onsdag 21 oktober 2009

Kärnavfallet: Det skakar på nedre däck

I en artikel om helgens internationella Milkas-konferens som förhoppningsvis publiceras i det kommande numret av Miljömagasinet skriver jag litet kaxigt, apropå maktetablissemangets dånande tystnad om kärnkraftfrågorna:
Men tystnaden kring kärnkraften kommer att brytas. Avfallet från reaktorerna fortsätter att vara en tickande politisk bomb i land efter land. Konferensen inleddes med en skakande redogörelse för läget i Tyskland – ”vi har en skandal i veckan” berättade Falk Beyer från Greenkids – och Frankrike ”där kärnkraften är en religion” enligt Véronique Marchandier från Réseau Sortir du Nucléaire. Och på söndagen kritiserades den svenska och finska kärnkraftindustrins KBS-metod sönder och samman av Johan Swahn från MKG – Miljöorganisationernas Kärnavfallsgranskning, av docenten i geologi Nils-Axel Mörner och av Lauri Myllyvirta från Greenpeace Finland. Konferensen avslutande diskussion visade på en total enighet: Det som myndigheter och kärnkraftföretag har presenterat hittills håller inte måttet. ”Men vi ska inte heller påstå att vi har en lösning eftersom det här problemet inte kan lösas – det kan på sin höjd hanteras klokt.” Också i vetenskapsvärlden finns kritik mot SKB – senast har KTH-forskarnas tidigare kritik förnyats och uppmärksammats i en del program i Sveriges radio - och en vacker dag kommer massmedierna att få upp vittringen på en dramaturgi som får dem att spänna sina muskler. ”Om inte förr så när slutförvaringen om några år blir det största miljömål som någonsin prövats enligt miljöbalken.”
Jag menar alltså att det "bara är en tidsfråga" innan kärnkraftavfallet åter blir politiskt kontroversiellt på högsta nivå. Om de människor som idag bär upp kärnkraftmotståndet och de sympatisörer som i tysthet stöder detta motstånd hade varit lika förtjusta i att blogga och tvittra och kolla Facebook som de människor som blommade ut i Piratpartiet i våras, kort sagt behärska och entusiasmeras av den digitala offentlighetens möjligheter - vad hade då hänt? Då hade kanske genombrottet i offentligheten för avfallsfrågorna redan varit faktum. Under tiden får vi till exempel acceptera att Expressen av någon anledning finner det meningsfullt att publicera svammel av den typ som Ulf Nilsson presterade igår. Han är inte bara okunnig och vulgär - han inbillar sig till och med att han är kontroversiell när han brister ut i sin lovsång till kärnkraften. Hans kolumn är ett bra exempel på att lögnen hinner jorden runt innan sanningen fått på sig stövlarna.

Men dessbättre är inte offentligheten svart eller vit. Den är ett myller. Där finns till exempel Vetenskapsradion Klotet som på ett härligt sätt förenar en av de bästa medievarianterna - folkbildning genom rundradio - med alerta uppdateringar på blogg och twitter och naturligtvis med möjlighet till podcast-prenumerationer. Man kan också bli Klotet-fan på Facebook vilket jag är sedan i förmiddags.

Klotet har i en serie reportage visat att vetenskapsvärlden ingalunda står samlad bakom kärnkraftsindustrins "lösning" av avfallsproblemet. Idag berättade man t ex att skakningarna på nedre däck - för att nu citera Mikael Wiehes sång från folkomröstningstiden - nu har nått männen i styrhytten:
Problem har uppstått kring det vetenskapliga seminarium som Kärnavfallsrådet håller i november och där man ska diskutera frågan om dom kopparkapslar som ska användas för kärnbränslet fräts sänder för snabbt, eller inte. Den pensionerade professorn Rune Lagneborg som skulle hålla i seminariet har hoppat av eftersom han tycker att diskussionen om kopparkapslarna har blivit oseriös. --- Det som fick Rune Lagneborg att slutgiltigt ta beslutet att hoppa av rollen som moderator var när en privatperson begärde ut all e-post fem år tillbaka i tiden som skickats till och från KTH-forskaren Peter Szakalos. Eftersom Szakalos kritiserat metoden med kopparkapslarna ser Rune Lagneborg det som rena trakasserierna mot Szakalos. "Det är naturligtvis inte någon SKB-person som står bakom det, men det är ju uppenbarligen en frände till deras sak. Och det har ju inte gjort saken bättre. Det var för min del droppen som fick bägaren att rinna över", säger Rune Lagneborg. Den privatperson som har begärt ut alla mail, fem år tillbaka i tiden, gör det med stöd av tryckfrihetsförordningen.
Ny Teknik, som bedriver en ambitiös journalistik när det gäller avfallsproblemet, skriver också om saken under rubriken "Forskarmejl spökar i kapseldebbatten".

För den som (precis som jag själv) behöver repetera de olika Klotet-avsnitten i den senaste följetongen om "det olösta avfallsproblemet" kommer de här i löpsedelsform med tillhörande länkar:
  • 30 september: Osäkerhet i slutförvaret för kärnavfall. Här.
  • 2 oktober: SKB ifrågasätter Klotets rapportering. Här.
  • 9 oktober: Varför utreds inte metoden med djupa borrhål bättre? Här.
  • 14 oktober: Vem ska studera om kapslarna för kärnbränslet håller? Här.
  • 21 oktober: Avhopp från Kärnavfallsrådets möte. Här.
Fortsättning följer. Var så säker.

3 kommentarer:

Skymt sa...

År 2007 hittade ryssarna ett mineral som kan absorbera radioaktivitet ur kärnavfall.

Originalartikeln: http://www.russiatoday.ru/Top_News/2007-08-30/Russian_scientists_discover_radiation-_absorbing_mineral.html

Dessvärre har de har bara hittat några gram, och det behövs tonvis. Jag har inte sett något mer sedan den där artikeln, men jag hoppas de undersöker sätt att massproducera mineralet...

Kanske lite OT, men helt klart intressant i kärnkraftdebatten. Tekniken gör ju framsteg hela tiden, något man bör minnas.

För tills vi klarar fusion, är tyvär fission det bästa vi har. Jag menar, vind och solkraft kanske duger för hushåll, men industrin då?

Pierre Ringborg sa...

Dina inlägg är viktiga Lasse både på blogg och facebook. Många från 1980 har glömt, svängt eller är inte aktiva längre. Nya generationer kommer till och det är sådana som Du och jag som varit med som bildar stommen i det nya motståndet som lånmgsamt växer fram. Fler resistorer mot kärnkraft- kärnvapenspridning!

Anonym sa...

Lars, du skriver väl...men du svamlar.