Ekots lördagsintervju: Finansministern kapade centerpartisternas livlina

Det står helt klart att många ledande centerpartister, inte minst de som sitter i riksdagen, har skaffat sig en livlina med vars hjälp de försöker rädda sitt ansikte inför den kommande kärnkraftsvoteringen i riksdagen. Livlinan lyder: "Det kommer inte att byggas några nya kärnkraftverk eftersom de inte får stöd av en enda skattekrona" I sin förkortade och extremt slarviga version lyder talesättet: "Kärnkraften kommer att avveckla sig själv." (Här).

Men idag kapade finansminister Anders Borg den där livlinan när han utfrågades i Ekots lördagsintervju av Tomas Ramberg. När den dagen kommer, om så där tio år, och ett konkret kärnkraftprojekt ska finansieras, uteslöt inte Anders Borg att det kan få statliga lånegarantier. Han tvingades också medge att Vattenfalls risktagande i ny kärnkraft också innebär en indirekt statlig subventionering. Han skaffade sig också utrymme för ett framtida statliga stöd genom att säga att kärnkraften i huvudsak ska finansieras utan statliga ingripanden.

Här följer en utskrift av den del i intervjun som handlade om kärnkraften:

Ni försöker ju få riksdagen att besluta att det ska få byggas tio nya kärnkraftverk. Vem ska finansiera dom här verken? Vem ska stå för den ekonomiska risken?

Ja...jag tror att i första hand vi ska tänka oss att det....om det nu ska ersättas gamla kärnkraftverk.... att det då är kraftindustrin och olika delar av industrin som finansierar det.

För regeringen har ju sagt, och det ingår ju i den fyrpartiöverenskommelse ni har gjort, att det inte ska finnas något statligt, inte ens indirekt statligt stöd, till den som vill bygga ny kärnkraft. Är det rimligt att tro att någon då vill satsa? Hur många exempel finns det på att privata aktörer idag själva tar hela risken med kärnkraftsbyggen?

Ja, det återstår ju att se, men produktionskostnaderna för kärnkraftsel är ju extremt låga, vilket gör...

...med befintlig känkraft, ja....

..ja, även nybyggd ligger faktiskt lägre än annan... ja, vattenkraft ligger lägre, men i övrigt är kärnkraft det billigaste och eftersom energipriserna sätts utifrån marginalkostnaden, det vill säga kolkondensverk, så är det en extrem lönsamhet i energisektorn, man tar ut monopolvinster där som är väldigt, väldigt höga.

Det har ju gjorts en del granskningar på sistone. Flera experter har pekat på de här stora ekonomiska riskerna som är förknippade med att investera i kärnkraft. Vi har banken Citigroup som analyserade saken och kom fram till att "det är extremt osannolikt att privata företag kommer att vilja ta risken att bygga nya reaktorer om dom inte får stöd av staten och om inte riskerna delas med skattebetalare och elkonsumenter". Den brittiske energiprofessorn Stephen Thomas som var hitbjuden av en av era koalitionspartner, Centern, han har studerat kärnkraftsekonomi i 30 år, han säger att ny kärnkraft omöjligt kan byggas på marknadsmässiga villkor. Han tror attproduktionskostnaden för ny kärnkraft skulle hamna på minst 110 öre kilowatten. Vad är din uppfattning som ekonom?

Tittar vi nu på vad vi åtminstone idag kan bedöma utifrån de finska erfarenheterna så tror jag att kostnaderna ligger betydligt lägre än så högt, jag tror det kanske kan röra... en tredjedel, kanske 30-40 procent av den kostnaden. Elpriserna är ju så höga att det då finns en väldig lönsamhet i detta. Detta måste ju dom som så att säga är intresserade av att bygga 0ch ersätta kärnkraft räkna på.

Om det nu är så viktigt med ny kärnkraft som ni säger, varför ska staten då inte garantera att det verkligen blir av? Om det är ett viktigt intresse för industrin, för landets framtid?

Ja, alltså, vi har ju haft ett hinder för energiinvesteringar på grund av att vi har begränsningar både på vattenkraft och kärnkraft, det har na..., förmodligen bidragit till att vi har en för liten energisektor. Kan vi nu få nyinvesteringar i kärnkraft, vi har en rätt dramatisk utbyggnad av vindkraften framför oss, det är nästan en tiodubbling av vindkraftelen, vi kanske kan få ut litet mer av vattenkraften, då är det väldigt bra. Vi behöver mer energi i Sverige men jag tror nog att det är rätt klokt att de här privata företagen får räkna noggrant på detta. Det finns en erfarenhet att stora projekt tenderar att bli väldigt dyra och då ska man förstås vara försiktig med detta.

Tycker du att det är viktigt att just kärnkraftverk byggs?

Jag tror att kärnkraft givet vad vi vet är ett av de mest effektiva energislagen och vi har reaktorer som i några fall är till åren komna och det kunde finnas skäl att ersätta dom om kraftindustrin gör bedömningen att dom vill göra sådana investeringar.

Alltså, det står ju i er energiöverenskommelse: "något statligt stöd i form av direkta eller indirekta subventioner kan inte påräknas". Vilka andra möjligheter till offentligt stöd är förenligt med den formuleringen som du ser det.

Det har jag inte arbetat igenom och vi har ju ännu inte något konkret stort investeringsprojekt på kärnkraftstidan...

..men skulle statliga lånegarantier kunna vara möjligt?

Jag tror att man ska låta ett sådant här projekt arbetas fram innan man ....man ska nog inte börja med att låsa sig i alla delar innan men min uppfattning är att det nog är rimligt att detta i huvudsak finansieras utan statliga ingripanden

Inklusive garantier?

Ja, som sagt det kan vara så att vi nu pratar om något som ska beslutas om tio år och jag tror inte det är så alldeles klokt att jag i varje detalj binder mig för det.

I era valdebatter med oppositionen låter det som att det är väldigt bråttom att ta de här besluten. Ni ser ju till ju få igenom en lag redan före valet. Nu tycker du att man kan vänta i tio år plötsligt.

Jo men nu... nu är ju det här väldigt stora investeringsprojekt, det tar lång tid att planera och innan dom är framme vid beslut och genomförande - ja, jag tror det är väldigt viktigt inte minst därför att det är så långsiktiga beslut att vi har en fungerande energiförsörjning.

Jag försöker bara förstå vad er uppgörelse innebär. "Något statligt stöd i form av direkta eller indirekta subventioner kan inte påräknas"...och du säger att...du ger inte någon klar tolkning om huruvida statliga lånegarantier kan ingå i den definitionen. Låt säga att statliga Vattenfall bygger nya kärnkraftverk. Vem står ytterst för de ekonomiska risker Vattenfall tar?

Ja nu har ju Vattenfall haft diskussioner med delar av industrin kring detta så att det kan ju vara fullt aktuellt.

Och i slutändan tar då staten risken, eller hur? Som ägare...

Ja, staten äger ju Vattenfall så det är klart att staten redan idag har en risk när det gäller kraftindustri och det kommer vi naturligtvis även att ha i framtiden

Och varför är det då inte ett indirekt statligt stöd om vattenfall skulle ge sig in och investera i nya kärnkraftverk

Ja, som sagt. det här är i såna fall väldigt stora investeringar och att jag utan att ha arbetat mig igenom frågan och utan att ha tänkt igenom det skulle ge några definitiva utfästelser det tror jag inte skulle vara klokt. Det tänker jag inte göra.

Det perspektiv som Ramberg blottlägger med sina frågor - att ett statligt stöd i någon form kan bli aktuellt om kanske tio år när vi har andra ministrar och folk har glömt vad Alliansen lovade 2010 - stämmer precis med vad professor Stephen Thomas skrev i sin debattartikel i Dagens Industri för en knapp månad sedan:

2006 meddelade dåvarande brittiska premiärministern Tony Blair att kärnkraften skulle återvända på bred front i Storbritannien. Motståndet mot att använda skattepengar var så stort att det bara var löften om att kärnkraften inte skulle subventioneras som gjorde planerna politiskt möjliga.

Processen är tidskrävande och tidigast 2013 kan en brittisk reaktorbeställning göras. Till dess kommer landet att ha sett minst två nya regeringar och ingen lär längre känna sig bunden av tidigare löften om att inte subventionera kärnkraft.

En regering offrar knappast sju års förarbete och överger inte kärnkraftsplanerna om elbolagen då meddelar att kärnkraftverken inte kan byggas utan stöd. Troligt är att en regering då erbjuder stöd, men vägrar att kalla det subvention.

Till detta bör läggas att löftet om "ingen statlig subventionering" inte är något som ingår i de lagändringar som föreslås för att ge kärnkraften klartecken. I regeringens proposition nämns löftet bara helt kort när man refererar innehållet i den energiöverenskommelse som i februari 2009 träffades inom alliansregeringen.

Slutligen kan, som ett exempel på indirekt statlig subventionering, nämnas att redan 21 januari i år upplyste chefen för SSM (Strålsäkerhetsmyndigheten) att nya reaktorer kräver statliga investeringar samt omkring 60 nya tjänster.

Lördagsintervjun ligger också på nätet (här - kärnkraftfrågan kommer 17 ½ minuter in i programmet)

PS.
Anders Borg fick också frågan "Borde Sverige ha en egen uranbrytning?" Svaret blev: "Det har jag faktiskt inte reflekterat över."