måndagen den 18:e januari 2010

126 000 tunnor avfall tur och retur

Igår kväll fick jag ett mejl där jag kunde läsa att den tyska strålskyddsmyndigheten nu bestämt vad man ska göra med de 126.000 tunnor radioaktivt avfall som för 30-40 år stoppades ner i en gammal saltgruva i norra Tyskland. Tunnorna ska tas upp igen. De två andra förslag som undersökts var att flytta avfallet till ett annat ställe i gruvan eller att helt och hållet proppa igen gruvan med cement.

Driften i saltgruvan lades ner 1964 och Asse II, som avfallslagret kallas, var från början tänkt som en forskningsanläggning. Men snart blev det en förvaringsplats för stora mängder låg- och medelaktivt radiofall från kärnkraftverk och sjukhus. Det skulle gå galant, sa myndigheterna - gruvan var både torr och tät. Men i september 2008 presenterade dåvarande miljöministern Sigmar Gabriel (s) en lägesrapport som visade att tillståndet i saltgruvan var alarmerande. Enligt Gabriel, skrev Dagens Nyheter, hade avfallet hanterats med en häpnadsväckande inkompetens och värst av allt - mätningar visade att avfallstunnorna sannolikt läckte. Och idag skriver Strålskyddsmyndigheten i sitt eget pressmeddelande:
Jämförelsen av de olika handlingsalternativen måste särskilt beakta tre utmaningar: Att tidsfristen är begränsad på grund av att berget inte är stabilt. Att kunskapen om radioaktiviteten idag och om behållarnas aktuella tillstånd är begränsad. Att den dagliga genomströmningen av 12000 liter saltlösning gör det svårt att bedöma utvecklingen av schaktanläggningen och därmed säkerheten på lång sikt när det gäller strålningen.
Man understryker också att den lösning som man till sist valt, att ta upp avfallstunnorna ur gruvorna, ingalunda är idealisk:
Framför allt kan man inte förutsäga hållfastheten i gruvan. Myndigheten är också beredd på nödfallsåtgärder för den händelse en väldig ökning av vattentillflödet skulle inträffa. Om det lagrade avfallet skulle visa sig vara i ett betydligt värre skick än man befarat uppstår risken för att arbetarna utsätts för en oacceptabel exponering... fördelarna med att ta tillbaka tunnorna kan komma att omvärderas.
De första reaktionerna på beslutet om att ta upp avfallstunnorna var ganska positiva men efterhand har allt fler kritiska synpunkter kommit fram. Michael Sailer, ordförande i statens kommision för avfallshantering, tvivlar på att tunnorna kan tas upp så snabbt som man räknar med i beslutsunderlaget - 4,6 minuter per tunna. Och Kommunalrådet i Salzgitter har lovat att man kommer att sätta sig på tvären mot förslaget att flytta avfallet från Asse II till den nedlagda järnmalmsgruvan Schakt Konrad. I Salzgitter menar man att licensen för avfallsförvaring i Schakt Konrad inte gäller för avfallet från Asse II.

Rapporterna om Asse II är en konkret och otäck påminnelse om kärnkraftindustrins olösta avfallsproblem. Och det som gäller i Tyskland gäller i andra länder där kärnkraft produceras. Ett par exempel:
  • Idag publicerades en rapport från brittiska vetenskapsmän och experter som kritiserar Underhusets kommitté för utredning av energi- och klimatfrågor för att kommittén felaktigt påstår att avfallsfrågan är löst.
  • I förra veckan kritiserades Barack Obama i New York Times för att han inte tillsatt den kommission som utlovats för att finna en plats för slutförvaring sedan presidenten avskrivit Yucca Mountains som lämplig lösning.
Men när jag söker i Artikelsöks databas på "kärnavfall" blir jag påmind om att det i alla fall finns två platser på jorden där man inte ser några problem med avfallsförvaring:
  • Kärnavfall jackpot för kommuner (Fokus 22/2009)
  • Välkommen till Östhammar : samhällets invånare gläds åt att de ska ta hand om slutförvaret för svenskt kärnavfall.(ETC 24/2009)
  • Flera vill ta hand om världens värsta sopor.Östhammar och Oskarshamn, två kommuner som vill slutförvara kärnavfall. (Sydsvenska Dagbladet, maj 2009)

1 kommentar:

Anonym sa...

Tack för allt jobb du lägger ner här, Lasse!
Vilken ond tid vi lever i - hur var det den gamle indianhövdingen sa?
"Först när den vite mannen inte längre kan fånga färsk fisk eller få tag i ätbart vilt eller växter, inte längre kan andas luften eller dricka vattnet, kommer han att förstå: man kan inte äta pengar!"

Erik Eriksson, Falun