Också frågeställningen har vidgats. I fredags sa Eva-Britt Svensson, EU-parlamentariker för Vänsterpartiet, att det kommunala vetot inte är värt ett ruttet lingon:
Överstatligheten tar över..... För det första handlar det om det Europaatomavtal som finns i dag och som gäller för hela EU-området....Men det som definitivt kommer att sänka det kommunala vetot är Lissabonfördraget.För många motståndare till uranbrytning är den här diskussionen en repris. Men alla håller inte med Eva-Britt Svensson. Inte heller Jonas Sjöstedt som på min fråga svarar:
Det är art 52 i Euratomfördraget som slår fast att det är EU som bestämmer över uranet som är brutet. Detta har också bekräftats av EU-kommissionen på direkt fråga av mig. Denna artikel påverkas inte av Lissabonfördraget. Jag delar därför inte Eva-Britts uppfattning i frågan. I Euratomfördraget finns också en lite uppmärksammand artikel 70, som dock aldrig har använts. Denna ger EU möjlighet att inleda sanktioner, genom indragna leveranser av kärnbränsle, mot ett land som inte bryter uran om EU vill det. Inte heller denna ändras med Lissabon. Min bedömning är dock att den sannolikt inte kommer att användas inom överskådlig tid. (Jonas Sjöstedt har sedan utvecklat svaret på sin blogg.)Jag mejlar också Sören Wibe. Hans korta svar lyder:
Hej, EB S har fel. Vårt undantag gäller. Även efter Lissabon."Undantaget" som Wibe nämner är det som blev sagt och skrivet när Sverige blev medlem i EU. Sieps/Svenska Institutet för Europastudier skriver i sin PM om Euroatom och Lissabonfördraget om saken
att det till Anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige fogades en förklaring där det framgår att det är varje medlemsstat som avgör i överensstämmelse med sin specifika nationella politik om den skall producera kärnenergi eller inte.och Miljöjuristerna skriver att
enligt EU-upplysningen fick Sverige vid medlemskapsförhandlingarna försäkringar om att Euratom inte kommer att utöva optionsrätt över svenskt klyvbart material.Men miljöjuristerna tillägger att det är tveksamt vad dessa försäkringar är värda och hänvisar till den paragraf 70 som också Jonas Sjöstedt nämner.
Summan av min lilla undersökning blir att Eva-Britt Svensson inte får får något medhåll av Sören Wibe, Jonas Sjöstedt eller Sieps - samtliga dessa menar att Euratom-fördraget inte kan användas för att tvinga fram svensk uranbrytning och att bestämmelserna i Euroatom i detta avseende inte ändras om Lissabonfördraget blir ett faktum.
Just när jag ska lägga ut mittinlägg på bloggen får jag detta utförliga svar från EU-upplysningen. Det bekräftar också att EU inte kan tvinga fram svensk uranbrytning och att Lissabonfördraget inne innebär någon förändring av detta.
Ändå är jag inte helt lugnad. Jag har lärt mig att det som står i lagar och avtal är en sak och att maktens tillämpning av dessa lagar och avtal kan vara en helt annan sak.
2 kommentarer:
Hej Lasse!
Tack för din fantastiska blogg i rätt tid. Och för det gedigna arbetet i Euratomfrågan.
Nej, inte kan man känna sig helt säker i alla fall. Dels har det talats om att Euratomfördraget, som är ett av EU:s äldsta fördrag skulle omförhandlas efter att Lissabonfördraget gått igenom.
Dels vet vi ju att överstatligheten ökar enormt med Lissabon. Och energifrågorna hör till det som kommer att ligga inom EU:s beslutanderätt. Och när den nya beslutsordningen gått igenom blir det svårt för smånationer att hävda sig. Om det helt oförmodat skulle finnas vilja hos t.ex. Sverige.
Så tyvärr finns nog all anledning att vara orolig.
/Birgitta
Jag tror att vi måste välja vad vi ska tro på. Jag väljer att tro att EBS har fel, därför att det blir hopplöst att försöka påverka om vi tror på hennes linje att EU kan tvinga oss att bryta uran. Om alla bestämmer sig för att dom inte kan, blir det verkligen så som vi vill. Alltså. EU kan inte tvinga oss om vi inte vill bryta uran. Punkt, slut.
Birgit Lindberg
Skicka en kommentar