lördag 20 februari 2010

Konsumentverket: "E.ON vilseleder om kärnkraften"

I höstas inledde E.ON en påkostad annonskampanj där man upprepade branschens och kärnkraftanhängarnas myt om den koldioxidfria kärnkraften. Anmälningarna till Konsumentverket om vilseleande marknadsföring kom med vändande post. Jag bloggade om saken här.

Nu meddelar Konsumentverket att myndigheten delar kritikernas uppfattning och att en granskning ska inledas av KO. Tidskriften Resumé skriver:
Det var i slutet av november och början av december ifjol som kampanjen gick upp i bland annat DN och Svenskan. Det är en textpassage i annonsen som KO nu väljer att granska efter flera anmälningar. Där står om kärnkraften: "Dess stora fördel är att det är en helt koldioxidfri energikälla". Påstående är dock inte korrekt om hänsyn tas till hela produktionskedjan, skriver KO i sin bedömning. De skriver också att det ställs höga krav på miljöargument som framförs i marknadsföring. Annonsen uppfattas som vilseledande. KO ser nu helst att Eon själv rättar till sitt budskap i kommande kampanjer.
Kommentaren från Carina Brorman, varumärkes- och kommunikationsdirektör på Eon, är typ "om man upprepar en osanning tillräckligt ofta blir det en sanning":
– Vi syftar på själva elproduktionen och den är koldioxidfri. Den formuleringen har vi använt tidigare och anser att den är vedertagen i branschen.
E.ON har tills den 4 mars att lämna sin syn på saken, skriver Dagens Media.

I annonstexten om kärnkraften står det också att "kärnkraften står för ungefär hälften av vår elproduktion". Det var sant för fem år sedan. Lucas tankar har tagit fram fakta enligt SCB:

2009 37 % 50 TWh
2008 42 % 61 TWh
2007 44 % 64 TWh
2006 46 % 65 TWh
2005 45 % 69 TWh
2004 50 % 75 TWh
2003 49 % 65 TWh
2002 46 % 66 TWh

fredag 19 februari 2010

Gårdagens Nyheter

Igår höll Andreas Carlgren presskonferens och meddelade att regeringen skickat ett utkast till sin kärnkraftproposition på remiss till lagrådet. Det han hade att säga var helt väntat och innehöll inga som helst nyheter. Ändå gick en svallvåg genom medierna med rubriker som gav intrycket av att nu var det bestämt:

Aftonbladet bredde dessutom på med en av dessa idiotiska "omröstningar" på webben som så småningom visade att 77 procent av närmare 54000 surfare tryckt ja och tyckt att "det är rätt att satsa på kärnkraften".

Också kommentarerna från olika läger var väntade. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet skickade ut var sitt kritiskt pressmeddelande. Tomas Eneroth, energitalesman för (s), säger enligt Dagens Nyheter att "den här lagen kommer i så fall inte att leva länge. Nybyggnadsförbudet kommer tillbaka" men i partiets pressmeddelande från samme Eneroth saknas sådant klarspråk.

Det hade förstås varit mer övertygande om de rödgröna i ett gemensamt pressmeddelande lovat att återinföra Avvecklingslagen. (Att de kan skriva gemensamma pressmeddelanden i energifrågor såg vi senast igår när det gällde Vattenfalls investeringsplan.) En orsak till Socialdemokraternas vaga utfästelser är naturligtvis inställningen i vissa LO-förbund. I går sade t ex ordföranden för IF Metall, Stefan Lövén, som sitter i det socialdemokratiska partiets verkställande utskott, till TT att han "välkomnar regeringens förslag: "Det är bra att man öppnar upp den möjligheten, för det kommer att behövas."

Greenpeace och Naturskyddsföreningen skjuter in sig på förslaget till ändrade skadeståndsregler och menar att också de nya reglerna i praktiken innebär att staten subventionerar kärnkraftföretagen. "Det är helt orimligt att svenska Vattenfall ska hållas ansvarigt för kostnader vid allvarliga kärnkraftsolyckor i Tyskland men inte i Sverige" säger Mikael Karlsson i Naturskyddsföreningen med hänvisning till att moderbolagen kommer att gå fria. "Går den här lagen igenom lär vi få särskilda driftsbolag för varje reaktor." skriver Blekinge Läns Tidning i sin ledare. Jag tror mer på kritikerna än på Carlgren när jag ser utfrågningen som börjar tolv minuter in på hans presskonferens på webb-TV.

Ledarskribenten i Norrtelje Tidning (tidigare ägd av Centerpartiet) är kritisk också på en annan punkt:
Å andra sidan pekar det mesta på att några nya kärnkraftverk ändå inte kommer att byggas – det är alltför dyrt. Allt pekar på att det krävs statliga garantier om nya kärnkraftverk skall uppföras. Några sådana skall dock inte ges. Det var allianspartiernas överens om i fjolårets uppgörelse. Detta ligger fast, hävdade miljöminister Andreas Carlgren (C) i går. Det framgår dock inte av lagförslaget. Detta är inte bra. Om lagen är otydlig finns det en risk för att den i framtiden kan komma att omtolkas, inte minst eftersom flera allianspartier är mycket positiva till utbyggd kärnkraft, och därför mycket väl kan vara beredda att ge statliga garantier om detta krävs för att få igång bygget av nya kärnkraftverk.
Annars är de borgerliga medierna naturligtvis överlag nöjda med att lagstiftningsmaskineriet mal vidare i den riktning alliansregeringen lovat. Och än en gång får vi höra att Maud Olofsson är modig - enligt den nya definitionen att mod är att bryta vallöften, strunta i regeringsförklaringar och våldföra sig på folkrörelsedemokratin. "Centerpartistiskt mod ger hållbar energipolitik", är rubriken på ledaren i Svenska Dagbladet.

Också i industrin är man nöjd. Svensk Näringsliv är ganska återhållsamt när man välkomnar lagrådsremissen medan Anders Ullman är mera frispråkig. Han är styrelseordförande i Boliden och sitter i styrelsen för Industrikraft, det bolag som skrivit kontrakt med Vattenfall om att finansiera ny svensk kärnkraft. Dagens Industri skriver:
Anders Ullman är övertygad om att industrin ganska enkelt kan få fram pengarna för att bygga en ny reaktor. ... Prislappen på en ny reaktor (50 - 60 miljarder kronor) avskräcker inte Anders Ullman på Boliden. ”Om vi inte trodde att vi skulle kunna komma upp med pengarna skulle vi inte ha dragit i gång projektet. Det viktiga för oss är att vi får en låg kostnad per producerad kilowattimme. Det tror vi att vi kan med en ny kärnkraftsanläggning.”
Slutligen kunde vi se hur ännu en gammal nyhet gick i repris i medierna igår: Oenigheten i alliansregeringen. Medan Centerpartiet har att kämpa med konststycket att förklara att regeringens energiöverenskommelse är en politik för att minska beroendet av kärnkraft satsar Jan Björklund på kärnkraftens expansion som "en viktig valfråga" : "Om alliansen får förnyat förtroende utvecklas kärnkraften också i Sverige."

Lagrådsremissen i sin helhet är på 240 sidor och finns här.

torsdag 18 februari 2010

Vattenfall: Samma vindar, samma brunkol

Ska Vattenfall vara en grön eller kommersiell aktör? Eftersom regeringen inte kan enas om saken fortsätter allting som förut.
  • I går hade Dagens Industri läst Vattenfalls investeringsplan och kunde meddela att "Vattenfall ökar sina investeringar i fossil energi med 72 procent. Samtidigt halverar bolaget investeringarna i vindkraft." Här.
  • De rödgrönas pressmeddelande lät inte vänta på sig. "...kräver att Vattenfall får ett tydligare ägardirektiv". Här.
  • Men det socialdemokratiska ungdomsförbundet vill gå längre: "Vi i SSU kräver besked – totalförbjuder en rödgrön regering Vattenfall från fortsatta investeringar i kol- och kärnkraft? Här.
  • SSU har all anledning att ställa vassa frågor till moderpartiet. Dess meriter imponerar inte. Stefan Edman skulle hjälpa s-regeringen att bygga ett grönt folkhem. Inför COP-15 i Köpenhamn i december brast hans tålamod och vi fick veta en del om hur Persson, Rosengren och Ringholm såg på Vattenfall. Här.
  • Idag intervjuar TT Vattenfalls VD, Lars Josefsson, och vi får veta att det som står i bolagets investeringslan är en "chimär" och att bolaget i själva verket storsatsar på vindkraft "bortom investeringsplanen". Också statssekreterare Ola Alterå intervjuas. Det var han som på bolagsstämman förra året på ägarnas vägnar sa att Vattenfall måste bli grönare och se till att varumärket repareras. Nu framstår han som tämligen hjälplös: "På näringsdepartementet är man inte precis överförtjust i den nya investeringsplanen. --- Statssekreterare Ola Alterå utgår från att planen behöver förändras i kommande revideringar. - Planen måste utvecklas åt ett annat håll. Det kommer att bli nödvändigt, säger han. Här och här.
  • Antagligen är utbildningsministern litet muntrare. Han vill ju inte att man ska störa kommersen på energimarknaden med gröna direktiv: "Vattenfall ska vara kommersiell aktör" Här.
Vi får se om det blir fler pinnar på den här brasan så att vi får en ny stor mediedramatik kring Vattenfall och Näringsdepartementet. Just nu verkar det inte så. Och på vad ska man hänga upp mediedramaturgin? Man kan ju inte kräva Josefssons avgång. Han har ju redan mer eller mindre gått fast han på något vis ändå sitter kvar.

Den som vill repetera den här historien inför kommande avsnitt rekommenderas läsa Härdsmältan i tidskriften Fokus . Ett smakprov ur kapitlet "De dubbla budskapen" låter så här:
När Ola Alterå skulle tala på Vattenfalls årsstämma i maj 2009 höll han inte på att komma upp till podiet. Det saknades en trappa från parketten, så den 44-årige centerpartisten fick svinga sig upp på scenen med ett atletiskt hopp. Där uppe satt Vattenfalls ordförande och vd – de båda Larsarna Westerberg och Josefsson – och stirrade bistert på Alterå och det hundratal personer som samlats på Berns i centrala Stockholm där stämman hölls. – Det var lättare sagt än gjort det, sa Alterå på omisskännligt Pitemål medan han stoppade ned den gulgröna skjortan i kostymbyxorna. Här.

onsdag 17 februari 2010

Change! Efter 30 år ska det byggas kärnkraft i USA


You Tube-klippet ovan är hämtat från president Barack Obamas State of the Union-tal 27 januari. 55 sekunder in på klippet reser sig församlingen upp, jublar och applåderar. Det är när presidenten lovar att han ska satsa på ren och säker kärnkraftenergi. Några dagar senare skrevs löftet in i budgetförslaget för 2011. Om detta skrev jag här.

I går gick han vidare och meddelade att
den amerikanska regeringen beviljat närmare motsvarande 60 miljarder kronor för ett nytt kärnkraftverk, med två reaktorer, som ska stå klart i delstaten Georgia om sex år. Det blir det första kärnkraftverksbygget i USA på över 30 år. – Det här är bara en början, sa presidenten vidare och hävdade att det fanns mycket mer pengar i hans budget reserverade för ytterligare kärnkraftssatsningar de kommande åren. (Läs mera här eller lyssna här.)
Bifallet från höger går inte att ta miste på och är ett exempel på att marknadsliberalerna inte är särskilt marknadsliberala när det kommer till kritan. De borde ju, rent logiskt, vara mycket kritiska till den här sortens statliga pengar och resonera som kärnkraftexperten i den nyliberala tankesmedjan Heritage Fund:
Om de inte används klok medverkar de bara till att stödja industrier som inte är konkurrenskraftiga.... omfattande program med lånegarantier är problematiska. Till att börja med lägger de ansvaret på skattebetalarna, ger mottagarna en fördelaktig behandling och stör kapitalmarknadrna. Vidare, beroende på hur de utformas, kan de ta bort incitamenten för att sänka kostnader, hindra innovationer, tränga undan den privata sektorns finansieringslösningar, upprätthålla ineffektiva regleringar och uppmuntra statligt beroende. (Här!)

Kritiken mot Obama kommer annars mest från vänster och från miljöorganisationerna. Ett exempel är Beyond Nuclear som också ger oss många intressanta länkar i sin kommentar.

Amy Goodman, alternativ nobelpristagare 2008, konstaterar i en kolumn att Obama med sin kärnkraftpolitik, precis som med eskaleringen av kriget i Afghanistan och med de unilaterala attackerna i Pakistan, står fast vid vad han lovade i sin valkampanj - och gemensamt för dessa tre saker är att de kommer att leda till misslyckanden.

Men när det gäller Obamas kärnkraftlöften under valrörelsen 2008 bör noteras att han gång åpå gång upprepade att en expansion av kärnkraften förutsatte en lösning av avfallsfrågan. Men någon sådan finns inte och alltfler kritiska röster påpekar nu detta. Det enda Obama gjort är att han stoppat miljardprojektet i Yucca Mountain och utsett en kommission som ska försöka hitta en annan "lösning".

Obamas stöd till kärnkraften (54 miljarder dollar i lånegarantier) är förstås mycket pengar men till den omtalade kärnkraftrenässansen räcker de inte. Det inser man när garantierna till de två första reaktorerna i Georgia lägger beslag på 8,33 miljarder. Denna insikt finns också bland branschens folk - inte minst hos kärnkraftlobbyn som hittills har lagt ner närmare 650 miljoner dollar för att åstadkomma den politik som man nu bara ser början på. Se bilden nedan och läs mera här.

Klicka på bilden för att göra den större

PS. "A few things most people don’t know about Obama’s nuclear power loan guarantee program" Här!

söndag 14 februari 2010

Jan Björklund slarvar med fakta och litar på marknaden

När folkpartiledaren frågades ut av Tomas Ramberg i Ekots lördagsintervju ägnades en stor del av programmet åt energifrågorna. Det började med ett klipp ur partiledardebatten i Agenda:
Jan Björklund:
Hälften av den svenska elförsörjningen kommer från kärnkraft idag.
Göran Hägglund:
Man kan inte tänka bort femtio procent av den svenska elproduktionen. Den finns där!
Och så fortsatte själva lördagsintervjun:
Ramberg: Hälften av elförsörjningen kommer från kärnkraft, säger du. Vad är det för en siffra du använder dig av då?

Björklund: Ja, om man säger precis just idag så är det ju lägre. Det är väl så att när kärnkraftverken är fullt ut i drift så är det väl snäppet under 50, ska man vara korrekt så tror jag det är 47 procent och just nu, precis just nu, så är ju två reaktorer avstängda så då är det ju en lägre siffra men när kraftverken är igång, generellt över tiden, så är det uppåt hälften

- När var det så senast?

- Ja, det har jag inte i huvudet men när dom är igång så står kärnkraften för ungefär...eller nästan hälften av elförsörjningen. Poängen är....

- Du sa idag, om man ska vara litet petig.

- jo jo men....

- Jag reagerade inte när du sa det där i TV men så råkade jag höra ett föredrag av Energimyndighetens generaldirektör och han visade ett diagram på hur stor del av Sveriges elkonsumtion som kom från olika energikällor. Förra året stod kärnkraften för 36 procent! Det är ju snarare en tredjedel.

- Ja, och huvudorsaken är då att våra reaktorer är så gamla så att ett antal av dem nu genomgår totalrenoveringar och då stängs dom ju av under mycket lång tid, det är därför dom är avstängda under stor del av förra året och nu under smällkalla vintern också, när dom naturligtvis skulle ha behövts. Men dom totalrenoveras därför att dom är så gamla. Men grejen är ju att när dom är igång så levererar dom den mängden elektricitet som vi sa.

- Men enligt kurvorna är det fyra-fem år sedan det var så.

- Ja... sen 2005...2006 så har ju successivt reaktorerna, de gamla, dom är ju så gamla så dom måste totalrenoveras så att.... Det är väl så att under ett antal år nu så tar man ut några åt gången eller någon åt gången och renoverar dom, men när dom är i full kapacitetsdrift, och det är ju det vi talar om, då står dom för uppemot hälften. Och att dom är avställda och måste renoveras skapar ju det här problemet att vi måste importera elektricitet och det sker ju huvudsakligen med kolkraft från Danmark och Tyskland till exempel.

- mmm... det verkar handla om ungefär 3 procent av konsumtionen förra året som var importerad. Men i det där föredraget som jag råkade höra framkom flera fakta som jag inte kände till. Ta det här till exempel: Vad är störst i Kina, vindkraft eller kärnkraft?


- Det vet jag inte, jag borde höra samma föredrag tydligen.

- Förra året fördubblades elproduktionskapaciteten på vindkraft som nu alltså är dubbelt så stor som den från kärnkraft och de senaste åren har till och med solceller byggts ut mer än kärnkraft i Kina.

- Ja, det är bra...

- Men hur stämmer det med Folkpartiets beskrivning av verkligheten?

- Jag brukar inte beskriva så mycket av elproduktionen i Kina just, men problemet.... Vi bygger ju ut vindkraften väldigt mycket i Sverige just nu och det sker då på grund av att att vi subventionerar det väldigt hårt. Ändå ska man ha klart för sig att vindkraften står för drygt en procent ungefär av försörjningskapaciteten i Sverige medan kärnkraften står för bortemot hälften och det betyder att även om vi dubblerar eller tredubblar eller fyrdubblar så finns det ingen chans att det skulle kunna ersätta kärnkraften....

- Jag märkte att du använde formuleringen bortemot hälften nu i stället för hälften...

- Jo, men 47 procent är väl.... ja 47 procent är den siffra som...när det är igång.
Nästa fråga gällde hur nya svenska kärnkraftverk ska finansieras. Regeringen har ju sagt att det ska ske utan att en enda skattekrona används. Tomas Ramberg frågade hur många exempel Björklund känner till på att privata aktörer själva finansierat kärnkraftbyggen och Björklund måste medge att han inte kände till några. Det han kunde säga var att det finns ett antal aktörer som visat intresse för att bygga svenska kärnkraftverk sedan regeringen meddelat att den vill upphäva nybyggnadsförbudet.

Ramberg pekade på situationen i England där regeringen också vill bygga kärnkraftverk utan att subventionera dem. Han citerade den analys som banken Citigroup gjort och där man beskriver de ekonomiska riskerna som oacceptabla - "i varje led, planeringen, själva bygget, driften, elprisernas utveckling, nedmonteringen av kärnkraftverken, hela kedjan beskrivs av Citigroup som big risks och dom konstaterar att ingenstans i världen har kärnkraftverk byggts med enbart privat risktagande. Deras slutsats är att det är extremt osannolikt att privata företag skulle vilja ta risken att bygga nya reaktorer om dom inte får stöd av staten och om inte riskerna delas med skattebetalare och elkonsumenter".

Björklunds kommentar till detta var "Vi får väl se" och han vecklade sedan in sig i ett resonemang om att de nuvarande kärnkraftverken "någon gång på 20-talet" under ett ett decennium måste avvecklas och att alternativet till "nya kärnkraftverk på marknadens villkor" är att den svenska basindustrin slås ut eller att vi gör oss beroende av rysk gas.

Sedan tog programledaren upp den finska kärnkraften.
Ramberg: Det här kärnkraftsbygget i Olkiluoto, hur mycket har det försenats?

Björklund: Det är väl några år, det är väl så att själva...

- Man räknar redan med en försening på tre år. Det skulle ha varit igång förra året. Nu tror man på 2012. Hur mycket har det fördyrats?

- Ja, rätt mycket...

- Ungefär 60 procent, 17 miljarder svenska kronor dyrare än man trodde...

- Ja just det, det är ungefär samma procentsats som när Vägverket ska bygga en motorväg men...

- Det är rätt stora belopp det handlar om.

- Det är det absolut. Trots det planerar man ytterligare en reaktor så nånstans tycker man det är lönsamt.

- Men varför...Om ett bygge har försenats minst tre år, fördyrats med 60 procent, nästan 17 miljarder svenska kronor varför inspirerar det dig till efterföljd?

- Det intressanta är att trots detta så planerar finnarna att bygga ytterligare en reaktor, så trots att det blev så mycket dyrare anser man att det blev lönsamt.

- Men varför tycker du att det vore klokt?

- Jag tycker det är...därför att vi behöver elektrictet i Sverige, vi måste ha elektricitet för att försörja vår basindustri ---
När Björklund hävdar att den svenska basindustrins överlevnad och dess exportintäkter och sysselsättning hänger på kärnkraften får han frågan varför inte det offentliga i så fall ska vara berett att gå in och stötta denna denna kraftkälla när den nu är så viktig. Svaret blir att vi ska gå från en väldigt planekonomiskt styrd energipolitik till en marknad. "Det är lönsamt med kärnkraft i Finland och då är det med stor säkerhet lönsamt i Sverige också. Vi har en gemensam nordisk elmarknad."

Nästa fråga gällde det statliga Vattenfall. Vad kommer det att stå i det ägardirektiv som regeringen väntas besluta om? Björklund svarar att i Sverige ska Vattenfall som andra aktörer få investera i kärnkraft "på kommersiell grund". Och utomlands? Här medger Björklund indirekt att man inte är överens i regeringen. "Det kan bli en diskussion." Men för hans egen del är saken solklar: Vattenfall ska verka på kommersiella grunder och det kan betyda att man investerar både i kolkraft och kärnkraft i andra länder.

Slutligen klargjorde Jan Björklund att han är till freds med nuvarande minerallag som tillåter svensk uranbrytning.

Sammanfattningsvis: En ovanligt klargörande stund i Sveriges Radio där utbildningsministern framstod som slarvig och nonchalant när det gäller fakta och dessutom demonstrerade en häpnadsväckande tro på att "marknaden" och beslut på "kommersiella grunder" ska fatta de rätta framtidsbesluten om klimat, miljö och energi. Jag noterar:
  • Björklund beskriver 4-5 procent vindkraft, som andel av den svenska elproduktionen, som något närmast osannolikt. Han tycks okunnig om vad som står i regeringens egen proposition från förra året: "En ny planeringsram för vindkraft på 30 TWh till år 2020 fastställs"
  • Han tycks inte heller vilja höra talas om näringsdepartementets uppmaning på Vattenfalls senaste bolagsstämma, att "Vattenfall måste leda Europas omställning till grön el."
  • När statsministern använde felaktiga siffror om sysselsättningen i Agendas partiledardebatt blev det ett betydande hallå i medierna. Men när Ekot avslöjar att både Jan Björklund och Göran Hägglund dundrar på med falska uppgifter om kärnkraftens andel av den svenska elförsörjningen - då tycks det inte finnas någon annan journalist som tycker att det är intressant. I bloggosfären är det bättre ställt. Läs t ex Björklund och fakta.
Till sist: Jag bad Lauri Mylliyvirta på Greenpeace Finland om en kommentar till Jan Björklunds hänvisning till den lönsamma finska kärnkraften. Här är svaret jag fick:
Den främsta anledningen till att Olkiluoto 3 var attraktivt för finska investerare var det oerhört låga priset de fick på totalentreprenaden - detta därför att leverantörerna var i desperat behov av order. Areva och i sista hand de franska skattebetalarna täcker minst 2,5 miljarder euro i överskridna kostnader och blir förmodligen också tvungna att kompensera för en del av den uteblivna elproduktionen som är värd minst 2 miljarder euro. Sådana erbjudanden kommer inte att ges framöver, möjligen med undantag för leverantörer österut som backas upp av staten och är ivriga att komma in på marknaden i väst, t ex ryska och sydkoreanska företag. Att skicka en ansökan till regeringen och lobba för den kostar hursomhelst inte så mycket och innebär inte något åtagande att faktiskt bygga en reaktor, så vad företagen säger, i princip, är att "får vi ett ett tillräckligt bra bud så OK, vi kan bygga". Om priserna för reaktorer är någonstans i närheten av där de har varit på sistone kommer de sannolikt att lösas ut (bail out) men det får vi veta först om regeringen gav någon av dem ett tillstånd så att det blir fråga om att fordra in anbud och överväga ett investeringsbeslut.

torsdag 11 februari 2010

Gissningar om framtiden i Vetenskapsradion

Igår sände Klotet ett nytt avsnitt om uranbrytning i Sverige. Professor Bert Allard sa viktiga och intressanta saker om bristen på kunskap vid uranbrytning och när avfallet ska hanteras vid gruvorna. Det lät som starka argument mot uranbrytning, både i Sverige och på andra platser - med andra ord också starka argument mot nya kärnkraftverk.

Men i stället säger Allard att vi "bör" bryta uran i Sverige och kanske också exportera uran. Han menade vidare att politikerna troligen kommer att "göra om lagen" och ta bort det kommunala vetot.

Varför säger han så? Det visar sig att han tillhör dem som tror på talet om kärnkraftens renässans. Detta framgår tydligare i den längre intervju som Klotets redaktion lagt ut på nätet:
Klotet: Vad är det som gör att ni så säkert tror att det blir i uranbrytning?
Professor Allard:
Ja, den politiska svängning vi ser. Vi kommer att behålla kärnkraften under lång tid. Kärnkraften ökar i Europa och i världen och det är många länder som fortsätter med kärnkraft och har gjort det sedan begynnelsen. Så just nu ser det ut som att kärnkraften inte är en parentes utan kommer att hålla på länge i vårt land.
Professor Allard är säkert en duktig naturvetare. Men det är viktigt att inse att han är vilken amatör som helst när han uttalar sig om kärnkraftens utveckling och om Sveriges framtida lagstiftning. Visserligen vet vi alla att det är svårt att sia om framtiden - bland annat för att människor ibland stör maktens ritningar genom att liva upp demokratin. Men de ambitiösa analyser som jag hittills sett pekar i alla fall på att kärnkraften kommer att minska framöver.
  • Här skrev jag om den studie som den tyska strålskyddsmyndigheten beställt av institutet Prognos AB i Basel.
  • Här skriver Centre for International Governance Innovation (CIGI) att en "revival" för kärnkraften inte är trolig när man presenterar sin rapport "Kärnenergins framtiden till 2030"
  • Här finns en aktuell "briefing" om kärnkraftens tillbakagång som Greenpeace ställt samman för journalister. Där ingår det här diagrammet:

tisdag 9 februari 2010

Maud Olofsson och det svikna vallöftet

I lördags ställdes Maud Olofsson för första gången inför en journalist som bad henne förklara varför hon och regeringen brutit mot vallöftet om kärnkraften i Alliansens valmanifest och i statsministerns regeringsförklaring 2006 . Detta hände i Ekots Lördagsintervju där Tomas Ramberg frågade centerledaren hur hon fick ihop detta.

Maud Olofsson svarade att "det inträffade ju något nytt under mandatperioden och det var att EU kom överens om att vi skulle minska koldioxidutsläppen, att vi skulle ha mer förnybart, att vi skulle energieffektivisera och ställa om fordonsparken.....Det ledde i sin tur till att länderna skulle rapportera till EU...vi skulle göra en klimat- och energiöverenskommelse som stämde överens med vad EU hade kommit överens om..." När intervjuaren frågade varför det måste göras under mandatperioden och inte till hösten upprepade Maud Olofsson samma svar en gång till.

Maud Olofsson har flera gånger fått frågan varför Centern med demokratiskt tvivelaktiga metoder bytt fot i kärnkraftfrågan men det här är första gången som hon skyllt på EU. När hon för ett år sedan överrumplade sin riksdagsgrupp använde hon i stället argumentet att inga skattepengar skulle gå till kärnkraften: "För som centerledaren sålde in uppgörelsen till de sina: ingen kan ha råd att bygga kärnkraft om man får ta hela försäkringsansvaret själv, vilket var ett slags inbyggd broms." (Fokus)

När hon pressades av Inger Arenander i Ekots lördagsintervju för ett år sedan motiverade hon sin eftergift om kärnkraften med att hon drivit igenom Centerpartiets gröna krav och fått med sig regeringen på en jättesatsning på förnybart - en satsning som faktiskt inte skilde sig märkbart från det man redan kommit överens om i EU.

Dagen innan, när hon fick stående ovationer på Centerpartiets kommundagar för beslutet att bryta vallöftet och byta partilinje, sa hon att hennes motiv innerst inne var omsorgen om hennes barn och barnbarn.

Det mest uppenbara skälet till Centerns nya kärnkraftpolitik har Maud Olofsson däremot aldrig uppgett och inte heller fått direkta frågor om: Att hon, liksom Torbjörn Fälldin 1976, måste svika partiets linje för att inte spräcka en borgerlig regering. När hon i radion i lördags påmindes om att riksdagsledamöter i hennes eget parti tar upp frågan om partiets heder och pekar på de brutna löftena i valmanifestet och regeringsförklaringen viftade hon bort det: "Jag känner mig otroligt lugn med att Centerpartiet står bakom energi- och skatteuppgörelsen."

Hennes otroliga lugn är granne med hennes lika otroliga arrogans. Denna demonstrerade hon till exempel i Agendas partiledardebatt nyligen när hon också konfronterades med den hårda interna kritiken. Hennes kommentar - "Det där tar jag hand om" - fick Björn Elmbrant att skriva att det är dags att ta hand om Maud.

GP

söndag 7 februari 2010

Uranjakt och röstfiske

Bilden hämtad från Klotets hemsida
Plötsligt steg uranhalten påtagligt i medierapporteringen - och alldeles särskilt i Jämtland. Vad var det som hände?
  • Redan 20 januari berättade Radio Västerbotten att det kanadensiska bolaget Mawson återupptar sina provborrningar i Sorsele. Finanskrisen hade för en tid fått dem att begränsa sig till Jämtland.
  • I måndags sade Folkpartiets länsförbund i Jämtland/Härjedalen ja till uranbrytning. Man kallade det "att ta ekologiskt, socialt och ekonomiskt ansvar" och menade att uranet skulle hjälpa till att göra Jämtland till "Europas mest klimatsmarta energibod". De blev motsagda av bl a sin partikamrat Agneta Gabrielsson i Krokom (som höll fast vid det kommunala vetot), av Håkan Larsson (fd riksdagsledamot för Centern med en ny mandatperiod i sikte) och Diana Fernlund (bloggande kärnkraftmotståndare i Oviken). Och dessutom sade Folkpartiet mot sig själv - när Länsstyrelsen för några år sedan sa nej till uranbrytning i sina miljömål tyckte Folkpartiets länsordförande så här.
  • I tisdags meddelade Miljödomstolen att Aura Energy AB får tillstånd att provborra i Krokoms kommun. Länsstyrelen gav tillstånd redan i december men Krokoms kommun överklagade. Nu gick Miljödomstolen på Länsstyrelsens linje.
  • I onsdags togs uranet upp i många av Sveriges Radios program. Vetenskapsradion Klotet var drivande och kunde berätta att Continental Precious Minerals står på tröskeln till att begära tillstånd om provbrytning - ett slags otrevligt mellanting mellan prospektering och reguljär gruvdrift som varken kommunalt veto eller regeringen tycks kunna stoppa. I P1-morgon diskuterades uranbrytningen av riksdagsledamöterna Sven Bergström (c) och Staffan Anger (m).
Den kommande valrörelsen har utan tvekan betydelse för den pågående diskussionen om uranbrytning. Redan 1 oktober ställde socialdemokraternas energipolitiska talesman Tomas Eneroth ut ett vallöfte: "En rödgrön regering kommer aldrig att medverka till att uranbrytning startas i Sverige." Men kan ett sådant löfte infrias utan lagändringar och oavsett vad som står i Miljöbalken? Jag ställde frågan till professorn i juridik, Gabriel Michanek, som också medverkade i veckans Klotet-inslag. Han svarade så här:
Juridiskt är svaret glasklart nej. Det är regeringen som avgör frågan (om vi bortser från den kommunala vetorätten). Regeringen måste tillämpa miljöbalkens regler. Miljöbalken är inte i första hand en förbudslag. Om därför företaget använder bästa möjliga teknik och har valt en plats som inte har viktiga naturvärden eller närboende m.m., så ska normalt verksamheten tillåtas.

Men, i praktiken kan det säkert bli så att regeringen lägger in annat i sitt beslut än än sådant som grundas på miljökraven i balken. Det kan leda till ett nej (grundat på en politisk uppgörelse). I det läget beror det på hur regeringen motiverar beslutet. Om det framgår att man sagt nej på andra grunder än de som anges i miljöbalken kan Regeringsrätten upphäva regeringsbeslutet (ärendet går då tillbaka till regeringen för nytt beslut).

Jag skulle själv inte lita på ett politiskt löfte att inte tillåta uranbrytning. Det skulle övertyga mer om man lovade att förbjuda verksamheten i lag.
Uranjakten och röstfisket fortsätter, var så säkra. Klotet, till exempel, sänder ytterligare två avsnitt om uranet den närmaste tiden.

måndag 1 februari 2010

Maud Olofsson har problem med sanningen

I torsdags kunde Rapport och Aktuellt upplysa TV-tittarna om att regeringen riskerar att få nej till sitt förslag om att tillåta nya svenska kärnkraftreaktorer. Vi fick också en inblick i hur partiledningen med tvivelaktiga metoder drev igenom Centerns kursändring. Men Maud Olofsson vägrade att komma till TV-studion.

Till Agenda igår måste hon i alla fall komma och programledarna tog vid där TV-inslagen i torsdags slutade. Maud Olofsson slingrade sig och ville tala om allt annat än det som saken gäller. Hon framställde utfrågare och meningsmotståndare som mindre vetande. Hon talade inte ens sanning.

Maud Olofsson påstod nämligen i Agenda att riksdagen i juni förra året klubbade igenom riksdagens överenskommelse om energipolitiken. Men det gjorde den bara till en del. Regeringen lade aldrig fram de lagförslag som krävs för att det ska bli tillåtet att ersätta gamla kärnkraftverk med nya. Den har fortfarande inte gjort det. Först den 22 mars väntas propositionen.

Maud Olofsson sa också att bara en Centerpartistisk riksdagsledamot röstade med de rödgröna i den votering i juni som alltså inte gällde regeringsförslaget om kärnkraft. Men hon sa inte att ytterligare två centerpartistiska kärnkraftsmotståndare i ett särskilt pressmeddelande motiverade sitt ja till propositionen i samma votering med att förslagen inte gällde kärnkraften. Läs mera här!

Tyvärr fanns varken tid eller kunskap i Agenda-studion för att korrigera Maud Olofsson. Andra journalister gör det inte heller. Mestadels får vi får bara repliker från Agenda okritiskt upprepade, till exempel i TTs referat och i Svenska Dagbladet. I sin kommentar håller Lotta Gröning med Mona Sahlin om att regeringens energiförslag är en "fuskuppgörelse" men i övrigt bryr sig kvällstidningarna inte om kärnkraften och energin.

Debatten i Agenda finns på SVT Play. Kärnkraftfrågan ligger en och en halv minut in i programmet.