"Det känns skrämmande när Statsministern i Umeå nyligen uttalade sig om att uranbrytning åter kan bli aktuell. Vad vet Statsministern om uranbrytningens konsekvenser?"
Det skriver Jan Lindholm, Skaraborgs Naturskyddsförening, i en artikel i Skaraborgsbygden 2 oktober, som påminner oss om återvändsgränden i Ranstad. "Enda trösten när brytningen upphört och Ranstadsilon sprängts var att misstaget inte skulle göras om, men icke!"
Jan Lindholms artikel finns här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Att han drar upp Ransat måste ses som ett tecken på total enögdhet och verklighetsfrånkoppling.
Brytningen vid Ranstad skedde under helt andra villkor än vad som gäller idag. Dels har tekniken och kunskapen utvecklats enormt på det halva sekel som har förflutit. Men framför allt har miljöskyddet och miljöskyddstänkandet utvecklats till något helt annat än vad som gällde då Ranstad öppnades.
Den som låtsas som att detta inte har skett är antingen djupt okunnig eller ohederlig i debatten. Vi kan inte ha en vettig diskussion om sådana här saker om människorna som diskutera detta lever 50 år tillbaks i tiden.
Det är som att diskutera trafiksäkerhet med en 1959 års folka och 1959 års bilprovning som utgångspunkt (den senare fanns inte då).
Det är samma alunskiffer och samma teknik som Continental Precious Minerals vill använda i Jämtland och Västergötland. Och det blir samma problem att förhindra att brytningsavfallet sprider föroreningar. Antingen gör man som i Ranstad och har minimalt miljöskydd och får betala efteråt, eller så blir brytningen mycket dyr. I vilket fall går det inte att hindra att landskapet bryts upp totalt - Landskapsmord är en relevant beteckning. Karnerfors gör det bekvämt för sig genom att förneka historien - det finns värre varianter av den böjelsen.
Olov: jag förnekar inte historen. Du förnekar nutiden i och med att om det ens fanns minsta sanning bakom dina påståenden så hade man aldrig klarat av miljöprövningen.
Eller menar du att du på allvar tror att CPM kommer att gå till miljöprövning med något de vet kommer att misslyckas stort med?
Men Michael, de geologiska förutsättningarna är samma idag som då och du kan inte trolla fram uranet ur alunskiffern. Man måste faktiskt bryta och utvinna på samma sätt som i Ranstad. Enligt min mening driver CPM ett spel med sina spekulanterns pengar och med förhoppningen att få tillstånd till landskapsmord i Västergötland och Jämtland. Cyniskt är bara förnamnet.
Men då så Olov, vad är du orolig för? Låt dem gå till miljöprövningen och misslyckas där då. Du kan ju inte få bättre en stämpel på att deras brytningsmetoder är osunda än det. Vad är du rädd för?
Ärligt talat tror jag att det bara finns en sak för dig att vara rädd för, och det är att du har fel... att brytningsmetoderna och miljöskyddet har utvecklats så mycket på 50 år att man kan bryta uranet utan att upprepa fiaskot från Ranstad. Du är rädd för att de har tagit sitt ansvar och klarar miljöprövningen. Då förlorar du alla argument för din skyttegravsåsikt.
Och kollar vi runtom i världen, speciellt från nationer som Australien och Canada som har lika bra miljöskydd som vi, så ser vi uranbrytning anno 2009 sker utan att skada miljö eller människor. Uranbrytning i Australien idag är säkrare och mindre miljöförstörande än vad järnbrytning var i Sverige på 1970-talet.
Det är vad jag tror du är rädd för... att företagen har tagit sitt ansvar och att du inte längre kan utmåla dem som monster och demoner.
En sista gång Michael: Det är fysiskt omöjligt att utvinna uranet i Västergötland och Jämtland utan att bokstavligen vända upp och ner på landskapet. Det var detta som fick befolkning och kommuner runt Ranstad att sätta stopp. Du kan fortsätta att hävda att det går att trolla fram uranet, men jag rekommenderar dig ändå att först kolla hur Continental Precious Minerals har tänkt sig brytningen i Oviken.
Och jag säger igen: vad är du rädd för då?!
Låt dem gå till miljöprövning! Om det är så uppenbart som du säger, då måste ju miljöprövningen neka dem, eller hur?
Skicka en kommentar