fredag 26 mars 2010

Två dagar på Sveriges energiting

Häromveckan besökte jag Sveriges Energiting på uppdrag av Miljömagasinet. I senaste numret av tidningen finns mina fyra artiklar. Efter några inledande reflexioner följer
Första dagen:
Livbojen som räddade kärnkraftdrömmarna

Andra dagen:
Här gillar alla det gröna och förnybara

Sista timmen:
"Vi är drogade av olja och krediter"
Artiklarna finns här. Jag har också gjort en pdf-version av artikeln om "livbojen" (Svenskt Kärntekniskt Centrum) där det finns länkar till mina referenser. Den finns här.

torsdag 25 mars 2010

Uranet i riksdagen: Centerpartister stödde inte sina egna motioner

Nio centerpartister hade idag kunnat få majoritet i riksdagen för sina motioner om ökat kommunalt inflytande över uranprospektering och provborrning. De stöddes av hela den rödgröna oppositionen. Men i stället valde åtta av dem att dra tillbaka stödet för sina egna motioner. Bara Eva Selin Lindgren tillstyrkte sin egen motion (hon motiverar saken i Aftonbladet).

Så här gjorde åtta andra:
Per Åsling åkte till Turistmässan i Göteborg i stället för att rösta.
Ulrica Carlsson, Skövde var också frånvarande
Övriga sex röstade ja till Näringsutskottets avslag på deras egna motioner: Lennart Pettersson, Skåne, Annika Qarlsson, Västra Götaland, Staffan Danielsson, Östergötland, Sofia Larsen, Örebro län, Sven Bergström, Gävleborg samt Birgitta Sellén, Västernorrland.
Centerpartisten Jan Andersson, Halland, hade också kvittat ut sig. Han ingick i Näringsutskottets majoritet där han hade avstyrkt sina partikamraters motioner.

Solveig Ternström (c) hade inte motionerat i frågan men röstade med de rödgrönas reservation som stödde de centerpartistiska motionerna.

Röstsiffrorna blev 133 mot 128. Själva debatten ägde rum i riksdagen i går. Den tog fyra timmar och det gjordes över 100 inlägg. Riksdagsprotokollet finns här

Vad händer nu i de län där motståndet mot uranbrytning är som starkast? I går beskrev Jonas Sjöstedt på sin blogg den rävsax som den nya centerpolitiken placerat de lokala politikerna i. "Om de rättar in sig i ledet och röstar med regeringen kommer svekdebatten att följa dem i hela valrörelsen, inte minst i län som Jämtland och Västerbotten där uranbrytning planeras."

En veteran i det jämtländska uranmotståndet, Aino Blomkvist i Krokom, skrev i ett mejl i eftermiddags till mig:
Det är sorgligt för oss här i Jämtland. Centerns ende riksdagsledamot Per Åsling, i helgen nyvald ordf. för Länscentern, ivrig motståndare mot uranbrytning i fullmäktige, skrivit under motionen Nej till uranbrytning i Krokoms kommun 1981 vilket ledde till SKBs reträtt från ytterligare provborrningar i Lilljuthatten - säger idag på radion/nyheterna: Jag skall lägga ner min röst! Så fegt! Om Per gör det så blir han en USLING. Visserligen har jag inte varit med i C sedan Maud o Fredrik F kom in på arenan men jag tycker det är så sorgligt att så i grunden förstöra ett partis grundideologi sedan 60-talet. Så nu känns det som det får vara nog. Jag tycker Centern skulle må bra utav 4 års frånvaro från riksdagen.
Säkert känner och tänker många som Aino Blomkvist. Ännu har de upprörda rösterna inte nått medierna men det skulle förvåna mig om vi inte snart får höra dem. När jag nyss kollade nätet kändes det fortfarande som lugnet före stormen:

"Åsling åker på turistmässa i stället för att rösta om uran " (Östersunds-Posten)
"Åsling smiter från besvärligt uranbeslut" (Länstidningen)
"Åsling valde bort eget förslag (Östersunds-Posten)
"Regeringen vann uranstriden" (Länstidningen Östersund)
"Oviksbor reagerar på riksdagsbeslut" (Radio Jämtland)
"Regeringen vann uranstriden" (Sveriges Radio Ekot - Intervju med Solveig Ternström)
"Regeringen vann uranstriden" (Svenska Dagbladet)
"Kvittning som ventil inbjuder till hyckleri" (Svenska Dagbladet)
"Kvittat och klart" (Sydsvenskan)
"Diplomatsnuva" (Peter Swedenmarks blogg)

tisdag 23 mars 2010

Trettio år av svek och motstånd

Birgitta Hambraeus inledde manifestationen på 30-årsdagen av kärnkraftsomröstningen.

Igår var det 30 år sedan folkomröstningen om kärnkraft ägde rum. Idag, när jag smälter intrycken och kollar mediebevakningen, tänker jag: allt är sig likt - och inget är sig likt.

Det som är likadant som för 30 år sedan är att sveket och motståndet lever sida vid sida. Men då, för 30 år sedan, levde sveket under ytan medan motståndet var det som syntes och hördes överallt. Idag är det tvärtom: kärnkraftsmotståndet är fortfarande utbrett men lever under ytan medan svekets organisatörer är de som syns och hörs.

Ingen representerar det okuvliga kärnkraftsmotståndet bättre än Birgitta Hambraeus som var den som inledde Folkkampanjens två timmar långa manifestation på Sergels torg i Stockholm igår. Hon berättade om "den konstiga folkomröstningen" som tycktes handla om teknik när den egentligen handlade om etik och där kärnkraftsanhängarna var så tillbakapressade att de saboterade omröstningen genom att se till att människor inte fick ta ställning mellan ja och nej. I stället blev det tre linjer som alla lovade att avveckla kärnkraften. Det största sveket den gången svarade Socialdemokraterna och LO för när de med bistånd av Folkpartiet skapade linje 2. Dagen efter omröstningen 1980 skrev Dagens Nyheter i sin huvudledare:
Hela 45 procent av dem som röstat på linje 2, dvs den dubbeltydiga utbyggnads-avvecklingslinjen, säger enligt en undersökning som redovisats i TV att de skulle ha ha röstat på nejlinjen 3 i stället, om det inte hade varit så att socialdemokraterna och folkpartiet hade lovat avveckling på 25 år.... Det säger tillräckligt.
1980 hade Birgitta Hambraeus redan varit riksdagsledamot för Centerpartiet i nio år. På Sergels torg berättade hon om den process som inleddes 1973 då riksdagen inte längre nöjde sig med att informeras av dem som ville ha kärnkraft. När kunskapen spreds ändrades allt ty, som hon sa igår, "den som vet vad kärnkraft är vill inte ha någon kärnkraft". Centerpartiets höga profil som kärnkraftsmotståndare hade stor betydelse när den tidens borgerliga allians 1976 tvingade socialdemokratin att lämna regeringsinnehavet efter 44 år.

Greenpeace dök upp med avfallstunnor och namninsamlare

Därmed infogades också Centerpartiet bland svekets aktörer. Torbjörn Fälldin vek sig för de moderata och folkpartistiska kärnkraftsanhängarna och svek sina vallöften. Därmed inledde Centern sin vandring på det sluttande planet bort från tillvaron som småfolkets rörelse och miljöns försvarare samtidigt som man krattade manegen för Miljöpartiet som bildades ett år efter folkomröstningen. Det hjälpte inte Centerpartiet att kampanjgeneralen för Linje 3, Lennart Dahléus, blev medlem och till och med partiets ledare under en kort tid. Centerpartiets ledare under de år man försökte hålla kärnkraftsmotståndet vid liv - Fälldin, Olof Johansson och Dahléus - är tysta idag. Men Birgitta Hambraeus talar lika lugnt och övertygande som hon alltid gjort. Hon har lämnat Centerpartiet och är inte heller medlem i något annat parti.

I februari förra året tog Centerpartiet definitivt över socialdemokratins roll som kärnkraftsindustrins främsta beskyddare. Tillsammans med de andra allianspartiernas ledare svek Maud Olofsson då löftet i valmanifestet från 2006 och i statsministerns regeringsdeklaration efter valsegern då man lovade att avvecklingslagen som förbjuder nya kärnkraftsreaktorer inte skulle ändras under mandatperioden. Man lyckades till och med pricka in 30-årsdagen av folkomröstningen för att manifestera detta svek: Igår kom nämligen de båda propositioner (här och här) som föreslår att Avvecklingslagen ska avskaffas. Det är meningen att riksdagen ska behandla propositionerna den 17 juni när svenska folket som bäst planerar sitt midsommarfirande.

Solveig Ternström, riksdagsledamot för Centerpartiet presenteras av mötesledaren Akko Karlsson från Folkkampanjen

Vid det här laget vet de flesta att det inte är säkert att alliansregeringen får med sig en majoritet av riksdagsledamöterna bakom förslaget att tillåta nya svenska reaktorer. En av Centerpartiets uthålliga kärnkraftmotståndare i riksdagen, Solveig Ternström, var också på Sergels torg igår. Idag kommer hon att rösta med de rödgröna när dessa stöder fem centerpartistiska motioner i uranfrågan då - håll i er nu! - flera av motionärerna kommer att rösta emot sina egna motioner för den borgerliga husfridens skull. Jag bloggade om saken igår och Svenska Dagbladet skriver om det idag och publicerar dessutom en debattartikel av de tre rödgröna reservanterna i Näringsutskottet. Riksdagsdebatten börjar om en stund och det blir votering kl 16.

Marika Lagercrantz läste dikter av Tage Danielsson

Genom TVs kameraöga såg vi möjligen ut som en patetisk liten skara som samlats på Sergels torg igår. Men vi var som var där var inte nedstämda. Medan Birgitta Hambraeus talade rullade Greenpeace-aktivisterna in sina avfallstunnor och började samla in namnunderskrifter till sin Ställ Om!-kampanj och sedan fortsatte Akko Karlsson från Folkkampanjen att presentera raden av talare - förutom de som finns på bilderna här på bloggen lyssnade vi på
  • Ewa Larsson, Gröna kvinnor
  • Anita Lilburn, Arbetsgruppen mot Radioaktiv krigföring
  • Jacob Dalunde, Grön ungdom (GU)
  • Frida Fleischer, Feministiskt Initiativ (som beslutat att kampanja mot kärnkraft och kärnvapen i valrörelsen)
  • Jytte Guteland, SSU
  • Abalone Dots (musik)
I Sveriges Radios Studio Ett sändes senare ett inslag med bl a Birgitta Hambraeus som då fick träffa Centerpartiets nuvarande partisekreterare, Anders Flanking, som (naturligtvis) kallade sig "kärnkraftmotståndare eller kärnkraftskeptiker" . Här.

SVT Aktuellt hade också ett långt inslag med anledning av 30-årsdagen och regeringens propositioner - inslaget börjar tre minuter in här.

Roland von Malmborg, en annan av de okuvliga i kärnkraftsmotståndet, kunde vi höra tidigare på dagen i Ring P1.

Från Skövde rapporterar Malin Larsson, också medlem av Folkkampanjen, att deras manifestation togs upp i TV4 (avvakta tils efter reklamen!)

Själv avslutade jag dagen med att läsa litet i Aniara. Harry Martinsson skrev detta versepos 1956 om "goldondern" som förde människorna ut i rymden
i dessa år då Jorden nått därhän
att hon för strålförgiftnings skull beredes
en tid av vila, ro och karantän.
I förordet till pocketupplagan från 1974 akriver Martinson att
den handlar om allas vår gemensamma egendom av världsförhoppning, sorg och besvikelse, men också om våra försök att skapa frister eller att med fantasins hjälp fördröja eller uppskjuta obönhörliga förlopp
Anita Goldman läste ur sin bok "Om jag så måste resa till Los Alamos"

måndag 22 mars 2010

Uranet i riksdagen: Samvetsfråga för tio centerpartister

Centerpartiet är inte längre ett miljöparti. När riksdagen i morgon behandlar "Vissa mineralpolitiska frågor" får vi antagligen en ny bekräftelse på det. Den korta versionen lyder så här:
I fem motioner från tio centerpartister föreslås att minerallagen ska ses över i syfte att stärka det kommunala inflytandet i prospekterings- och provborrningsskedet när det gäller uranbrytning. Motionerna avslås av den borgerliga majoriteten i Näringsutskottet där centerpartisten Jan Andersson ingår. Däremot tillstyrks motionerna i den rödgröna oppositionens gemensamma reservation. I riksdagen i morgon finns alltså en majoritet till stöd för de centerpartistiska motionerna - om inte de centerpartistiska motionärerna röstar emot sina egna motioner. Vilket de gör? Eller kanske inte?
Den längre versionen är ännu mera avslöjande för hur Centerpartiet suddar ut sin gamla miljöprofil genom att underordna sig de andra partierna i alliansregeringen. Den kommer här:

Vid Centerstämman i Örebro i maj förra året hände följande:
Jämtlandscentern fick med sig övriga Centerpartiet på ett förslag om att utreda minerallagen med syftet att se över möjligheten att införa ett kommunalt veto för uranprospektering. Under stämman diskuterades frågan om ett kommunalt veto mot uranprospektering. Nu ska minerallagen utredas om det finns någon möjlighet att införa ett uranprospekteringsveto för kommunerna. (Östersunds-Posten 9 maj)
Centerstämman i Örebro gav vika för kraven från framför allt Skaraborg och Jämtland angående uranfyndigheter i de västgötska platåbergen. Efter en lång debatt gick partistyrelsen med på att se över minerallagen för att bland annat stärka kommunernas möjligheter att agera tidigare. (Skaraborgs Allehanda 12 maj)
Detta beslut på Centerstämmans ledde till att Centerpartiet numera på sin egen hemsida skriver under rubriken Förnybar energi:

Centerpartiet vill genomföra en översyn av minerallagen för att pröva möjligheten att stärka det kommunala medinflytandet redan i projekterings- och provborrningsskedet.

De centerpartistiska motioner som behandlas i morgon vill med andra ord genomföra Centerstämmans beslut och Centerpartiets politik. Yrkandet i motionerna lyder
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att genomföra en översyn av minerallagen för att pröva möjligheten att stärka det kommunala medinflytandet redan i prospekterings- och provborrningsskedet.
Tillsammans med tre motioner från socialdemokrater och tre från miljöpartister föreslås de centerpartistiska motionerna avstyrkta med följande motivering av Näringsutskottets majoritet:
Motioner om uranprospektering och uranbrytning i Sverige avslås av riksdagen med hänvisning bl.a. till att den kunskapsgenererande verksamhet som uranprospektering innebär är berättigad av flera skäl och att såväl prospektering som brytning av uran redan i dag omgärdas av särskilt strikta miljörestriktioner. Vidare framhåller utskottet att regeringen nära följer tillämpningen av minerallagen.
I sin gemensamma reservation föreslår de rödgröna i Näringsutskottet att riksdagen tillstyrker de fem motionerna från centerpartisterna. Centerpartisten i Näringsutskottet, Jan Andersson från Halland reserverar sig däremot inte till stöd för sina partikamrater och Centerstämmans beslut.

De tio motionärerna från Centerpartiet, som säkert behöver stöd och uppmuntran inför morgondagens debatt och beslut, är Lennart Pettersson, Skåne, Eva Selin Lindgren, Göteborg, Annika Qarlsson och Ulrika Carlsson, Västra Götaland, Staffan Danielsson, Östergötland, Per Åsling, Jämtland, Sofia Larsen, Örebro län, Sven Bergström, Gävleborg samt Birgitta Sellén, Västernorrland. Deras e-postadresser finns här.

Med riksdagens behandling av uranfrågorna i morgon avslutas en etapp i den livliga diskussion som utbröt efter statsministerns uttalande i september att det är logiskt med svensk uranbrytning om det byggs nya kärnkraftverk i Sverige. Frågan skiljer de politiska blocken från varandra och kommer säkert att bli viktig i valrörelsen i vissa län. Vi får en vink om detta i det särskilda yttrande som de rödgröna ledamöterna i Näringsutskottet låtit införa i utskottets betänkande:
Vi ser inte framför oss någon uranbrytning i Sverige och avser i regeringsställning att genomföra de förändringar av lagstiftningen som är nödvändiga för att säkerställa detta principiella ställningstagande. Det vore bra om den nuvarande regeringen kunde redovisa hur den ser på eventuell uranbrytning i Sverige.
Näringsutskottets betänkande med reservationer finns här.

Temperaturen stiger i kärnkraftsfrågan

Från dagens Greenpeace-aktion utanför Miljödepartementet- Läs mera här.

Idag väntas regeringens proposition om kärnenergi bli offentlig. Innehållet är redan känt och har de senaste dagarna uppmärksammats i flera medier, t ex Dagens Nyheter och SVT Rapport. Gång på gång diskuteras hur Centerpartiets Sven Bergström och den politiske vilden, tidigare moderaten, Göran Thingwall kommer att rösta. Solveig Ternström och Eva Selin Lindgren, båda Centerpartiet, har redan deklarerat att de kommeer att rösta nej.

Samtidigt mobiliseras kärnkraftmotståndet:
  • När Folkkampanjen mot Kärnkraft hade årsmöte igår beslutades att man kan ta fonderade medel i bruk för att intensifiera sin verksamhet under "kampanjåret 2010". Årsmötet bestämde också att under det kommande året ha två ordförande, Göran Bryntse, som omvaldes, och Lotta Hedström, tidigare språkrör och riksdagsledamot för Miljöpartiet, som är nyvald. I morgon tisdag, på 30-årsdagen av folkomröstningen, ordnar Folkkampanjen en manifestation på Sergels torg i Stockholm mellan klockan 13 och 15. Det blir musik och tal av bland andra Marika Lagercrantz, Anita Goldman, Birgitta Hambreus och Solveig Ternström. Läs mera här.
  • Greenpeace slog redan i torsdags upp ett tält på Mynttorget nära riksdagshuset. Man försökte, utan att lyckas, överlämna en radioaktiv partipiska till Maud Olofsson (bilden nedan). "Men hon såg glad ut", skriver Greenpeace på sin hemsida. Greenpeace kommer att vara aktiva kring sitt tält idag, i morgon onsdag och på torsdag.
  • Ute i landet ordnas också aktiviteter med anledning av 30-årsdagen av Folkomröstningen, till exempel i morgon i Skövde och Norrköping. På lördag 27 mars kl 14-17 ordnas seminariet "30 år sedan - Dags att välja väg igen!" i Missionskyrkan, St Olofsgatan 40 i Uppsala. Temat är "Vad kan vi lära av folkomröstningen om kärnkraft 1980?" I panelen ingår Gunnel Axelsson Nycander, Birger Eneroth, Eva Linderoth och andra representanter för dagens och gårdagens omställningsrörelser. Peter Gustafsson från Uppsalademokraten är samtalsledare. Arrangörer är UppsalaDemokraten, Miljöförbundet Jordens Vänner, Broderskapsgruppen i Uppsala, Naturskyddsföreningen Uppsala, Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen, AGNI, Uppsala Social Forum och Studiefrämjandet.
  • Idagarna har Miljöpartiet startat sin nya sida om kärnkraft på webben.
  • De senaste dagarna har också kritisk information om kärnkraften som ett ekonomiskt högriskprojekt fått uppmärksamhet i mainstream-medierna. Bakgrunden är intressant. Regeringen och inte minst Maud Olofsson har hävdat att inga som helst subventioner ska ges till ny kärnkraft. Samtidigt har Centerpartiets riksdagsgrupp bjudit in professor Stephen Thomas från University of Greenwich i London vars budskap är att det är "Omöjligt bygga ny kärnkraft utan statliga subventioner" som är rubriken på hans debattartikel i Dagens Industri. Också Dagens Nyheter tar upp saken i två stora artiklar. Rubrikerna är "Högriskprojekt satsa på kärnkraft" och "Regeringen varnas för att göra glädjekalkyler". Karlskoga-Kuriren kommenterar i sin ledare: "Det finns inte bara miljöskäl att säga nej till ny kärnkraft. De ekonomiska skälen radar upp sig i skyskrapehöjd.
Men naturligtvis ligger inte heller kärnkraftens vänner på latsidan. I en debattartikel i Dagens Industri får vi ett exempel på att en del ledande socialdemokrater och fackliga ledare inte stöder den rödgröna oppositionens energipolitik. Bygg ut kärnkraften! säger Luleås kommunalråd Yvonne Stålnacke tillsammans med Metalls och Unionens ordförande på SSAB. I Norrländskan replikerar Karin Åström, ordförande i Norrbottens socialdemokratiska partidistrikt:
- Som parti har vi en helt annan uppfattning. Kärnkraften ska på sikt fasas ut, vilket ingår i den energiuppgörelse vi har med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Kampen går vidare!

måndag 15 mars 2010

Lever Folkkampanjen mot kärnkraft?

Från demonstrationen i april i Stockholm förra året
Häromveckan talade jag med en ung journalist som inte visste vad Folkkampanjen mot Kärnkraft är för något. Säkert är hon representativ för många människor. Det är 30 år sedan kärnkraftmotståndet syntes och hördes överallt och hela tiden.

Det var en tid då kärnkraftmotståndet segrade - på det vis som den franske socialisten André Gorz formulerat så här:
Med ekologin är det som med den "allmänna rösträtten" och "söndagen som vilodag": När ni vill ändra på tingens ordning säger er alla borgare och vänner av ordning att ni vill deras ruin, anarkins triumf och nattsvart mörker. Sedan, i ett andra steg, när de inte kan stå emot utvecklingen och trycket från massorna, då går de med på att idag ge oss vad de förvägrade oss igår. Och allt förblir vid det gamla.
Ty så var det: Trycket och kritiken från rörelserna i civilsamhället tvingade till sist den politiska makten att säga "OK, nu avvecklar vi kärnkraften."

Men: Sedan fortsatte man att bygga ut kärnkraften samtidigt som man sa att man skulle avveckla den. Ett tag verkade det trots allt som om avvecklingen skulle bli av, reaktorerna i Barsebäck stängdes. Men sedan svängde det igen och nu har Centerpartiet, som en gång var motståndets partipolitiska spjutspets, övertagit Socialdemokratins statsbärande dubbelmoral. Arbetarrörelsens utbyggnadslinje som kallades "avveckla med förnuft" har nu blivit Centerpartiets och alliansregeringens utbyggnadslinje som kallas ”kontrollerade generationsskiften i det svenska kärnkraftsbeståndet”.

Hur kan man förklara att, som Gorz säger, allt förblir vid det gamla och att det år, 2010, då kärnkraften enligt riksdagsbeslut 1980 skulle vara avvecklad i stället blir det år då riksdagen troligen avskaffar avvecklingslagen och ger kärnkraftindustrin grönt ljus?

Man kan naturligtvis hävda att folk måste omyndigförklaras eftersom de har haft fel hela tiden och att, som Jan Björklund påstår, det bara inte går att avveckla kärnkraften om man inte vill lägga svensk basindustri i ruiner eller sätta sig i knät på ryssarna och deras naturgas.

Man kan också säga att politiker är falska skitstövlar och till exempel peka på Hans Blix som satt i kampanjledningen för Linje 2 men sedan länge är en frejdig marknadförare av kärnkraftutbyggnad.

Man kan vara mera marxistisk och säga att vi inte ska inbilla oss att politikerna bestämmer i ett kapitalistiskt samhälle - kärnkraftkapitalet får som dom vill hur mycket vi än röstar om saken.

Och man kan förstås skylla på förfallet inom medierna och på att de gamla kärnkraftmotståndarna inte känner sig hemma i de nya sociala medierna på nätet...

Själv vill jag på civilsamhällets avgörande roll. Med andra ord: graden av aktivitet på gator och torg och i rörelser som är självständiga i förhållande till makten. När en fråga står högt på dagordningen i en levande demokratisk offentlighet i civilsamhället har vi en viss garanti för att den politiska makten beter sig anständigt. Men när en fråga dör i civilsamhället och flyttar in i maktens stängda rum är vi illa ute. Det är detta, menar jag, som hänt med kärnkraftmotståndet. Jag citerar ett stycke i den nyutkomna boken När folkhemselen blev internationell - "en rysare klädd i akademikerprosa":
Miljörörelsen hade spelat en väldigt aktiv roll i energipolitiken sedan början av 1970-talet. Inför folkomröstningen 1980 engagerade miljörörelsen och inte minst Folkkampanjen mot kärnkraft hundratusentals människor runt om i landet som deltog aktivt i opinionsbildning och andra aktiviteter. Efter folkomröstningen gick luften ur Folkkampanjen och medlemstalen rasade. Många miljöorganisationer fick gradvis mer karaktär av expertorganisationeer, där tämligen passiva medlemmar med sina medlemsavgifter finansierade heltidsengagerade experter som fungerade som lobbyister. Många av de mest framträdande i miljörörelsen valde att gå in i politiska partier under 1980-talet. Ett exempel är förre Linje 3-generalen och ordföranden i Jordens Vänner, Lennart Daléus, som blev aktiv centerpartist. Ett annat är förre ordföranden i Miljöförbundet och utredningsschefen i Linje 3, Peter Larsson, som blev en av Birgitta Dahls närmaste medarbetare. Många aktivister gick också med i Miljöpartiet.
Jag var en av dem som bidrog till att "luften gick ur Folkkampanjen" i början på 1980-talet. Men när alliansregeringens bröt mot sina löften i februari förra året var jag också en av många människor som kände att de inte kunde låta bli att reagera. Facebook-gruppen Atomkraft Nej Tack fick på kort tid närmare 10.000 medlemmar och jag började leta efter telefonnumret till Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen. Fanns den alls kvar?

Jo, Folkkampanjen hade överlevt men i allt större tysthet. Ett antal kämpar hade hållit den vid liv och det senaste året har aktiviteten ökat. Här är litet aktuell information:
  • På söndag, 21 mars, är det årsmöte i Stockholm. All information finns på hemsidan - klicka på Årsmötet 2010 Bland annat förrättas val av ett antal styrelseledamöter. Som nya ordinarie ledamöter har valberedningen bl a föreslagit Solveig Ternström (riksdagsledamot för Centerpartiet) och Lotta Hedström (tidigare riksdagsledamot och språkrör för Miljöpartiet) och som suppleant Eva Selin Lindgren (professor i kärnfysik och ledamot av riksdagen för Centerpartiet).
  • Varannan tisdag ordnar Folkkampanjen en manifestation mot kärnkraften på Mynttorget (se bilden nedan). 23 mars, på 30-årsdagen av folkomröstningen äger manifestationen rum på Sergels torg. Tid: 13.00 - 15.00. Det blir musik och tal av bl a Birgitta Hambreus och Solveig Ternström. Också på andra håll i landet anordnas möten.
  • Folkkampanjen har numera en grupp på Facebook här.
  • De senaste flygbladen heter Fyra sanningar om kärnkraften (här) och Fyra lögner om kärnkraften (här).
Under den senaste manifestationen på Mynttorget fångade Akko Karlsson från Folkkampanjen in Leif Pagrotsky som en smula stolt talade om att det var han som tryckte på den sista knappen när Barsebäck stängdes.

fredag 12 mars 2010

Gratisannons eller journalistik?

Stor artikel över två sidor i SvD Näringsliv idag under en fet rubrik: "Sverige ger USA råd om kärnavfall". Vad tänker läsarna när de ser den?

De flesta tänker nog att Sverige, det är något officiellt, kanske Miljödepartementet eller Strålsäkerhetsmyndigheten. Och detta att man ger råd måste rimligen betyda att något pågår.

Men både det ena och det andra är fel. Det förstår man när man läser artikeln som tidningens USA-korrespondent har skrivit. Sverige betyder till att börja med ett bolag som kärnkraftindustrin äger, nämligen Svensk Kärnbränsleförsörjning AB. Och den där rådgivningen som sägs pågå pågår inte alls. Den är bara en dröm om "framtida affärsmöjligheter i USA" som SKBs VD Claes Thegerström bär på. Det enda han har att komma med är "signaler och förhoppningar". Men utan tvekan är han uppspelt. Han hoppas på att Fälldins kärnkraftmotstånd satte igång en forskning som kan leda till en svensk exportsuccé och han säger att "samråd" lett till "stark lokal förankring" i de orter där man till sist föreslagit slutförvaring av avfallet.
– Berättar man det utomlands så tror de ju inte att det är riktigt sant, säger Claes Thegerström om opinionssiffror på 80-procentigt stöd i de kommuner som kommit i fråga, Oskarshamn och Östhammar.
Dessbättre balanseras Thegerströms marknadsföring i den stora artikeln av en enspaltig kommentar på samma sida av Nils-Olof Ollevik på SvD Näringsliv. Där är rubriken "Förvaringen är inte bevisat ofarlig" och avslutningen låter så här:
Att man i Östhammar och Oskarshamn är positiva till kärnkraft och till att härbärgera avfallet är inte så märkligt. Båda orterna och dess invånare är starkt förknippade med kraftverken, många jobbar där eller har sin utkomst därifrån på ett eller annat sätt och ingen olycka har inträffat som skulle kunna rucka på förtroendet för kärnkraften.

Däremot är den positiva attityden inget bevis för vare sig den svenska metodens ofarlighet eller att motståndet mot ett slutförvar på andra orter skulle vara brutet. Det är till och med troligt att det finns platser som skulle vara betydligt mer lämpade för slutförvaring än just Oskarhamn och Östhammar, det är bara det att motståndet där, precis som i Yucca Mountain i USA, är så stort att man inte ens vågar provborra.

Om den svenska metoden för slutförvar ska få internationell spridning, måste man nog börja med att bevisa dess ofarlighet och övertyga fler än de redan frälsta innan man börjar kalla det en exportsuccé.

torsdag 11 mars 2010

Debatten går vidare på Ring P1s hemsida

Klicka på bilden för att göra den större

Igår lade Ring P1-redaktionen på Sveriges Radio in ett inlägg av mig på sin hemsida. Det är ett litet exempel på samspelet mellan så kallade gamla och nya medier. Det började med ett antal kärnkraftkritiska samtal till Ring P1 förra veckan. Om detta bloggade jag här. Sedan skrev en av mina läsare till Ring P1-redaktionen och tyckte att avfallsfrågan skulle lyftas in på deras hemsida som man gör med en del ämnen. Resultatet blev att redaktionen bad mig skriva ett kort inlägg. Inlägget och de debattinlägg som sedan följt kan läsas här.

Så här skrev jag:

I Sverige är det i lag förbjudet att bygga nya kärnkraftreaktorer. I sitt valmanifest lovade allianspartierna att detta förbud inte skulle rivas upp under mandatperioden. I sin regeringsdeklaration upprepade statsministern detta löfte. Men idag vet vi att detta var lögner på högsta politiska nivå. Snart lägger nämligen regeringen fram den proposition där man föreslår att nybyggnadsförbudet ska avskaffas.

Det är med sådana lögner och sådant förakt för demokratin som kärnkraftindustrin hålls vid liv. Just nu lever man högt på lögnen om att kärnkraften ska rädda klimatet. Men som professor Christian Azar sagt behöver kärnkraften klimatet mer än vad klimatet behöver kärnkraften. Konsumentverket har redan prickat E.ON för dess reklamkampanj om att kärnkraften är koldioxidfri.

De problem som ledde till att samtliga riksdagspartier vid folkomröstningen 1980 ville stoppa kärnkraftutbyggnaden är lika stora år 2010. Men idag diskuteras de inte. Kärnkrafthökar som Jan Björklund tycks till exempel inte bry sig om att avfallsfrågan är olöst och att civil kärnkraft ökar risken för kärnvapenspridning.

De inlägg som följt spretar åt alla möjliga håll och är överlag intressanta att ta del av. Kärnkraftanhängarna dominerar som de brukar göra i kommenterandet på nätet men tonen är mycket mera sansad än den ofta är. Här är några citat:
Att kärnkraften skulle vara en klimaträddare är naturligtvis bara dumheter. Om det är något som kan rädda klimatet så är det en övergång till vegetabilisk kost, avveckling av fossila bränslen, minskning av energianvändningen, användning av förnyelsebara energikällor...... (Eric Karlsson)

Nya reaktorer ska vi inte bygga, men öppna de vi stoppade bör man göra tills bättre ersättningsmöjligheter finns. Man hade möjlighet att starta upp dessa nu under den här kalla vintern. Vaför tror ni att man undvek det?? (Kim)

Hörde på ett långt radioprogram om slutförvaringen och där kom det fram att det inte är bra att gräva ner kärnavfallet allt för långt eftersom det i en snar framtid går det att ta vara även restavfallet... (Lars Olov)

Svenska reaktorer förorenar mest bland alla länders reaktorer runt Östersjön.
Forsmark är värst och har legat ensam i topp sedan Tjernobyl-olyckan! (Per Hegelund)

Min första demonstation var MOT KÄRNRAFTEN och den genomfördes i vår lilla stad. En mycket märklig tillställning där de flesta mer eller mindre skämdes för sitt agerande, men ändå tyckte och kände att de måste SÄGA IFRÅN. Sedan stod allt stilla, ingenting hände och nu ställer det partiet, som var ett av motståndarna, upp på samarbete med ombyggnad av desamma. ----Svenska folket borde ställa till med en stor demonstation och visa var i står. UPP TILL KAMP EMOT SVEKET. (Ing-Britt)
Nästan ingen nappar på mina ord om klimatlögnerna som kärnkraftindustrin sprider. I ett av inläggen upprepas däremot påståendet att kärnkraften är koldioxidfri. Men Konsumentverket har alltså redan prickat E.ON för deras marknadsföring under den parollen. Här är Konsumentverkets brev där man begär in ett yttrande av E.ON som i sin tur begärt och fått anstånd med sitt svar till 4 april eftersom man behöver anlita advokat.

tisdag 9 mars 2010

I morgon är dom olydiga igen

I eftermiddags träffade jag de olydiga. De kallar sig så, Solveig Ternström och Eva Selin Lindgren, centerpartisterna i riksdagen som blivit riksbekanta för att för att de följer sin egen övertygelse i kärnkraftfrågan. De berättade för mig att i morgon är det dags igen: då kommer de att vägra att trycka på ja-knappen när Skatteutskottets förslag om uttagsbeskattning i vindkraftkooperativ behandlas.

Bakgrunden är att
Skatteverkets förra året gjorde en avsiktsförklaring om att börja ta ut skatt i vindkraftkooperativen på mellanskillnaden mellan elpriset på börsen Nordpool och det pris andelsägarna betalar på elleveranser från de egna kooperativen. Hotet om den nya skatten lade en död hand över rörelsen som producerar 10 procent av den svenska vindkraftselen, skrev Dagens Nyheter. Antalet sålda andelar och intresseanmälningar för nyteckning av andelar i vindkraft minskade med mellan 80 och 95 procent under år 2009 jämfört med hösten 2008.

Motvinden för kooperativen omvandlades snart till en motionsflod i riksdagen. 70 riksdagsledamöter i alla riksdagspartier agerade på olika sätt för att få till stånd en förändring. Men i skatteutskottet blev det den gamla vanliga visan: den borgerliga majoriteten avslog motionerna och de rödgröna skrev en reservation.

Och i morgon onsdag ska riksdagen fatta beslut. "Men vi kommer inte att rösta för regeringens förslag", säger Eva Selin Lindgren och Solveig Ternström i ett pressmeddelande idag:
Vi vill uttala ett starkt stöd för alla dem som nu kämpar mot den straffskatt på vindkraft som hotar dem genom den s k ”uttagsskatten”. De är våra hjältar! Uttagsskatten innebär att enskilda människor som använt sina sparpengar eller satt sig i skuld för att investera i gemensamt ägd vindkraft skall betala skatt på den el de genererar åt sig själva! Skatt på elförsäljning till tredje part är OK, men det som nu föreslås är orättvist och kränkande. Det strider också mot de ideal vi inom Centerpartiet arbetat för, nämligen att stärka människors egenmakt och investeringsvilja i de gröna näringarna.

Det är fel att betrakta livsförnödenheter som tillgång till el och värme för eget bruk som något som samhället skall beskatta om det ägs gemensamt men inte enskilt! Vad väntar i framtiden dem som gemensamt skaffar sig sol-el på fastigheter som rymmer fler än en enskild lägenhet?
Hela pressmeddelandet finns här.

Nu undrar jag om det blir fler än två olydiga riksdagsledamöter vid voteringen i morgon. Faktum är att diskussionen om den odemokratiska svenska riksdagen långsamt växer. Den finns i ett nätverk i riksdagen, över partigränserna, och i söndags uppmärksammades den i God morgon Världen! i Sveriges radio under nedanstående rubrik:

Riksdagens förlorade makt
Idag styr partieliterna medan riksdagsmännen
har reducerats till lydiga knapptryckare.
Lyssna här!

Uppdatering 11 mars:
När riksdagen igår debatterade uttagsskatten uppstod en märklig och förvirrande situation. Centerpartiets gruppledare i kammaren, Roger Tiefensee, meddelade att centern i kontakt med en del vindkraftkooperativ höll på att ta fram ett förslag som skulle neutralisera den uttagsskatt som kritiserades i de motioner som den borgerliga majoriteten i Skatteutskottet avstyrkt. Men Centerns förslag finns ännu bara som ett centerpartistiskt löfte som "vi kommer att driva i de kommande budgetförhandlingarna". Protokollet från gårdagens riksdagsdebatt finns här - debatten om vindkraftskooperativens uttagsskatt börjar i anförande 109. Idag voterade man om motionerna. Eva Selin Lindgren och Solveig Ternström tryckte på "Avstår" när avslagsyrkandet från Skatteutskottets majoritet röstades igenom.

lördag 6 mars 2010

Det var en gång en annan kärnkraftfråga

Teckningen är hämtad från MKGs skrift om avfallsfrågan och publiceras med exklusivt engångstillstånd av Oscar Alarik.

Den kärnkraftfråga som regeringen nu har placerat på den politiska dagordningen är inte samma kärnkraftfråga som på 1970-talet ledde till den borgerliga Fälldin-regeringens uppgång och fall. Den "historiska uppgörelse" som alliansen träffade för ett år sedan var möjlig först sedan hela frågan hade desarmerats. Det som en gång gjorde kärnkraften till politisk dynamit och Centerpartiet till ett parti med 25 procent av rösterna berör man inte längre med ett ord. Ordet är avfallsfrågan.

Avfallsfrågan är inte bara olöst - varje förnuftigt resonemang leder till slutsatsen att den dessvärre också är olöslig. Ty vem kan ta på sig ansvaret att lova att det högaktiva avfallet kan förvaras säkert i minst 100.000 år? Naturligtvis kan ingen göra det. En första slutsats måste därför bli att mängden avfall måste minimeras, eller med andra ord: Avveckla kärnkraften! Idag ligger 5000 ton högaktivt avfall i mellanlagret i Oskarshamn och varje dag produceras ytterligare ett halvt ton. Detta är redan mycket mer än nog.

Sammanfattningsvis: Kärnkraftens avfallsfråga är en av de allvarligaste frågorna svenska folket har att ta ställning till - och den har av regeringen gjorts till en icke-fråga. Helt fräckt litar allianspartierna på att den kollektiva glömskan ska täcka över den insikt som så många innerst inne bär på. I nuläget verkar det som om deras manipulationer kommer att lyckas.

I medielandskapets utkanter, långt från krigsrubrikerna om RUT och ROT, kan emellertid den vaksamme läsaren och lyssnaren ana en dispyt om KBS mellan SKB och KTH och MKG. Med hjälp av den välsignade webben kan det hela så småningom bli nästan begripligt.

SKB är alltså ett privat bolag som ägs av kärnkraftindustrin med uppgift att lösa avfallsfrågan och på KTH finns kärnkraftsvänliga forskare som säger att SKB slarvar när dom påstår att deras KBS3-lösning är ett pålitligt slutförvar. Tack vare Vetenskapsradion Klotet kan vi höra ett samtal mellan parterna här.

Så lät det i februari förra året. Vad det alltså handlar om är risken för att kopparkapslarna, som enligt KBS-metoden ska förvara avfallet, kanske korroderar (fräts) också i syrefri miljö. Och ett halvår senare slår KTH-forskarna till med en ny rapport som granskats av vetenskapssamhället och publicerats i en vetenskaplig tidskrift. I Klotet blir rubriken Koppar för slutförvar fräts sönder - hela KTH-rapporten finns här.

SKBs sätt att reagera inger inte förtroende. Mellan raderna försöker man bagatellisera och misstänkliggöra KTH-forskningen och budskapet är: Forskarna har inte bevisat att kopparkorrosionen kommer att inträffa. Problemet är bara att SKB inte heller kunnat bevisa att KTH-forskarna har fel. Uppriktigt sagt: SKB verkar inte överdrivet intresserade av att ta reda på hur saker och ting förhåller sig.

Så träder Kärnavfallsrådet in på scenen. Det är en vetenskaplig kommitté under Miljödepartementet som ska ge regeringen råd men också vara en kunskapsresurs åt oss, det vill säga allmänheten. I november ordnade den ett seminarium med internationella vetenskapsmän för att tränga djupare i kontroversen om om kopparkorrosionen. Efteråt ville SKB få oss att tro att vi kunde glömma KTH-forskarnas kritik med hjälp av följande pressmeddelande
Men det var inte riktigt sant. Frågetecknen kring kopparkapslarnas korrosion förblev lika stora efter Kärnavfallsrådets seminarium och de internationella experternas utlåtanden (som MKG Miljöorganisationernas Kärnavfallsgranskning konstaterar här) och i februari skrev Kärnavfallsrådet i sin rapport till regeringen att det nu råder
osäkerhet kring kopparkapseln som en långsiktigt trovärdig barriär. Kärnavfallsrådet anser att SKB aktivt bör medverka till att frågan om korrosion av koppar i rent syrefritt vatten utreds på ett vetenskapligt oantastligt vis och att dess eventuella betydelse eller brist på betydelse fastslås.
Och så, i går, skickade TT ut en artikel som började så här...
.... och som publicerades på en del hemsidor under olika rubriker:
  • Nya SKB-studier om kopparkorrosion (SVT)
Hur ska nu det här utspelet med SKBs inbjudan till sina kritiker tolkas? KTH-forskaren Peter Szakalos säger till Ny Teknik att han tänker komma till SKBs möte 24 mars. Det gör också MKG som dock är ganska skeptisk i sin kommentar och menar att
det återstår för kärnavfallsbolaget SKB att snabbt visa att den nya öppenheten inte bara är en del av en PR-kampanj. MKG har en mycket dålig historisk erfarenhet av hur SKB har skött kopparkorrosionsforskningen och av bolagets öppenhet.
När jag läser MKGs pressmeddelande får jag en känsla av att SKB känt sig tvingade att byta taktik, typ "If you cant beat them, join them". Och MKGs kritik av hela maktstrukturen kring avfallsfrågan handlar för övrigt om mycket mer än SKB och kopparkorrosionen. I sin broschyr om avfallsfrågan skriver man:
Den svenska modellen för att finna en metod och en plats för slutförvaring av använt kärnbränsle har inte fungerat tillräckligt väl såhär långt. Det har visat sig att granskningen av industrins arbete inte har varit tillräcklig och att krav från myndigheterna inte har fått tillräckligt genomslag. Det har visat sig att fokuseringen på acceptans som bygger på industrins informationsövertag i en kärnkraftskommun inte har lett till en bra lokaliseringsprocess. Det är dags för en grundläggande översyn av det svenska kärnavfallsarbetet. En ny ordning bör snarast utredas.
Läs gärna också vad styrelseledamoten i MKG, Jenny Lundström, skriver i Upsala Nya Tidning under rubriken "SKB styrs av ägarintressen".

onsdag 3 mars 2010

Den olösta avfallsfrågan i Ring P1

Jan Björklund har skrivit och talat mycket om kärnkraft de senaste månaderna men han nämner aldrig avfallsproblemet. Han är inte unik. Det är så energidebatten förs av maktetablissemanget i de stora medierna. Kärnkraftens svåra och olösta frågor tas överhuvudtaget inte upp. Där handlar allt om terrawattimmar och kronor.

Men i Ring P1 har de olösta och undanstoppade frågorna ventilerats den här veckan.

Igår ringde Roland Davidsson från Hultsfred och talade om "en av de största frågorna i modern tid" - slutförvaringen av kärnkraftavfallet, det radioaktiva bottensedimentet i Östersjön, "CLAB-lagret i Oskarshamn som egentligen är en apterad bomb med 5000 ton avfall där vi har en vecka på oss att fixa kylningen om vi skulle få ett problem med den". När programledaren frågade hur Roland Davidsson försöker påverka politikerna fick hon följande svar:
- Jag skickade detta till alla våra politiska partier och Carl B Hamilton svarade väldigt nonchalant och fränt på det mejlet. Och jag fick ett mejl från Socialdemokraterna, anonymt utan underskrift, där man skrev att det här sköter SSI och SKI. Så jag blev tvungen att mejla tillbaka och säga att de myndigheterna upphörde för några år sedan, de finns inte kvar.
Davidsson berättade också att han ställt frågor om radioaktiviteten i Östersjön till SSM- Strålsäkerhetsmyndigheten och SKB-Svensk Kärnbränslehantering AB men att de inte velat kommentera saken. "Antingen mörkar man eller så vet man inget." Davidsson hänvisade till uppgifter från Helsingfors-kommissionen som Huvudstadsbladet publicerat.
  • Davidssons samtal med Ring P1 finns här.
I dag ringde också Lars Alexandersson från Kristinehamn till programmet och berättade att han engagerar sig i kärnkraftens avfallsfråga. Hur kommer det sig? undrade programledaren och svaret löd:
I trettio år har jag väntat på att samhället ska informera den nya generationen. Men det har varit alldeles tyst. De som är födda efter 1965 har inte fått veta något alls.
Man kom in på att detta är komplicerade frågor och Lars Alexandersson menade att man behöver de bästa pedagogiska experterna för att sprida kunskap. Då frågade programledaren om han tycker att svenska folket ska vara med och bestämma om detta när det nu är så svårt. Det blev tyst ett ögonblick och innan svaret kom:
Om det är en fråga som rör tio tusen generationer framåt, vilket det här gör, så borde det svenska folket ha ett ord med i laget.
Lyssnarna fick också tips om var man kan skaffa sig information, t ex från Miljörörelsens kärnavfallssekretariat Milkas, där man enligt Alexandersson "kan läsa hårresande saker".
  • Samtalet med Lars Alexandersson finns här.
Vi måste avveckla kärnkraften, tyckte Lars-Åke Axelsson från Örebro, som också ringde till dagens program. Han berörde problemet med jordbävningar och nämnde de reaktorer som stängts av efter en jordbävning i Japan.
  • Samtalet med Lars Åke Axelsson finns här.
Tyvärr har inte Ring P1-redaktionen tagit upp de här kärnkraftfrågorna på sin hemsida där man annars uppmärksammar olika debatter som förs i programmet.