E.ON anmält för klimatlögn

Klicka på bilden för att göra den större

Igår publicerade E.ON en jätteannons i våra största dagstidningar där man påstår att kärnkraftens stora fördel är att det är en helt koldioxidfri energikälla. Det är inte sant och företaget har nu anmälts till Konsumentombudsmannen för "vilseledande reklam och annan marknadsföring".

Dessvärre är E.ON inte ensamt om att ljuga om kärnkraftens inverkan på klimatet och eftersom denna mytbildning har fått pågå ostört har kärnkraftbolagen kunnat framställa sig som miljövänner. På Folkpartiets landsmöte nyligen låg dessa osanningar till grund för beslutet att på sikt inte nöja sig med att "bara" bygga tio nya svenska kärnkraftverk. Någon vecka tidigare skrev Hans Bergström, Dagens Nyheters förre chefredaktör, på tidningens ledarsida att "det svenska systemet för elproduktion redan är nära idealiskt. Hälften vattenkraft, hälften kärnkraft. Helt ren elproduktion, utan något utsläpp av koldioxid."

Den hittills mest pålitliga studien av olika energislags påverkan på klimatet har utförts vid Stanford-universitet där man räknat fram ett medelvärde av 103 granskade livscykelanalyser. Tabellen nedan visar resultatet.

Klicka på bilden för att göra den större

Tar man dessutom hänsyn till kärnkraftens dåliga prestanda när det gäller tillgänglighet, sjunkande uranhalter i de fyndigheter som kommer att utvinnas framöver m.m. stiger siffran för kärnkraftens utsläpp av koldioxid per producerad kWh. Studiens slutsats är att kärnkraft och kol är de energislag som är sämst med hänsyn till klimatet.

Till ovanstående ska naturligtvis läggas kärnkraftens olösta avfallsfråga, kopplingen till kärnvapenspridning, uranbrytningens miljöpåverkan, uranbrytningens inverkan på natur och miljö, uranvapnens skadliga hälso- och miljöeffekter (vapnen utnyttjar restprodukter från anrikningen av uran) - förhållanden som aldrig nämns av dedn "rena kärnkraftens" marknadsförare.

Man kan anmäla E.ON för felaktigheterna i annonsen med e-post eller vanlig e-post. Man ska bifoga annonsen med anmälan. Här kan man läsa hur man gör.

Läs även andra bloggares åsikter om klimatlögner, E.ON, kärnkraft, klimathotet,

COP 15 på Socialistiskt Forum

Det var som vanligt trångt och trivsamt i ABF-huset i Stockholm när Socialistiskt Forum genomfördes i lördags. Själv hann jag med bland annat med två seminarier inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn.

Under det första, anordnat av tidningen Arbetaren, informerade Rikard Warlenius och Hanna Landinez Wetterstrand (bilden ovan), båda aktiva i Klimataktion, om läget inför förhandlingarna. Här fick vi bekräftat att Klimataktion inte tar ställning till kärnkraften. "Meningarna är delade", svarade Rikard Warlenius på kärnkraftmotståndaren Tore Wolffs fråga.

Det andra seminariet om Köpenhamn ordnades av Clarté och hade rubriken Klimatkriget. Mikael Nyberg beskrev stormakternas pågående kamp om de fossila bränslena och Tord Björk från Miljöförbundet Jordens Vänner (bilden) gav en livfull skildring av vad vi har att vänta oss på gator, torg och fria forum i Köpenhamn medan världens nationer har sina överläggningar i Bella Center.

Den hoppingivande bild som Tord Björk gav var att en fruktbar synergi kan uppstå mellan olika organisationers och rörelsers ambitioner inom Köpenhamnsmötet. I bästa fall kan vi då få en radikal nytändning och demokratisering av det globala civilsamhället. Tord Björk menar att motsättningarna inom FN-systemet inför Köpenhamns-mötet är större än någonsin och att statsledningarna i en del utvecklingsländer mycket väl kan komma att förenas med globala folkrörelser - där bondebefolkning, kvinnor och ursprungsbefolkningar är drivande - i en gemensam utmaning av framför allt USAs och EUs maktpolitik. För krafterna i denna process är det självklart att ta avstånd från sådana falska tekniska lösningar som kärnkraften är ett exempel på. I Tord Björks bild samspelar (och konkurrerar delvis ) fyra viktiga ingredienser:

• Den breda December 12-aktionen som har en plattform utan kontroversiella ställningstaganden och där "alla" kan gå med. (12 december)

• Det demokratiskt organiserade Klimaforum som är en intellektuell tummepplats under hela COP 15. (7 - 18 december)

• Den aktionsinriktade massaktionen som syftar till att "öppna" FN-mötet på Bella Center. Den är helt inriktad på fredligt agerande men har föranlett spekulationer om våldsamheter. (16 december)

• Det offentliga stormötet där statscheferna för Alba-staterna deltar, bl a Venezuela, Nicaragua, Ecuador och Bolivia (17 december)

En mycket ingående beskrivning av denna uppladdning inför Köpenhamnsmötet har Tord Björk lagt ut på nätet i form av två texter med eleganta bilder (ett exempel klipper jag in sist i det här inlägget):

• The COP is naked part I- The Copenhagen People´s Revolution. Här.
  

• The COP is naked part II– how our ability to see it emerged. Här.

(Klicka för att göra bilden större)

Läs även andra bloggares åsikter om klimathotet, köpenhamnsmötet, kärnkraft, folkrörelser
Aftonbladet
SvD
Sydsvenskan
Kvällsposten
Expressen

Kärnkraftverk i Syd blir klimatbistånd från oss?

Häromdagen varnade jag för att Köpenhamnsmötet i december kan leda till att industriländerna får göra "avdragsgilla" satsningar på kärnkraft i utvecklingsländerna för att slippa minska på sina egna utsläpp av växthusgaser. Min källa var den internationella kampanjen Don't Nuke the Climate som startat på initativ av de franska kärnkraftmotståndarnas nätverk "Sortir de nucléaire. Idag har jag fått mera kött på benen från dem och den som vill öva sig i franska kan läsa mer här. (De som vill delta i kampanjen Don't Nuke the Climate, som enskild eller som organisation, kan göra det här.)

Idag har också Carl Schlyter, ledamot (MP) i Europaparlamentet i ett mejl bekräftat att risken är allvarlig för att kärnkraftsvännerna ska lyckas i sitt uppsåt. Resolutionen inför Köpenhamn som röstades igenom i tisdags var på många sätt bra, säger Schlyter, men det värsta var att kärnkraften "ska kunna räknas som CDM". CDM betyder Clean Development Mechanism och om man bestämmer att kärnkraft får räknas in där blir resultatet det som jag beskrev ovan. Läs mera om Europaparlamentets resolution här.

Läs även andra bloggares åsikter om köpenhamnsmötet, kärnkraft

Varning för kärnkraft i Köpenhamn




Nyss besökte jag hemsidan för FNs klimatmöte i Köpenhamn. I sökrutan skrev jag "nuclear" och fick 247 träffar. Den som låg överst såg ut så här:

Detta kopplade jag förstås ihop med ett pressmeddelande som jag en stund tidigare hade läst hos de franska kärnkraftmotståndare som startat kampanjen Don't Nuke the Climate! Där var budskapet att kärnkraften är på väg tillbaka in i klimatförhandlingarna efter att tidigare ha plockats bort ur "Kyoto-mekanismerna":

Efter förhandlingsrundan i Barcelona i oktober står det klart att många länder hoppas att kärnkraften ska gynnas av finansiering från industriländerna inom ramen för utvecklingsländerna framtida program för att minska klimatförändringarna. Denna inställning försvaras av bland andra Kanada, USA, Japan Mexiko, Indien, Afrikagruppen och Frankrike.

Ibland är jag rejält pessimistisk inför Köpenhamn och tänker att kärnkraft- och kärnvapenmotståndarnas budskap kommer att drunkna i all annan klimataktivism medan kärnkraftlobbyn bakom kulisserna gör framsteg hos klimatförhandlarna. Men så bläddrar jag i programmet över "side events" och kan i alla fall inte låta bli att känna mig hoppfull:

12 december 11.00 - 12.30
Kärnkraftens falska löften
WILPF,WECF, WISE, IFG, Ecodefense,
Sortir du Nucleaire, NIRS, Greenpeace
och Münchens Miljöinstitut går samman
för att visa fram kärnkraftens verkliga ansikte
och presentera ett förslag till en kärnkraftfri
post-Kyoto-regim som stöds av medborgare runt om i världen

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, klimathotet, Köpenhamnsmötet

Kärnkraften klyver regeringen

Idag skriver Peter Wolodarski på Dagens Nyheters ledarsida:

Just när de flesta trodde att debatten om kärnkraft mist sin laddning visar det sig hur levande striden fortfarande är.

Wolodarski syftar på tumultet kring Vattenfall som bl a ledde till att Maud Olofsson grillades i Riksdagen under en och en halv timme i fredags. (Protokollet finns här.) Hans kommentar är intressant på två sätt: Han erkänner att han felaktigt inbillade sig att kärnkraftfrågan punkterades i februari när Maud Olofsson "bestämde sitt parti" för att byta fot och han medger att striden om kärnkraften åter står högt upp på den politiska dagordningen. En bekräftelse på detta, menar Wolodarski, är att Maud Olofsson i sitt svar i DN på en insändare om uranbrytning igår skrev:

För mig och Centerpartiet är inte kärnkraft en långsiktig energikälla. Därför vill vi också successivt fasa ut energikällor som inte är långsiktigt hållbar. Wolodarski tolkar Olofssons formulering som att den strider mot regeringens energipolitiska överenskommelse och att kärnkraften fortfarande framkallar "svåra våndor för partiet, som dessutom är hårt pressat i opinionsmätningarna". Opinionsläget, i förhållande till Miljöpartiet, illustreras för övrigt av denna graf i Svenska dagbladet idag:

(Klicka på bilden för att göra den större)

Jag har hela tiden menat att Maud Olofssons genomförde sitt sidbyte i kärnkraftfrågan för alliansregeringens skull. Hon är en maktspelare som kanske satsade alltför högt. Regeringen måste visa upp en gemensam energipolitik och det egna partiets svek framstod som hennes enda möjlighet.

Till en början verkade hennes tilltag gå hem. "De flesta" - som Peter Wolodarski skriver - betraktade kärnkraftfrågan som avklarad och Centerpartiet tycktes försatt i chocktillstånd. Men nu växer Maud Olofssons problem inom och utom partiet. Jag ska peka på tre av dem:

1. Först öppnade statsministern för svensk uranbrytning.

Fredrik Reinfeldt sade i Umeå i september att ska det byggas nya kärnkraftverk i Sverige så är det logiskt att bryta svenskt uran. Han väckte många sovande björnar - både motståndare och anhängare till svensk uranbrytning. Den rödgröna oppositionen lovade strax att de aldrig kommer att tillåta svensk uranbrytning. Maud Olofsson kände sig tvingad att ta till orda i debatten men var inte särskilt trovärdig. Hon har bara sagt att svensk uranbrytning inte diskuterats (hittills) i regeringen och att det kommunala vetot ska vara kvar. Min slutsats: Alliansen kan inte lova i valrörelsen att man säger nej till svensk uranbrytning.

2. Sedan kom höststormarna kring Vattenfall.

Ingredienserna och turerna är många i denna skandal. Kärnkraftens betydelse är stor men har sällan klargjorts. Indirekt har den berörts när vi alla gång åå gång fått förstått att en tänkbar kärnkraftolycka i Tyskland lett till att hela Vattenfallkoncernen måst sättas i pant liksom när vi fått veta att vi höll på att bli huvudsponsorer av ett enormt brittiskt kärnkraftprojekt genom att sälja Vattenfalls svenska ledningsnät. Men knappast någon har sagt rent ut, som Peter Wolodarski i Dagens Nyheter, att "den senaste veckans öppna maktkamp mellan näringsminister Maud Olofsson (C) och Vattenfalls vd Lars G Josefsson handlar om .....hur och var vi ska producera morgondagens el."

Jag är också säker på att kärnkraften är en av anledningarna till att vi inte sett något nytt ägardirektiv tilll Vattenfall trots att mer än tre år har gått sedan regeringsskiftet. För det första vill varken allianspartierna eller den rödgröna oppositionen tala klartext om motsättningen mellan vinstintresset och det gröna hållbarhetsintresset när Vattenfall ska välja väg. I ägardirektivet heter det att Vattenfall skall göra bådadera - det är som att säga till en människa att hon ska vara god men att det inte får gå ut över hennes profitjakt. Inger Arenander satte fingret på den ömma punkten i Ekots Lördagssintervju i våras när hon frågade Maud Olofsson: "Om satsning på ny kärnkraft ger god avkastning, kanske bättre avkastning än alternativ, har då Vattenfall själv att avgöra vad de ska välja?" Olofsson tordes inte ge klart besked då och törs det säkert inte heller idag. Samtidigt kan hon inte gå förbi kärnkraften i ägardirektivet. Ett nytt kärnkraftverk beräknas kosta mellan 40 och 60 miljarder kronor och kan inte bokföras som en del i energiomställningen - Maud Olofsson skrev ju senast igår i DN att kärnkraften inte är långsiktigt hållbar. Det snåriga resonemanget skulle då vara: "Miljardinvesteringar i ny kärnkraft är en så lysande affär att det kan påskynda omställningen till förnybart." Vem tror på det? I alla fall inte Naturskyddsföreningen.

3. Och nu har kärnkraftshökarna (fp) fått luft under vingarna.

Medan Maud Olofsson slitit med kärnkraftfrågan i tysthet har Jan Björklund uppträtt som ett slags vikarierande näringsminister. När Industrikraft och Vattenfall skrev ett avtal om ny kärnkraft (som de kallar baskraft) välkomnades det av utbildningsministern och när Rapport avslöjade att Vattenfalls ledning diskuterade en ökning av el från kärnkraft med 45 terawattimmar till 75 terawattimmar år 2030 sade Björklund att det ryms inom regeringens överenskommelse. Ovanpå det har han sagt att han kan tänka sig att sälja delar av Vattenfall.

Under Folkpartiets landsmöte som sändes i SVT24 igår upphöjdes Björklunds kärnkraftkramande till hela partiets politik. Det fanns visserligen debattörer som hellre ville "vårda" regeringens överenskommelse och ha en "balanserad" energipolitik som inte gjorde partiet till en samling kärnkraftförespråkare. Men vid voteringen vann hökarna, anförda av Olle Schmidt, som tyckte det var viktigare att vårda klimatet och ha balans i miljön och som ideligen upprepade myten att kärnkraften ska ordna den saken. Han vill att kärnkraft-el ska bli en stor svensk exportvara och han har absolut inget emot att sätta igång kärnkraftverk i Barsebäck. Se här och här och här.

Efter Folkpartiets landsmöte framstår allianspartiernas överenskommelse om kärnkraften i februari slutgiltigt som en skenmanöver. Man vill få väljarna att tro att regeringen står bakom en gemensam energipolitik. Men under valrörelsen kommer Jan Björklunds Folkparti att gå loss ordentligt. Han har redan sagt att han ser fram emot det och Svenska Dagbladets ledarskribent har förtjust utropat att Kärnkraft är vinnarfrågan.

Kanske det - men vinnarfråga för vem?

Möjligen för Folkpartiet - med en eller annan procent - men knappast för Centerpartiet. Säkert för Miljöpartiet - men knappast för Socialdemokraterna där Linje 2 lever vidare i kulisserna. Fast förvisso en vinnarfråga för kärnkraftmotståndarna och demokratin - åtminstone så långt att frågan åtminstone än en gång står på dagordningen.

Läs även andra bloggares åsikter om Vattenfall, kärnkraft, uranbrytning, valrörelsen 2009

De stora refuserar, ETC publicerar

ETC publicerar idag en debattartikel av mig under rubriken "Förbjudet bygga ny kärnkraft." Artikeln har i tur och ordning refuserats av DN Debatt, Svenska Dagbladets Brännpunkt och Aftonbladet Debatt.

Bakgrunden är denna:

I februari i träffade Centerpartiet en uppgörelse med övriga allianspartier om att tillåta nya kärnkraftverk. Börje Hörnlund kallade det i DN "det i särklass mest odemokratiska agerandet i partiets 99-åriga historia". Ett reportage i Fokus nyligen ger oss en vink om hur Maud Olofsson drev fram beslutet.

I juni behandlade riksdagen regeringens energiproposition. Regeringen aviserade då att den längre fram kommer att föreslå de lagändringar som häver förbudet att bygga nya kärnkraftverk. Riksdagen fattade inget beslut. Det är ännu idag enligt Avvecklingslagen och Kärntekniklagen förbjudet att bygga nya kärnkraftverk i Sverige.

Regeringens proposition om lagändringar som gör det tillåtet att bygga nya kärnkraftverk har ännu inte lagts fram men vårriksdagen väntas fatta beslut under våren. Läs mera här.

Media rapporterade inte från riksdagens behandling av energifrågan i juni. Däremot har det blivit allt vanligare att man låtit förstå eller rent ut sagt att saken redan är avgjord. Värst hittills, enligt min mening, var när utbildningsminister Jan Björklund i Studio Ett 30 oktober sa att ”vi tog bort nybyggnadsförbudet i våras”. Några andra exempel

• Sedan 17 juni har Svensk Energi på sin hemsida haft följande felaktiga uttalande av sin direktör: "mycket glädjande att riksdagen igår fattade beslut om att möjliggöra att ersätta dagens kärnkraftreaktorer med nya". Trots påpekanden har man inte korrigerat uttalandet. Läs mera här.
• Moderate riksdagsledamoten Christian Holm skrev på sin blogg dagen efter riksdagens energibeslut: "Nu har vi just röstat ja till att tillåta utbyggnad av kärnkraften i Sverige." Efter påpekanden ändrade han i sin blogg. Läs meningsutbytet här.
• Upsala Nya Tidning skrev 30 oktober när Vattenfall och Industrikraft träffat avtal om kärnkraftutbyggnad (man kallar det baskraft):"I början av 2009 slopade regeringen förbudet mot att bygga nya kärnreaktorer". Efter påpekande ändrade tidningen formuleringen till "gav regeringen klartecken" (vilket inte heller är korrekt eftersom bara riksdagen kan ge detta klartecken).
  
• Aftonbladets politiske kommentator Lena Mellin skrev för tre veckor sedan att "i februari försvann förbudet mot att bygga ny kärnkraft." Efter påpekande svarade hon i ett mejl till mig: "Det finns en politisk överenskommelse."
  
• Några dagar senare är det Svenska Dagbladets ledarskribent som vilseleder: "Många länder nära oss bygger nya generationer av kärnkraftsanläggningar och beslutet att tillåta en liknande utveckling i Sverige har normaliserat oss i förhållande till dem"

Det finns fler exempel. Jag har upprepade gånger skrivit om detta på min blogg. En del kommentarer på bloggen går ut på att riksdagsbeslutet "bara är en formsak" och det är antagligen så Jan Björklund och andra tänker när de säger att förbudet mot nya kärnkraftverk är avskaffat. Det är detta jag kallar "osmakligt" i min artikel i ETC.

Dessutom är det inte givet att riksdagen godkänner regeringens förslag till våren. Läs vad centerpartistiske riksdagsledamoten Eva Selin Lindgren säger i Fokus:

Eva Selin Lindgren, centerpartistisk riksdagsledamot från Göteborg, är en av dem som inte låtit sig övertygas av de mer kärnkraftsvänliga vindarna i partiet. Hon är oroad över att dagens politiker bara ser kärnkraften som en teknisk energifråga, och menar att det är en försvarspolitisk fråga, det finns en risk att avfallet kan användas i kärnvapensammanhang. Hon minns fortfarande tydligt riks­dagsgrupps­mötet och Maud Olofssons kamp för att få med sig gruppen i vintras.

– Det var en fruktansvärd stämning, jag var tvungen att ta tåget hem och de höll på att ringa mig för att övertyga mig att jag skulle gå med på det här som ett riksdagsbeslut. Men det är som min själ, jag kan inte gå emot min övertygelse. Så de gav upp.

Blir det en proposition av lagförslagen i den nya utredningen kommer Eva Selin Lindgren att rösta nej. Och hon är inte ensam. Tre andra centerpartister delar hennes uppfattning, säger hon.

– Då blir det ingen majoritet.

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, kärnkraftens avveckling,

Rapport från nordiska konferensen mot uranvapen

Nu är mina bilder och texter från Uranvapen-konferensen i Stockholm förra helgen på väg till Miljömagasinets prenumeranter. Du kan se sidorna här.

Bilden ovan visar kvinnorna i de nordiska nätverken som var drivande under konferensen - från vänster: Susanne Urban, IKFF-Bergen, Marika Lohi, Finska Nätverket mot Uranvapen, Anita Lilburn, Aktionsgruppen mot Radioaktiva Krig, Anna-Liisa Matsoff och Lea Launokari, Finska Nätverket mot Uranvapen, Eva Fidjestöl, International Council of the Children of Chernobyl.

Den resolution som konferensen enhälligt ställde sig bakom finns här.

Underlagen till en del av föredragen finns också på nätet:

Eva Fidjestöl: Uranvapen - egenskaper, användning och effekter. Här.

Sköld Peter Matthis: Uranvapnens skadeverkningar på hälsa och miljö finns. Här.

Gabor Tiroler: Aktivt förnekande - Medias ansvar. Här.

Tank Graveyard

Läs även andra bloggares åsikter om uranvapen, uranbrytning, uran

Uranvapen Nej Tack! - Nordisk konferens i Stockholm i helgen

Under förra helgens konferens för kärnvapennedrustning i Stockholm reste sig Monica Dahlby från Kvinnor för Fred i Uppsala och anklagade USA för att sedan 1991 ljugit om sin användning av kärnvapen. Ingen i panelen kunde eller ville förstå vad hon menade. Jan Lodal från Atlantic Council i USA blev irriterad och talade länge och väl om USAs öppenhet. Rebecca Johnson från Acronym Institute i England citerade Daniel Ellsberg och trodde att Monica Dahlby menade att den som hotar med kärnvapen också använder dem.

Men jag och många med mig på konferensen var säkra på att Monica Dahlby menade uranvapen eller som det också kallas utarmat uran eller DU - Depleted Uranium. Inte vet jag varför Monica Dahlby valde att uttrycka sig litet kryptiskt men situationen är typisk för läget i den förhärskande offentligheten: uranvapen är tills vidare en icke-fråga. Det var den också under kärnvapenkonferensens båda dagar.

Vi får se om den kommande helgens konferens i Stockholm kan ändra på det. Förutsättningar borde finnas tycker jag när jag ser programmet för Radioaktiva krig i vår tid - Irak, Afghanistan, Balkan. Några exempel:

• Uranvapen – deras egenskaper, användning och effekter (Eva Fidjestål, fysiker, Norge)

• Uranvapnens skadeverkningar på hälsa och miljö ( Sköld Peter Matthis, läkare, Sverige)

• Vittnesmål från en irakveteran, Sjur Papazian (Norge)

• Folkrätten och uranvapen: konventionerna, EU-parlamentet, FNresolutioner (Doug Weir, ICBUW, Storbritannien)

• Det framgångsrika arbetet för den belgiska lagstiftningen mot uranvapen (Ria Verjauw, fredsarbetare, Belgien)

• Uranbrytning, kärnkraft, kärnvapen, uranvapen – länkar i samma kedja (Anna-Liisa Mattsoff och Lea Launokari, Network Against Uranium Weapons, Finland )

• Aktivt förnekande – massmedias ansvar (Gabor Tiroler, folkhälsovetare, Sverige)

• Draksådd som högstatus. Spridningen av nukleärt material på bekostnad av framtiden (Eva Moberg, författare, Sverige)

Nyss kollade jag i tre stora databser vad medierna skrivit om uranvapnet. Beskedet från Artikelsök, Presstext och Mediearkivet var entydigt: Saken har bara nämnts i förbigående i nyhetssammanhang och för den mera ingående informationen står tidningar som Vi mänskor, Miljömagasinet och ETC. 2003 publicerade Aftonbladet en artikel på kultursidan författad av Maj Wechselman.

När jag kollar Riksdagens samtliga dokument får jag 110 träffar. Det är Vänsterpartiet och Miljöpartiet som är de drivande. I senaste riksdagen föreslog de båda partierna i sina motioner att Sverige ska "verka för ett FN-beslut om ett globalt förbud mot användning av utarmat uran i vapen". Utrikesutskottets majoritet avvisade förslaget med följande ord:

"Utskottet har förståelse för den oro som uttrycks beträffande verkningarna på hälsa och miljö på grund av användning av utarmat uran i ammunition och missiler, men konstaterar att det enligt expertinformation inte finns några vetenskapliga bevis för att en sådan användning skulle innebära någon farlig strålningsrisk eller någon större toxisk risk än vad som är fallet med andra tungmetaller.

Utskottet menar dock att den oro och medvetenhet som genererats av debatten om utarmat uran måste tas på allvar. Därför kan utskottet med tillfredsställelse konstatera att hälsoaspekter av krishantering diskuteras i ett bredare sammanhang av EU:s militära hälsomyndigheter. Utskottet vill framhålla att Sverige är drivande i det internationella arbetet med att reglera olika typer av vapen, ammunition och sprängmedel och följer noga händelseutvecklingen inom detta område. Skulle övertygande medicinska bevis visa att utarmat uran i ammunition ger hälso- och miljöskador, är utskottet berett att verka för att ett förbud mot denna typ av ammunition och dess användning kommer till stånd."

Ett år tidigare ställde den socialdemokratiske riksdagsledamoten Ameer Sachet en fråga till utrikesminister Carl Bildt. Bakgrunden var denna:

"Den 1 november i år ägde en omröstning rum i FN:s generalförsamlings första kommitté om ett resolutionsförslag angående vapen med utarmat uran, DU-vapen – DU står för depleted uranium. I resolutionsförslaget uppmanas FN:s generalsekreterare att från medlemsstaterna och relevanta internationella organisationer begära synpunkter på DU-vapnens effekter på människor och miljö. Han uppmanas också att inkomma med en rapport till generalförsamlingen om dessa effekter. 122 stater röstade för detta förslag, 6 stater röstade emot och 35 stater, däribland Sverige, lade ned sin röst."

Carl Bildt svarade bl a:

Många undersökningar har således redan gjorts. Vad som i nuläget ytterligare skulle kunna vara motiverat vore framför allt en opartisk, objektiv och vetenskaplig dokumentation och bedömning av resultaten av de undersökningar av mark, vatten och allmänhetens hälsa som hittills har gjorts i berörda länder. En undersökning av den karaktär som föreslås i FN-resolutionen, det vill säga en inhämtning av åsikter hos länder och organisationer om effekterna av utarmat uran, skulle inte ge mer än vad som kan inhämtas från vetenskaplig litteratur och internationella sammanställningar. Mot bakgrund av ovanstående valde Sverige att i generalförsamlingen den 5 december lägga ned sin röst vid omröstningen om den aktuella resolutionen. Det kan för övrigt noteras att majoriteten inom EU (18 EU-länder) avstod vid omröstningen.

Jag kommer säkert att lära mig mycket på konferensen i helgen och jag kommer att rapportera i Miljömagasinet.

Läs även andra bloggares åsikter om uranvapen, utarmat uran, uranbrytning

Det stormar kring Vattenfall

Jag har försökt att se mönstret i den störtflod av reaktioner som följt på TV4s nyhet om att Vattenfall har planer på att sälja sitt svenska kraftledningsnät för att få pengar till en satsning på engelsk kärnkraft. Följande är värt att notera, tycker jag:

• Vattenfall har inte dementerat TV4s nyhet trots att många medier påstår det. Vattenfall har bara sagt att de inte har fattat något beslut. Lyssna på Vattenfall Nordens presschef Erik von Hofsten här. "Vi kommunicerar bara gjorda affärer."

• Fackliga och politiska krav på att Vattenfalls ledning ska avgå har redan börjat ställas. Här och här.

• Vattenfall har blivit en riksdagsfråga. Miljöpartiets Peter Eriksson har krävt en extra riksdagsdebatt. Här. Eva-Lena Jansson (s) och Per Bolund (mp) har ställt frågor till näringsminister Olofsson. Här och här. Tobias Eneroth, näringspolitisk talesman för (s) säger att en försäljning av elnätet är en fråga för riksdagen och hans kollega i näringsutskottet Karin Åström säger att en försäljning är ett dråpslag. Här och här.

• Från näringsministern hörs bara en dånande tystnad samtidigt som allt fler röster riktar sin kritik mot regeringsnivån. Det enda som liknar en kommentar från departementeet är detta i en TT-intervju. (Se uppdatering längst ner.)
  

• De interna motsättningarna i Vattenfall och regeringens skärps. Vattenfalls vice VD har avgått - enligt TV4Nyheternas obekräftade källor är orsaken att Hans von Uthmann motsatt sig Vattenfalls planer på att sälja ut det svenska elnätet. Folkpartiet är på väg att spräcka regeringens uppgörelse om energin genom att kräva ytterligare kärnkraftverk. Flera högre tjänstemän väntas avgå säger SEKO-fackets Jan Palmqvist Här.

• Vattenfalls agerande har lett till att klimataktivister, kärnkraftmotståndare, övriga miljövänner och privatiseringsmotståndare strålar samman i en kraftfull opposition mot regeringsprolitiken. Därtill kommer annan kritik - till exempel från ekonomiska analytiker här och här.

De sociala medierna på Internet ökar sin aktivitet. På Facebook finns Josefsson-gruppen "Kräv ny styrelse och VD för Vattenfall! Avsätt Josefsson!" och Maud Olofsson-gruppen "Kan jag finna 100 000 människor som vill bli av med Maud Olofsson?". Och bloggarna är igång för fullt - jag avrundar med några exempel:

Låt inte Vattenfall sälja elnätet skriver Småbrukarnas organisation.

Stoppa Vattenfall! skriver Jinge.se

Rolf Lindell, s-politiker i Stockholm, skriver:

SEKO vill byta ut VD, men frågan är vilken roll i planerna som Maud Olofssons näringsdepartement har haft i planerna. Efter drygt 30 år i Regeringskansliet ska ingen inbilla mig att planer av detta slag inte har diskuterats med eller åtminstone informerats om med företrädare på det ansvariga departementet. Och sådana diskussioner måste alltid anmälas hos departementsledningen.

Kildén och Åsman skriver under rubriken "Kortslutning så att propparna ryker":

”Dra åt helvete! Produktion och distribution är hjärtat i ett kraftbolags verksamhet. Det är hål i huvudet på någon…” Så finkänsligt uttryckte sig SEKO:s ordförande Janne Rudén när han kommenterade det interna styrdokument som TV 4 kommit över och som visar att Vattenfalls ledning vill sälja ut hela sitt svenska distributionsnät – till 850 000 hushåll och företag – och använda färska 50 miljarder till att bygga kärnkraft i Storbritannien.
Den ”någon” som har hål i huvudet är naturligtvis Vattenfalls vd Lars G Josefsson. Uppenbart är det kortslutning i skallen både hos honom och hela styrelsen – så när som hos dess vice vd, Hans von Utman, vilken motsatt sig beslutet och då fått sparken. Vattenfalls styrelse har en strategi som är lika smart som planerna hos Jönssonligan. Tänk om SJ skulle sälja ut hela det svenska järnvägsnätet och använda pengarna för att köpa in sig i Ryanair? Men är det kortslutning i Vattenfalls styrelse har det samtidigt gått en propp i huvudet hos energiminister Maud Olofsson. Hon är ännu så länge oanträffbar för kommentarer. Men hon är politiskt ansvarig för statligt äga Vattenfall och har sedan länge varit varse att hennes vd Josefsson lekt ”Sickan” i filmerna om Jönssonligan.

Frågan är om inte styrningen av Vattenfall blir en valfråga funderar Erik Pelling, ledamot (s) av kommunfullmäktige i Uppsala (s)

Scaber Nestor har hittat tre slags vansinne hos Vattenfalls ledning: säkerhetspolitiskt, privatekonomiskt och infrastrukturellt.

Högbergs Tankar undrar: Vad är Mauds hemliga agenda för Vattenfall?

Hvad vilja (C)? frågar Johan Westholm och skriver att nyheterna om Vattenfall

får mig att fundera lite grann hur en (C– väljare mår nu för tiden. Maud Olofsson och Andreas Carlgren har förutom en skräck för statligt ägande en faiblesse för att investera i allt annat än politiskt korrekta energislag utom rikets gränser. Brunkol i Tyskland och nu kärnkraft i Storbritannien

Och Marita i Feministiskt Initiativ skriver:

Vad har Maud Olofssonatt säga? Näringsministern från det parti som skallade ”Stoppa kärnkraften” once upon a time. Kanske ges en förklaring att kärnkraft är det mest naturliga vi har. Radioaktivitet finns ju faktiskt i naturen. Ingenting förvånar längre.

Nu händer det grejer - missa inte! uppmanar Madeleine Larsson, miljöpartist Lidköping

Nya höga elavgifter på gång, varnar Ipse Cogita!

Näringsdepartementets tystnad i frågan är beklämmande! menar Mikael Olsson som dock gillar kärnkraft för att "en 70-procentig ökning av mängden koldioxidfri energi är en seger för det rationella tänkandet".

-----

Uppdatering: Näringslivsministern har äntligen kommenterat: Kritisk Olofsson avvisade Vattenfalls säljplaner. Här. Och här och här och här.

Läs även andra bloggares åsikter om Vattenfall, Maud Olofsson, Josefsson, kärnkraft

Lars G. Josefsson går för långt

I december 2008 bildades Industrikraft av fem svenska basindustrier. Målet är att bygga ett kärnkraftverk, berättade Industrikrafts VD Mats Gustafsson i Ny Teknik.

30 oktober 2009 meddelades att Industrikraft för att nå sitt mål ingått ett avtal med Vattenfall. Samtliga medier och utbildningsminister Jan Björklund konstaterade att detta innebär att ett nytt svenskt kärnkraftverk är på väg.

Men vad sa Vattenfalls VD Lars G. Josefsson?

Han sa i Sveriges radios Studio Ett att han inte ville prata om kärnkraft eller inte kärnkraft. Det här handlade om "en komplex utredning" där man "alldeles förutsättningslöst" skulle väga olika teknikalternativ mot varandra och så småningom bedöma lönsamheten. "Vägen till beslut är lång."

Sedan går det en dryg vecka och både Aktuellt och Rapport toppar sina sändningar 8 november så här:

Enligt "dokument som Rapport tagit del av" planerar Vattenfall att under de närmaste 20 åren öka elproduktionen med 70 procent, från 45 till 75 terrawattimmar om året. Lars G. Josefsson talar om "det svenska beslutet" att tillåta nya kärnkraftverk (ett beslut som alltså ännu inte är fattat av riksdagen - det sker eventuellt våren 2010) och säger att han vet om att det finns kärnkraftmotståndare men "kärnkraft har inga utsläpp av växthusgaser".

Och vad sa Josefsson dagen efter?

Då vill han inte tala i TV utan hänvisar till ett pressmeddelande med rubriken Vattenfall har inga planer för ny kärnkraft. Men SVTs Rapport ger sig inte. De visar ett diagram som Vattenfall nyligen presenterade på en kapitalmarknadsdag för finansfolk. Titta bara:

Och vad säger Josefsson då? Han säger att det där är ingen plan. Det är bara "ett hypotetiskt scenario där den önskade produktionsmixen stått i fokus".

I måndagens Rapport-inslag släpptes dessutom Jan Björklund fram som ett slags vikarierande energiminister eftersom miljöminister Andreas Carlgren och näringslivsminister Maud Olofsson återigen tycks vara försvunna. Han tar förstås chansen att sprida kärnkraftspropaganda och säger att Vattenfalls planer ryms inom den överenskommelse som regeringspartierna träffat.

Naturligtvis är det oacceptabelt att Vattenfall på det här viset tar på sig rollen som ett långtidsplanerande energiministerium med kärnkraftsutopister i ledningen. Lika illa är det att företaget leds av en VD som pratar strunt och lägger ut dimridåer för att vilseleda sina ägare, det svenska folket. Bland miljövänner och kärnkraftkritiker växer nu missnöjet och kraven på Josefssons och styrelsens avgång hörs allt oftare.

PS
Just som jag skickat ut det här inlägget på nätet kommer ett pressmeddelande från Vänsterpartiets riksdagsman Kent Persson med krav på Josefssons avgång. Bakgrunden är att TV4 i kväll uppgav att Vattenfalls VD vill sälja vattenfalls svenska elnät för att köpa in sig i engelsk kärnkraft.

Läs även andra bloggares åsikter om Vattenfall, Lars G. Josefsson, kärnkraft

Kärnvapen Nej! Och kärnkraft?

I tre dagar har jag deltagit i den internationella konferensen om kärnvapennedrustning i Stockholm. Det var en stor och viktig satsning inför nästa års översyn av Icke-spridningsavtalet (NPT) i FNs regi. Temat var civilsamhällets roll i denna process och många organisationer och tunga namn deltog. FNs höge representant för nedrustning, Sergio Duarte, öppningstalade.

Jag for dit med kärnkraftmotståndarnas insikter om sambandet mellan kärnvapen och kärnkraft och uppfattningen att båda måste avvecklas. Men dagen började inte så bra. I Göteborgs-Posten skrev fyra tunga personer, involverade i konferensen, i Göteborgs-Posten:

"En ökad användning av civil kärnkraft, som diskuteras flitigt, skulle innebära en avsevärd risk för spridning av kärnvapenteknologi. Ett globalt avtal för att kontrollera produktionen av klyvbart material är därför nödvändigt. ”Kärnkraftens renässans” måste därför gå hand i hand med stärkande av NPT."

De fyra var Rolf Ekéus, ordförande i Sipri och i Pugwash/Sverige, Aleksander Gabelic, ordförande för Svenska FN-förbundet, Kerstin Grebäck, internationell president för Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet och Gunnar Westberg, styrelsemedlem i International Physicians for the Prevention of Nuclear War.

I en paus i konferensen sa jag till Gunnar Westberg att det där var en oroande formulering eftersom den gav uttryck för en okritisk inställning till en internationell expansion av kärnkraften. Då log han och sa att "då skulle du ha sett de tidigare versionerna av artikeln." Underförstått: De uttryckte ett mera aktivt bejakande av kärnkraften - och de visar på rörelsens kluvenhet inför denna energikälla.

Alldeles säkert är kärnkraftsmotståndarna i stor majoritet inom den fredsrörelse som vill befria oss från kärnvapnen. Men det finns också en majoritet som önskar en fredlig samvaro med IAEA, det FN-organ som i sin målsättningsparagraf tilldelats uppgiften att skynda på och öka användningen av kärnkraft i hela världen. Hela konferensen applåderade när den första dagen avslutades med att Hans Blix fick utmärkelsen "Årets FN-vän" bl a för sina "tremendous achievements" för att sprida "atomer för fred". Många kärnvapenmotståndare känner antagligen inte ens till IAEAs roll och skulle behöva läsa den artikel som Eva Moberg skrev när IAEA fick Nobels fredspris och som Inger Widell från FMKK spred under konferensen.

Att "de fredliga atomerna" är sprängstoff för nedrustningskämparna bekräftades på olika sätt under konferensen. Ett par exempel:

• Rebecca Johnsson, generalsekreterare i Acronym Institute, en av konferensens mest dynamiska och kunniga talare, bekräftade, när jag förde saken på tal, att kopplingen mellan kärnvapen och kärnkraft är helt uppenbar. Hon uppmuntrarar också gärna kärnkraftmotståndarna. "Men", tillade hon, "det vore en strategisk dundertabbe om vi förde samman nedrustningskraven med krav på avveckling av kärnkraftverken."

• Kristin Blom spelade en framträdande roll på helgens rustningskonferens som företrädare för ITUC, den globala fackliga federation som företräder 170 miljoner arbetare i 158 länder och som just nu satsar hårt på kampanjen "No to Nuclear Weapons!" Men när det gäller kärnkraften har vi bestämt att vi inte ska driva någon linje", sa hon när jag frågade henne, "Det är omöjligt, i den frågan är medlemsorganisationerna alldeles för splittrade."

Mot denna bakgrund var det inte konstigt (men tråkigt) att Icke-spridningsavtalets klartecken för kärnkraftens fortsatta spridning (Artikel IV i NTP) inte fanns med på dagordningen på helgens konferens. I stället togs frågan upp "från golvet" vid flera tillfällen av olika aktivister.

Ett exempel var workshopen med rubriken "Energibehov och klimatförändring - en roll för kärnkraft?" som utlovade en diskussion om "förhållandet mellan kärnvapen och kärnkraft och dess möjliga konsekvenser på miljön". Men så blev det inte alls även om klimatforskaren Henning Rodhe började med den här intressanta bilden för att peka på olika samband:


Rodhe koncentrerade sig emellertid på pilen från kärnvapen till klimatförändringar och knöt an till en äldre diskussion om "nukleär vinter" och informerade om ny forskning som försökt uppskatta konsekvenserna av ett regionalt kärnvapenkrig mellan Indien och Pakistan som omfattar 100 bomber. Slutsatsen var att vi under många år skulle drabbas av ett mörker av global omfattning med katastrofala följder när det t ex gäller jordbruk, livsmedel och flyktingströmmar. Det var en viktig och skakande påminnelse om en klimatfråga som nästan ingen talar om.

I den efterföljande diskussionen berättade Edel Havin Beukes, IKFF/Norge att diskussionen om den nukleära vintern är okänd bland unga människor. Hon var också mycket upprörd över att kärnkraften kan lanseras som en lösning på klimatproblemen. Hon pekade också på ägandets betydelse - vi ska utöva press på de multinationella bolagen, och inte bara på regeringarna." Gensvaret på hennes inlägg var mycket starkt. Mikael Böök, Finland, aktiv i bland annat Lovisarörelsen och flitig bloggare här, tog också tillfället i akt att uppmana till deltagande i aktionen Don´t Nuke the Climate som koordineras av franska Sortir du Nucléaire. Man kan delta i kampanjen redan nu men också under Köpenhamnsmötet i december.

Jag började det här blogginlägget med att skriva att dagen inte började så bra och jag har avsiktligt koncentrerat mig på den problematiska aspekten kärnkraft-kärnvapen. Nu är det dags att säga att konferensen artade sig väl och slutade riktigt bra. Den var en imponerande och välorganiserad kraftsamling av kunskaper och erfarenheter som det var omöjligt att inte stimuleras av. Och den som vill veta mera om det som förmedlades under konferensen rekommenderas ett besök på Svenska Nätverket för Kärnvapennedrustning - där kommer talarnas digitala presentationer att dyka upp endera dagen.

Kära Arbetaren - vad menas?

Mitt hjärta började bulta när jag nyss läste dagens ledarkrönika i Arbetaren. Varför? För att jag blev orolig och för att Arbetaren inte är vem som helst. Den är en kär gammal vän som var drivande i kärnkraftmotståndet för 30 år sedan och till exempel varje vecka gav plats åt Tage Danielssons tankar från roten. Och vad säger den gamle vännen Arbetaren om kärnkraften idag? Det är det som gör mig orolig. Så här säger den:

"Trots att alla de gamla argumenten i stort sett kvarstår levererar kärnkraften åtminstone hyfsat koldioxidfri energi. Att fasa ut kolet, den energikälla som ger mest utsläpp, är en ren överlevnadsfråga. Därför kan det vara vettigt att driva vidare kärnkraften åtminstone under en omställningsperiod."

Arbetarens ledarkrönika är föranledd av att Industrikraft och Vattenfall bildat en kärnkraftallians som vill bygga nya svenska kärnkraftverk. Tidningen skriver:

"Eftersom regeringen tidigare i år bytte fot och tillät nya reaktorer finns i nuläget inget som sätter stopp för det."

Men detta är inte sant! Det räcker inte att regeringen byter fot för att Sverige ska få nya lagar. Det är fortfarande enligt lag förbjudet att bygga nya svenska kärnkraftverk. Det är så här det ligger till:

• I måndags lade en offentlig utredning fram ett delbetänkande med förslag till lagändringar som krävs för att häva förbudet att bygga nya svenska kärnkraftverk.

• Denna utredning ska remissbehandlas.

• Sedan skriver regeringen en proposition.

• Därefter följer utskottsbehandling.

• Till sist, någon gång våren 2010, är det dags för riksdagen att ta ställning.

Och även om det inte är sannolikt - för att använda Tage Danielssons ord - att riksdagen går emot regeringen så är det inte uteslutet. Det finns som bekant kärnkraftmotståndare inom allianspartierna och vi är många som kommer att stödja dem när partipiskorna börjar vina.

Kommer Arbetaren också att göra det?

Jag har svårt att besvara den frågan efter att ha läst dagens ledarkrönika och tidningens tidigare linjeledare som man också hänvisar till. Arbetaren säger bland annat:

• "Men även om en panikavveckling undanbedes vill jag betona att nya kärnkraftverk är en annan sak. Kärnkraft är ingen förnyelsebar energi utan förutsätter uran, en högst ändlig resurs." (Dagens ledarkrönika)

• "Det är därför dags att förse Arbetarens gamla och klara ställningstagande mot kärnkraft med ett förbehåll: Kärnkraften får inte, när den avvecklas, ersättas med energi som ökar utsläppen av växthusgaser. Det innebär att det är ännu mer prioriterat att lägga ner fossileldade kraftverk." (Linjeledaren)

• "Om kärnkraftens vara eller icke vara är ganska enkel i Sverige – den bör avvecklas, om än med ovanstående förnuftiga förbehåll – blir den därför mer komplicerad ur ett globalt perspektiv. Som har påpekats många gånger är kärnkraften inte någon generallösning på klimatproblemet, men samtidigt är den en mer uthärdlig energikälla än kolkraften under övergången till det grönare och energisnålare samhälle som måste bli." (Linjeledaren)

• "Men utan att ställa stor tillit till obeprövad teknik vore det kanske vettigt att även lägga forskningspengar på vad som kallas för fjärde generationens kärnkraft. Det anser i alla fall den framstående klimatforskaren James Hansen. Inte minst eftersom denna kan lösa ett av de stora problemen med dagens kärnkraft: det radioaktiva avfallet med halveringstider på tusentals år. Förhoppningen är att fjärde generationens kärnkraft ska använda sådant avfall som bränsle och i sin tur efterlämna sig avfall med en halveringstid på ”bara” några decennier. Det vore i sig en stor välgärning, och om den dessutom kan förse oss med säker och så gott som koldioxidfri energi får vi lov att ompröva vår syn på kärnkraft en gång till." (Linjeledaren)

Dagens ledarkrönika avslutas så här: "Framtiden stavas därför – nu som förr, överallt men inte minst i Sverige – förnyelsebart och energieffektivisering." Det låter bra - men så låter också Maud Olofsson också, hon som är den senaste stora svikaren i kärnkraftens sorgliga politiska historia. Frågan är alltså vad Arbetaren menar när det kommer till kritan. Är vi till att börja med överens om att stödja parollen Don't Nuke the Climate! i Köpenhamn i december?

Maud Olofsson ger Jan Björklund underbetyg

För en månad sedan skrev jag att Maud Olofsson tog Fredrik Reinfeldt i örat. Hon var tvungen att försöka lugna sina väljare när statsministern hade sagt att han tycker att det är logiskt att bryta uran i Sverige.

Nu är det dags igen. Den här gången är det Jan Björklund som får en tillrättavisning. När Olofsson höll sig borta från medierna i fredags tog utbildningsministern chansen att uppträda som vikarierande näringslivsminister och hylla Vattenfall och Industrikraft för att de gjort ett avtal med sikte på att bygga ny svensk kärnkraft. Björklund "drar förhastade slutsatser" säger Olofsson nu i en intervju med Radio Uppland där det framgår att hon helst vill tala om energieffektivisering och förnybara energikällor.

Olofsson, precis som Vattenfalls VD Lars Josefsson, vill få oss att tro avtalet med Industrikraft inte handlar om kärnkraft. Men deras trovärdighet är låg. Industrikraft bildades i december 2008 och de presenterades i februari 2009 i Ny Teknik under rubriken Bolagen som vill bygga ny svensk kärnkraft. Magnus Hall, VD för Holmenkoncernen, gjorde heller ingen hemlighet av att Industrikraft är ute efter kärnkraft när han uttalade sig i medierna i fredags. På kvällen ringde han för övrigt till Norrköpings kommunalråd, socialdemokraten Mattias Ottosson (som också sitter i partistyrelsen) och vad de talade om, några timmar före partikongressens energipolitiska debatt, förstår man när man läser Ottossons blogg:

Hall ringde igår och berättade att man nu hade ett avtal med Vattenfall. Jag tror det är bra att vi nu kan få nästa generation kärnkraft. Inte för att energi i sig är viktigt utan att det är viktigt för jobben till exempel på braviken i Norrköping.

Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand var också upplysande när hon i Studio Ett i fredags kommenterade Josefssons krumbukter runt kärnkraftfrågan:

Jag har stor förståelse för att Vattenfall inte fått klartecken från regeringen för att säga rakt ut att det här ska handla om att bygga nya kärnkraftverk. Men man ska ha med i bilden att den här organisationen som dom lierar sig med, dom som kallar sig Industrikraft, dom har startats med enbart det syftet att få till stånd ny svensk kärnkraft. Självklart är det det som ligger bakom deras intresse för samarbetet med Vattenfall. Och ingen kan få mig att tro att dom skulle göra en så här stor grej för att sätta upp några vindsnurror - det kan vart och ett av de här ingående företagen göra var och en för sig. Samma sak om man skulle bygga en bioenergianläggning. Men ska dom bygga kärnkraft som är otroligt dyrt, som är otroligt komplcierat - det är då dom behöver gå ihop i den här konstellationen. Så självfallet är ett av huvudsyftena med det här att dom vill få till stånd ny svensk kärnkraft. (I Miljöpartiets pressmeddelande berörs en annan känslig fråga: att Maud Olofsson tidigare har sagt att inga offentliga pengar ska gå till ny svensk kärnkraft - en ny reaktor väntas kosta mellan 40 och 60 miljarder kronor.)

Men Jan Björklund låter sig inte hejdas. Han har meddelat medierna att han skrivit brev till Mona Sahlin och bjudit in henne till energidebatt på ett antal platser där det ligger elintensiv industri och där många LO-medlemmar arbetar som säkert tagit till sig myten om att "vi behöver kärnkraft för att behålla jobben". En läsare på nätet som hört näringslivsministern i radion föreslår dock att "herr Björklund bör ta ett allvarligt snack med Maud innan han bröstar upp sig mot de rödgröna."

Två centerpartister som uppenbarligen inte gillar utvecklingen av kärnkraftfrågan är Håkan Larsson och Maria Söderberg. Larsson har tidigare varit riksdagsledamot och kandiderar igen i valet 2010 och Söderberg är kommunstyrelsens ordförande i Krokom, känt för sitt tvärpolitiska nej till uranbrytning. I Hela Hälsingland undviker de förvisso direkt konfrontation med sin partiledning men i sak ligger de närmare den rödgröna oppositionen när de skriver under rubriken "Sverige behöver inte ny kärnkraft":

Sverige kommer under överskådlig tid att ha ett överskott av energi, inte minst när ny bioenergi och vindkraft tillförs systemet. Gammal kärnkraft och fossilkraft kan successivt fasas ut och ersättas med ekologiskt hållbar förnybar energi. Under allhelgonahelgen har kärnkraftslobbyn varit på offensiven. Av medierapporteringen – och folkpartiledaren Jan Björklunds kommentarer – att döma kan man förledas att tro att beslut redan skulle ha fattats om att bygga åtminstone en ny reaktor. Så är inte alls fallet.Visst finns en alliansuppgörelse som öppnar för möjligheten att i framtiden ersätta gamla reaktorer med nya, en uppgörelse som vi är kritiska till. Men regeringen har ännu inte lagt fram något förslag för riksdagen om att upphäva förbudslagen. Förbudet mot ny kärnkraft gäller alltså fortfarande och det är inte säkert att ett förslag om upphävande skulle få majoritet i riksdagen.

I den rödgröna oppositionen råder heller ingen harmoni. Det kärnkraftvänliga kommunalrådet Mattias Ottoson (s) i Norrköping som jag citerade ovan har redan tidigare kritiserats av sin kommunalrådskollega Stefan Arrelid (mp) för att han deltagit i kärnkraftslobbyismens kampanj Krafttag.nu. Widar Andersson, politisk ledarskribent i Folkbladet, har å andra sidan påmint om att "det finns många "Ottosson" ute i det Socialdemokratiska kommunalråds- och LO-landet".

Det våras för hökarna

Kärnkrafthökarna vädrar morgonluft. Det gick inte att ta miste på hur belåten utbildningsminister Jan Björklund lät i radion i fredags när han välkomnade kärnkraftalliansen mellan Vattenfall och Industrikraft. Han hoppades att kärnkraften blir en valfråga nästa höst - och han ser förstås framför sig hur Mona Sahlin vrider sig som en orm för att vara alla till lags. Näringsminister Maud Olofsson var däremot inte tillgänglig för medierna i fredags. Det är lätt att förstå. Hon vill ju tituleras kärnkraftsmotsåndare trots att hon bytte sida i februari.

Idag kommer också Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet loss på sina ledarsidor. Värsta höken för dagen är ledarskribenten i Svenskan. Så här låter det när han (hon?) presenterar sig som självutnämnd representant för verklighetens folk:

Till vänster finns fagra drömmar om att bioenergi, solvärme och vindkraft kan ersätta kärnkraften. --- Till höger finns däremot en realistisk syn på vad som krävs för att trygga tillförseln av el till industrin och till hushållen och samtidigt skona klimatet: nytt liv åt kärnkraften

Det är väldigt svårt att vara emot kärnkraft och på samma gång föra en trovärdig klimatpolitik. Kärnkraft är en fantastisk, ren teknik som upplever en renässans runtom i världen, också där man en gång var skeptisk och avvaktande. Många länder nära oss bygger nya generationer av kärnkraftsanläggningar och beslutet att tillåta en liknande utveckling i Sverige har normaliserat oss i förhållande till dem.

..... idag är oron för kärnkraften grundlös. Tekniken har gått framåt och man kan nu vara trygg i förvissningen att Tjernobyl och Harrisburg är historia. Vi har dessutom helt andra reaktorer.

Dessutom ger ledarskribenten två gånger sitt bidrag till den massmediala vandringssägnen att förbudet mot att bygga ny kärnkraft är avskaffat sedan i våras. Man skriver:

• "Det förbud som Alliansregeringen rev upp i våras..."
• "beslutet att tillåta en liknande utveckling i Sverige..." (som i t ex Finland, Vitryssland och Kaliningrad - min anmärkning)

Men detta är inte sant. Det finns inget sådant beslut. Jag har sedan i våras tjatat om att det är riksdagen som beslutar om våra lagar och att det dröjer länge än innan Avvecklingslagen är avskaffad och Kärntekniklagen ändrad. Jag skrev om det på min blogg senast igår och jag skickade samtidigt en artikel till Brännpunkt, Svenska Dagbladets debattsida som är granne med tidningens sanslösa ledaskribent. Jag fick nyss svar från redaktionen. Det blev Nej Tack! Tidningen hade tyvärr inte plats för något tillrättaläggande.

Idag kom utredningen!

"
Idag offentliggjordes en statlig utredning som föreslår de lagändringar som är nödvändiga för att det ska bli tillåtet att bygga nya kärnkraftverk i Sverige. Nu ska det bli remissomgång, sedan ska propositionen skrivas och behandlas i utskott innan vårriksdagen 2010 kanske bifaller regeringens förslag. I medierna har vi de senaste dagarna kunnat läsa att allt detta redan har hänt fast det alltså på sin höjd är sannolikt om ett halvår. Till och med en av regeringens ministrar tycks ha glömt att det är riksdagen som stiftar landets lagar. I Studio Ett i fredags sa utbildningsminister Jan Björklund att "”vi tog bort nybyggnadsförbudet i våras”.

Med anledning av utredningens offentliggörande skriver Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen på DN Debatt, en stor artikel som fått rubriken ”Sveriges nya kärnkraftverk kommer att subventioneras”. Mediebevakningen i övrigt är ännu så länge så gott som obefintlig. Sveriges radio har uppmärksammat den del av utredningen som behandlar vilket ekonomiskt ansvar ägare till kärnkraftverk ska ha vid en eventuell olycka. Här.

Hela utredningen ligger på nätet. Här.

Miljöministerns pressmeddelanden finns här.

Rune Lanestrand har kommenterat på sin blogg.

Greenpeace Norden kommenterar här.