Svag reaktion från SKB i avfallsfrågan

I tisdags berättade Vetenskapsradion Klotet om en forskningsrapport från KTH som pekade på att den föreslagna metoden att slutförvara det svenska kärnkraftavfallet i kopparhylsor inte är tillförlitlig. Enligt forskarna korroderar kopparn i syrefri miljö så snabbt att radioaktivitet kommer att läcka ut. En del medier, t ex Ny teknik och Dagens Nyheter, följde upp saken. Själv skrev jag om saken på min blogg.

Vi som tog del av den här informationen undrade förstås hur SKB Svensk Kärnbränslehantering skulle reagera. SKB är det företag, ägt av kärnkraftindustrin, som tagit fram det förslag till slutförvar som nu råkat i skottgluggen. Idag fick vi veta att SKB valt att vända sig Second Opinion, ett företag på Internet som mot betalning bistår bolag som inte är nöjda med mediernas behandling av dem. Resultatet blev en artikel, skriven av VD för Second Opinion, Mats Olin.

Artikeln är förvånansvärt tunn och kan knappast kallas en Second opinion. Professor Willis Forsling i Avfallsrådet intervjuas och säger att det är viktigt att KTH-forskarnas rön blir bekräftade av andra forskare. Ingen lär säga emot honom på den punkten.

Tre kommentarer har gjorts till artikeln - av Johan Swahn på MKG Miljöorganisationernas Kärnavfallsgranskning, Johan Bergendorff, producent för programmet Klotet (finns här!) och Peter Wikberg, forskningschef på SKB. Läser man dem tillsammans med den artikel som SKB beställt av Second Opiniuon blir summan av kardemumman:

• KTH-forskarnas rön är uppseendeväckande.

• Inga andra forskare har ännu bekräftat dem.

• Inga andra forskare har heller visat att de är felaktiga. (SKB har tre pågående forskningsförsök med detta syfte som ännu inte lyckats göra det.)

• SKBs egna forskare har däremot under ett eget försök kunnat observerat snabb kopparkorrosion. Radioprogrammet Klotet meddelade att rapporten om dessa rön skrevs 2006 men att den ännu inte offentliggjorts. I dagens Second Opinion-artikel försöker SKBs ansvariga för kopparfrågor, Christina Lilja, dementera uppgiften men framstår inte som trovärdig när man läser Klotets kommentar.

Mitt intryck från i tisdags när jag först läste om detta har inte rubbats av SKBs försök att misstänkliggöra KTH-forskarna. Företagets förslag till slutförvar har tvivelsutan förlorat i trovärdighet. Det är också lätt att instämma i vad Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen, sa i MKGs pressmeddelande i tisdags:

– Det är ett stort problem att kärnkraftsindustrin styr den svenska forskningen om kärnavfall. Om fria medel varit tillgängliga hade förmodligen problemen med korrosion av koppar framkommit tidigare. Nu måste lagstiftningen ändras så att fria forskningsmedel kan tas ur Kärnavfallsfonden. Med forskning, finansierad ur Kärnavfallsfonden, som är fri från kärnkraftsindustrin kan granskningen av SKB:s arbete förstärkas och alternativa slutförvarsmetoder, såsom användningen av djupa borrhål, utredas.