måndagen den 26:e april 2010

Det går inte "att glömma Tjernobyl"

Förra året publicerade New Yorks Vetenskapsakademi boken "Tjernobyl. Katastrofens konsekvenser för människorna och miljön". Den är troligen den mest omfattande och kompletta redovisning av data som gäller de negativa följderna av Tjernobyl.

Rosalie Bertell, känd cancerforskare som bl a fått alternativa nobelpriset, kallar i sin recension boken en "måste-läsning" som "många av oss väntat på sedan 1986" "Hittills har vi läst om publicerade rapporter från begränsade fläckvisa undersökningar som genomförts av forskare i väst ... Också de prestigefyllda IAEA, WHO och UNSCEAR har baserat sina rapporter på omkring 300 sådana forskningsdokument från väst och utelämnat resultaten i omkring 30.000 rapporter som sammanställts av forskare som lever och arbetar i de drabbade områdena."

I Sverige har den här boken inte alls uppmärksammats. Men i ett kommande nummer av Miljömagasinet skriver Håkan Larsson om den och med hans medgivande citerar jag några stycken ur hans artikel:
Boken är skriven av tre ansedda forskare. Den ryske biologen dr Alexej Jablokov är tidigare miljörådgivare till den ryske presidenten; dr Alexej Nesterenko är vitrysk biolog och ekolog. Dr. Vassili Nesterenko var fysiker och medlem av Vitrysslands vetenskapsakademi (han avled 2008). Vid katastrofen ledde han Vitrysslands kärnenergiinstitut.

I sitt förord skriver dr Dimitri Grodzinsky, ordförande för Ukrainas nationella strålskyddskommission, om hur "anhängare av kärnkraft har försökt att dölja konsekvenserna av Tjernobyl redan från dag ett”. Den viktigaste slutsatsen i boken är att det är ”omöjligt och fel att glömma Tjernobyl."

Bokens grundas på cirka 5000 radiologiska undersökningar och vetenskapliga rapporter. Slutsatsen, som bygger på folkbokföringsuppgifter och hälsojournaler mellan 1984 och 2004, är att cirka 985.000 människor har avlidit i cancer orsakad av Tjernobyl. Det påstående som Internationella atomenergiorganet, IAEA, fortfarande vidhåller - att förväntat antal dödsoffer till följd av Tjernobyl kommer att vara 4.000 - är alltså ren lögn.

En försvårande omständighet är samverkansavtalet mellan IAEA och WHO, som ingicks 1959. WHO hindras att publicera forskning om strålning utan samråd med IAEA. Avtalet föreskriver att all oönskad information om kärnkraften och dess möjliga konsekvenser undanhålls allmänheten. WHO stöder också IAEA:s påstående att 4.000 kommer att dö till följd av olyckan.

Barn och ungdomar påverkas särskilt av radioaktivitet. Därför redogör boken särskilt för deras journaler. Före olyckan var mer än 80% av barnen i de nu förorenade områden i Ukraina, Vitryssland och Ryssland "friska". I dag mår färre än 20% ”bra”.
I avsnittet om miljön tar bokens författare upp det tema som TV-programmet Vetenskapens värld i SVT2 (kan ses här) sände i kväll under rubriken "Naturen tar tillbaka Tjernobyl". Jag citerar ur boken:
Så snart industrin, jordbruket och annat tryck som människan utövat på naturen mildrades i det tungt kontaminerade området började naturlivet att återhämta sig och tycktes rentav blomstra. Stora däggdjur - vargar, älg, vildsvin, rådjur och fåglar, t ex örnar - lever i den kontaminerade zonen. Men det handlar om en bedräglig välmåga. Studier av fåglar indikerar att en del arter uppehåller sig i området helt enkelt för att de invandrat från ställen som inte är kontaminerade. När man undersökt celler, vävnader, kromosomer och immunitet hos växter, fiskar, amfibiedjur (som kan leva både på land och i vatten) och däggdjur har man i alla detaljstudier kunnat konstatera försämringar och missbildningar.
Till sist: Det är inte svårt att förstå att en upprörd Gunnar Bergdahl i Helsingborgs Dagblad utnämner 26 april till Den stora glömskans dag. Läs mer här.

4 kommentarer:

Michael Karnerfors sa...

Ingen glömmer Tjernobyl. Det påståendet är martyr-trams från motståndarlägret. Däremot finns det väldigt många som tilldelar Tjernobyl betydelse långt utöver vad som är befogat, som exempelvis när man hävdar att samma sak kan hända i svenska kärnkraftverk.

Rune sa...

Tack för ditt idoga folkbildningsarbete med ständigt angelägen och aktuell information på Dagboken.

Malin sa...

Det är alltför tidigt att glömma Tjernobyl, Mikael. Räcker hundratusentals cancerfall som bevis för dig? Fast du tillhör väl dem som tror på rapporterna från västliga "forskare", belagda med yttrandeförbud av "kärnkraftsmaffian"?

Samuel sa...

Och exakt av vilken anledning skulle det aldrig kunna hända i Sverige, Michael? Kärnkraftverk är kärnkraftverk och bygger på klyvning av radioaktiva ämnen alldeles oavsett var de är placerade. Det är helt enkelt omöjligt för någon enda människa att garantera 100%-ig säkerhet när man hanterar den typen av material och krafter som det handlar om. Jag skulle ha betydligt större respekt för er kärnkraftsförespråkare om ni kunde förhålla er mindre enögda till ämnet och erkänna att det kan gå åt helvete med besked och att ni anser att det är värt det. Själv erkänner jag gladeligen att risken i allmänhet är ganska liten, men att när det väl går åt helvete så gör det det med sådan kraft och sådant förödande resultat att kärnkraft inte är värt det priset.