tisdag 3 november 2009

Det våras för hökarna

Kärnkrafthökarna vädrar morgonluft. Det gick inte att ta miste på hur belåten utbildningsminister Jan Björklund lät i radion i fredags när han välkomnade kärnkraftalliansen mellan Vattenfall och Industrikraft. Han hoppades att kärnkraften blir en valfråga nästa höst - och han ser förstås framför sig hur Mona Sahlin vrider sig som en orm för att vara alla till lags. Näringsminister Maud Olofsson var däremot inte tillgänglig för medierna i fredags. Det är lätt att förstå. Hon vill ju tituleras kärnkraftsmotsåndare trots att hon bytte sida i februari.

Idag kommer också Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet loss på sina ledarsidor. Värsta höken för dagen är ledarskribenten i Svenskan. Så här låter det när han (hon?) presenterar sig som självutnämnd representant för verklighetens folk:

Till vänster finns fagra drömmar om att bioenergi, solvärme och vindkraft kan ersätta kärnkraften. --- Till höger finns däremot en realistisk syn på vad som krävs för att trygga tillförseln av el till industrin och till hushållen och samtidigt skona klimatet: nytt liv åt kärnkraften

Det är väldigt svårt att vara emot kärnkraft och på samma gång föra en trovärdig klimatpolitik. Kärnkraft är en fantastisk, ren teknik som upplever en renässans runtom i världen, också där man en gång var skeptisk och avvaktande. Många länder nära oss bygger nya generationer av kärnkraftsanläggningar och beslutet att tillåta en liknande utveckling i Sverige har normaliserat oss i förhållande till dem.

..... idag är oron för kärnkraften grundlös. Tekniken har gått framåt och man kan nu vara trygg i förvissningen att Tjernobyl och Harrisburg är historia. Vi har dessutom helt andra reaktorer.

Dessutom ger ledarskribenten två gånger sitt bidrag till den massmediala vandringssägnen att förbudet mot att bygga ny kärnkraft är avskaffat sedan i våras. Man skriver:
  • "Det förbud som Alliansregeringen rev upp i våras..."
  • "beslutet att tillåta en liknande utveckling i Sverige..." (som i t ex Finland, Vitryssland och Kaliningrad - min anmärkning)

Men detta är inte sant. Det finns inget sådant beslut. Jag har sedan i våras tjatat om att det är riksdagen som beslutar om våra lagar och att det dröjer länge än innan Avvecklingslagen är avskaffad och Kärntekniklagen ändrad. Jag skrev om det på min blogg senast igår och jag skickade samtidigt en artikel till Brännpunkt, Svenska Dagbladets debattsida som är granne med tidningens sanslösa ledaskribent. Jag fick nyss svar från redaktionen. Det blev Nej Tack! Tidningen hade tyvärr inte plats för något tillrättaläggande.

5 kommentarer:

Malin Larsson sa...

Renässans, haha! Höken menar det kraftigt fördyrade och försenade reaktorbygget i Finland, som nu måste få statsstöd från Frankrike för att bygget ska kunna fortsätta? Helt sanslöst vad de försöker lura i folk. Tyvärr får de oftast stå oemotsagda - se vad en liberal kärnkraftskramarpress kan ställa till med! Bara att hoppas att vanligt folk bläddrar förbi ledarsidorna...

Mikael Böök sa...


Si può essere favorevoli, si può essere contrari: l’unica cosa certa è che con il "nucleare" avremo sempre più a che fare nei prossimi anni. - La voce dell'Emergenza [Man kan vara för, man kan vara emot: det enda som är säkert är att vi kommer att ha allt mer med "kärnkraften" att göra under de närmaste åren -- Nödfallsrösten]



Snea journalister! Det här kanske gäller just dig, ifall du råkar vara journalist på Sanoma Oy eller något annat ledande mediaföretag. [Eller ledarskribent på Dagens Nyheter] Då tänker jag på sådana saker som nyligen har passerat. Passerat är rätta ordet, ty journalisterna uppmärksammade dem inte och därmed fick publiken, allmänheten, inte heller reda på dem. Sakerna bara passerade.


Om det intresserar herrar och damer journalister så kan jag skicka några utvalda länkar och bistå med översättning från italienskan. Mot betalning i så fall. Ni får såvitt jag begriper också lön för era jobb till och med i sådana fall som dessa då ni smiter från era uppgifter.


Det är inte längre bara politikerföraktet som breder ut sig. Journalistföraktet växer också.




___




[...] Har ni följt med historien om de trettiotvå navi da perdere,
skeppen, som under åttio, nittio och (?) tvåtusentalen har sänkts i
Medelhavets djup med den kalabriska maffians benägna hjälp? Dessa skepp
fraktade giftigt avfall, inklusive radioaktiva atomsopor. Man skulle ju
vilja veta vem som betalade n'drangheta för att utföra miljöbrotten.
För ekomaffian är hanteringen av kärnavfall och andra giftsopor en business i
miljardklassen. Närmare bestämt vilka kärnenergibolog och regeringar är involverade
utom de italienska? Den tryckta pressen och televisionen undviker nogsamt denna
historia men på internet finns en del dokumentation att tillgå.



Det bortglömda plutoniet, som häromdagen upphittades i Cadarache (22-39 kg -- man vet tydligen inte
så noga; se Radio France Internationals lilla notis; samt kommentar från Greenpeace och bakgrund från WISE), väcker återigen frågan om Euratom-avtalets framtid. Cadarache är nämligen också "the designated site of the future international tokamak fusion power reactor
ITER. This was decided in a final meeting in Moscow on June 28, 2005"
(Wikipedia) och därmed en av de viktigaste platserna i EU:s och Euratoms aktuella kärnstrategi.



[...] Kärnvapnen sprider sig till allt fler länder och den fredliga atomkraftens väg kantas av skandal efter skandal.
Euratomavtalet har kort sagt visat sig vara ett historiskt misstag, une erreur historique! Det borde skrotas.
EU bör få ett nytt grundfördrag om den nukleära teknologins användning vari stipuleras om kärnvapnens avskaffande och
kärnkraftverkens avvecklande.



Hälsningar från Finland,



- Mikael

jfr http://blogi.kaapeli.fi/book/293

Michael Karnerfors sa...

Sant är att förbudet inte är borta än, eftersom man inte bara i en handvändning slänger bort en lag. Men beslutet har tagits av Riksdagen att påbörja det arbetet... det skedde i somras. Och nu i dagarna kom remissen.

Så om du du kan ju klappa händerna för öronen och ropa "Awoowooowooo!" om du vill och låtsas som att inget händer. Välrden snurrar på även om du vill förneka det. ;)

Anonym sa...

Det är intressant att läsa era observationer men också fundera över människans tillkortakommande. Filosofin från reaktorindustrin är att bara för att människor vill värna om klimatet skall de påverkas till att utan egen vetskap medverka till den kärnvapenspridning som kärnkraften ger upphov till genom bildningen av plutonium i reaktorerna. Reaktorindustrin och de som är beroende av SKB för sin anställning vill att vi alla skall förtränga kunskapen om att det är just kärnkraftverken som ger upphov till kärnvapenmaterialet plutonium. Man skall inte prata om detta! Men samtidigt beklagar man sig över "de nya kärnvapenländer" som kommer till stånd. Men de nya kärvapenländerna har ju fått plutonium "på köpet" i avfallet från de reaktorer som industrin så gärna vill sälja till dem. - Om detta sedan sprids och hamnar i händerna på smugglare och terrorister är det ju inte industrins fel? De hade inte trott att det skulle kunna komma på avvägar, inte ens på tusentals år.

Michael Karnerfors sa...

Anonym: Det plutonium du får ifrån en kraftroducerande reaktor är inte rent vapenplutonium utan en blanding av flera olika plutonium-isotoper. När du dessutom måste försöka extrahera det här plutoniumet ifrån en starkt radioaktiv soppa av material så står du inför att genomföra den dyra PUREX processen, och därefter att försöka isotop-separera plutoniumet.

Betydligt enklare, billigare och mindre uppmärksamhetspåkallande är att göra som man alltid har gjort i dessa sammanhang: bygga en grafitreaktor av kanaltyp, typ de i Windscale och Hanford, d.v.s. som inte producerar el utan bara förvandlar uran till rent Pu-239. Sådana reaktorer har inget med kraft-produktion att göra och är väsensskilda ifrån de tryck- och kokvattenreaktorer vi har idag.

Läser man Willhem Agrell's bok "Svenska massförstörelsevapen" berättas där att det var den svenska kärnkraftsindustrin som stoppade den svenska atombomben, därför att man ville inte bygga den typ av reaktorer som militären ville ha för att göra kärnvapneplutonium. Det brukar kärnkraftshatarna inte tala särskilt högt om...