Kära Arbetaren - vad menas?

Mitt hjärta började bulta när jag nyss läste dagens ledarkrönika i Arbetaren. Varför? För att jag blev orolig och för att Arbetaren inte är vem som helst. Den är en kär gammal vän som var drivande i kärnkraftmotståndet för 30 år sedan och till exempel varje vecka gav plats åt Tage Danielssons tankar från roten. Och vad säger den gamle vännen Arbetaren om kärnkraften idag? Det är det som gör mig orolig. Så här säger den:

"Trots att alla de gamla argumenten i stort sett kvarstår levererar kärnkraften åtminstone hyfsat koldioxidfri energi. Att fasa ut kolet, den energikälla som ger mest utsläpp, är en ren överlevnadsfråga. Därför kan det vara vettigt att driva vidare kärnkraften åtminstone under en omställningsperiod."

Arbetarens ledarkrönika är föranledd av att Industrikraft och Vattenfall bildat en kärnkraftallians som vill bygga nya svenska kärnkraftverk. Tidningen skriver:

"Eftersom regeringen tidigare i år bytte fot och tillät nya reaktorer finns i nuläget inget som sätter stopp för det."

Men detta är inte sant! Det räcker inte att regeringen byter fot för att Sverige ska få nya lagar. Det är fortfarande enligt lag förbjudet att bygga nya svenska kärnkraftverk. Det är så här det ligger till:

• I måndags lade en offentlig utredning fram ett delbetänkande med förslag till lagändringar som krävs för att häva förbudet att bygga nya svenska kärnkraftverk.

• Denna utredning ska remissbehandlas.

• Sedan skriver regeringen en proposition.

• Därefter följer utskottsbehandling.

• Till sist, någon gång våren 2010, är det dags för riksdagen att ta ställning.

Och även om det inte är sannolikt - för att använda Tage Danielssons ord - att riksdagen går emot regeringen så är det inte uteslutet. Det finns som bekant kärnkraftmotståndare inom allianspartierna och vi är många som kommer att stödja dem när partipiskorna börjar vina.

Kommer Arbetaren också att göra det?

Jag har svårt att besvara den frågan efter att ha läst dagens ledarkrönika och tidningens tidigare linjeledare som man också hänvisar till. Arbetaren säger bland annat:

• "Men även om en panikavveckling undanbedes vill jag betona att nya kärnkraftverk är en annan sak. Kärnkraft är ingen förnyelsebar energi utan förutsätter uran, en högst ändlig resurs." (Dagens ledarkrönika)

• "Det är därför dags att förse Arbetarens gamla och klara ställningstagande mot kärnkraft med ett förbehåll: Kärnkraften får inte, när den avvecklas, ersättas med energi som ökar utsläppen av växthusgaser. Det innebär att det är ännu mer prioriterat att lägga ner fossileldade kraftverk." (Linjeledaren)

• "Om kärnkraftens vara eller icke vara är ganska enkel i Sverige – den bör avvecklas, om än med ovanstående förnuftiga förbehåll – blir den därför mer komplicerad ur ett globalt perspektiv. Som har påpekats många gånger är kärnkraften inte någon generallösning på klimatproblemet, men samtidigt är den en mer uthärdlig energikälla än kolkraften under övergången till det grönare och energisnålare samhälle som måste bli." (Linjeledaren)

• "Men utan att ställa stor tillit till obeprövad teknik vore det kanske vettigt att även lägga forskningspengar på vad som kallas för fjärde generationens kärnkraft. Det anser i alla fall den framstående klimatforskaren James Hansen. Inte minst eftersom denna kan lösa ett av de stora problemen med dagens kärnkraft: det radioaktiva avfallet med halveringstider på tusentals år. Förhoppningen är att fjärde generationens kärnkraft ska använda sådant avfall som bränsle och i sin tur efterlämna sig avfall med en halveringstid på ”bara” några decennier. Det vore i sig en stor välgärning, och om den dessutom kan förse oss med säker och så gott som koldioxidfri energi får vi lov att ompröva vår syn på kärnkraft en gång till." (Linjeledaren)

Dagens ledarkrönika avslutas så här: "Framtiden stavas därför – nu som förr, överallt men inte minst i Sverige – förnyelsebart och energieffektivisering." Det låter bra - men så låter också Maud Olofsson också, hon som är den senaste stora svikaren i kärnkraftens sorgliga politiska historia. Frågan är alltså vad Arbetaren menar när det kommer till kritan. Är vi till att börja med överens om att stödja parollen Don't Nuke the Climate! i Köpenhamn i december?