Tystnaden kring det brutna vallöftet

Allianspartierna gick till val 2006 med löftet att inte upphäva avvecklingslagen och kärntekniklagens förbud mot ny svensk kärnkraft. Fredrik Reinfeldft upprepade löftet i sin regeringsförklaring. Dessa löften bröt alliansledarna genom sin energiöverenskommelse i februari 2009. Nästan inga journalister har uppmärksammat löftesbrottet men många har kallat Maud Olofsson modig.

I söndags presenterade Sydsvenskan (här och här) en stort uppslagen och till synes ambitiös genomgång av Alliansregeringens vallöften. Man inledde med en historisk tillbakablick, byggd på en doktorsavhandling av Elin Naurin, där slutsatsen är att politikerna för det mesta håller sina löften. Ett par undantag nämndes, bland annat detta:

”Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd att dagtinga med min övertygelse”, sade Centerledaren Thorbjörn Fälldin i en riksdagsdebatt mot Olof Palme i april 1976. Det var ett löfte att aldrig sätta sig i en regering som satsade på kärnkraft. Ett halvår senare blev Fälldin statsminister i en borgerlig ministär som startade en ny reaktor i Barsebäck.

Men när tidningen går igenom Alliansregeringens löften nämns inte kärnkraften. Man citerar däremot Maud Olofsson som i den nu pågående valrörelsen sagt att "Vi har genomfört det vi lovat, vi har åstadkommit det vi ville åstadkomma" och Sydsvenskans egen summering lyder:

Med fyra månader kvar till valet kan man slå fast: Fredrik Reinfeldt & Co har gjort i stort sett vad de lovade.

I måndags gick mönstret igen när Maud Olofsson intervjuades av Katrine Kielos från Aftonbladet och Sanna Rayman från Svenska Dagbladet i webb-TV-programmet Korseld. Inte ett ord om det brutna vallöftet. Kolla här - avsnittet inleds med att ungdomsförbundets ordförande Magnus Andersson tog upp (utan namns nämnande) Eva Selin Lindgrens och Solveig Ternströms beslut att stå fast vid sitt partis vallöfte om att inte under mandatperioden ge klartecken för ny kärnkraft och han omtalade sina partikamrater som

aningen förvirrade människor som kommer att sluta i riksdagen nu och som såg detta som sin sista chans att få litet media och anknyta till människor som var besvikna och redan hoppat av Centerpartiet.

Jag tänker inte konspirativt - att det finns en mediernas sammanslutning om att tiga om Allianspartiernas brutna vallöfte. Jag tror helt enkelt att journalisterna är okunniga (på grund av att de är ointresserade). Ett undantag är Tomas Ramberg som tog upp vallöftet i Ekots lördagsintervju i februari i år och tvingade Maud Olofsson till en inte särskilt trovärdig retorisk piruett - kolla här.

Vad värre är: inte ens Centerpartiets riksdagsledamöter hade någon koll på de egna vallöftena på det möte där Maud Olofsson överrumplade dem och fick dem att byta sida i kärnkraftfrågan i februari förra året. I min intervju i Miljömagasinet med Sven Bergström berörde jag saken:

Intervjuaren: Det fanns ju ett löfte i Alliansens valmanifest från augusti 2006 och en utfästelse i statsministerns regeringsförklaring att de här lagarna inte skulle röras under mandatparioden.

Sven Bergström: Ja. Och här får vi rannsaka oss själva. Ingen tog upp det i mötet med riksdagsgruppen. Hade jag eller någon annan haft dokumentet med sig och lagt det på bordet och sagt: det här är otänkbart, vi kan inte bryta mot vallöftet…. Då hade vi kanske kanske fått en annan hantering och en annan utgång.

Senare, däremot, har de kritiska centerpartisterna åberopat vallöftet och när Sven Bergström lämnade in den motion där han villkorade sin ja-röst till regeringens proposition såg han omnämnandet av det brutna vallöftet som ett trumfkort.

svd ab