Spelet om kärnkraften: Medierna och verkligheten

I onsdags visade medierna än en gång sin förmåga att missleda och förvirra i kärnkraftfrågan. Det började med ett inslag i morgonekot i Sveriges radio. På det byggde TT ett telegram som inte precis var glasklart och som fick stort genomslag bland journalister och ledarskribenter. En chefredaktör som bidrog till förvirringen svarade, när jag påpekade desinformationen i hans ledarkommentar: "Jag beklagar felet, som jag nog ärvde från TT (som brukar vara pålitliga)."

För det första: Detta har hänt "i verkligheten":

• Vårriksdagen kommer att besluta om alliansens kärnkraftförslag precis som det är tänkt sedan länge.
  
• Två av Sven Bergströms villkor för att rösta ja till regeringens förslag tillmötesgås av Näringsutskottets borgerliga majoritet. Det ena innebär att lagändringarna som tillåter ny kärnkraft träder i kraft 1 januari 2011 i stället för 1 augusti 2010. Det andra innebär att regeringen uppmanas att tydliggöra att ny kärnkraft inte i någon form ska subventioneras av staten.
  
• Sven Bergströms tredje villkor för att rösta ja behandlas av civilutskottet och gäller reaktorägarnas ansvar vid en eventuell olycka. Utskottets beslut väntas bli justerat 8 juni.

Nu till det som hänt i medierna:

• "Allianspartierna ändrar och skjuter upp sin kärnkraftspolitik." Inte särskilt korrekt. Politiken är den samma och beslutet fattas alltså av riksdagen i juni precis som planerat. Många i medierna skiljer inte mellan riksdagens beslut, som är en sak, och lagens ikraftträdande, som är en annan. (Dagens Nyheter, Dagens Industri, Skånskan, SVT Rapport, Huvudstadsbladet, Gefle Dagblad, Sydöstran, som citeras i radions tidningskrönika, och många andra).

• "Sven Bergström sitter med utslagsrösten". Fel. Det behövs fyra nej-röster. Två är säkra. Sven Bergström kan bli en tredje. (TT och en mängd medier som citerade TT.)

• "Sven Bergström har ändrat sig" (Fria Tidningen) Fel. Han har sagt att han röstar ja om alla hans tre krav tillgodoses. Om det tredje vet vi ännu inget och många "glömmer bort" att det finns.

• "Nu blir kärnkraften en valfråga". (Bl a Kristianstadsbladet som citerar TT och Svenska Dagbladet som citerar Sven Bergströms uttalande i radioekot.) Men kärnkraften är en valfråga antingen alliansregeringens föreslagna lagändringar träder i kraft 1 augusti eller vid årsskiftet. De rödgröna har redan tidigare sagt att att de kommer att riva upp beslutet om de vinner valet. Möjligen kan man säga att flera människor inser att kärnkraften faktiskt är en valfråga efter den uppmärksamhet frågan nu har fått. Det kan också betyda att kärnkraftlobbyn aktiverar sig mera för att driva sina intressen i valrörelsen. Till saken hör också att det är något enklare att stoppa en lag som inte trätt i kraft än att ändra en existerande lag. Tomas Eneroth (s) som sitter i Näringsutskottet kommenterar detta i ett mejl till mig: "Enda skillnaden är att en röd-grön regering inte behöver riva upp gällande lagstiftning utan enbart behöver gå till riksdagen med förslag om ny lagstiftning. I sak avgörs frågan av vilken riksdagsmajoritet och regering vi får efter valet i september. Med en borgerlig regering tillåts 10 nya kärnkraftverk byggas i Sverige - med en rödgrön blir det en kraftig utbyggnad av förnybar energi istället."

• "Nu håller alliansen sitt vallöfte att inte ändra kärnkraftlagarna under mandatperioden" Ett minst sagt skruvat påstående - beslutet att ändra lagarna tas ju under mandatperioden. Men bl a Eskilstuna-Kuriren berömmer förslaget som Carl B Hamilton i Dagens Nyheter kallar "en liten eftergift". Andra är desto mer kritiska: "Ett svek är ett svek" (Aftonbladet) "Uppfinningsrikedomen för att dölja att man sviker sina vallöften har därmed nått nya höjder." (Folket) "Varför Sven, varför? (Jonas Sjöstedt) och "Simsalabim och inget vallöfte har brutits (Helsingborgs Dagblad)

Sven Bergströms tes att "ett tydliggörande" av att staten inte ska subventionera ny kärnkraft tål också att diskuteras. Jonas Sjöstedt tillhör de skeptiska: "Det lär finnas massor med kreativa metoder för att gå runt den principen i praktiken när det väl gäller." Norrtelje Tidning är visserligen positiv till Sven Bergströms ambition men skriver också utförligt om att problemet med det kärnkraftsvänliga Vattenfall återstår att lösa. I min intervju i Miljömagasinet medgav också Sven Bergström att när det gäller att ha koll på Vattenfall "saknar vi både livrem och hängslen".

En annan statlig subvention föreslås i praktiken i regeringens andra kärnkraftproposition - den som handlar om reaktorägarnas ansvar vid en eventuell olycka. Det är denna svaghet som Sven Bergströms tredje krav riktar sig mot. Mycket talar för att det kravet blir svårare att tillgodose än de båda som Näringsutskottet behandlat - man får en vink om det när man läser vad Ny Teknik skriver:

Frågan behandlas dock inte i näringsutskottet utan i civilutskottet, och där verkar Sven Bergström ha svårare att få gehör. Inger Réné, M, är vice ordförande i civilutskottet: "Mitt jobb är att köra propositionens linje tills jag hör något annat", säger hon. Hon påpekar att propositionen som behandlar skadeståndsansvaret är förhandlad mellan de fyra partierna i samordningskansliet och partiledarna. Eventuella ändringar måste också förhandlas fram på dessa nivåer. "Jag har heller inte hör något annat än att propositionens linje gäller från övriga allianspartier i utskottet", säger Inger Réné.

Till sist: Johannes Åman i Dagens Nyheter noterar att Sven Bergström och andra centerpartister tror att de fattar ett beslut som hindrar ny kärnkraft medan Carl B Hamilton och hans likasinnade tror att de fattar ett beslut som tillåter ny kärnkraft:

"Men om parterna gör motsatta tolkningar av innebörden av det som de håller på att komma överens om, så måste åtminstone någon av dem ha fel. Den nya lagen kan inte både leda till nyinvesteringar i kärnkraft och till ett definitivt stopp för sådana."

Vem är det då som bestämmer? Sydsvenskan har svaret: "Kärnkraften lämnas åt marknaden"