E.ON anmält för klimatlögn

Klicka på bilden för att göra den större

Igår publicerade E.ON en jätteannons i våra största dagstidningar där man påstår att kärnkraftens stora fördel är att det är en helt koldioxidfri energikälla. Det är inte sant och företaget har nu anmälts till Konsumentombudsmannen för "vilseledande reklam och annan marknadsföring".

Dessvärre är E.ON inte ensamt om att ljuga om kärnkraftens inverkan på klimatet och eftersom denna mytbildning har fått pågå ostört har kärnkraftbolagen kunnat framställa sig som miljövänner. På Folkpartiets landsmöte nyligen låg dessa osanningar till grund för beslutet att på sikt inte nöja sig med att "bara" bygga tio nya svenska kärnkraftverk. Någon vecka tidigare skrev Hans Bergström, Dagens Nyheters förre chefredaktör, på tidningens ledarsida att "det svenska systemet för elproduktion redan är nära idealiskt. Hälften vattenkraft, hälften kärnkraft. Helt ren elproduktion, utan något utsläpp av koldioxid."

Den hittills mest pålitliga studien av olika energislags påverkan på klimatet har utförts vid Stanford-universitet där man räknat fram ett medelvärde av 103 granskade livscykelanalyser. Tabellen nedan visar resultatet.

Klicka på bilden för att göra den större

Tar man dessutom hänsyn till kärnkraftens dåliga prestanda när det gäller tillgänglighet, sjunkande uranhalter i de fyndigheter som kommer att utvinnas framöver m.m. stiger siffran för kärnkraftens utsläpp av koldioxid per producerad kWh. Studiens slutsats är att kärnkraft och kol är de energislag som är sämst med hänsyn till klimatet.

Till ovanstående ska naturligtvis läggas kärnkraftens olösta avfallsfråga, kopplingen till kärnvapenspridning, uranbrytningens miljöpåverkan, uranbrytningens inverkan på natur och miljö, uranvapnens skadliga hälso- och miljöeffekter (vapnen utnyttjar restprodukter från anrikningen av uran) - förhållanden som aldrig nämns av dedn "rena kärnkraftens" marknadsförare.

Man kan anmäla E.ON för felaktigheterna i annonsen med e-post eller vanlig e-post. Man ska bifoga annonsen med anmälan. Här kan man läsa hur man gör.

Läs även andra bloggares åsikter om klimatlögner, E.ON, kärnkraft, klimathotet,

COP 15 på Socialistiskt Forum

Det var som vanligt trångt och trivsamt i ABF-huset i Stockholm när Socialistiskt Forum genomfördes i lördags. Själv hann jag med bland annat med två seminarier inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn.

Under det första, anordnat av tidningen Arbetaren, informerade Rikard Warlenius och Hanna Landinez Wetterstrand (bilden ovan), båda aktiva i Klimataktion, om läget inför förhandlingarna. Här fick vi bekräftat att Klimataktion inte tar ställning till kärnkraften. "Meningarna är delade", svarade Rikard Warlenius på kärnkraftmotståndaren Tore Wolffs fråga.

Det andra seminariet om Köpenhamn ordnades av Clarté och hade rubriken Klimatkriget. Mikael Nyberg beskrev stormakternas pågående kamp om de fossila bränslena och Tord Björk från Miljöförbundet Jordens Vänner (bilden) gav en livfull skildring av vad vi har att vänta oss på gator, torg och fria forum i Köpenhamn medan världens nationer har sina överläggningar i Bella Center.

Den hoppingivande bild som Tord Björk gav var att en fruktbar synergi kan uppstå mellan olika organisationers och rörelsers ambitioner inom Köpenhamnsmötet. I bästa fall kan vi då få en radikal nytändning och demokratisering av det globala civilsamhället. Tord Björk menar att motsättningarna inom FN-systemet inför Köpenhamns-mötet är större än någonsin och att statsledningarna i en del utvecklingsländer mycket väl kan komma att förenas med globala folkrörelser - där bondebefolkning, kvinnor och ursprungsbefolkningar är drivande - i en gemensam utmaning av framför allt USAs och EUs maktpolitik. För krafterna i denna process är det självklart att ta avstånd från sådana falska tekniska lösningar som kärnkraften är ett exempel på. I Tord Björks bild samspelar (och konkurrerar delvis ) fyra viktiga ingredienser:

• Den breda December 12-aktionen som har en plattform utan kontroversiella ställningstaganden och där "alla" kan gå med. (12 december)

• Det demokratiskt organiserade Klimaforum som är en intellektuell tummepplats under hela COP 15. (7 - 18 december)

• Den aktionsinriktade massaktionen som syftar till att "öppna" FN-mötet på Bella Center. Den är helt inriktad på fredligt agerande men har föranlett spekulationer om våldsamheter. (16 december)

• Det offentliga stormötet där statscheferna för Alba-staterna deltar, bl a Venezuela, Nicaragua, Ecuador och Bolivia (17 december)

En mycket ingående beskrivning av denna uppladdning inför Köpenhamnsmötet har Tord Björk lagt ut på nätet i form av två texter med eleganta bilder (ett exempel klipper jag in sist i det här inlägget):

• The COP is naked part I- The Copenhagen People´s Revolution. Här.
  

• The COP is naked part II– how our ability to see it emerged. Här.

(Klicka för att göra bilden större)

Läs även andra bloggares åsikter om klimathotet, köpenhamnsmötet, kärnkraft, folkrörelser
Aftonbladet
SvD
Sydsvenskan
Kvällsposten
Expressen

Kärnkraftverk i Syd blir klimatbistånd från oss?

Häromdagen varnade jag för att Köpenhamnsmötet i december kan leda till att industriländerna får göra "avdragsgilla" satsningar på kärnkraft i utvecklingsländerna för att slippa minska på sina egna utsläpp av växthusgaser. Min källa var den internationella kampanjen Don't Nuke the Climate som startat på initativ av de franska kärnkraftmotståndarnas nätverk "Sortir de nucléaire. Idag har jag fått mera kött på benen från dem och den som vill öva sig i franska kan läsa mer här. (De som vill delta i kampanjen Don't Nuke the Climate, som enskild eller som organisation, kan göra det här.)

Idag har också Carl Schlyter, ledamot (MP) i Europaparlamentet i ett mejl bekräftat att risken är allvarlig för att kärnkraftsvännerna ska lyckas i sitt uppsåt. Resolutionen inför Köpenhamn som röstades igenom i tisdags var på många sätt bra, säger Schlyter, men det värsta var att kärnkraften "ska kunna räknas som CDM". CDM betyder Clean Development Mechanism och om man bestämmer att kärnkraft får räknas in där blir resultatet det som jag beskrev ovan. Läs mera om Europaparlamentets resolution här.

Läs även andra bloggares åsikter om köpenhamnsmötet, kärnkraft

Varning för kärnkraft i Köpenhamn




Nyss besökte jag hemsidan för FNs klimatmöte i Köpenhamn. I sökrutan skrev jag "nuclear" och fick 247 träffar. Den som låg överst såg ut så här:

Detta kopplade jag förstås ihop med ett pressmeddelande som jag en stund tidigare hade läst hos de franska kärnkraftmotståndare som startat kampanjen Don't Nuke the Climate! Där var budskapet att kärnkraften är på väg tillbaka in i klimatförhandlingarna efter att tidigare ha plockats bort ur "Kyoto-mekanismerna":

Efter förhandlingsrundan i Barcelona i oktober står det klart att många länder hoppas att kärnkraften ska gynnas av finansiering från industriländerna inom ramen för utvecklingsländerna framtida program för att minska klimatförändringarna. Denna inställning försvaras av bland andra Kanada, USA, Japan Mexiko, Indien, Afrikagruppen och Frankrike.

Ibland är jag rejält pessimistisk inför Köpenhamn och tänker att kärnkraft- och kärnvapenmotståndarnas budskap kommer att drunkna i all annan klimataktivism medan kärnkraftlobbyn bakom kulisserna gör framsteg hos klimatförhandlarna. Men så bläddrar jag i programmet över "side events" och kan i alla fall inte låta bli att känna mig hoppfull:

12 december 11.00 - 12.30
Kärnkraftens falska löften
WILPF,WECF, WISE, IFG, Ecodefense,
Sortir du Nucleaire, NIRS, Greenpeace
och Münchens Miljöinstitut går samman
för att visa fram kärnkraftens verkliga ansikte
och presentera ett förslag till en kärnkraftfri
post-Kyoto-regim som stöds av medborgare runt om i världen

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, klimathotet, Köpenhamnsmötet

Kärnkraften klyver regeringen

Idag skriver Peter Wolodarski på Dagens Nyheters ledarsida:

Just när de flesta trodde att debatten om kärnkraft mist sin laddning visar det sig hur levande striden fortfarande är.

Ekdal syftar på tumultet kring Vattenfall som bl a ledde till att Maud Olofsson grillades i Riksdagen under en och en halv timme i fredags. (Protokollet finns här.) Hans kommentar är intressant på två sätt: Han erkänner att han felaktigt inbillade sig att kärnkraftfrågan punkterades i februari när Maud Olofsson "bestämde sitt parti" för att byta fot och han medger att striden om kärnkraften åter står högt upp på den politiska dagordningen. En bekräftelse på detta, menar Ekdal, är att Maud Olofsson i sitt svar i DN på en insändare om uranbrytning igår skrev:

För mig och Centerpartiet är inte kärnkraft en långsiktig energikälla. Därför vill vi också successivt fasa ut energikällor som inte är långsiktigt hållbara.

Ekdal tolkar Olofssons formulering som att den strider mot regeringens energipolitiska överenskommelse och att kärnkraften fortfarande framkallar "svåra våndor för partiet, som dessutom är hårt pressat i opinionsmätningarna". Opinionsläget, i förhållande till Miljöpartiet, illustreras för övrigt av denna graf i Svenska dagbladet idag:

(Klicka på bilden för att göra den större)

Jag har hela tiden menat att Maud Olofssons genomförde sitt sidbyte i kärnkraftfrågan för alliansregeringens skull. Hon är en maktspelare som kanske satsade alltför högt. Regeringen måste visa upp en gemensam energipolitik och det egna partiets svek framstod som hennes enda möjlighet.

Till en början verkade hennes tilltag gå hem. "De flesta" - som Niklas Ekdal skriver - betraktade kärnkraftfrågan som avklarad och Centerpartiet tycktes försatt i chocktillstånd. Men nu växer Maud Olofssons problem inom och utom partiet. Jag ska peka på tre av dem:

1. Först öppnade statsministern för svensk uranbrytning.

Fredrik Reinfeldt sade i Umeå i september att ska det byggas nya kärnkraftverk i Sverige så är det logiskt att bryta svenskt uran. Han väckte många sovande björnar - både motståndare och anhängare till svensk uranbrytning. Den rödgröna oppositionen lovade strax att de aldrig kommer att tillåta svensk uranbrytning. Maud Olofsson kände sig tvingad att ta till orda i debatten men var inte särskilt trovärdig. Hon har bara sagt att svensk uranbrytning inte diskuterats (hittills) i regeringen och att det kommunala vetot ska vara kvar. Min slutsats: Alliansen kan inte lova i valrörelsen att man säger nej till svensk uranbrytning.

2. Sedan kom höststormarna kring Vattenfall.

Ingredienserna och turerna är många i denna skandal. Kärnkraftens betydelse är stor men har sällan klargjorts. Indirekt har den berörts när vi alla gång åå gång fått förstått att en tänkbar kärnkraftolycka i Tyskland lett till att hela Vattenfallkoncernen måst sättas i pant liksom när vi fått veta att vi höll på att bli huvudsponsorer av ett enormt brittiskt kärnkraftprojekt genom att sälja Vattenfalls svenska ledningsnät. Men knappast någon har sagt rent ut, som Niklas Ekdal i Dagens Nyheter, att "den senaste veckans öppna maktkamp mellan näringsminister Maud Olofsson (C) och Vattenfalls vd Lars G Josefsson handlar om .....hur och var vi ska producera morgondagens el."

Jag är också säker på att kärnkraften är en av anledningarna till att vi inte sett något nytt ägardirektiv tilll Vattenfall trots att mer än tre år har gått sedan regeringsskiftet. För det första vill varken allianspartierna eller den rödgröna oppositionen tala klartext om motsättningen mellan vinstintresset och det gröna hållbarhetsintresset när Vattenfall ska välja väg. I ägardirektivet heter det att Vattenfall skall göra bådadera - det är som att säga till en människa att hon ska vara god men att det inte får gå ut över hennes profitjakt. Inger Arenander satte fingret på den ömma punkten i Ekots Lördagssintervju i våras när hon frågade Maud Olofsson: "Om satsning på ny kärnkraft ger god avkastning, kanske bättre avkastning än alternativ, har då Vattenfall själv att avgöra vad de ska välja?" Olofsson tordes inte ge klart besked då och törs det säkert inte heller idag. Samtidigt kan hon inte gå förbi kärnkraften i ägardirektivet. Ett nytt kärnkraftverk beräknas kosta mellan 40 och 60 miljarder kronor och kan inte bokföras som en del i energiomställningen - Maud Olofsson skrev ju senast igår i DN att kärnkraften inte är långsiktigt hållbar. Det snåriga resonemanget skulle då vara: "Miljardinvesteringar i ny kärnkraft är en så lysande affär att det kan påskynda omställningen till förnybart." Vem tror på det? I alla fall inte Naturskyddsföreningen.

3. Och nu har kärnkraftshökarna (fp) fått luft under vingarna.

Medan Maud Olofsson slitit med kärnkraftfrågan i tysthet har Jan Björklund uppträtt som ett slags vikarierande näringsminister. När Industrikraft och Vattenfall skrev ett avtal om ny kärnkraft (som de kallar baskraft) välkomnades det av utbildningsministern och när Rapport avslöjade att Vattenfalls ledning diskuterade en ökning av el från kärnkraft med 45 terawattimmar till 75 terawattimmar år 2030 sade Björklund att det ryms inom regeringens överenskommelse. Ovanpå det har han sagt att han kan tänka sig att sälja delar av Vattenfall.

Under Folkpartiets landsmöte som sändes i SVT24 igår upphöjdes Björklunds kärnkraftkramande till hela partiets politik. Det fanns visserligen debattörer som hellre ville "vårda" regeringens överenskommelse och ha en "balanserad" energipolitik som inte gjorde partiet till en samling kärnkraftförespråkare. Men vid voteringen vann hökarna, anförda av Olle Schmidt, som tyckte det var viktigare att vårda klimatet och ha balans i miljön och som ideligen upprepade myten att kärnkraften ska ordna den saken. Han vill att kärnkraft-el ska bli en stor svensk exportvara och han har absolut inget emot att sätta igång kärnkraftverk i Barsebäck. Se här och här och här.

Efter Folkpartiets landsmöte framstår allianspartiernas överenskommelse om kärnkraften i februari slutgiltigt som en skenmanöver. Man vill få väljarna att tro att regeringen står bakom en gemensam energipolitik. Men under valrörelsen kommer Jan Björklunds Folkparti att gå loss ordentligt. Han har redan sagt att han ser fram emot det och Svenska Dagbladets ledarskribent har förtjust utropat att Kärnkraft är vinnarfrågan.

Kanske det - men vinnarfråga för vem?

Möjligen för Folkpartiet - med en eller annan procent - men knappast för Centerpartiet. Säkert för Miljöpartiet - men knappast för Socialdemokraterna där Linje 2 lever vidare i kulisserna. Fast förvisso en vinnarfråga för kärnkraftmotståndarna och demokratin - åtminstone så långt att frågan åtminstone än en gång står på dagordningen.

Läs även andra bloggares åsikter om Vattenfall, kärnkraft, uranbrytning, valrörelsen 2009

De stora refuserar, ETC publicerar

ETC publicerar idag en debattartikel av mig under rubriken "Förbjudet bygga ny kärnkraft." Artikeln har i tur och ordning refuserats av DN Debatt, Svenska Dagbladets Brännpunkt och Aftonbladet Debatt.

Bakgrunden är denna:

I februari i träffade Centerpartiet en uppgörelse med övriga allianspartier om att tillåta nya kärnkraftverk. Börje Hörnlund kallade det i DN "det i särklass mest odemokratiska agerandet i partiets 99-åriga historia". Ett reportage i Fokus nyligen ger oss en vink om hur Maud Olofsson drev fram beslutet.

I juni behandlade riksdagen regeringens energiproposition. Regeringen aviserade då att den längre fram kommer att föreslå de lagändringar som häver förbudet att bygga nya kärnkraftverk. Riksdagen fattade inget beslut. Det är ännu idag enligt Avvecklingslagen och Kärntekniklagen förbjudet att bygga nya kärnkraftverk i Sverige.

Regeringens proposition om lagändringar som gör det tillåtet att bygga nya kärnkraftverk har ännu inte lagts fram men vårriksdagen väntas fatta beslut under våren. Läs mera här.

Media rapporterade inte från riksdagens behandling av energifrågan i juni. Däremot har det blivit allt vanligare att man låtit förstå eller rent ut sagt att saken redan är avgjord. Värst hittills, enligt min mening, var när utbildningsminister Jan Björklund i Studio Ett 30 oktober sa att ”vi tog bort nybyggnadsförbudet i våras”. Några andra exempel

• Sedan 17 juni har Svensk Energi på sin hemsida haft följande felaktiga uttalande av sin direktör: "mycket glädjande att riksdagen igår fattade beslut om att möjliggöra att ersätta dagens kärnkraftreaktorer med nya". Trots påpekanden har man inte korrigerat uttalandet. Läs mera här.
• Moderate riksdagsledamoten Christian Holm skrev på sin blogg dagen efter riksdagens energibeslut: "Nu har vi just röstat ja till att tillåta utbyggnad av kärnkraften i Sverige." Efter påpekanden ändrade han i sin blogg. Läs meningsutbytet här.
• Upsala Nya Tidning skrev 30 oktober när Vattenfall och Industrikraft träffat avtal om kärnkraftutbyggnad (man kallar det baskraft):"I början av 2009 slopade regeringen förbudet mot att bygga nya kärnreaktorer". Efter påpekande ändrade tidningen formuleringen till "gav regeringen klartecken" (vilket inte heller är korrekt eftersom bara riksdagen kan ge detta klartecken).
  
• Aftonbladets politiske kommentator Lena Mellin skrev för tre veckor sedan att "i februari försvann förbudet mot att bygga ny kärnkraft." Efter påpekande svarade hon i ett mejl till mig: "Det finns en politisk överenskommelse."
  
• Några dagar senare är det Svenska Dagbladets ledarskribent som vilseleder: "Många länder nära oss bygger nya generationer av kärnkraftsanläggningar och beslutet att tillåta en liknande utveckling i Sverige har normaliserat oss i förhållande till dem"

Det finns fler exempel. Jag har upprepade gånger skrivit om detta på min blogg. En del kommentarer på bloggen går ut på att riksdagsbeslutet "bara är en formsak" och det är antagligen så Jan Björklund och andra tänker när de säger att förbudet mot nya kärnkraftverk är avskaffat. Det är detta jag kallar "osmakligt" i min artikel i ETC.

Dessutom är det inte givet att riksdagen godkänner regeringens förslag till våren. Läs vad centerpartistiske riksdagsledamoten Eva Selin Lindgren säger i Fokus:

Eva Selin Lindgren, centerpartistisk riksdagsledamot från Göteborg, är en av dem som inte låtit sig övertygas av de mer kärnkraftsvänliga vindarna i partiet. Hon är oroad över att dagens politiker bara ser kärnkraften som en teknisk energifråga, och menar att det är en försvarspolitisk fråga, det finns en risk att avfallet kan användas i kärnvapensammanhang. Hon minns fortfarande tydligt riks­dagsgrupps­mötet och Maud Olofssons kamp för att få med sig gruppen i vintras.

– Det var en fruktansvärd stämning, jag var tvungen att ta tåget hem och de höll på att ringa mig för att övertyga mig att jag skulle gå med på det här som ett riksdagsbeslut. Men det är som min själ, jag kan inte gå emot min övertygelse. Så de gav upp.

Blir det en proposition av lagförslagen i den nya utredningen kommer Eva Selin Lindgren att rösta nej. Och hon är inte ensam. Tre andra centerpartister delar hennes uppfattning, säger hon.

– Då blir det ingen majoritet.

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, kärnkraftens avveckling,

Rapport från nordiska konferensen mot uranvapen

Nu är mina bilder och texter från Uranvapen-konferensen i Stockholm förra helgen på väg till Miljömagasinets prenumeranter. Du kan se sidorna här.

Bilden ovan visar kvinnorna i de nordiska nätverken som var drivande under konferensen - från vänster: Susanne Urban, IKFF-Bergen, Marika Lohi, Finska Nätverket mot Uranvapen, Anita Lilburn, Aktionsgruppen mot Radioaktiva Krig, Anna-Liisa Matsoff och Lea Launokari, Finska Nätverket mot Uranvapen, Eva Fidjestöl, International Council of the Children of Chernobyl.

Den resolution som konferensen enhälligt ställde sig bakom finns här.

Underlagen till en del av föredragen finns också på nätet:

Eva Fidjestöl: Uranvapen - egenskaper, användning och effekter. Här.

Sköld Peter Matthis: Uranvapnens skadeverkningar på hälsa och miljö finns. Här.

Gabor Tiroler: Aktivt förnekande - Medias ansvar. Här.

Tank Graveyard

Läs även andra bloggares åsikter om uranvapen, uranbrytning, uran