Uranjakt och röstfiske

Bilden hämtad från Klotets hemsida

Plötsligt steg uranhalten påtagligt i medierapporteringen - och alldeles särskilt i Jämtland. Vad var det som hände?

• Redan 20 januari berättade Radio Västerbotten att det kanadensiska bolaget Mawson återupptar sina provborrningar i Sorsele. Finanskrisen hade för en tid fått dem att begränsa sig till Jämtland.

• I måndags sade Folkpartiets länsförbund i Jämtland/Härjedalen ja till uranbrytning. Man kallade det "att ta ekologiskt, socialt och ekonomiskt ansvar" och menade att uranet skulle hjälpa till att göra Jämtland till "Europas mest klimatsmarta energibod". De blev motsagda av bl a sin partikamrat Agneta Gabrielsson i Krokom (som höll fast vid det kommunala vetot), av Håkan Larsson (fd riksdagsledamot för Centern med en ny mandatperiod i sikte) och Diana Fernlund (bloggande kärnkraftmotståndare i Oviken). Och dessutom sade Folkpartiet mot sig själv - när Länsstyrelsen för några år sedan sa nej till uranbrytning i sina miljömål tyckte Folkpartiets länsordförande så här.

• I tisdags meddelade Miljödomstolen att Aura Energy AB får tillstånd att provborra i Krokoms kommun. Länsstyrelen gav tillstånd redan i december men Krokoms kommun överklagade. Nu gick Miljödomstolen på Länsstyrelsens linje.

• I onsdags togs uranet upp i många av Sveriges Radios program. Vetenskapsradion Klotet var drivande och kunde berätta att Continental Precious Minerals står på tröskeln till att begära tillstånd om provbrytning - ett slags otrevligt mellanting mellan prospektering och reguljär gruvdrift som varken kommunalt veto eller regeringen tycks kunna stoppa. I P1-morgon diskuterades uranbrytningen av riksdagsledamöterna Sven Bergström (c) och Staffan Anger (m).

Den kommande valrörelsen har utan tvekan betydelse för den pågående diskussionen om uranbrytning. Redan 1 oktober ställde socialdemokraternas energipolitiska talesman Tomas Eneroth ut ett vallöfte: "En rödgrön regering kommer aldrig att medverka till att uranbrytning startas i Sverige." Men kan ett sådant löfte infrias utan lagändringar och oavsett vad som står i Miljöbalken? Jag ställde frågan till professorn i juridik, Gabriel Michanek, som också medverkade i veckans Klotet-inslag. Han svarade så här:

Juridiskt är svaret glasklart nej. Det är regeringen som avgör frågan (om vi bortser från den kommunala vetorätten). Regeringen måste tillämpa miljöbalkens regler. Miljöbalken är inte i första hand en förbudslag. Om därför företaget använder bästa möjliga teknik och har valt en plats som inte har viktiga naturvärden eller närboende m.m., så ska normalt verksamheten tillåtas.

Men, i praktiken kan det säkert bli så att regeringen lägger in annat i sitt beslut än än sådant som grundas på miljökraven i balken. Det kan leda till ett nej (grundat på en politisk uppgörelse). I det läget beror det på hur regeringen motiverar beslutet. Om det framgår att man sagt nej på andra grunder än de som anges i miljöbalken kan Regeringsrätten upphäva regeringsbeslutet (ärendet går då tillbaka till regeringen för nytt beslut).

Jag skulle själv inte lita på ett politiskt löfte att inte tillåta uranbrytning. Det skulle övertyga mer om man lovade att förbjuda verksamheten i lag.

Uranjakten och röstfisket fortsätter, var så säkra. Klotet, till exempel, sänder ytterligare två avsnitt om uranet den närmaste tiden.