den energiuppgörelse som träffats inom Alliansen och rösta ja till både dess helhet och dess ingående delar. (Svar till Naturskyddsföreningen i Ölandsbladet 30 mars)

Centerpartisten Anders Åkesson från Kalmar säger i dag till P4 Kalmar att han kommer att följa partilinjen i den kommande omröstningen i riksdagen och att han efter den här vintern blivit smärtsamt medveten om att kärnkraften i dag är en viktig del av den svenska elproduktionen. (Radio P4 Kalmar Kalmar län 23 mars 2010)

Per Åsling, Jämtlands län:

Med riksdagsbeslutet om klimat- och energipropositionen blir Sverige ledande i Europa när det gäller satsningar på förnybar energi. Överenskommelsen är historisk och ger de långsiktiga spelregler som energimarknaden behöver. ---- Centerpartiet har inte bytt åsikt när det gäller kärnkraften. (Länstidningen 2 april 2009)

Per Åsling säger också han nej till att bygga kraftverk i orörda vatten. Kärnkraftsfrågan slingrar han sig om. Den finns inte på energiagendan nu, menar Per Åsling. - Men man får inte vara religiös om kärnkraft och det är inte jag. Nu kör vi så här fram till 2010. Hur energipolitiken utvecklas under de här åren får styra hur vi hanterar de tio reaktorerna, säger Per Åsling (Östersunds-Posten 16 november 2006)

Det har tagit sin tid att googla de 29 centerpartistiska riksdagsledamöternas ståndpunkter i kärnkraftfrågan. Men det har varit mycket intressant och undan för undan växer en bild fram av vad som har hänt och hur det är ställt. Till dessa reflektioner återkommer jag när jag har sugit litet mera på dem.

Två dagar på Sveriges energiting

2010-03-26T15:50:00.001+01:00

Häromveckan besökte jag Sveriges Energiting på uppdrag av Miljömagasinet. I senaste numret av tidningen finns mina fyra artiklar. Efter några inledande reflexioner följer

Första dagen:
Livbojen som räddade kärnkraftdrömmarna

Andra dagen:
Här gillar alla det gröna och förnybara

Sista timmen:
"Vi är drogade av olja och krediter"

Artiklarna finns här. Jag har också gjort en pdf-version av artikeln om "livbojen" (Svenskt Kärntekniskt Centrum) där det finns länkar till mina referenser. Den finns här.

Uranet i riksdagen: Centerpartister stödde inte sina egna motioner

2010-03-25T19:17:00.000+01:00

Nio centerpartister hade idag kunnat få majoritet i riksdagen för sina motioner om ökat kommunalt inflytande över uranprospektering och provborrning. De stöddes av hela den rödgröna oppositionen. Men i stället valde åtta av dem att dra tillbaka stödet för sina egna motioner. Bara Eva Selin Lindgren tillstyrkte sin egen motion (hon motiverar saken i Aftonbladet).

Så här gjorde åtta andra:

Per Åsling åkte till Turistmässan i Göteborg i stället för att rösta.
Ulrica Carlsson, Skövde var också frånvarande
Övriga sex röstade ja till Näringsutskottets avslag på deras egna motioner: Lennart Pettersson, Skåne, Annika Qarlsson, Västra Götaland, Staffan Danielsson, Östergötland, Sofia Larsen, Örebro län, Sven Bergström, Gävleborg samt Birgitta Sellén, Västernorrland.

Centerpartisten Jan Andersson, Halland, hade också kvittat ut sig. Han ingick i Näringsutskottets majoritet där han hade avstyrkt sina partikamraters motioner.

Solveig Ternström (c) hade inte motionerat i frågan men röstade med de rödgrönas reservation som stödde de centerpartistiska motionerna.

Röstsiffrorna blev 133 mot 128. Själva debatten ägde rum i riksdagen i går. Den tog fyra timmar och det gjordes över 100 inlägg. Riksdagsprotokollet finns här

Vad händer nu i de län där motståndet mot uranbrytning är som starkast? I går beskrev Jonas Sjöstedt på sin blogg den rävsax som den nya centerpolitiken placerat de lokala politikerna i. "Om de rättar in sig i ledet och röstar med regeringen kommer svekdebatten att följa dem i hela valrörelsen, inte minst i län som Jämtland och Västerbotten där uranbrytning planeras."

En veteran i det jämtländska uranmotståndet, Aino Blomkvist i Krokom, skrev i ett mejl i eftermiddags till mig:

Det är sorgligt för oss här i Jämtland. Centerns ende riksdagsledamot Per Åsling, i helgen nyvald ordf. för Länscentern, ivrig motståndare mot uranbrytning i fullmäktige, skrivit under motionen Nej till uranbrytning i Krokoms kommun 1981 vilket ledde till SKBs reträtt från ytterligare provborrningar i Lilljuthatten - säger idag på radion/nyheterna: Jag skall lägga ner min röst! Så fegt! Om Per gör det så blir han en USLING. Visserligen har jag inte varit med i C sedan Maud o Fredrik F kom in på arenan men jag tycker det är så sorgligt att så i grunden förstöra ett partis grundideologi sedan 60-talet. Så nu känns det som det får vara nog. Jag tycker Centern skulle må bra utav 4 års frånvaro från riksdagen.

Säkert känner och tänker många som Aino Blomkvist. Ännu har de upprörda rösterna inte nått medierna men det skulle förvåna mig om vi inte snart får höra dem. När jag nyss kollade nätet kändes det fortfarande som lugnet före stormen:

"Åsling åker på turistmässa i stället för att rösta om uran " (Östersunds-Posten)
"Åsling smiter från besvärligt uranbeslut" (Länstidningen)
"Åsling valde bort eget förslag (Östersunds-Posten)
"Regeringen vann uranstriden" (Länstidningen Östersund)
"Oviksbor reagerar på riksdagsbeslut" (Radio Jämtland)
"Regeringen vann uranstriden" (Sveriges Radio Ekot - Intervju med Solveig Ternström)
"Regeringen vann uranstriden" (Svenska Dagbladet)
"Kvittning som ventil inbjuder till hyckleri" (Svenska Dagbladet)
"Kvittat och klart" (Sydsvenskan)
"Diplomatsnuva" (Peter Swedenmarks blogg)

Trettio år av svek och motstånd

2010-03-23T20:44:00.000+01:00

Birgitta Hambraeus inledde manifestationen på 30-årsdagen av kärnkraftsomröstningen.

Igår var det 30 år sedan folkomröstningen om kärnkraft ägde rum. Idag, när jag smälter intrycken och kollar mediebevakningen, tänker jag: allt är sig likt - och inget är sig likt.

Det som är likadant som för 30 år sedan är att sveket och motståndet lever sida vid sida. Men då, för 30 år sedan, levde sveket under ytan medan motståndet var det som syntes och hördes överallt. Idag är det tvärtom: kärnkraftsmotståndet är fortfarande utbrett men lever under ytan medan svekets organisatörer är de som syns och hörs.

Ingen representerar det okuvliga kärnkraftsmotståndet bättre än Birgitta Hambraeus som var den som inledde Folkkampanjens två timmar långa manifestation på Sergels torg i Stockholm igår. Hon berättade om "den konstiga folkomröstningen" som tycktes handla om teknik när den egentligen handlade om etik och där kärnkraftsanhängarna var så tillbakapressade att de saboterade omröstningen genom att se till att människor inte fick ta ställning mellan ja och nej. I stället blev det tre linjer som alla lovade att avveckla kärnkraften. Det största sveket den gången svarade Socialdemokraterna och LO för när de med bistånd av Folkpartiet skapade linje 2. Dagen efter omröstningen 1980 skrev Dagens Nyheter i sin huvudledare:

Hela 45 procent av dem som röstat på linje 2, dvs den dubbeltydiga utbyggnads-avvecklingslinjen, säger enligt en undersökning som redovisats i TV att de skulle ha ha röstat på nejlinjen 3 i stället, om det inte hade varit så att socialdemokraterna och folkpartiet hade lovat avveckling på 25 år.... Det säger tillräckligt.

1980 hade Birgitta Hambraeus redan varit riksdagsledamot för Centerpartiet i nio år. På Sergels torg berättade hon om den process som inleddes 1973 då riksdagen inte längre nöjde sig med att informeras av dem som ville ha kärnkraft. När kunskapen spreds ändrades allt ty, som hon sa igår, "den som vet vad kärnkraft är vill inte ha någon kärnkraft". Centerpartiets höga profil som kärnkraftsmotståndare hade stor betydelse när den tidens borgerliga allians 1976 tvingade socialdemokratin att lämna regeringsinnehavet efter 44 år.

Greenpeace dök upp med avfallstunnor och namninsamlare

Därmed infogades också Centerpartiet bland svekets aktörer. Torbjörn Fälldin vek sig för de moderata och folkpartistiska kärnkraftsanhängarna och svek sina vallöften. Därmed inledde Centern sin vandring på det sluttande planet bort från tillvaron som småfolkets rörelse och miljöns försvarare samtidigt som man krattade manegen för Miljöpartiet som bildades ett år efter folkomröstningen. Det hjälpte inte Centerpartiet att kampanjgeneralen för Linje 3, Lennart Dahléus, blev medlem och till och med partiets ledare under en kort tid. Centerpartiets ledare under de år man försökte hålla kärnkraftsmotståndet vid liv - Fälldin, Olof Johansson och Dahléus - är tysta idag. Men Birgitta Hambraeus talar lika lugnt och övertygande som hon alltid gjort. Hon har lämnat Centerpartiet och är inte heller medlem i något annat parti.

I februari förra året tog Centerpartiet definitivt över socialdemokratins roll som kärnkraftsindustrins främsta beskyddare. Tillsammans med de andra allianspartiernas ledare svek Maud Olofsson då löftet i valmanifestet från 2006 och i statsministerns regeringsdeklaration efter valsegern då man lovade att avvecklingslagen som förbjuder nya kärnkraftsreaktorer inte skulle ändras under mandatperioden. Man lyckades till och med pricka in 30-årsdagen av folkomröstningen för att manifestera detta svek: Igår kom nämligen de båda propositioner (här och här) som föreslår att Avvecklingslagen ska avskaffas. Det är meningen att riksdagen ska behandla propositionerna den 17 juni när svenska folket som bäst planerar sitt midsommarfirande.

Solveig Ternström, riksdagsledamot för Centerpartiet presenteras av mötesledaren Akko Karlsson från Folkkampanjen

Vid det här laget vet de flesta att det inte är säkert att alliansregeringen får med sig en majoritet av riksdagsledamöterna bakom förslaget att tillåta nya svenska reaktorer. En av Centerpartiets uthålliga kärnkraftmotståndare i riksdagen, Solveig Ternström, var också på Sergels torg igår. Idag kommer hon att rösta med de rödgröna när dessa stöder fem centerpartistiska motioner i uranfrågan då - håll i er nu! - flera av motionärerna kommer att rösta emot sina egna motioner för den borgerliga husfridens skull. Jag bloggade om saken igår och Svenska Dagbladet skriver om det idag och publicerar dessutom en debattartikel av de tre rödgröna reservanterna i Näringsutskottet. Riksdagsdebatten börjar om en stund och det blir votering kl 16.

Marika Lagercrantz läste dikter av Tage Danielsson

Genom TVs kameraöga såg vi möjligen ut som en patetisk liten skara som samlats på Sergels torg igår. Men vi var som var där var inte nedstämda. Medan Birgitta Hambraeus talade rullade Greenpeace-aktivisterna in sina avfallstunnor och började samla in namnunderskrifter till sin Ställ Om!-kampanj och sedan fortsatte Akko Karlsson från Folkkampanjen att presentera raden av talare - förutom de som finns på bilderna här på bloggen lyssnade vi på

Ewa Larsson, Gröna kvinnor
Anita Lilburn, Arbetsgruppen mot Radioaktiv krigföring
Jacob Dalunde, Grön ungdom (GU)
Frida Fleischer, Feministiskt Initiativ (som beslutat att kampanja mot kärnkraft och kärnvapen i valrörelsen)
Jytte Guteland, SSU
Abalone Dots (musik)

I Sveriges Radios Studio Ett sändes senare ett inslag med bl a Birgitta Hambraeus som då fick träffa Centerpartiets nuvarande partisekreterare, Anders Flanking, som (naturligtvis) kallade sig "kärnkraftmotståndare eller kärnkraftskeptiker" . Här.

SVT Aktuellt hade också ett långt inslag med anledning av 30-årsdagen och regeringens propositioner - inslaget börjar tre minuter in här.

Roland von Malmborg, en annan av de okuvliga i kärnkraftsmotståndet, kunde vi höra tidigare på dagen i Ring P1.

Från Skövde rapporterar Malin Larsson, också medlem av Folkkampanjen, att deras manifestation togs upp i TV4 (avvakta tils efter reklamen!)

Själv avslutade jag dagen med att läsa litet i Aniara. Harry Martinsson skrev detta versepos 1956 om "goldondern" som förde människorna ut i rymden

i dessa år då Jorden nått därhän
att hon för strålförgiftnings skull beredes
en tid av vila, ro och karantän.

I förordet till pocketupplagan från 1974 akriver Martinson att

den handlar om allas vår gemensamma egendom av världsförhoppning, sorg och besvikelse, men också om våra försök att skapa frister eller att med fantasins hjälp fördröja eller uppskjuta obönhörliga förlopp

Anita Goldman läste ur sin bok "Om jag så måste resa till Los Alamos"

Uranet i riksdagen: Samvetsfråga för tio centerpartister

2010-03-22T21:10:00.000+01:00

Centerpartiet är inte längre ett miljöparti. När riksdagen i morgon behandlar "Vissa mineralpolitiska frågor" får vi antagligen en ny bekräftelse på det. Den korta versionen lyder så här:

I fem motioner från tio centerpartister föreslås att minerallagen ska ses över i syfte att stärka det kommunala inflytandet i prospekterings- och provborrningsskedet när det gäller uranbrytning. Motionerna avslås av den borgerliga majoriteten i Näringsutskottet där centerpartisten Jan Andersson ingår. Däremot tillstyrks motionerna i den rödgröna oppositionens gemensamma reservation. I riksdagen i morgon finns alltså en majoritet till stöd för de centerpartistiska motionerna - om inte de centerpartistiska motionärerna röstar emot sina egna motioner. Vilket de gör? Eller kanske inte?

Den längre versionen är ännu mera avslöjande för hur Centerpartiet suddar ut sin gamla miljöprofil genom att underordna sig de andra partierna i alliansregeringen. Den kommer här:

Vid Centerstämman i Örebro i maj förra året hände följande:

Jämtlandscentern fick med sig övriga Centerpartiet på ett förslag om att utreda minerallagen med syftet att se över möjligheten att införa ett kommunalt veto för uranprospektering. Under stämman diskuterades frågan om ett kommunalt veto mot uranprospektering. Nu ska minerallagen utredas om det finns någon möjlighet att införa ett uranprospekteringsveto för kommunerna. (Östersunds-Posten 9 maj)

Centerstämman i Örebro gav vika för kraven från framför allt Skaraborg och Jämtland angående uranfyndigheter i de västgötska platåbergen. Efter en lång debatt gick partistyrelsen med på att se över minerallagen för att bland annat stärka kommunernas möjligheter att agera tidigare. (Skaraborgs Allehanda 12 maj)

Detta beslut på Centerstämmans ledde till att Centerpartiet numera på sin egen hemsida skriver under rubriken Förnybar energi:

Centerpartiet vill genomföra en översyn av minerallagen för att pröva möjligheten att stärka det kommunala medinflytandet redan i projekterings- och provborrningsskedet.

De centerpartistiska motioner som behandlas i morgon vill med andra ord genomföra Centerstämmans beslut och Centerpartiets politik. Yrkandet i motionerna lyder

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att genomföra en översyn av minerallagen för att pröva möjligheten att stärka det kommunala medinflytandet redan i prospekterings- och provborrningsskedet.

Tillsammans med tre motioner från socialdemokrater och tre från miljöpartister föreslås de centerpartistiska motionerna avstyrkta med följande motivering av Näringsutskottets majoritet:

Motioner om uranprospektering och uranbrytning i Sverige avslås av riksdagen med hänvisning bl.a. till att den kunskapsgenererande verksamhet som uranprospektering innebär är berättigad av flera skäl och att såväl prospektering som brytning av uran redan i dag omgärdas av särskilt strikta miljörestriktioner. Vidare framhåller utskottet att regeringen nära följer tillämpningen av minerallagen.

I sin gemensamma reservation föreslår de rödgröna i Näringsutskottet att riksdagen tillstyrker de fem motionerna från centerpartisterna. Centerpartisten i Näringsutskottet, Jan Andersson från Halland reserverar sig däremot inte till stöd för sina partikamrater och Centerstämmans beslut.

De tio motionärerna från Centerpartiet, som säkert behöver stöd och uppmuntran inför morgondagens debatt och beslut, är Lennart Pettersson, Skåne, Eva Selin Lindgren, Göteborg, Annika Qarlsson och Ulrika Carlsson, Västra Götaland, Staffan Danielsson, Östergötland, Per Åsling, Jämtland, Sofia Larsen, Örebro län, Sven Bergström, Gävleborg samt Birgitta Sellén, Västernorrland. Deras e-postadresser finns här.

Med riksdagens behandling av uranfrågorna i morgon avslutas en etapp i den livliga diskussion som utbröt efter statsministerns uttalande i september att det är logiskt med svensk uranbrytning om det byggs nya kärnkraftverk i Sverige. Frågan skiljer de politiska blocken från varandra och kommer säkert att bli viktig i valrörelsen i vissa län. Vi får en vink om detta i det särskilda yttrande som de rödgröna ledamöterna i Näringsutskottet låtit införa i utskottets betänkande:

Vi ser inte framför oss någon uranbrytning i Sverige och avser i regeringsställning att genomföra de förändringar av lagstiftningen som är nödvändiga för att säkerställa detta principiella ställningstagande. Det vore bra om den nuvarande regeringen kunde redovisa hur den ser på eventuell uranbrytning i Sverige.

Näringsutskottets betänkande med reservationer finns här.

Temperaturen stiger i kärnkraftsfrågan

2010-03-22T07:43:00.000+01:00

Från dagens Greenpeace-aktion utanför Miljödepartementet- Läs mera här.

Idag väntas regeringens proposition om kärnenergi bli offentlig. Innehållet är redan känt och har de senaste dagarna uppmärksammats i flera medier, t ex Dagens Nyheter och SVT Rapport. Gång på gång diskuteras hur Centerpartiets Sven Bergström och den politiske vilden, tidigare moderaten, Göran Thingwall kommer att rösta. Solveig Ternström och Eva Selin Lindgren, båda Centerpartiet, har redan deklarerat att de kommeer att rösta nej.

Samtidigt mobiliseras kärnkraftmotståndet:

När Folkkampanjen mot Kärnkraft hade årsmöte igår beslutades att man kan ta fonderade medel i bruk för att intensifiera sin verksamhet under "kampanjåret 2010". Årsmötet bestämde också att under det kommande året ha två ordförande, Göran Bryntse, som omvaldes, och Lotta Hedström, tidigare språkrör och riksdagsledamot för Miljöpartiet, som är nyvald. I morgon tisdag, på 30-årsdagen av folkomröstningen, ordnar Folkkampanjen en manifestation på Sergels torg i Stockholm mellan klockan 13 och 15. Det blir musik och tal av bland andra Marika Lagercrantz, Anita Goldman, Birgitta Hambreus och Solveig Ternström. Läs mera här.

Greenpeace slog redan i torsdags upp ett tält på Mynttorget nära riksdagshuset. Man försökte, utan att lyckas, överlämna en radioaktiv partipiska till Maud Olofsson (bilden nedan). "Men hon såg glad ut", skriver Greenpeace på sin hemsida. Greenpeace kommer att vara aktiva kring sitt tält idag, i morgon onsdag och på torsdag.

Ute i landet ordnas också aktiviteter med anledning av 30-årsdagen av Folkomröstningen, till exempel i morgon i Skövde och Norrköping. På lördag 27 mars kl 14-17 ordnas seminariet "30 år sedan - Dags att välja väg igen!" i Missionskyrkan, St Olofsgatan 40 i Uppsala. Temat är "Vad kan vi lära av folkomröstningen om kärnkraft 1980?" I panelen ingår Gunnel Axelsson Nycander, Birger Eneroth, Eva Linderoth och andra representanter för dagens och gårdagens omställningsrörelser. Peter Gustafsson från Uppsalademokraten är samtalsledare. Arrangörer är UppsalaDemokraten, Miljöförbundet Jordens Vänner, Broderskapsgruppen i Uppsala, Naturskyddsföreningen Uppsala, Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen, AGNI, Uppsala Social Forum och Studiefrämjandet.

Idagarna har Miljöpartiet startat sin nya sida om kärnkraft på webben.

De senaste dagarna har också kritisk information om kärnkraften som ett ekonomiskt högriskprojekt fått uppmärksamhet i mainstream-medierna. Bakgrunden är intressant. Regeringen och inte minst Maud Olofsson har hävdat att inga som helst subventioner ska ges till ny kärnkraft. Samtidigt har Centerpartiets riksdagsgrupp bjudit in professor Stephen Thomas från University of Greenwich i London vars budskap är att det är "Omöjligt bygga ny kärnkraft utan statliga subventioner" som är rubriken på hans debattartikel i Dagens Industri. Också Dagens Nyheter tar upp saken i två stora artiklar. Rubrikerna är "Högriskprojekt satsa på kärnkraft" och "Regeringen varnas för att göra glädjekalkyler". Karlskoga-Kuriren kommenterar i sin ledare: "Det finns inte bara miljöskäl att säga nej till ny kärnkraft. De ekonomiska skälen radar upp sig i skyskrapehöjd.

Men naturligtvis ligger inte heller kärnkraftens vänner på latsidan. I en debattartikel i Dagens Industri får vi ett exempel på att en del ledande socialdemokrater och fackliga ledare inte stöder den rödgröna oppositionens energipolitik. Bygg ut kärnkraften! säger Luleås kommunalråd Yvonne Stålnacke tillsammans med Metalls och Unionens ordförande på SSAB. I Norrländskan replikerar Karin Åström, ordförande i Norrbottens socialdemokratiska partidistrikt:

- Som parti har vi en helt annan uppfattning. Kärnkraften ska på sikt fasas ut, vilket ingår i den energiuppgörelse vi har med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Kampen går vidare!

Lever Folkkampanjen mot kärnkraft?

2010-03-15T13:34:00.001+01:00

Från demonstrationen i april i Stockholm förra året

Häromveckan talade jag med en ung journalist som inte visste vad Folkkampanjen mot Kärnkraft är för något. Säkert är hon representativ för många människor. Det är 30 år sedan kärnkraftmotståndet syntes och hördes överallt och hela tiden.

Det var en tid då kärnkraftmotståndet segrade - på det vis som den franske socialisten André Gorz formulerat så här:

Med ekologin är det som med den "allmänna rösträtten" och "söndagen som vilodag": När ni vill ändra på tingens ordning säger er alla borgare och vänner av ordning att ni vill deras ruin, anarkins triumf och nattsvart mörker. Sedan, i ett andra steg, när de inte kan stå emot utvecklingen och trycket från massorna, då går de med på att idag ge oss vad de förvägrade oss igår. Och allt förblir vid det gamla.

Ty så var det: Trycket och kritiken från rörelserna i civilsamhället tvingade till sist den politiska makten att säga "OK, nu avvecklar vi kärnkraften."

Men: Sedan fortsatte man att bygga ut kärnkraften samtidigt som man sa att man skulle avveckla den. Ett tag verkade det trots allt som om avvecklingen skulle bli av, reaktorerna i Barsebäck stängdes. Men sedan svängde det igen och nu har Centerpartiet, som en gång var motståndets partipolitiska spjutspets, övertagit Socialdemokratins statsbärande dubbelmoral. Arbetarrörelsens utbyggnadslinje som kallades "avveckla med förnuft" har nu blivit Centerpartiets och alliansregeringens utbyggnadslinje som kallas ”kontrollerade generationsskiften i det svenska kärnkraftsbeståndet”.

Hur kan man förklara att, som Gorz säger, allt förblir vid det gamla och att det år, 2010, då kärnkraften enligt riksdagsbeslut 1980 skulle vara avvecklad i stället blir det år då riksdagen troligen avskaffar avvecklingslagen och ger kärnkraftindustrin grönt ljus?

Man kan naturligtvis hävda att folk måste omyndigförklaras eftersom de har haft fel hela tiden och att, som Jan Björklund påstår, det bara inte går att avveckla kärnkraften om man inte vill lägga svensk basindustri i ruiner eller sätta sig i knät på ryssarna och deras naturgas.

Man kan också säga att politiker är falska skitstövlar och till exempel peka på Hans Blix som satt i kampanjledningen för Linje 2 men sedan länge är en frejdig marknadförare av kärnkraftutbyggnad.

Man kan vara mera marxistisk och säga att vi inte ska inbilla oss att politikerna bestämmer i ett kapitalistiskt samhälle - kärnkraftkapitalet får som dom vill hur mycket vi än röstar om saken.

Och man kan förstås skylla på förfallet inom medierna och på att de gamla kärnkraftmotståndarna inte känner sig hemma i de nya sociala medierna på nätet...

Själv vill jag på civilsamhällets avgörande roll. Med andra ord: graden av aktivitet på gator och torg och i rörelser som är självständiga i förhållande till makten. När en fråga står högt på dagordningen i en levande demokratisk offentlighet i civilsamhället har vi en viss garanti för att den politiska makten beter sig anständigt. Men när en fråga dör i civilsamhället och flyttar in i maktens stängda rum är vi illa ute. Det är detta, menar jag, som hänt med kärnkraftmotståndet. Jag citerar ett stycke i den nyutkomna boken När folkhemselen blev internationell - "en rysare klädd i akademikerprosa":

Miljörörelsen hade spelat en väldigt aktiv roll i energipolitiken sedan början av 1970-talet. Inför folkomröstningen 1980 engagerade miljörörelsen och inte minst Folkkampanjen mot kärnkraft hundratusentals människor runt om i landet som deltog aktivt i opinionsbildning och andra aktiviteter. Efter folkomröstningen gick luften ur Folkkampanjen och medlemstalen rasade. Många miljöorganisationer fick gradvis mer karaktär av expertorganisationeer, där tämligen passiva medlemmar med sina medlemsavgifter finansierade heltidsengagerade experter som fungerade som lobbyister. Många av de mest framträdande i miljörörelsen valde att gå in i politiska partier under 1980-talet. Ett exempel är förre Linje 3-generalen och ordföranden i Jordens Vänner, Lennart Daléus, som blev aktiv centerpartist. Ett annat är förre ordföranden i Miljöförbundet och utredningsschefen i Linje 3, Peter Larsson, som blev en av Birgitta Dahls närmaste medarbetare. Många aktivister gick också med i Miljöpartiet.

Jag var en av dem som bidrog till att "luften gick ur Folkkampanjen" i början på 1980-talet. Men när alliansregeringens bröt mot sina löften i februari förra året var jag också en av många människor som kände att de inte kunde låta bli att reagera. Facebook-gruppen Atomkraft Nej Tack fick på kort tid närmare 10.000 medlemmar och jag började leta efter telefonnumret till Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen. Fanns den alls kvar?

Jo, Folkkampanjen hade överlevt men i allt större tysthet. Ett antal kämpar hade hållit den vid liv och det senaste året har aktiviteten ökat. Här är litet aktuell information:

På söndag, 21 mars, är det årsmöte i Stockholm. All information finns på hemsidan - klicka på Årsmötet 2010 Bland annat förrättas val av ett antal styrelseledamöter. Som nya ordinarie ledamöter har valberedningen bl a föreslagit Solveig Ternström (riksdagsledamot för Centerpartiet) och Lotta Hedström (tidigare riksdagsledamot och språkrör för Miljöpartiet) och som suppleant Eva Selin Lindgren (professor i kärnfysik och ledamot av riksdagen för Centerpartiet).

Varannan tisdag ordnar Folkkampanjen en manifestation mot kärnkraften på Mynttorget (se bilden nedan). 23 mars, på 30-årsdagen av folkomröstningen äger manifestationen rum på Sergels torg. Tid: 13.00 - 15.00. Det blir musik och tal av bl a Birgitta Hambreus och Solveig Ternström. Också på andra håll i landet anordnas möten.

Folkkampanjen har numera en grupp på Facebook här.

De senaste flygbladen heter Fyra sanningar om kärnkraften (här) och Fyra lögner om kärnkraften (här).

Under den senaste manifestationen på Mynttorget fångade Akko Karlsson från Folkkampanjen in Leif Pagrotsky som en smula stolt talade om att det var han som tryckte på den sista knappen när Barsebäck stängdes.

Gratisannons eller journalistik?

2010-03-12T12:55:00.001+01:00

Stor artikel över två sidor i SvD Näringsliv idag under en fet rubrik: "Sverige ger USA råd om kärnavfall". Vad tänker läsarna när de ser den?

De flesta tänker nog att Sverige, det är något officiellt, kanske Miljödepartementet eller Strålsäkerhetsmyndigheten. Och detta att man ger råd måste rimligen betyda att något pågår.

Men både det ena och det andra är fel. Det förstår man när man läser artikeln som tidningens USA-korrespondent har skrivit. Sverige betyder till att börja med ett bolag som kärnkraftindustrin äger, nämligen Svensk Kärnbränsleförsörjning AB. Och den där rådgivningen som sägs pågå pågår inte alls. Den är bara en dröm om "framtida affärsmöjligheter i USA" som SKBs VD Claes Thegerström bär på. Det enda han har att komma med är "signaler och förhoppningar". Men utan tvekan är han uppspelt. Han hoppas på att Fälldins kärnkraftmotstånd satte igång en forskning som kan leda till en svensk exportsuccé och han säger att "samråd" lett till "stark lokal förankring" i de orter där man till sist föreslagit slutförvaring av avfallet.

– Berättar man det utomlands så tror de ju inte att det är riktigt sant, säger Claes Thegerström om opinionssiffror på 80-procentigt stöd i de kommuner som kommit i fråga, Oskarshamn och Östhammar.

Dessbättre balanseras Thegerströms marknadsföring i den stora artikeln av en enspaltig kommentar på samma sida av Nils-Olof Ollevik på SvD Näringsliv. Där är rubriken "Förvaringen är inte bevisat ofarlig" och avslutningen låter så här:

Att man i Östhammar och Oskarshamn är positiva till kärnkraft och till att härbärgera avfallet är inte så märkligt. Båda orterna och dess invånare är starkt förknippade med kraftverken, många jobbar där eller har sin utkomst därifrån på ett eller annat sätt och ingen olycka har inträffat som skulle kunna rucka på förtroendet för kärnkraften.
Däremot är den positiva attityden inget bevis för vare sig den svenska metodens ofarlighet eller att motståndet mot ett slutförvar på andra orter skulle vara brutet. Det är till och med troligt att det finns platser som skulle vara betydligt mer lämpade för slutförvaring än just Oskarhamn och Östhammar, det är bara det att motståndet där, precis som i Yucca Mountain i USA, är så stort att man inte ens vågar provborra.
Om den svenska metoden för slutförvar ska få internationell spridning, måste man nog börja med att bevisa dess ofarlighet och övertyga fler än de redan frälsta innan man börjar kalla det en exportsuccé.

Debatten går vidare på Ring P1s hemsida

2010-03-11T11:14:00.000+01:00

Klicka på bilden för att göra den större

Igår lade Ring P1-redaktionen på Sveriges Radio in ett inlägg av mig på sin hemsida. Det är ett litet exempel på samspelet mellan så kallade gamla och nya medier. Det började med ett antal kärnkraftkritiska samtal till Ring P1 förra veckan. Om detta bloggade jag här. Sedan skrev en av mina läsare till Ring P1-redaktionen och tyckte att avfallsfrågan skulle lyftas in på deras hemsida som man gör med en del ämnen. Resultatet blev att redaktionen bad mig skriva ett kort inlägg. Inlägget och de debattinlägg som sedan följt kan läsas här.

Så här skrev jag:

I Sverige är det i lag förbjudet att bygga nya kärnkraftreaktorer. I sitt valmanifest lovade allianspartierna att detta förbud inte skulle rivas upp under mandatperioden. I sin regeringsdeklaration upprepade statsministern detta löfte. Men idag vet vi att detta var lögner på högsta politiska nivå. Snart lägger nämligen regeringen fram den proposition där man föreslår att nybyggnadsförbudet ska avskaffas.
Det är med sådana lögner och sådant förakt för demokratin som kärnkraftindustrin hålls vid liv. Just nu lever man högt på lögnen om att kärnkraften ska rädda klimatet. Men som professor Christian Azar sagt behöver kärnkraften klimatet mer än vad klimatet behöver kärnkraften. Konsumentverket har redan prickat E.ON för dess reklamkampanj om att kärnkraften är koldioxidfri.
De problem som ledde till att samtliga riksdagspartier vid folkomröstningen 1980 ville stoppa kärnkraftutbyggnaden är lika stora år 2010. Men idag diskuteras de inte. Kärnkrafthökar som Jan Björklund tycks till exempel inte bry sig om att avfallsfrågan är olöst och att civil kärnkraft ökar risken för kärnvapenspridning.

De inlägg som följt spretar åt alla möjliga håll och är överlag intressanta att ta del av. Kärnkraftanhängarna dominerar som de brukar göra i kommenterandet på nätet men tonen är mycket mera sansad än den ofta är. Här är några citat:

Att kärnkraften skulle vara en klimaträddare är naturligtvis bara dumheter. Om det är något som kan rädda klimatet så är det en övergång till vegetabilisk kost, avveckling av fossila bränslen, minskning av energianvändningen, användning av förnyelsebara energikällor...... (Eric Karlsson)

Nya reaktorer ska vi inte bygga, men öppna de vi stoppade bör man göra tills bättre ersättningsmöjligheter finns. Man hade möjlighet att starta upp dessa nu under den här kalla vintern. Vaför tror ni att man undvek det?? (Kim)

Hörde på ett långt radioprogram om slutförvaringen och där kom det fram att det inte är bra att gräva ner kärnavfallet allt för långt eftersom det i en snar framtid går det att ta vara även restavfallet... (Lars Olov)

Svenska reaktorer förorenar mest bland alla länders reaktorer runt Östersjön.
Forsmark är värst och har legat ensam i topp sedan Tjernobyl-olyckan! (Per Hegelund)

Min första demonstation var MOT KÄRNRAFTEN och den genomfördes i vår lilla stad. En mycket märklig tillställning där de flesta mer eller mindre skämdes för sitt agerande, men ändå tyckte och kände att de måste SÄGA IFRÅN. Sedan stod allt stilla, ingenting hände och nu ställer det partiet, som var ett av motståndarna, upp på samarbete med ombyggnad av desamma. ----Svenska folket borde ställa till med en stor demonstation och visa var i står. UPP TILL KAMP EMOT SVEKET. (Ing-Britt)

Nästan ingen nappar på mina ord om klimatlögnerna som kärnkraftindustrin sprider. I ett av inläggen upprepas däremot påståendet att kärnkraften är koldioxidfri. Men Konsumentverket har alltså redan prickat E.ON för deras marknadsföring under den parollen. Här är Konsumentverkets brev där man begär in ett yttrande av E.ON som i sin tur begärt och fått anstånd med sitt svar till 4 april eftersom man behöver anlita advokat.

I morgon är dom olydiga igen

2010-03-09T19:34:00.000+01:00

I eftermiddags träffade jag de olydiga. De kallar sig så, Solveig Ternström och Eva Selin Lindgren, centerpartisterna i riksdagen som blivit riksbekanta för att för att de följer sin egen övertygelse i kärnkraftfrågan. De berättade för mig att i morgon är det dags igen: då kommer de att vägra att trycka på ja-knappen när Skatteutskottets förslag om uttagsbeskattning i vindkraftkooperativ behandlas.

Bakgrunden är att Skatteverkets förra året gjorde en avsiktsförklaring om att börja ta ut skatt i vindkraftkooperativen på mellanskillnaden mellan elpriset på börsen Nordpool och det pris andelsägarna betalar på elleveranser från de egna kooperativen. Hotet om den nya skatten lade en död hand över rörelsen som producerar 10 procent av den svenska vindkraftselen, skrev Dagens Nyheter. Antalet sålda andelar och intresseanmälningar för nyteckning av andelar i vindkraft minskade med mellan 80 och 95 procent under år 2009 jämfört med hösten 2008.

Motvinden för kooperativen omvandlades snart till en motionsflod i riksdagen. 70 riksdagsledamöter i alla riksdagspartier agerade på olika sätt för att få till stånd en förändring. Men i skatteutskottet blev det den gamla vanliga visan: den borgerliga majoriteten avslog motionerna och de rödgröna skrev en reservation.

Och i morgon onsdag ska riksdagen fatta beslut. "Men vi kommer inte att rösta för regeringens förslag", säger Eva Selin Lindgren och Solveig Ternström i ett pressmeddelande idag:

Vi vill uttala ett starkt stöd för alla dem som nu kämpar mot den straffskatt på vindkraft som hotar dem genom den s k ”uttagsskatten”. De är våra hjältar! Uttagsskatten innebär att enskilda människor som använt sina sparpengar eller satt sig i skuld för att investera i gemensamt ägd vindkraft skall betala skatt på den el de genererar åt sig själva! Skatt på elförsäljning till tredje part är OK, men det som nu föreslås är orättvist och kränkande. Det strider också mot de ideal vi inom Centerpartiet arbetat för, nämligen att stärka människors egenmakt och investeringsvilja i de gröna näringarna.

Det är fel att betrakta livsförnödenheter som tillgång till el och värme för eget bruk som något som samhället skall beskatta om det ägs gemensamt men inte enskilt! Vad väntar i framtiden dem som gemensamt skaffar sig sol-el på fastigheter som rymmer fler än en enskild lägenhet?

Hela pressmeddelandet finns här.

Nu undrar jag om det blir fler än två olydiga riksdagsledamöter vid voteringen i morgon. Faktum är att diskussionen om den odemokratiska svenska riksdagen långsamt växer. Den finns i ett nätverk i riksdagen, över partigränserna, och i söndags uppmärksammades den i God morgon Världen! i Sveriges radio under nedanstående rubrik:

Riksdagens förlorade makt
Idag styr partieliterna medan riksdagsmännen
har reducerats till lydiga knapptryckare.
Lyssna här!

Uppdatering 11 mars:
När riksdagen igår debatterade uttagsskatten uppstod en märklig och förvirrande situation. Centerpartiets gruppledare i kammaren, Roger Tiefensee, meddelade att centern i kontakt med en del vindkraftkooperativ höll på att ta fram ett förslag som skulle neutralisera den uttagsskatt som kritiserades i de motioner som den borgerliga majoriteten i Skatteutskottet avstyrkt. Men Centerns förslag finns ännu bara som ett centerpartistiskt löfte som "vi kommer att driva i de kommande budgetförhandlingarna". Protokollet från gårdagens riksdagsdebatt finns här - debatten om vindkraftskooperativens uttagsskatt börjar i anförande 109. Idag voterade man om motionerna. Eva Selin Lindgren och Solveig Ternström tryckte på "Avstår" när avslagsyrkandet från Skatteutskottets majoritet röstades igenom.

Det var en gång en annan kärnkraftfråga

2010-03-06T08:54:00.000+01:00

Teckningen är hämtad från MKGs skrift om avfallsfrågan och publiceras med exklusivt engångstillstånd av Oscar Alarik.

Den kärnkraftfråga som regeringen nu har placerat på den politiska dagordningen är inte samma kärnkraftfråga som på 1970-talet ledde till den borgerliga Fälldin-regeringens uppgång och fall. Den "historiska uppgörelse" som alliansen träffade för ett år sedan var möjlig först sedan hela frågan hade desarmerats. Det som en gång gjorde kärnkraften till politisk dynamit och Centerpartiet till ett parti med 25 procent av rösterna berör man inte längre med ett ord. Ordet är avfallsfrågan.

Avfallsfrågan är inte bara olöst - varje förnuftigt resonemang leder till slutsatsen att den dessvärre också är olöslig. Ty vem kan ta på sig ansvaret att lova att det högaktiva avfallet kan förvaras säkert i minst 100.000 år? Naturligtvis kan ingen göra det. En första slutsats måste därför bli att mängden avfall måste minimeras, eller med andra ord: Avveckla kärnkraften! Idag ligger 5000 ton högaktivt avfall i mellanlagret i Oskarshamn och varje dag produceras ytterligare ett halvt ton. Detta är redan mycket mer än nog.

Sammanfattningsvis: Kärnkraftens avfallsfråga är en av de allvarligaste frågorna svenska folket har att ta ställning till - och den har av regeringen gjorts till en icke-fråga. Helt fräckt litar allianspartierna på att den kollektiva glömskan ska täcka över den insikt som så många innerst inne bär på. I nuläget verkar det som om deras manipulationer kommer att lyckas.

I medielandskapets utkanter, långt från krigsrubrikerna om RUT och ROT, kan emellertid den vaksamme läsaren och lyssnaren ana en dispyt om KBS mellan SKB och KTH och MKG. Med hjälp av den välsignade webben kan det hela så småningom bli nästan begripligt.

SKB är alltså ett privat bolag som ägs av kärnkraftindustrin med uppgift att lösa avfallsfrågan och på KTH finns kärnkraftsvänliga forskare som säger att SKB slarvar när dom påstår att deras KBS3-lösning är ett pålitligt slutförvar. Tack vare Vetenskapsradion Klotet kan vi höra ett samtal mellan parterna här.

Så lät det i februari förra året. Vad det alltså handlar om är risken för att kopparkapslarna, som enligt KBS-metoden ska förvara avfallet, kanske korroderar (fräts) också i syrefri miljö. Och ett halvår senare slår KTH-forskarna till med en ny rapport som granskats av vetenskapssamhället och publicerats i en vetenskaplig tidskrift. I Klotet blir rubriken Koppar för slutförvar fräts sönder - hela KTH-rapporten finns här.

SKBs sätt att reagera inger inte förtroende. Mellan raderna försöker man bagatellisera och misstänkliggöra KTH-forskningen och budskapet är: Forskarna har inte bevisat att kopparkorrosionen kommer att inträffa. Problemet är bara att SKB inte heller kunnat bevisa att KTH-forskarna har fel. Uppriktigt sagt: SKB verkar inte överdrivet intresserade av att ta reda på hur saker och ting förhåller sig.

Så träder Kärnavfallsrådet in på scenen. Det är en vetenskaplig kommitté under Miljödepartementet som ska ge regeringen råd men också vara en kunskapsresurs åt oss, det vill säga allmänheten. I november ordnade den ett seminarium med internationella vetenskapsmän för att tränga djupare i kontroversen om om kopparkorrosionen. Efteråt ville SKB få oss att tro att vi kunde glömma KTH-forskarnas kritik med hjälp av följande pressmeddelande
Men det var inte riktigt sant. Frågetecknen kring kopparkapslarnas korrosion förblev lika stora efter Kärnavfallsrådets seminarium och de internationella experternas utlåtanden (som MKG Miljöorganisationernas Kärnavfallsgranskning konstaterar här) och i februari skrev Kärnavfallsrådet i sin rapport till regeringen att det nu råder

osäkerhet kring kopparkapseln som en långsiktigt trovärdig barriär. Kärnavfallsrådet anser att SKB aktivt bör medverka till att frågan om korrosion av koppar i rent syrefritt vatten utreds på ett vetenskapligt oantastligt vis och att dess eventuella betydelse eller brist på betydelse fastslås.

Och så, i går, skickade TT ut en artikel som började så här...
.... och som publicerades på en del hemsidor under olika rubriker:

SKB viker sig i kopparstriden (Ny Teknik)

Nya SKB-studier om kopparkorrosion (SVT)

SKB: Nya koppartester ska göras (Upsala Nya Tidning)

Hur ska nu det här utspelet med SKBs inbjudan till sina kritiker tolkas? KTH-forskaren Peter Szakalos säger till Ny Teknik att han tänker komma till SKBs möte 24 mars. Det gör också MKG som dock är ganska skeptisk i sin kommentar och menar att

det återstår för kärnavfallsbolaget SKB att snabbt visa att den nya öppenheten inte bara är en del av en PR-kampanj. MKG har en mycket dålig historisk erfarenhet av hur SKB har skött kopparkorrosionsforskningen och av bolagets öppenhet.

När jag läser MKGs pressmeddelande får jag en känsla av att SKB känt sig tvingade att byta taktik, typ "If you cant beat them, join them". Och MKGs kritik av hela maktstrukturen kring avfallsfrågan handlar för övrigt om mycket mer än SKB och kopparkorrosionen. I sin broschyr om avfallsfrågan skriver man:

Den svenska modellen för att finna en metod och en plats för slutförvaring av använt kärnbränsle har inte fungerat tillräckligt väl såhär långt. Det har visat sig att granskningen av industrins arbete inte har varit tillräcklig och att krav från myndigheterna inte har fått tillräckligt genomslag. Det har visat sig att fokuseringen på acceptans som bygger på industrins informationsövertag i en kärnkraftskommun inte har lett till en bra lokaliseringsprocess. Det är dags för en grundläggande översyn av det svenska kärnavfallsarbetet. En ny ordning bör snarast utredas.

Läs gärna också vad styrelseledamoten i MKG, Jenny Lundström, skriver i Upsala Nya Tidning under rubriken "SKB styrs av ägarintressen".

Den olösta avfallsfrågan i Ring P1

2010-03-03T18:39:00.000+01:00

Jan Björklund har skrivit och talat mycket om kärnkraft de senaste månaderna men han nämner aldrig avfallsproblemet. Han är inte unik. Det är så energidebatten förs av maktetablissemanget i de stora medierna. Kärnkraftens svåra och olösta frågor tas överhuvudtaget inte upp. Där handlar allt om terrawattimmar och kronor.

Men i Ring P1 har de olösta och undanstoppade frågorna ventilerats den här veckan.

Igår ringde Roland Davidsson från Hultsfred och talade om "en av de största frågorna i modern tid" - slutförvaringen av kärnkraftavfallet, det radioaktiva bottensedimentet i Östersjön, "CLAB-lagret i Oskarshamn som egentligen är en apterad bomb med 5000 ton avfall där vi har en vecka på oss att fixa kylningen om vi skulle få ett problem med den". När programledaren frågade hur Roland Davidsson försöker påverka politikerna fick hon följande svar:

- Jag skickade detta till alla våra politiska partier och Carl B Hamilton svarade väldigt nonchalant och fränt på det mejlet. Och jag fick ett mejl från Socialdemokraterna, anonymt utan underskrift, där man skrev att det här sköter SSI och SKI. Så jag blev tvungen att mejla tillbaka och säga att de myndigheterna upphörde för några år sedan, de finns inte kvar.

Davidsson berättade också att han ställt frågor om radioaktiviteten i Östersjön till SSM- Strålsäkerhetsmyndigheten och SKB-Svensk Kärnbränslehantering AB men att de inte velat kommentera saken. "Antingen mörkar man eller så vet man inget." Davidsson hänvisade till uppgifter från Helsingfors-kommissionen som Huvudstadsbladet publicerat.

Davidssons samtal med Ring P1 finns här.

I dag ringde också Lars Alexandersson från Kristinehamn till programmet och berättade att han engagerar sig i kärnkraftens avfallsfråga. Hur kommer det sig? undrade programledaren och svaret löd:

I trettio år har jag väntat på att samhället ska informera den nya generationen. Men det har varit alldeles tyst. De som är födda efter 1965 har inte fått veta något alls.

Man kom in på att detta är komplicerade frågor och Lars Alexandersson menade att man behöver de bästa pedagogiska experterna för att sprida kunskap. Då frågade programledaren om han tycker att svenska folket ska vara med och bestämma om detta när det nu är så svårt. Det blev tyst ett ögonblick och innan svaret kom:

Om det är en fråga som rör tio tusen generationer framåt, vilket det här gör, så borde det svenska folket ha ett ord med i laget.

Lyssnarna fick också tips om var man kan skaffa sig information, t ex från Miljörörelsens kärnavfallssekretariat Milkas, där man enligt Alexandersson "kan läsa hårresande saker".

Samtalet med Lars Alexandersson finns här.

Vi måste avveckla kärnkraften, tyckte Lars-Åke Axelsson från Örebro, som också ringde till dagens program. Han berörde problemet med jordbävningar och nämnde de reaktorer som stängts av efter en jordbävning i Japan.

Samtalet med Lars Åke Axelsson finns här.

Tyvärr har inte Ring P1-redaktionen tagit upp de här kärnkraftfrågorna på sin hemsida där man annars uppmärksammar olika debatter som förs i programmet.

Konsumentverket: "E.ON vilseleder om kärnkraften"

2010-02-20T09:29:00.000+01:00

I höstas inledde E.ON en påkostad annonskampanj där man upprepade branschens och kärnkraftanhängarnas myt om den koldioxidfria kärnkraften. Anmälningarna till Konsumentverket om vilseleande marknadsföring kom med vändande post. Jag bloggade om saken här.

Nu meddelar Konsumentverket att myndigheten delar kritikernas uppfattning och att en granskning ska inledas av KO. Tidskriften Resumé skriver:

Det var i slutet av november och början av december ifjol som kampanjen gick upp i bland annat DN och Svenskan. Det är en textpassage i annonsen som KO nu väljer att granska efter flera anmälningar. Där står om kärnkraften: "Dess stora fördel är att det är en helt koldioxidfri energikälla". Påstående är dock inte korrekt om hänsyn tas till hela produktionskedjan, skriver KO i sin bedömning. De skriver också att det ställs höga krav på miljöargument som framförs i marknadsföring. Annonsen uppfattas som vilseledande. KO ser nu helst att Eon själv rättar till sitt budskap i kommande kampanjer.

Kommentaren från Carina Brorman, varumärkes- och kommunikationsdirektör på Eon, är typ "om man upprepar en osanning tillräckligt ofta blir det en sanning":

– Vi syftar på själva elproduktionen och den är koldioxidfri. Den formuleringen har vi använt tidigare och anser att den är vedertagen i branschen.

E.ON har tills den 4 mars att lämna sin syn på saken, skriver Dagens Media.

I annonstexten om kärnkraften står det också att "kärnkraften står för ungefär hälften av vår elproduktion". Det var sant för fem år sedan. Lucas tankar har tagit fram fakta enligt SCB:

2009 37 % 50 TWh
2008 42 % 61 TWh
2007 44 % 64 TWh
2006 46 % 65 TWh
2005 45 % 69 TWh
2004 50 % 75 TWh
2003 49 % 65 TWh
2002 46 % 66 TWh

Gårdagens Nyheter

2010-02-19T11:42:00.000+01:00

Igår höll Andreas Carlgren presskonferens och meddelade att regeringen skickat ett utkast till sin kärnkraftproposition på remiss till lagrådet. Det han hade att säga var helt väntat och innehöll inga som helst nyheter. Ändå gick en svallvåg genom medierna med rubriker som gav intrycket av att nu var det bestämt:

Aftonbladet bredde dessutom på med en av dessa idiotiska "omröstningar" på webben som så småningom visade att 77 procent av närmare 54000 surfare tryckt ja och tyckt att "det är rätt att satsa på kärnkraften".

Också kommentarerna från olika läger var väntade. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet skickade ut var sitt kritiskt pressmeddelande. Tomas Eneroth, energitalesman för (s), säger enligt Dagens Nyheter att "den här lagen kommer i så fall inte att leva länge. Nybyggnadsförbudet kommer tillbaka" men i partiets pressmeddelande från samme Eneroth saknas sådant klarspråk.

Det hade förstås varit mer övertygande om de rödgröna i ett gemensamt pressmeddelande lovat att återinföra Avvecklingslagen. (Att de kan skriva gemensamma pressmeddelanden i energifrågor såg vi senast igår när det gällde Vattenfalls investeringsplan.) En orsak till Socialdemokraternas vaga utfästelser är naturligtvis inställningen i vissa LO-förbund. I går sade t ex ordföranden för IF Metall, Stefan Lövén, som sitter i det socialdemokratiska partiets verkställande utskott, till TT att han "välkomnar regeringens förslag: "Det är bra att man öppnar upp den möjligheten, för det kommer att behövas."

Greenpeace och Naturskyddsföreningen skjuter in sig på förslaget till ändrade skadeståndsregler och menar att också de nya reglerna i praktiken innebär att staten subventionerar kärnkraftföretagen. "Det är helt orimligt att svenska Vattenfall ska hållas ansvarigt för kostnader vid allvarliga kärnkraftsolyckor i Tyskland men inte i Sverige" säger Mikael Karlsson i Naturskyddsföreningen med hänvisning till att moderbolagen kommer att gå fria. "Går den här lagen igenom lär vi få särskilda driftsbolag för varje reaktor." skriver Blekinge Läns Tidning i sin ledare. Jag tror mer på kritikerna än på Carlgren när jag ser utfrågningen som börjar tolv minuter in på hans presskonferens på webb-TV.

Ledarskribenten i Norrtelje Tidning (tidigare ägd av Centerpartiet) är kritisk också på en annan punkt:

Å andra sidan pekar det mesta på att några nya kärnkraftverk ändå inte kommer att byggas – det är alltför dyrt. Allt pekar på att det krävs statliga garantier om nya kärnkraftverk skall uppföras. Några sådana skall dock inte ges. Det var allianspartiernas överens om i fjolårets uppgörelse. Detta ligger fast, hävdade miljöminister Andreas Carlgren (C) i går. Det framgår dock inte av lagförslaget. Detta är inte bra. Om lagen är otydlig finns det en risk för att den i framtiden kan komma att omtolkas, inte minst eftersom flera allianspartier är mycket positiva till utbyggd kärnkraft, och därför mycket väl kan vara beredda att ge statliga garantier om detta krävs för att få igång bygget av nya kärnkraftverk.

Annars är de borgerliga medierna naturligtvis överlag nöjda med att lagstiftningsmaskineriet mal vidare i den riktning alliansregeringen lovat. Och än en gång får vi höra att Maud Olofsson är modig - enligt den nya definitionen att mod är att bryta vallöften, strunta i regeringsförklaringar och våldföra sig på folkrörelsedemokratin. "Centerpartistiskt mod ger hållbar energipolitik", är rubriken på ledaren i Svenska Dagbladet.

Också i industrin är man nöjd. Svensk Näringsliv är ganska återhållsamt när man välkomnar lagrådsremissen medan Anders Ullman är mera frispråkig. Han är styrelseordförande i Boliden och sitter i styrelsen för Industrikraft, det bolag som skrivit kontrakt med Vattenfall om att finansiera ny svensk kärnkraft. Dagens Industri skriver:

Anders Ullman är övertygad om att industrin ganska enkelt kan få fram pengarna för att bygga en ny reaktor. ... Prislappen på en ny reaktor (50 - 60 miljarder kronor) avskräcker inte Anders Ullman på Boliden. ”Om vi inte trodde att vi skulle kunna komma upp med pengarna skulle vi inte ha dragit i gång projektet. Det viktiga för oss är att vi får en låg kostnad per producerad kilowattimme. Det tror vi att vi kan med en ny kärnkraftsanläggning.”

Slutligen kunde vi se hur ännu en gammal nyhet gick i repris i medierna igår: Oenigheten i alliansregeringen. Medan Centerpartiet har att kämpa med konststycket att förklara att regeringens energiöverenskommelse är en politik för att minska beroendet av kärnkraft satsar Jan Björklund på kärnkraftens expansion som "en viktig valfråga" : "Om alliansen får förnyat förtroende utvecklas kärnkraften också i Sverige."

Lagrådsremissen i sin helhet är på 240 sidor och finns här.

Vattenfall: Samma vindar, samma brunkol

2010-02-18T09:38:00.000+01:00

Ska Vattenfall vara en grön eller kommersiell aktör? Eftersom regeringen inte kan enas om saken fortsätter allting som förut.

I går hade Dagens Industri läst Vattenfalls investeringsplan och kunde meddela att "Vattenfall ökar sina investeringar i fossil energi med 72 procent. Samtidigt halverar bolaget investeringarna i vindkraft." Här.

De rödgrönas pressmeddelande lät inte vänta på sig. "...kräver att Vattenfall får ett tydligare ägardirektiv". Här.

Men det socialdemokratiska ungdomsförbundet vill gå längre: "Vi i SSU kräver besked – totalförbjuder en rödgrön regering Vattenfall från fortsatta investeringar i kol- och kärnkraft? Här.

SSU har all anledning att ställa vassa frågor till moderpartiet. Dess meriter imponerar inte. Stefan Edman skulle hjälpa s-regeringen att bygga ett grönt folkhem. Inför COP-15 i Köpenhamn i december brast hans tålamod och vi fick veta en del om hur Persson, Rosengren och Ringholm såg på Vattenfall. Här.

Idag intervjuar TT Vattenfalls VD, Lars Josefsson, och vi får veta att det som står i bolagets investeringslan är en "chimär" och att bolaget i själva verket storsatsar på vindkraft "bortom investeringsplanen". Också statssekreterare Ola Alterå intervjuas. Det var han som på bolagsstämman förra året på ägarnas vägnar sa att Vattenfall måste bli grönare och se till att varumärket repareras. Nu framstår han som tämligen hjälplös: "På näringsdepartementet är man inte precis överförtjust i den nya investeringsplanen. --- Statssekreterare Ola Alterå utgår från att planen behöver förändras i kommande revideringar. - Planen måste utvecklas åt ett annat håll. Det kommer att bli nödvändigt, säger han. Här och här.

Antagligen är utbildningsministern litet muntrare. Han vill ju inte att man ska störa kommersen på energimarknaden med gröna direktiv: "Vattenfall ska vara kommersiell aktör" Här.

Vi får se om det blir fler pinnar på den här brasan så att vi får en ny stor mediedramatik kring Vattenfall och Näringsdepartementet. Just nu verkar det inte så. Och på vad ska man hänga upp mediedramaturgin? Man kan ju inte kräva Josefssons avgång. Han har ju redan mer eller mindre gått fast han på något vis ändå sitter kvar.

Den som vill repetera den här historien inför kommande avsnitt rekommenderas läsa Härdsmältan i tidskriften Fokus . Ett smakprov ur kapitlet "De dubbla budskapen" låter så här:

När Ola Alterå skulle tala på Vattenfalls årsstämma i maj 2009 höll han inte på att komma upp till podiet. Det saknades en trappa från parketten, så den 44-årige centerpartisten fick svinga sig upp på scenen med ett atletiskt hopp. Där uppe satt Vattenfalls ordförande och vd – de båda Larsarna Westerberg och Josefsson – och stirrade bistert på Alterå och det hundratal personer som samlats på Berns i centrala Stockholm där stämman hölls. – Det var lättare sagt än gjort det, sa Alterå på omisskännligt Pitemål medan han stoppade ned den gulgröna skjortan i kostymbyxorna. Här.

Change! Efter 30 år ska det byggas kärnkraft i USA

2010-02-17T14:01:00.000+01:00

You Tube-klippet ovan är hämtat från president Barack Obamas State of the Union-tal 27 januari. 55 sekunder in på klippet reser sig församlingen upp, jublar och applåderar. Det är när presidenten lovar att han ska satsa på ren och säker kärnkraftenergi. Några dagar senare skrevs löftet in i budgetförslaget för 2011. Om detta skrev jag här.

I går gick han vidare och meddelade att

den amerikanska regeringen beviljat närmare motsvarande 60 miljarder kronor för ett nytt kärnkraftverk, med två reaktorer, som ska stå klart i delstaten Georgia om sex år. Det blir det första kärnkraftverksbygget i USA på över 30 år. – Det här är bara en början, sa presidenten vidare och hävdade att det fanns mycket mer pengar i hans budget reserverade för ytterligare kärnkraftssatsningar de kommande åren. (Läs mera här eller lyssna här.)

Bifallet från höger går inte att ta miste på och är ett exempel på att marknadsliberalerna inte är särskilt marknadsliberala när det kommer till kritan. De borde ju, rent logiskt, vara mycket kritiska till den här sortens statliga pengar och resonera som kärnkraftexperten i den nyliberala tankesmedjan Heritage Fund:

Om de inte används klok medverkar de bara till att stödja industrier som inte är konkurrenskraftiga.... omfattande program med lånegarantier är problematiska. Till att börja med lägger de ansvaret på skattebetalarna, ger mottagarna en fördelaktig behandling och stör kapitalmarknadrna. Vidare, beroende på hur de utformas, kan de ta bort incitamenten för att sänka kostnader, hindra innovationer, tränga undan den privata sektorns finansieringslösningar, upprätthålla ineffektiva regleringar och uppmuntra statligt beroende. (Här!)

Kritiken mot Obama kommer annars mest från vänster och från miljöorganisationerna. Ett exempel är Beyond Nuclear som också ger oss många intressanta länkar i sin kommentar.

Amy Goodman, alternativ nobelpristagare 2008, konstaterar i en kolumn att Obama med sin kärnkraftpolitik, precis som med eskaleringen av kriget i Afghanistan och med de unilaterala attackerna i Pakistan, står fast vid vad han lovade i sin valkampanj - och gemensamt för dessa tre saker är att de kommer att leda till misslyckanden.

Men när det gäller Obamas kärnkraftlöften under valrörelsen 2008 bör noteras att han gång åpå gång upprepade att en expansion av kärnkraften förutsatte en lösning av avfallsfrågan. Men någon sådan finns inte och alltfler kritiska röster påpekar nu detta. Det enda Obama gjort är att han stoppat miljardprojektet i Yucca Mountain och utsett en kommission som ska försöka hitta en annan "lösning".

Obamas stöd till kärnkraften (54 miljarder dollar i lånegarantier) är förstås mycket pengar men till den omtalade kärnkraftrenässansen räcker de inte. Det inser man när garantierna till de två första reaktorerna i Georgia lägger beslag på 8,33 miljarder. Denna insikt finns också bland branschens folk - inte minst hos kärnkraftlobbyn som hittills har lagt ner närmare 650 miljoner dollar för att åstadkomma den politik som man nu bara ser början på. Se bilden nedan och läs mera här.

Klicka på bilden för att göra den större

PS. "A few things most people don’t know about Obama’s nuclear power loan guarantee program" Här!

Jan Björklund slarvar med fakta och litar på marknaden

2010-02-14T12:10:00.000+01:00

När folkpartiledaren frågades ut av Tomas Ramberg i Ekots lördagsintervju ägnades en stor del av programmet åt energifrågorna. Det började med ett klipp ur partiledardebatten i Agenda:

Jan Björklund:
Hälften av den svenska elförsörjningen kommer från kärnkraft idag.

Göran Hägglund:
Man kan inte tänka bort femtio procent av den svenska elproduktionen. Den finns där!

Och så fortsatte själva lördagsintervjun:

Ramberg: Hälften av elförsörjningen kommer från kärnkraft, säger du. Vad är det för en siffra du använder dig av då?

Björklund: Ja, om man säger precis just idag så är det ju lägre. Det är väl så att när kärnkraftverken är fullt ut i drift så är det väl snäppet under 50, ska man vara korrekt så tror jag det är 47 procent och just nu, precis just nu, så är ju två reaktorer avstängda så då är det ju en lägre siffra men när kraftverken är igång, generellt över tiden, så är det uppåt hälften

- När var det så senast?

- Ja, det har jag inte i huvudet men när dom är igång så står kärnkraften för ungefär...eller nästan hälften av elförsörjningen. Poängen är....

- Du sa idag, om man ska vara litet petig.

- jo jo men....

- Jag reagerade inte när du sa det där i TV men så råkade jag höra ett föredrag av Energimyndighetens generaldirektör och han visade ett diagram på hur stor del av Sveriges elkonsumtion som kom från olika energikällor. Förra året stod kärnkraften för 36 procent! Det är ju snarare en tredjedel.

- Ja, och huvudorsaken är då att våra reaktorer är så gamla så att ett antal av dem nu genomgår totalrenoveringar och då stängs dom ju av under mycket lång tid, det är därför dom är avstängda under stor del av förra året och nu under smällkalla vintern också, när dom naturligtvis skulle ha behövts. Men dom totalrenoveras därför att dom är så gamla. Men grejen är ju att när dom är igång så levererar dom den mängden elektricitet som vi sa.

- Men enligt kurvorna är det fyra-fem år sedan det var så.

- Ja... sen 2005...2006 så har ju successivt reaktorerna, de gamla, dom är ju så gamla så dom måste totalrenoveras så att.... Det är väl så att under ett antal år nu så tar man ut några åt gången eller någon åt gången och renoverar dom, men när dom är i full kapacitetsdrift, och det är ju det vi talar om, då står dom för uppemot hälften. Och att dom är avställda och måste renoveras skapar ju det här problemet att vi måste importera elektricitet och det sker ju huvudsakligen med kolkraft från Danmark och Tyskland till exempel.

- mmm... det verkar handla om ungefär 3 procent av konsumtionen förra året som var importerad. Men i det där föredraget som jag råkade höra framkom flera fakta som jag inte kände till. Ta det här till exempel: Vad är störst i Kina, vindkraft eller kärnkraft?

- Det vet jag inte, jag borde höra samma föredrag tydligen.

- Förra året fördubblades elproduktionskapaciteten på vindkraft som nu alltså är dubbelt så stor som den från kärnkraft och de senaste åren har till och med solceller byggts ut mer än kärnkraft i Kina.

- Ja, det är bra...

- Men hur stämmer det med Folkpartiets beskrivning av verkligheten?

- Jag brukar inte beskriva så mycket av elproduktionen i Kina just, men problemet.... Vi bygger ju ut vindkraften väldigt mycket i Sverige just nu och det sker då på grund av att att vi subventionerar det väldigt hårt. Ändå ska man ha klart för sig att vindkraften står för drygt en procent ungefär av försörjningskapaciteten i Sverige medan kärnkraften står för bortemot hälften och det betyder att även om vi dubblerar eller tredubblar eller fyrdubblar så finns det ingen chans att det skulle kunna ersätta kärnkraften....

- Jag märkte att du använde formuleringen bortemot hälften nu i stället för hälften...

- Jo, men 47 procent är väl.... ja 47 procent är den siffra som...när det är igång.

Nästa fråga gällde hur nya svenska kärnkraftverk ska finansieras. Regeringen har ju sagt att det ska ske utan att en enda skattekrona används. Tomas Ramberg frågade hur många exempel Björklund känner till på att privata aktörer själva finansierat kärnkraftbyggen och Björklund måste medge att han inte kände till några. Det han kunde säga var att det finns ett antal aktörer som visat intresse för att bygga svenska kärnkraftverk sedan regeringen meddelat att den vill upphäva nybyggnadsförbudet.

Ramberg pekade på situationen i England där regeringen också vill bygga kärnkraftverk utan att subventionera dem. Han citerade den analys som banken Citigroup gjort och där man beskriver de ekonomiska riskerna som oacceptabla - "i varje led, planeringen, själva bygget, driften, elprisernas utveckling, nedmonteringen av kärnkraftverken, hela kedjan beskrivs av Citigroup som big risks och dom konstaterar att ingenstans i världen har kärnkraftverk byggts med enbart privat risktagande. Deras slutsats är att det är extremt osannolikt att privata företag skulle vilja ta risken att bygga nya reaktorer om dom inte får stöd av staten och om inte riskerna delas med skattebetalare och elkonsumenter".

Björklunds kommentar till detta var "Vi får väl se" och han vecklade sedan in sig i ett resonemang om att de nuvarande kärnkraftverken "någon gång på 20-talet" under ett ett decennium måste avvecklas och att alternativet till "nya kärnkraftverk på marknadens villkor" är att den svenska basindustrin slås ut eller att vi gör oss beroende av rysk gas.

Sedan tog programledaren upp den finska kärnkraften.

Ramberg: Det här kärnkraftsbygget i Olkiluoto, hur mycket har det försenats?

Björklund: Det är väl några år, det är väl så att själva...

- Man räknar redan med en försening på tre år. Det skulle ha varit igång förra året. Nu tror man på 2012. Hur mycket har det fördyrats?

- Ja, rätt mycket...

- Ungefär 60 procent, 17 miljarder svenska kronor dyrare än man trodde...

- Ja just det, det är ungefär samma procentsats som när Vägverket ska bygga en motorväg men...

- Det är rätt stora belopp det handlar om.

- Det är det absolut. Trots det planerar man ytterligare en reaktor så nånstans tycker man det är lönsamt.

- Men varför...Om ett bygge har försenats minst tre år, fördyrats med 60 procent, nästan 17 miljarder svenska kronor varför inspirerar det dig till efterföljd?

- Det intressanta är att trots detta så planerar finnarna att bygga ytterligare en reaktor, så trots att det blev så mycket dyrare anser man att det blev lönsamt.

- Men varför tycker du att det vore klokt?

- Jag tycker det är...därför att vi behöver elektrictet i Sverige, vi måste ha elektricitet för att försörja vår basindustri ---

När Björklund hävdar att den svenska basindustrins överlevnad och dess exportintäkter och sysselsättning hänger på kärnkraften får han frågan varför inte det offentliga i så fall ska vara berett att gå in och stötta denna denna kraftkälla när den nu är så viktig. Svaret blir att vi ska gå från en väldigt planekonomiskt styrd energipolitik till en marknad. "Det är lönsamt med kärnkraft i Finland och då är det med stor säkerhet lönsamt i Sverige också. Vi har en gemensam nordisk elmarknad."

Nästa fråga gällde det statliga Vattenfall. Vad kommer det att stå i det ägardirektiv som regeringen väntas besluta om? Björklund svarar att i Sverige ska Vattenfall som andra aktörer få investera i kärnkraft "på kommersiell grund". Och utomlands? Här medger Björklund indirekt att man inte är överens i regeringen. "Det kan bli en diskussion." Men för hans egen del är saken solklar: Vattenfall ska verka på kommersiella grunder och det kan betyda att man investerar både i kolkraft och kärnkraft i andra länder.

Slutligen klargjorde Jan Björklund att han är till freds med nuvarande minerallag som tillåter svensk uranbrytning.

Sammanfattningsvis: En ovanligt klargörande stund i Sveriges Radio där utbildningsministern framstod som slarvig och nonchalant när det gäller fakta och dessutom demonstrerade en häpnadsväckande tro på att "marknaden" och beslut på "kommersiella grunder" ska fatta de rätta framtidsbesluten om klimat, miljö och energi. Jag noterar:

Björklund beskriver 4-5 procent vindkraft, som andel av den svenska elproduktionen, som något närmast osannolikt. Han tycks okunnig om vad som står i regeringens egen proposition från förra året: "En ny planeringsram för vindkraft på 30 TWh till år 2020 fastställs"

Han tycks inte heller vilja höra talas om näringsdepartementets uppmaning på Vattenfalls senaste bolagsstämma, att "Vattenfall måste leda Europas omställning till grön el."

När statsministern använde felaktiga siffror om sysselsättningen i Agendas partiledardebatt blev det ett betydande hallå i medierna. Men när Ekot avslöjar att både Jan Björklund och Göran Hägglund dundrar på med falska uppgifter om kärnkraftens andel av den svenska elförsörjningen - då tycks det inte finnas någon annan journalist som tycker att det är intressant. I bloggosfären är det bättre ställt. Läs t ex Björklund och fakta.

Till sist: Jag bad Lauri Mylliyvirta på Greenpeace Finland om en kommentar till Jan Björklunds hänvisning till den lönsamma finska kärnkraften. Här är svaret jag fick:

Den främsta anledningen till att Olkiluoto 3 var attraktivt för finska investerare var det oerhört låga priset de fick på totalentreprenaden - detta därför att leverantörerna var i desperat behov av order. Areva och i sista hand de franska skattebetalarna täcker minst 2,5 miljarder euro i överskridna kostnader och blir förmodligen också tvungna att kompensera för en del av den uteblivna elproduktionen som är värd minst 2 miljarder euro. Sådana erbjudanden kommer inte att ges framöver, möjligen med undantag för leverantörer österut som backas upp av staten och är ivriga att komma in på marknaden i väst, t ex ryska och sydkoreanska företag. Att skicka en ansökan till regeringen och lobba för den kostar hursomhelst inte så mycket och innebär inte något åtagande att faktiskt bygga en reaktor, så vad företagen säger, i princip, är att "får vi ett ett tillräckligt bra bud så OK, vi kan bygga". Om priserna för reaktorer är någonstans i närheten av där de har varit på sistone kommer de sannolikt att lösas ut (bail out) men det får vi veta först om regeringen gav någon av dem ett tillstånd så att det blir fråga om att fordra in anbud och överväga ett investeringsbeslut.

Gissningar om framtiden i Vetenskapsradion

2010-02-11T14:19:00.000+01:00

Igår sände Klotet ett nytt avsnitt om uranbrytning i Sverige. Professor Bert Allard sa viktiga och intressanta saker om bristen på kunskap vid uranbrytning och när avfallet ska hanteras vid gruvorna. Det lät som starka argument mot uranbrytning, både i Sverige och på andra platser - med andra ord också starka argument mot nya kärnkraftverk.

Men i stället säger Allard att vi "bör" bryta uran i Sverige och kanske också exportera uran. Han menade vidare att politikerna troligen kommer att "göra om lagen" och ta bort det kommunala vetot.

Varför säger han så? Det visar sig att han tillhör dem som tror på talet om kärnkraftens renässans. Detta framgår tydligare i den längre intervju som Klotets redaktion lagt ut på nätet:

Klotet: Vad är det som gör att ni så säkert tror att det blir i uranbrytning?
Professor Allard: Ja, den politiska svängning vi ser. Vi kommer att behålla kärnkraften under lång tid. Kärnkraften ökar i Europa och i världen och det är många länder som fortsätter med kärnkraft och har gjort det sedan begynnelsen. Så just nu ser det ut som att kärnkraften inte är en parentes utan kommer att hålla på länge i vårt land.

Professor Allard är säkert en duktig naturvetare. Men det är viktigt att inse att han är vilken amatör som helst när han uttalar sig om kärnkraftens utveckling och om Sveriges framtida lagstiftning. Visserligen vet vi alla att det är svårt att sia om framtiden - bland annat för att människor ibland stör maktens ritningar genom att liva upp demokratin. Men de ambitiösa analyser som jag hittills sett pekar i alla fall på att kärnkraften kommer att minska framöver.

Här skrev jag om den studie som den tyska strålskyddsmyndigheten beställt av institutet Prognos AB i Basel.

Här skriver Centre for International Governance Innovation (CIGI) att en "revival" för kärnkraften inte är trolig när man presenterar sin rapport "Kärnenergins framtiden till 2030"

Här finns en aktuell "briefing" om kärnkraftens tillbakagång som Greenpeace ställt samman för journalister. Där ingår det här diagrammet:

Maud Olofsson och det svikna vallöftet

2010-02-09T16:24:00.000+01:00

I lördags ställdes Maud Olofsson för första gången inför en journalist som bad henne förklara varför hon och regeringen brutit mot vallöftet om kärnkraften i Alliansens valmanifest och i statsministerns regeringsförklaring 2006 . Detta hände i Ekots Lördagsintervju där Tomas Ramberg frågade centerledaren hur hon fick ihop detta.

Maud Olofsson svarade att "det inträffade ju något nytt under mandatperioden och det var att EU kom överens om att vi skulle minska koldioxidutsläppen, att vi skulle ha mer förnybart, att vi skulle energieffektivisera och ställa om fordonsparken.....Det ledde i sin tur till att länderna skulle rapportera till EU...vi skulle göra en klimat- och energiöverenskommelse som stämde överens med vad EU hade kommit överens om..." När intervjuaren frågade varför det måste göras under mandatperioden och inte till hösten upprepade Maud Olofsson samma svar en gång till.

Maud Olofsson har flera gånger fått frågan varför Centern med demokratiskt tvivelaktiga metoder bytt fot i kärnkraftfrågan men det här är första gången som hon skyllt på EU. När hon för ett år sedan överrumplade sin riksdagsgrupp använde hon i stället argumentet att inga skattepengar skulle gå till kärnkraften: "För som centerledaren sålde in uppgörelsen till de sina: ingen kan ha råd att bygga kärnkraft om man får ta hela försäkringsansvaret själv, vilket var ett slags inbyggd broms." (Fokus)

När hon pressades av Inger Arenander i Ekots lördagsintervju för ett år sedan motiverade hon sin eftergift om kärnkraften med att hon drivit igenom Centerpartiets gröna krav och fått med sig regeringen på en jättesatsning på förnybart - en satsning som faktiskt inte skilde sig märkbart från det man redan kommit överens om i EU.

Dagen innan, när hon fick stående ovationer på Centerpartiets kommundagar för beslutet att bryta vallöftet och byta partilinje, sa hon att hennes motiv innerst inne var omsorgen om hennes barn och barnbarn.

Det mest uppenbara skälet till Centerns nya kärnkraftpolitik har Maud Olofsson däremot aldrig uppgett och inte heller fått direkta frågor om: Att hon, liksom Torbjörn Fälldin 1976, måste svika partiets linje för att inte spräcka en borgerlig regering. När hon i radion i lördags påmindes om att riksdagsledamöter i hennes eget parti tar upp frågan om partiets heder och pekar på de brutna löftena i valmanifestet och regeringsförklaringen viftade hon bort det: "Jag känner mig otroligt lugn med att Centerpartiet står bakom energi- och skatteuppgörelsen."

Hennes otroliga lugn är granne med hennes lika otroliga arrogans. Denna demonstrerade hon till exempel i Agendas partiledardebatt nyligen när hon också konfronterades med den hårda interna kritiken. Hennes kommentar - "Det där tar jag hand om" - fick Björn Elmbrant att skriva att det är dags att ta hand om Maud.

GP

Uranjakt och röstfiske

2010-02-07T16:09:00.000+01:00

Bilden hämtad från Klotets hemsida

Plötsligt steg uranhalten påtagligt i medierapporteringen - och alldeles särskilt i Jämtland. Vad var det som hände?

Redan 20 januari berättade Radio Västerbotten att det kanadensiska bolaget Mawson återupptar sina provborrningar i Sorsele. Finanskrisen hade för en tid fått dem att begränsa sig till Jämtland.

I måndags sade Folkpartiets länsförbund i Jämtland/Härjedalen ja till uranbrytning. Man kallade det "att ta ekologiskt, socialt och ekonomiskt ansvar" och menade att uranet skulle hjälpa till att göra Jämtland till "Europas mest klimatsmarta energibod". De blev motsagda av bl a sin partikamrat Agneta Gabrielsson i Krokom (som höll fast vid det kommunala vetot), av Håkan Larsson (fd riksdagsledamot för Centern med en ny mandatperiod i sikte) och Diana Fernlund (bloggande kärnkraftmotståndare i Oviken). Och dessutom sade Folkpartiet mot sig själv - när Länsstyrelsen för några år sedan sa nej till uranbrytning i sina miljömål tyckte Folkpartiets länsordförande så här.

I tisdags meddelade Miljödomstolen att Aura Energy AB får tillstånd att provborra i Krokoms kommun. Länsstyrelen gav tillstånd redan i december men Krokoms kommun överklagade. Nu gick Miljödomstolen på Länsstyrelsens linje.

I onsdags togs uranet upp i många av Sveriges Radios program. Vetenskapsradion Klotet var drivande och kunde berätta att Continental Precious Minerals står på tröskeln till att begära tillstånd om provbrytning - ett slags otrevligt mellanting mellan prospektering och reguljär gruvdrift som varken kommunalt veto eller regeringen tycks kunna stoppa. I P1-morgon diskuterades uranbrytningen av riksdagsledamöterna Sven Bergström (c) och Staffan Anger (m).

Den kommande valrörelsen har utan tvekan betydelse för den pågående diskussionen om uranbrytning. Redan 1 oktober ställde socialdemokraternas energipolitiska talesman Tomas Eneroth ut ett vallöfte: "En rödgrön regering kommer aldrig att medverka till att uranbrytning startas i Sverige." Men kan ett sådant löfte infrias utan lagändringar och oavsett vad som står i Miljöbalken? Jag ställde frågan till professorn i juridik, Gabriel Michanek, som också medverkade i veckans Klotet-inslag. Han svarade så här:

Juridiskt är svaret glasklart nej. Det är regeringen som avgör frågan (om vi bortser från den kommunala vetorätten). Regeringen måste tillämpa miljöbalkens regler. Miljöbalken är inte i första hand en förbudslag. Om därför företaget använder bästa möjliga teknik och har valt en plats som inte har viktiga naturvärden eller närboende m.m., så ska normalt verksamheten tillåtas.

Men, i praktiken kan det säkert bli så att regeringen lägger in annat i sitt beslut än än sådant som grundas på miljökraven i balken. Det kan leda till ett nej (grundat på en politisk uppgörelse). I det läget beror det på hur regeringen motiverar beslutet. Om det framgår att man sagt nej på andra grunder än de som anges i miljöbalken kan Regeringsrätten upphäva regeringsbeslutet (ärendet går då tillbaka till regeringen för nytt beslut).

Jag skulle själv inte lita på ett politiskt löfte att inte tillåta uranbrytning. Det skulle övertyga mer om man lovade att förbjuda verksamheten i lag.

Uranjakten och röstfisket fortsätter, var så säkra. Klotet, till exempel, sänder ytterligare två avsnitt om uranet den närmaste tiden.

Maud Olofsson har problem med sanningen

2010-02-01T13:42:00.001+01:00

I torsdags kunde Rapport och Aktuellt upplysa TV-tittarna om att regeringen riskerar att få nej till sitt förslag om att tillåta nya svenska kärnkraftreaktorer. Vi fick också en inblick i hur partiledningen med tvivelaktiga metoder drev igenom Centerns kursändring. Men Maud Olofsson vägrade att komma till TV-studion.

Till Agenda igår måste hon i alla fall komma och programledarna tog vid där TV-inslagen i torsdags slutade. Maud Olofsson slingrade sig och ville tala om allt annat än det som saken gäller. Hon framställde utfrågare och meningsmotståndare som mindre vetande. Hon talade inte ens sanning.

Maud Olofsson påstod nämligen i Agenda att riksdagen i juni förra året klubbade igenom riksdagens överenskommelse om energipolitiken. Men det gjorde den bara till en del. Regeringen lade aldrig fram de lagförslag som krävs för att det ska bli tillåtet att ersätta gamla kärnkraftverk med nya. Den har fortfarande inte gjort det. Först den 22 mars väntas propositionen.

Maud Olofsson sa också att bara en Centerpartistisk riksdagsledamot röstade med de rödgröna i den votering i juni som alltså inte gällde regeringsförslaget om kärnkraft. Men hon sa inte att ytterligare två centerpartistiska kärnkraftsmotståndare i ett särskilt pressmeddelande motiverade sitt ja till propositionen i samma votering med att förslagen inte gällde kärnkraften. Läs mera här!

Tyvärr fanns varken tid eller kunskap i Agenda-studion för att korrigera Maud Olofsson. Andra journalister gör det inte heller. Mestadels får vi får bara repliker från Agenda okritiskt upprepade, till exempel i TTs referat och i Svenska Dagbladet. I sin kommentar håller Lotta Gröning med Mona Sahlin om att regeringens energiförslag är en "fuskuppgörelse" men i övrigt bryr sig kvällstidningarna inte om kärnkraften och energin.

Debatten i Agenda finns på SVT Play. Kärnkraftfrågan ligger en och en halv minut in i programmet.

Rena lögner från Vita huset

2010-01-31T19:21:00.001+01:00

I förra veckan, i sitt stora tal till nationen, anslöt sig president Obama till dem som inte håller sig till sanningen om kärnkraften. Jag citerar ur hans stora tal till nationen:

...för att skapa mera sådana rena energijobb behöver vi mera produktion, mera effektivitet, mera incitament. Och det betyder byggandet av en ny generation säkra, rena kärnkraftverk i det här landet. (Applåder)

Fem dagar senare bekräftades löftet. I presidentens budget för 2011 står det:

Utveckla marknaden för ren energiteknologi. Budgeten ökar kraftigt stödet för att bygga nya kärnkraftverk genom att öka Energidepartementets lånegarantier till sådana projekt med 36 miljarder dollar till sammanlagt 54,5 miljarder dollar.... Lånegarantin kommer att främja tillkomsten av nya kärnkraftanläggningar..... Budgeten stöder också forskning, utveckling och förevisande av nya kärnkraftanläggningar... För att minska utsläpp av växthusgaser i utvecklingsländerna ska USA hjälpa dem att ta till sig rena energiteknologier... (Originalet här.)

Naturligtvis har inte presidentens tal om den rena kärnkraften fått stå oemotsagd. "Presidenten vet bättre", konstaterar talesmannen för Greenpeace, Daniel Kessler, och skriver att "det finns inget sådant som en "säker" dos radioaktivitet och bara för att nukleära föroreningar är osynliga betyder det inte att den är "ren". I åratal har kärnkraften läckt ut radioaktivt avfall i grundvattnet från underjordiska ledningar och från avfallsbassänger vid anläggningar runt om i landet. "

Kessler påminner om att Obama själv tog upp saken när han var senator i Illinois och radioaktiva föroreningar upptäcktes i dricksvattenreservoarer och omkring Exelons kärnkraftverk i Braidwood. Han föreslog då en lag som skulle tvinga kärnkraftföretagen att anmäla till myndigheterna när det förekommit oplanerade utsläpp av radioaktivt avfall (fissionsprodukter). Men lagen gick inte igenom och i stället har myndigheterna överlåtit åt kärnkraftföretagen att övervaka sig själva. Denna ordning fungerar inte konstaterade Obama på den tiden. Kessler skriver att Obama i sitt agerande var närmast profetisk och han pekar på den senare "syndafloden" av problem med radioaktiva utsläpp. Artikeln avslutas så här

Om president Obama verkligen önskar en ekonomi med ren energi och de arbeten som kommer med den bör han överge det förgångnas misslyckade politik. Kärnkraft är en smutsig och farlig avvikelse från den rena energiframtid som Presidenten har lovat Amerika.

Men bland kärnkraftanhängarna är glädjen stor. En av de tyngsta lobbyisterna i branschen, Nuclear Energy Institute, välkomnade Obamas besked och meddelar samtidigt:

Nuclear Energy Institute inledde idag en ny annonskampanj riktad till beslutsfattare på federal och delstatlig nivå om fördelarna med kärnkraften som Amerikas viktigaste källa till ren elektricitet (clean-air electricity).

Så här ser annonsen ut som skickar lögnen om den rena kärnkraften vidare:
Bakgrunden till president Obamas kärnkraftpolitik är komplicerad. I USA upphörde kärnkraftinvesteringarna i slutet av 1970-talet och trots att George W. Bush försökte få branschen att investera med lånegarantier på 18,5 miljarder dollar hände inte mycket. Finanskapitalisterna på Wall Street ville fortfarande inte ge sig in i detta vågspel. Till detta kommer Barrak Obamas svårigheter att få igenom sina klimatförslag i Senaten (de har tidigare med knapp majoritet godkänts i Representhuset) - när han nu sockrar förslagen med kärnkraft tror många bedömare att tillräckligt många republikanter och tveksamma demokrater i Senaten ska stödja klimatpolitiken.

De sista raderna i Obamacitatet ovan som handlar om utvecklingsländerna ger också en antydan om att Obama-administrationen i en kommande global överenskommelse om klimatet vill få in en skrivning som godkänner kärnkraft som en teknologi i den aviserade "teknologi-mekanismen". Genom denna mekanism kan rika länder tillgodoräkna sig minskade utsläpp av växthusgaser genom klimatprojekt i utvecklingsländerna som de bidrar med finansieringen till.

Samtidigt som Obama vill ge kärnkraften i USA en ny start är man längre än någonsin ifrån ett besked om hur och var avfallet ska slutförvaras. Förra året drog presidenten in stödet för det kritiserade projektet i Yucca Mountains och efter en lång tystnad meddelade energiminister Steven Chu för några dagar sedan att en kommission höjd över partsintressena ("Blue Ribbon Comission") ska försöka hitta ett svara på frågan.

Democracy Now har dessutom uppmärksammat att presidentens nya budget trots hans löfte om att avveckla kärnvapnen begär 7 miljarder dollar för att under de kommande fem åren bl a investera i en ny anläggning för framställning plutonium i Los Alamos, New Mexico . Läs eller hör intervjun med Jay Coghlan från Nuclear Watch of New Mexico här. I Wall Street Journal skriver vicepresidenten Joe Biden om förslaget under rubriken "Presidentens nukleära vision." Biden menar att de nya miljarderna till kärnvapenarsenalen rimmar väl med det tal Obama höll i Prag när han lovade att kärnvapnen skulle avvecklas.

Ringar på vattnet

2010-01-30T08:46:00.000+01:00

Vi som noga följt turerna kring regeringens förslag att tillåta nya kärnkraftreaktorer blev inte förvånade av torsdagens inslag i Aktuellt och Rapport. Vi fick egentligen inte höra något nytt. Det nya var att saken gavs stor uppmärksamhet i tunga mediekanaler.

Nu följer andra efter. TT sände ut en artikel igår som bl a publicerades Norra Västerbotten. TT intervjuar riksdagsledamoten Sven Bergström (c) och blir först med att publicera det som SVT missade i torsdags:

Men riksdagsledamot Sven Bergström (C) pekar nu på regeringsdeklarationen från oktober 2006: – Där slås det fast, högtidligt och offentligt, att förbudet mot att uppföra nya reaktorer kommer att bestå, och i valmanifestet att man inte kommer att upphäva det förbudet under mandatperioden. Jag är väldigt lojal med den regeringsförklaringen, säger han till TT.– Man var ju glasklar med detta vallöfte och det är ju synd att svika det, tycker jag, fortsätter han.

Sven Bergström upprepar detta också i en intervju med Sveriges Radio Gävleborg.

Innehållet i Alliansens valmanifest och Regeringsdeklarationen är utomordentligt viktigt men antagligen okänt för de flesta - det är antagligen inte på dessa löftesbrott av regeringspartierna som Sydsvenskan ledarblogg och Fredrik Federley tänker när de kallar regeringsöverenskommelsen modig och lysande. Jag har kommenterat deras texter på deras hemsidor så här:

Modigt och lysande?
Att regeringen bryter mot Allianspartiernas eget valmanifest från augusti 2008 och sviker statsministerns regeringsdeklaration i riksdagen i oktober 2006?
Valmanifestet: ”Förbudet att uppföra nya reaktorer kommer inte att upphävas under mandatperioden.” Regeringsdeklarationen:”Förbudet att uppföra nya reaktorer kommer att bestå.”

Åtskilliga Centerpartister ägnar sig åt moraliserande över de tre riksdagsledamöterna som framträdde i SVT. Den centerpartistiska riksdagsgruppens ledare låter som en gammal sketch av Hasse och Tage ("det hade jag ingen aaaaaning om") när han slirar på sanningen och uttalar sig för Ekot i Sveriges Radio:

– Jag blir väldigt förvånad, eftersom vi har ett stämmobeslut. Så sent som i maj förra året ställde stämman sig bakom energiöverenskommelsen. Efter det har våra riksdagsledamöter också i praktiken redan tagit det här beslutet i riksdagen. Det som återstår nu är egentligen bara att ta beslut om något som är konsekvenser av det som vi redan har ställt oss bakom, säger Centerpartiets gruppledare i riksdagen, Roger Tiefensee.

Helsingsborgs Dagblad för ett nyanserat resonemang om partilojalitetens problem under rubriken "Motstånd med konsekvenser". Ledarskribenten skriver:

När riksdagen blir ett överdimensionerat transportkompani har den förlorat sin trovärdighet. När den består av individer som på egen hand tar ställning och, med Olofssons ord, tjafsar om huruvida de är för eller emot har den en uppgift.

Jag avrundar med två andra tidningsrubriker:

Centerns splittring i öppen dager (Dagbladet i Sundsvall)
Centerledare Olofsson i kris (Sydöstran i Blekinge)

Sanningen tränger sig på medan kärnkraftlobbyn drömmer

2010-01-29T09:02:00.000+01:00

I går kväll berättade Rapport och Aktuellt i två långa inslag att

regeringen ännu inte lagt fram sitt förslag till de lagändringar som krävs för att tillåta nya kärnkraftbyggen i Sverige (och att propositionen kommer i mars)

regeringens förslag mycket väl kan röstas ner eftersom minst fyra centerpartister på den borgerliga sidan är emot förslaget

Maud Olofsson kunde tvinga igenom Centerpartiets kursändring genom att åsidosätta demokratin och använda hot

Det var bra inslag som bröt med den tystnad och desinformation som hittills härskat i medierna om läget för regeringens kärnkraftpolitik. Ännu bättre hade de varit om de klargjort att de fyra centerpartister som motsätter sig regeringslinjen är de enda som inte bryter vallöftet i Alliansens valmanifest från augusti 2006 och som inte sviker statsminister Fredrik Reinfeldts utfästelse i hans regeringsdeklaration i oktober 2006:

"Förbudet att uppföra nya reaktorer kommer att bestå." (Statsministerns regeringsdeklaration)

"Förbudet att uppföra nya reaktorer kommer inte att upphävas under mandatperioden." (Valmanifestet)

Genom klara och modiga ställningstaganden från tre centerpartistiska riksdagsledamöter fick vi en inblick i hur det gick till när centerpartiet gjorde helt om marsch i kärnkraftfrågan:

Det som har hänt ska inte hända i en demokrati. (Solveig Ternström om hur partikansliet pressade henne till att inte delta i riksdagens energidebatt)

Jag tyckte det var fruktansvärt hemskt och pressat - att plötsligt fatta ett så radikalt beslut och sedan liksom trycka ner det i gruppen (Eva Selin Lindgren om det hastigt inkallade krismöte där Maud Olofsson begärde mandat för att ändra partiets kärnkraftpolitik)

Detta var ingen acceptabel demokratisk process. (Sven Bergström om hur en folkrörelse kan hamna på ett sluttande plan)

Maud Olofsson vägrade att delta i Aktuellt igår. I stället fick riksdagsledamoten Claes Västerteg (c) den omöjliga uppgiften att i TV-studion försvara partiledningens agerande.

Aktuellt visade med nedanstående bild hur fyra nej-röster på den borgerliga sidan kan fälla regeringens förslag längre fram under vårriksdagen. (Den fjärde kritiska centerpartisten som nämndes är Kerstin Lundgren.)

TV-inslagen utgick från att ingen socialdemokrat i så fall röstar med de borgerliga. Man nämnde alltså inte att tunga socialdemokratiska kommunalpolitiker på senare tid gjort gemensam sak med kärnkraftsindustrin eller att man på sina håll inom LO ligger närmare regeringens linje än de rödgrönas. "Tillåt kärnkraft!" utropar Pappersindustriarbetareförbundet och i LO:s klimatpolitiska projekt heter det: "Visar det sig att förnybar energi och effektivisering inte uppfyller de kvantitets- och kvalitetskrav som måste ställas på framtida elproduktion bör investering i en ny generation kärnkraft inte uteslutas."

Det är alltså mycket osäkert om det nuvarande förbudet mot nya svenska kärnkraftverk kommer att avskaffas. Men under tiden lever man inom det kärnkraftindustriella komplexet som om saken redan är klar. När Elforsk häromveckan bjöd in till ett seminarium hette det felaktigt och aningslöst att "Regeringens beslut att tillåta att de svenska reaktorerna ersätts med nya har satt fart på förberedelserna hos de europeiska kraftbolagen."

Elforsks seminarium har inte uppmärksammas i svenska medier men i den internationella kärnkraftlobbyns organ World Nuclear News kunde man läsa att The ball gets rolling in Sweden. Författare till artikeln var Daniel Westlén, anställd på Vattenfall Research and Development och en av arrangörerna av seminariet. Westlén finns också med i ledningen för Young Generation som är ett slags ungdomsförbund inom den svenska kärnkraftlobbyn och som bl a stoltserar med att de påverkade FNs klimattoppmöte i Marrakesch i kärnkraftpositiv riktning. I World Nuclear News skriver Westlén bl a att Hans Blix i paneldebatten drömmer om att Sverioge ska bli en framtida stor exportör av kärnkraftel:

'We do need new reactors in Sweden,' he said, 'I am absolutely convinced of that.' Blix noted the financial gain France has experienced by exporting huge volumes of power to neighbours that had taken anti-nuclear stances - Belgium, Germany, Italy and Spain. He said Sweden could also become a regional power exporter, bringing income while helping to reduce emissions in Germany and Denmark.

Det är samme Hans Blix som för 30 år sedan var kampanjgeneral för Folkpartiet i folkomröstningens Linje 2 och då försökte få oss att tro att han ville "avveckla kärnkraften med förnuft".

På Elforsk-seminariet berättade bl a E.ON om sina framtidsplaner. I dokumentationen fäster jag mig vid den opinionsundersökning som företaget besrtällt och som visar att bara 35 procent av de tillfrågade stödjer regeringens linje och är positiva till nya reaktorer. Stödet har dessutom minskat med fem procent mellan maj och september i fjol. Se här.

Nu väntar jag bara på att fler medier kommer att upplysa sina läsare, lyssnare och tittar om det som Aktuellt rubricerade som "Stora sprickor inom Centern. Regeringens kärnkraftpolitik kan falla." Kanske får jag vänta förgäves. Ännu har ingen hakat på.

Men i bloggvärlden är det mera livat - några exempel:

Fetspricka i Centerns kärnkraftlinje. Här.
Stöd Centerns hjältar. Här.
Kan gräsrötter toppstyras? Här.
Spricka I Centern leder till utsläpp. Här.
Behöver Sverige kärnkraft? Behöver Sverige Centerpartiet? Här.
Go with a Bang . Här.
Håller kärnkraftuppgörelsen? Här.

Hur blir det med "kärnkraftens renässans"?

2010-01-23T15:43:00.000+01:00

Klicka på bilden för att göra den större

I mars 2009 gav den tyska Strålskyddsmyndigheten institutet Prognos AB uppdraget att besvara frågan: Kommer vi att uppleva en renässans för kärnkraften de närmaste 20 åren?

I september var studien färdig och svaret blev nej. Kärnkraftens betydelse kommer att minska - antingen man mäter antalet reaktorer eller dess andel av världens totala elproduktion. Bilden ovan sammanfattar undersökningens uppskattning av en "realistisk utveckling" av kärnkraften. Detta visar bilden:

Antalet reaktorer väntas minska från 431 år 2010 till 341 år 2020 och till 309 år 2030. Av de reaktorer som beräknas vara i drift 2030 är 136 befintliga redan idag, 37 är idag under byggnad, 46 är idag på planeringsstadiet och de resterande 90 är på förslagsstadiet. Kärnkraftens andel av världens totala elproduktion väntas minska från 14,8 procent 2006 till 7,1 procent 2030. Det motsvarar en minskning av kapaciteten från 390 GW 2009 till 309 GW 2030.

Hur har då dessa "professionella siare" burit sig åt för att komma till den här slutsatsen?

Man började med IAEAs uppgifter om 45 nu pågående kärnkraftbyggen (av vilka åtta står stilla). Man använde sedan uppgifter från kärnkraftbranschen om antalet nya reaktorer som idag antingen är på planeringsstadiet eller där enbart avsikten att bygga dem har tillkännagetts. Med siffrorna från WNA (World Nuclear Association där bl a Vattenfall och E.ON är medlemmar) landar vi 2030 på 429 nya reaktorer utöver de 436 som var i drift 2009. Lägger man ihop dessa siffror får man 865 reaktorer.

Men detta är en orealistisk siffra av två skäl. För det första måste uppskattningsvis 300 reaktorer stängas senast 2030 för att de börjar bli för gamla. För det andra visar erfarenheten att många av de reaktorer som branschen vill bygga, börjar planera eller rentav börjar bygga aldrig någonsin kommer att tas i drift. Studien från Prognos försöker uppskatta bortfallet genom att värdera de svårigheter och flaskhalsar som framtida kärnkraftsprojekt kommer att möta. Genomgången av dessa aspekter, land för land, mynnar ut i slutsatsen att totalt, i hela världen, 136 nya reaktorer är i drift år 2030. "Protokollet" kan studeras här. Lägger man den siffran till de 136 idag befintliga reaktorerna som är i drift 2030 plus de 37 reaktorer som enligt IAEA för närvarande byggs blir slutsumman 309 - precis som diagrammet överst i det här inlägget visar.

Hela studien från Prognos AB (118 sidor) finns på tyska här och i en engelsk sammanfattning här.