Köpenhamn: Demonstration trots utvisning!

Klicka på bilden för att göra den större

Igår berättade jag att en av kampanjledarna för Don't nuke the Climate i Köpenhamn arresterades och utvisades till Frankrike för att han hade en fickkniv i bagaget. Men vad hände sedan?

Eftersom Jocelyn Peyret hade nycklarna till nätverkets fordon på sig när han arresterades hade man under ett dygn inte tillgång till det kampanjmaterial som skulle användas under den stora demonstrationen på lördagen. Men han fick lämna ifrån sig nycklarna innan han skickades ut ur Danmark, berättar en dansk kärnkraftmotståndare som var med ute på flygplatsen för att ta emot dem.

Sedan gick allt i rasande fart och Don´t Nuke the Climate kunde ingå i lördagens stora demonstration som planerat. "Demonstrationen gik glimrende for Reseau Sortir de Nucleaire. Det var en stor succes."

Den som vill tränga litet djupare i rättsläget kring utvisningen kan läsa mer här. Slutsatsen är att polisens omhändertagande av Jocelyn Peyret till nöds kan motiveras men att utvisningsbeslutet inte kan det.

Enligt uppgift har Jocelyn Peyret rätt att återvända till Danmark. Dont't Nuke the Climate kommer säkerligen att höra av sig igen. Bl a deltar man i den fredliga civila olydnadskampanj som planeras vid Bella Center på onsdag. Läs mera om den här.

Klicka på bilden för att göra den större

Mera om polis och demonstranter:

• "Vi fick sitta bakkbundna på gatan i ett par timmar" Här.

• Massgripanden prövas i rätten. Här.

• Sundsvallsdemonstrant greps i Köpenhamn. Här.

• Indymedia Danmark. Här.

Läs även andra bloggares åsikter om cop 15, köpenhamn, demonstration, polisingripande, kärnkraft,

Köpenhamn: Utvisad till Frankrike för en fickkniv!

Rubriken ovan är hämtad ur dagens nätupplaga av den franska dagstidningen Liberation. Den lyder: Utvisad ur Danmark för en fickkniv!

Jag blev inte förvånad. Redan i fredags hade jag fått ett mejl från de franska kärnkraftmotståndarna i Sortir de Nucléaire som är drivande i kampanjen Don´t Nuke the Climate som jag senast bloggade om här. I mejlet läste jag:

"just nu har vi ett ENORMT problem: Jocelyn Peyret har arresterats. Han bar en åtta centimeters kniv på sig (det är tillåtet i Frankrike). Han får sin dom i morgon, vi har två stora problem: han är ansvarig för avdelningen "Don't Nuke the Climate" i demonstrationen i morgon så alla har hans mobilnummer - han har nycklarna till bilen med en massa grejer till demonstrationen och till aktionen på måndag..."

När journalisten på Liberation fick tag i Jocelyn Peyret på lördagen var han inte längre i Danmark. Han hade följande att berätta för tidningen:

I fredags fömiddag höll jag och en kamrat på att förbereda lördagens manifestation. Vi hade redan kontrollerats en första gång när vi höll på att tömma bilen där vi hade grejerna till demonstrationen. När vi kom tillbaka och bar på stängerna till banderollerna hejdades vi på nytt av en grupp på tio poliser. De frågade vad vi skulle ha stängerna till och sedan började de visitera oss. De reagerade på att vi hade en skruvmejsel som vi behövde för att fixa demogrejorna med. Det förklarade vi för dem men de gav sig inte: "Vi beklagar men ni har arresterats"

Jag tror inte mina ögon. Ännu har de inte sett min opinel men de säger till oss att tömma fickorna. Då får de syn på den. Jag förklarar att jag behöver den för att skära mina korvar men de tror mig inte. De sätter handklovar på mig och jag förs i en lastbil till Valby.

Där hade man stora metallburar i ett förråd, vi var kanske femtio personer där. Vi talade med varandra om varför vi hade gripits. Ofta var det helt idiotiska saker.En kille hade haft undervattensglasögon på näsan därför att han ville skydda sig mot rökbildningar ifall någon skulle komma på idén att kasta tårgas. Andra hade 1 gram "gräs" (hasch) på sig. Vid 13-tiden fick jag ringa Sortir du nucléaire för att informera dem om att jag hade bilnycklarna i fickan. Min kamrat släpptes under eftermiddagen.

De drog ut på tiden ända till midnatt. Då förklarade en inspektör att jag var anklagad för att ha burit en kniv i min kasse - en kniv av en typ som är förbjuden i Danmark eftersom bladet var över sju centimeter långt. Klockan fyra på morgonen fick jag veta att jag skulle utvisas.

Jag fick stanna så länge tillsammans med två engelsmän. Vi fick skriva på papper och sattes i fängelse. Jag fick en frukost med mjölk, havreflingor, smörgås och marmelad. Klockan tolv var det dags för lunch med potatis och zuccini med köttfärs men eftersom jag är vegetarian kände de sig besvärade. Vid fyratiden kom två polismän för att köra mig till flygplatsen. Jag fick slå en signal, en gång till, just innan utvisningen. Jag ville inte att de utvisade mig per flyg gå grund av växthusgaserna. Jag sa till dem: "Hallå, killar! Detta är ett klimattoppmöte, ni gör väl inte sånt!" Men dom skrattade inte.

Den danska polisen är superfina psykologer. Hela tiden säger de att allting kommer att lösa sig om en halvtimme. Du tror på det, du tappar inte nerverna, du väntar. De är hela tiden supervänliga, "om en halvtimme är det klart". Till sist hade jag varit där i trettio timmar. Och buren - man kände sig verkligen som en hund. För att fördriva tiden började vi skälla...

När jag tänker på det - det är som en hallucination... att man kan bli utvisad bara för en liten Opinel!

(Översättningen är inte ordagrann - originalet finns här.)

Hur det gick med Don't Nuke the Climate under demonstrationen i går vet jag inte, men i Liberation går debattens vågor höga bland läsarna. När jag skriver detta är antalet kommentarer uppe i 361.

Mera av samma slag:

• Demonstrant: jag ska stämma polisen. Här.

• Gripna svenskar kritiserar polisen. Här.

• Kritik mot polisinsats i Köpenhamn. Här.

• Dansk polis slog ner demonstration. Här.

• Arrangörerna kritiserar massgripande. Här.

• Umebor greps av polis i Köpenhamn. Här.

• Indymedia Danmark. Här.

Läs även andra bloggares åsikter om köpenhamn, cop 15, demonstration, kärnkraft

Köpenhamn: Den lille havsfrue mot kärnkraft

Idag kom det nya rapporter från Don't Nuke the Climate i Köpenhamn.

På klimatmötets fjärde dag genomförde tio av de miljöorganisationer som ingår i kampanjen en symbolisk aktion mot kärnkraftindustrins försök att exploatera klimatkrisen för att säkra sin egen ekonomiska överlevnad. Mitt på dagen satte man en skyddsmask mot radioaktivitet på den berömda Lille havsfrue för att åskådliggöra hoten och understryka att det är nödvändigt att fasa ut kärnkraften. En video där de olika aktivisterna kommer till tals finns här.

Nu finns också en häftig video som visar aktionen två dagar före Klimatmötet (bilden nedan). Fasadklättringen börjar 40 sekunder in i klippet som finns här.

I dag kom också en engelsk version av kampanjens innehållsrika bakgrundsmaterial. Det finns här och består av 15 sidor i två delar:

• Kärnkraftimperiets motattacker eller Hur kärnkraftindustrin än en gång försöker dra fördel av klimatavtal
  

• Kärnkraft, en fantasi inför klimatförändringarna

Antalet personer som stöder kampanjen Don't Nuke the Climate ökar hela tiden. Idag passerades 50.000-strecket. När jag skriver detta är siffran 52159. Man kan skriva under här.

I morgon genomförs 211 lokala aktioner i 12 länder under parollen Don't Nuke the Climate. De allra flesta äger rum i Frankrike och Italien - men tyvärr inga i Sverige eller andra nordiska länder.
Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, köpenhamn

TT sätter vingar på dansk anka

"Årtionden av massivt folkligt motstånd mot kärnkraft har försvunnit."

Så började en artikel på första sidan i Berlingske Tidende i måndags. Påståendet i den stora morgontidningen bygger på en "undersökning" som redaktionen beställt. "Nyheten" spreds snabbt i danska medier och svenska TT hakade på. Rubriken i Helsingborgs Dagblad blev Nu vill danskar ha kärnkraft och Sydsvenskans ledarskribent påstod att "Nu har opinionen vänt på en ölkapsyl. Kärnkraften betraktas inte längre i första hand som ett hot utan som ett löfte." Rubriken på ledarsidan löd: Från nej tak till hvergang.

Tittar vi närmare på Berlingske Tidendes "undersökning" får vi veta att den består av en fråga som Gallup ställt till ett antal danskar. Varken antalet danskar eller deras svar redovisas i Berlingske, bara "slutsatsen" att "54 procent är helt eller övervägande positiva till att använda kärnkraft i kampen mot klimatförändringarna." Men Niels Henrik Hooge, aktiv i Det ekologiska rådet, bad att få se hela frågan och hela svaret. Så här ser det ut:

När Niels Henrik Hooge igår föreläste på Det ekologiska rådet om "Perspektiv i den danska kärnkraftdebatten" pekade han på två förhållanden som gjorde den danska Gallup-frågan problematisk:

• Frågan kan tolkas både empiriskt (Kommer kärnkraft att användas i klimatkampen?) och normativt (Bör kärnkraft användas i klimatkampen?)
  

• Frågan och svaren säger inte heller något om inställningen till att införa kärnkraft i Danmark.

Hooge redovisade också tidigare opinonsmätningar - den senaste från oktober 2009 då 91 procent var positiva till vindkraft, 87 procent till solkraft och bara 5 procent till kärnkraft. Hans konklusion är att "stödet för kärnkraft under perioden är i stort det samma medan stödet för sol- och vindkraft har gått kraftigt framåt" och att "införandet av kärnkraft inte har några utsikter att bli ett seriöst politiskt tema i Danmark. En eventuell rekommendation för kärnkraft från Klimakomissionen nästa år gör ingen skillnad. Enda följden kan bli att den undergräver kommissionens auktoritet."

Danmark har ingen kärnkraft, mycket tack vare det arbete som bedrevs av OOA - Organisationen til Oplysning om Atomkraft. Hösten 1979 besökte jag en konferensen i Aarhus som OOA anordnade tillsammans med en del fackliga organisationer. Jag blev inspirerad och förbluffad: Hur var detta samarbete mellan miljörörelse och fackföreningsrörelse möjligt? De trygga fackliga företrädarna, som såg ut som vilka svenska betonghäckar som helst, tittade på mig, log och sa: Ni svenskar är så disciplinerade.

När jag idag kollar OOA på nätet kan jag läsa att den upphörde som aktiv gräsrotsorganisation 31 maj 2000. Den hade goda skäl att besluta om sin "lukning":
Lukningen blev besluttet efter OOA's succes med at opnå sine hovedmål. Først og fremmest besluttede et flertal i Folketinget i 1985 at opgive alle planer om atomkraft i Danmark. Efter endnu 14 års sej kamp kunne OOA i 1999 fejre lukningen af den første atomreaktor på Barsebäckværket, der ligger kun 20 km. fra København, mens lukningen af den anden reaktor trak ud helt til d. 31 maj 2005.

Miljöaktuellt

Vietnam inför Köpenhamn: "Kärnkraft klimatvänlig investering"

Nu har försöken att föra in kärnkraften i klimatförhandlingarna nått mainstream-medierna. Svenska Dagbladet ägnar idag en stor artikel åt Vietnams kärnkraftplaner. Landets klimatförhandlare Nguyen Khac Hieu anser att kärnkraft borde kunna ses som en klimatvänlig investering, och därmed ingå i någon av de mekanismer som innebär finansiering med klimatpengar från industriländerna. "Vid förmötet i Barcelona i höstas öppnade en del länder för att kärnkraft kan ingå i 'clean development mechanism', CDM", säger Nguyen Khac Hieu. "Vi är mycket intresserade av den möjligheten". Han menar också att den teknologiöverföring som förhandlas inom ramen för det nya klimatavtalet borde kunna inrymma kärnkraft.

Artikeln fortsätter:

Men med dagens regler är det inte troligt att ett kärnkraftsbygge skulle godkännas av den styrelse som bedömer CDM-projekten. Reglerna säger inte uttryckligen nej till kärnkraftsprojekt, men det står att länderna som har utsläppstak enligt Kyotoprotokollet ska ”avhålla” sig från krediter från dem. Men de reglerna gäller den första åtagandeperioden som sträcker sig till och med 2012. I Köpenhamn förhandlar man om det klimatavtal som ska gälla därefter, från och med 2013.

– Det finns en lista på nya projekttyper som diskuteras som CDM-projekt. Där är kärnkraft med. Men min känsla är att de flesta länder inte tycker att frågan om vilka projekt som ska ingå i CDM i framtiden är den viktigaste att diskutera i Köpenhamn, säger Ulrika Raab vid Energimyndigheten. Hon ingår i svenska delegationen i Köpenhamn och har även suttit med i CDM-styrelsens ”executive board”. Dessutom är de flesta CDM-projekt mindre investeringar än kärnkraftverk, till exempel energieffektivisering, vindkraft, utvinning av metan från soptippar, biogasanläggningar på gårdar.

–Ett vindkraftprojekt går att räkna hem i utsläppsrätter på kortare tid. Man kanske hellre vill ha en säker intäkt tidigare än mycket mer pengar senare, säger Ulrika Raab. Hon kan inte bedöma om kärnkraften har samma politiska medvind i förhandlingarna om ett nytt klimatavtal som i Sverige och västvärlden. "Nu diskuteras nya typer av mekanismer, men jag tror inte att någon lyfter upp kärnkraften som exempel för att sälja in sin idé."

Jag har tidigare bloggat om den här frågan:

• Varning för kärnkraft i Köpenhamn. Här.

• Kärnkraftverk i Syd blir klimatbistånd från oss? Här.

• Köpenhamn: Kärnkraftmotståndare uppåt väggarna. Här.

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, köpenhamn, klimathotet,
ab
svd

Köpenhamn: Klimatdeklaration på väg underifrån

Igår fick jag utkast nummer 2 till den "People's Declaration" som just nu arbetas fram på Klimaforum 09 i Köpenhamn. På sin hemsida presenterar sig Klimaforum 09 som "dit og mit klimatopmøde" dit alla bjuds in för att skapa en grön och socialt rättvis framtid. Ett av målen för Klimaforum 09 är att i en demokratisk process arbeta fram en deklaration som (i alla fall för tillfället) har rubriken "System Change - Not Climate Change". Det första plenarmötet för att diskutera deklarationen äger rum klockan 10 på tisdag i Klimaforum 09s lokaler nära Hovedbangaarden i Köpenhamn. Två dagar senare är det meningen att deklarationen ska vara klar.

Jag är förstås nyfiken på vad man säger om kärnkraften så här långt i arbetet med deklarationen och jag ser att den nämns på två ställen. Först i deklarationens inledning:

Klimatutmaningen hänger oupplösligt samman med såväl andra kritiska ekologiska problem som med komplexa sociala frågor. Det finns inga verkliga lösningar om inte såväl social och och ekonomisk rättvisa som ekologiskt medvetande tas med i beräkningen. Det är mycket viktigt att förstå att båda dessa frågor är laddade med konflikter: Å ena sidan en konflikt mellan rika och fattiga som blir än mer markerad av de förras miljöskuld till de senare. Å andra sidan en konflikt mellan falska, kortsiktiga lösningar, som kärnkraft, biobränsle (agro-fuel), CCS och handel med utsläppsrätter, och en verkligt uthållig omställning grundad på förnybara resurser och energibesparingar.

Deklarationen återkommer till kärnkraften när man för fram olika krav och alternativ i diskussionen om "vägar för omställning". Då heter det:

Vi reser starkt motstånd mot de marknadsorienterade och teknologi-centrerade lösningar som lagts fram av många företag, regeringar i Nord och internationella finansinstitutioner, särskilt när det förekommit otillbörligt inflytande av företagsintressen vid utformningen av nationella regleringar som berör energi och klimatförändringar. Vi avvisar teknologiska "patentlösningar" som kärnenergi, biobränsle (agro-fuel), CCS, biochar, genetiskt framställda energigrödor och geo-engineering, som bara skapar nya typer av miljöhot utan att i grunden lösa klimatproblemen. Handel med utsläppsrätter och off-setting är också falska och orättvisa instrument eftersom de behandlar en gemensam planetär resurs - atmosfären - som en vara som kan ägas och säljas och köpas.

Läs även andra bloggares åsikter om köpenhamnsmötet, kärnkraft, Klimaforum 09
dn

Köpenhamn: Kärnkraftmotståndare uppåt väggarna

Två dagar innan FNs klimatmöte inleds placerade aktivister inom aktionen Don't Nuke the Climate ett stort banér 100 meter från Bella Center där förhandlingarna ska äga rum. Det är de franska kärnkraftmotståndarna Sortir de nucléaire som tagit initiativ till kampanjen som nu stöds av 365 organisationer, bl a Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen i Sverige. På kampanjens hemsida har närmare 45000 personer skrivit under uppropet.

Syftet med aktionen är att hindra att kärnkraften accepteras som "lösning" på klimatproblemen och förs in i överenskommelserna om lämpliga investeringsobjekt i utvecklingsländerna för att minska utsläppen av växthusgaser. Bland de länder som driver denna linje finns Japan, Canada, Ryssland, Indien, Afrikanska gruppen och Frankrike. Om detta har jag tidigare berättat här.

Denna första aktion vid Bella Center kommer att följas av flera, meddelar ledningen för Don't Nuke the climate! och tillägger: "Vi har hört att chefen för Areva, Anne Lauvergeon, kanske dyker upp i Köpenhamn på måndag och då ska hon få veta att vi inte vill låta henne sälja sina eländiga kraftverk till utvecklingsländerna!" Areva är det stora franska energibolag som bl a bygger kärnkraftverket i Olkiluoto, som fått utstå mycket kritik för brister i säkerheten och för att det sprängt kostnadsramar och tidplaner.

Läs även andra bloggares åsikter om köpenhamnsmötet, kärnkraft, klimathotet,
dn dn

Kärnkraft, kärnvapen och nukleär skymning

Alyn Ware

I dag delas årets alternativa nobelpris ut vid en ceremoni i Riksdagen och igår var jag och lyssnade på en av pristagarna när han talade på Medelhavsmuseet. Det var Alyn Ware från Nya Zeeland som belönas för ett par decenniers framgångsrika folkbildargärning - eller med juryns ord: "för sina effektiva och kreativa förslag och initiativ för att främja utbildning för fred och för att befria världen från kärnvapen". En stor del av sitt anförande ägnade han åt att entusiastiskt beskriva de möjligheter som han menar har öppnat sig i spåren på Barack Obamas olika initiativ där den amerikanske presidenten pläderat för fred och säkerhet i en värld utan kärnvapen. I sitt tal nämnde Alyn Ware inte den civila kärnkraften men när jag efteråt talade med honom skrädde han inte orden: Sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen är uppenbart och en utbyggnad av kärnkraft bör redan av det skälet undvikas. Han hade överhuvudtaget inget gott att säga om kärnkraften och menade bl a att utvecklingsländerna var mycket mer betjänta av småskaliga energisystem.

Yvonne Rådestam

Redan under den paneldiskussion som föregick Alyn Wares framträdande hade kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen aktualiserats av Yvonne Rådestam, kommunalpolitikeer för Miljöpartiet i Haninge och medlem i Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen. För henne var det självklart att man inte kan angripa kärnvapenhotet utan att samtidigt avveckla kärnkraften. Hon vände sig direkt till Gunnar Westberg, aktiv både internationellt och i Sverige i ledningen för Läkare mot kärnvapen, och frågade om hans syn på saken.

- Det finns duktiga och kloka människor som tror att vi kan skapa en kärnvapenfri värld samtidigt som vi sprider civil kärnkraft. Det gör inte jag, svarade Gunnar Westberg.

Läkarnas internationella förening IPPNW (International Physicians for the Prevention of Nuclear War) tar klart ställning mot kärnkraft. Den svenska föreningen gör inte det, men anser att man bör observera kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen. Fast själv menar alltså Gunnar Westberg att denna koppling räcker som skäl för att avskaffa kärnkraften. I ett mejl till mig för någon vecka sedan skrev han också:

- Jag blir ganska arg när jag hör folk påstå att kärnkraften behövs för att hindra ökningen av växthusgaser. Kärnkraften står idag för omkring 4% av världens energiproduktion, räknat vid konsumtionsstället. Obs: Energi, inte elektricitet enbart. Man måste ju räkna energin om det handlar om CO2-utsläpp. Det finns 440 kärnkraftreaktorer i världen. Medelåldern är 24 år. Många är på väg att stängas Just nu byggs omkring 30 reaktorer i världen Det påstås ibland att det är 65, men då räknar man dom som i något form beviljats, men som inte börjat byggas. Eftersom det tar minst 10 år att bygga ett kärnkraftverk kan vi med säkerhet påstå att antal kärnkraftverk i världen kommer att minska de närmast 10 åren. Det är nästan säkert att de är ännu färre om 20 år. Även om man verkligen satsar kommer vi först om 25-30 år att ha lika många reaktorer som vi hade år 2000. Kärnkraftens renässans!

Gunnar Westberg

På Medelhavsmuseet ägnade Gunnar Westberg stor uppmärksamhet åt de klimatförändringar som ett krig med kärnvapen kan leda till. På 1980-talet talades det om "atomvinter" men unga människor idag känner inte till det. Diskussionen dog ut. Nyare forskning talar om "atomskymning" eller "nukleär skymning" och beskriver följderna av ett "begränsat" kärnvapenkrig mellan Indien och Pakistan med 100 kärnvapen av Hiroshima-storlek. Bränderna i stora städer kommer att sprida fem miljoner ton sot i stratosfären, skriver Steven Starr på sin hemsida. En stor del av jordens skyddande ozonlager kommer att förstöras. Temperaturen kommer att sjunka och odlingssäsongerna förkortas. Uppemot en miljard människor kan drabbas av svältdöden.

Steven Starr besöker Köpenhamn i anslutning till FNs klimatmöte och i vetenskapliga tidskrifter kan man läsa om den nukleära skymningen. Men i massmedia talas inte om saken. Varför? Gunnar Westberg fick frågan på Medelhavsmuseet igår och svarade.

- När frågan blev känd på 1980-talet fördes den fram av karismatiska personer som Carl Sagan. Något sådant skulle behövas också idag. De nya forskningsrönen är dessutom bara några år gamla. Och i medierna är det kolxidutsläppen som ägnas allt intresse när man talar om klimatförändringar. Vi får hoppas att allmänheten blir informerad om riskerna för nukleär skymning så småningom.

Läs även andra bloggares åsikter om nukleär skymning, kärnvapen, kärnkraft, klimathotet, köpenhamnsmötet,

AB Expr

E.ON anmält för klimatlögn

Klicka på bilden för att göra den större

Igår publicerade E.ON en jätteannons i våra största dagstidningar där man påstår att kärnkraftens stora fördel är att det är en helt koldioxidfri energikälla. Det är inte sant och företaget har nu anmälts till Konsumentombudsmannen för "vilseledande reklam och annan marknadsföring".

Dessvärre är E.ON inte ensamt om att ljuga om kärnkraftens inverkan på klimatet och eftersom denna mytbildning har fått pågå ostört har kärnkraftbolagen kunnat framställa sig som miljövänner. På Folkpartiets landsmöte nyligen låg dessa osanningar till grund för beslutet att på sikt inte nöja sig med att "bara" bygga tio nya svenska kärnkraftverk. Någon vecka tidigare skrev Hans Bergström, Dagens Nyheters förre chefredaktör, på tidningens ledarsida att "det svenska systemet för elproduktion redan är nära idealiskt. Hälften vattenkraft, hälften kärnkraft. Helt ren elproduktion, utan något utsläpp av koldioxid."

Den hittills mest pålitliga studien av olika energislags påverkan på klimatet har utförts vid Stanford-universitet där man räknat fram ett medelvärde av 103 granskade livscykelanalyser. Tabellen nedan visar resultatet.

Klicka på bilden för att göra den större

Tar man dessutom hänsyn till kärnkraftens dåliga prestanda när det gäller tillgänglighet, sjunkande uranhalter i de fyndigheter som kommer att utvinnas framöver m.m. stiger siffran för kärnkraftens utsläpp av koldioxid per producerad kWh. Studiens slutsats är att kärnkraft och kol är de energislag som är sämst med hänsyn till klimatet.

Till ovanstående ska naturligtvis läggas kärnkraftens olösta avfallsfråga, kopplingen till kärnvapenspridning, uranbrytningens miljöpåverkan, uranbrytningens inverkan på natur och miljö, uranvapnens skadliga hälso- och miljöeffekter (vapnen utnyttjar restprodukter från anrikningen av uran) - förhållanden som aldrig nämns av dedn "rena kärnkraftens" marknadsförare.

Man kan anmäla E.ON för felaktigheterna i annonsen med e-post eller vanlig e-post. Man ska bifoga annonsen med anmälan. Här kan man läsa hur man gör.

Läs även andra bloggares åsikter om klimatlögner, E.ON, kärnkraft, klimathotet,

COP 15 på Socialistiskt Forum

Det var som vanligt trångt och trivsamt i ABF-huset i Stockholm när Socialistiskt Forum genomfördes i lördags. Själv hann jag med bland annat med två seminarier inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn.

Under det första, anordnat av tidningen Arbetaren, informerade Rikard Warlenius och Hanna Landinez Wetterstrand (bilden ovan), båda aktiva i Klimataktion, om läget inför förhandlingarna. Här fick vi bekräftat att Klimataktion inte tar ställning till kärnkraften. "Meningarna är delade", svarade Rikard Warlenius på kärnkraftmotståndaren Tore Wolffs fråga.

Det andra seminariet om Köpenhamn ordnades av Clarté och hade rubriken Klimatkriget. Mikael Nyberg beskrev stormakternas pågående kamp om de fossila bränslena och Tord Björk från Miljöförbundet Jordens Vänner (bilden) gav en livfull skildring av vad vi har att vänta oss på gator, torg och fria forum i Köpenhamn medan världens nationer har sina överläggningar i Bella Center.

Den hoppingivande bild som Tord Björk gav var att en fruktbar synergi kan uppstå mellan olika organisationers och rörelsers ambitioner inom Köpenhamnsmötet. I bästa fall kan vi då få en radikal nytändning och demokratisering av det globala civilsamhället. Tord Björk menar att motsättningarna inom FN-systemet inför Köpenhamns-mötet är större än någonsin och att statsledningarna i en del utvecklingsländer mycket väl kan komma att förenas med globala folkrörelser - där bondebefolkning, kvinnor och ursprungsbefolkningar är drivande - i en gemensam utmaning av framför allt USAs och EUs maktpolitik. För krafterna i denna process är det självklart att ta avstånd från sådana falska tekniska lösningar som kärnkraften är ett exempel på. I Tord Björks bild samspelar (och konkurrerar delvis ) fyra viktiga ingredienser:

• Den breda December 12-aktionen som har en plattform utan kontroversiella ställningstaganden och där "alla" kan gå med. (12 december)

• Det demokratiskt organiserade Klimaforum som är en intellektuell tummepplats under hela COP 15. (7 - 18 december)

• Den aktionsinriktade massaktionen som syftar till att "öppna" FN-mötet på Bella Center. Den är helt inriktad på fredligt agerande men har föranlett spekulationer om våldsamheter. (16 december)

• Det offentliga stormötet där statscheferna för Alba-staterna deltar, bl a Venezuela, Nicaragua, Ecuador och Bolivia (17 december)

En mycket ingående beskrivning av denna uppladdning inför Köpenhamnsmötet har Tord Björk lagt ut på nätet i form av två texter med eleganta bilder (ett exempel klipper jag in sist i det här inlägget):

• The COP is naked part I- The Copenhagen People´s Revolution. Här.
  

• The COP is naked part II– how our ability to see it emerged. Här.

(Klicka för att göra bilden större)

Läs även andra bloggares åsikter om klimathotet, köpenhamnsmötet, kärnkraft, folkrörelser
Aftonbladet
SvD
Sydsvenskan
Kvällsposten
Expressen

Kärnkraftverk i Syd blir klimatbistånd från oss?

Häromdagen varnade jag för att Köpenhamnsmötet i december kan leda till att industriländerna får göra "avdragsgilla" satsningar på kärnkraft i utvecklingsländerna för att slippa minska på sina egna utsläpp av växthusgaser. Min källa var den internationella kampanjen Don't Nuke the Climate som startat på initativ av de franska kärnkraftmotståndarnas nätverk "Sortir de nucléaire. Idag har jag fått mera kött på benen från dem och den som vill öva sig i franska kan läsa mer här. (De som vill delta i kampanjen Don't Nuke the Climate, som enskild eller som organisation, kan göra det här.)

Idag har också Carl Schlyter, ledamot (MP) i Europaparlamentet i ett mejl bekräftat att risken är allvarlig för att kärnkraftsvännerna ska lyckas i sitt uppsåt. Resolutionen inför Köpenhamn som röstades igenom i tisdags var på många sätt bra, säger Schlyter, men det värsta var att kärnkraften "ska kunna räknas som CDM". CDM betyder Clean Development Mechanism och om man bestämmer att kärnkraft får räknas in där blir resultatet det som jag beskrev ovan. Läs mera om Europaparlamentets resolution här.

Läs även andra bloggares åsikter om köpenhamnsmötet, kärnkraft

Varning för kärnkraft i Köpenhamn




Nyss besökte jag hemsidan för FNs klimatmöte i Köpenhamn. I sökrutan skrev jag "nuclear" och fick 247 träffar. Den som låg överst såg ut så här:

Detta kopplade jag förstås ihop med ett pressmeddelande som jag en stund tidigare hade läst hos de franska kärnkraftmotståndare som startat kampanjen Don't Nuke the Climate! Där var budskapet att kärnkraften är på väg tillbaka in i klimatförhandlingarna efter att tidigare ha plockats bort ur "Kyoto-mekanismerna":

Efter förhandlingsrundan i Barcelona i oktober står det klart att många länder hoppas att kärnkraften ska gynnas av finansiering från industriländerna inom ramen för utvecklingsländerna framtida program för att minska klimatförändringarna. Denna inställning försvaras av bland andra Kanada, USA, Japan Mexiko, Indien, Afrikagruppen och Frankrike.

Ibland är jag rejält pessimistisk inför Köpenhamn och tänker att kärnkraft- och kärnvapenmotståndarnas budskap kommer att drunkna i all annan klimataktivism medan kärnkraftlobbyn bakom kulisserna gör framsteg hos klimatförhandlarna. Men så bläddrar jag i programmet över "side events" och kan i alla fall inte låta bli att känna mig hoppfull:

12 december 11.00 - 12.30
Kärnkraftens falska löften
WILPF,WECF, WISE, IFG, Ecodefense,
Sortir du Nucleaire, NIRS, Greenpeace
och Münchens Miljöinstitut går samman
för att visa fram kärnkraftens verkliga ansikte
och presentera ett förslag till en kärnkraftfri
post-Kyoto-regim som stöds av medborgare runt om i världen

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, klimathotet, Köpenhamnsmötet

Kärnkraften klyver regeringen

Idag skriver Peter Wolodarski på Dagens Nyheters ledarsida:

Just när de flesta trodde att debatten om kärnkraft mist sin laddning visar det sig hur levande striden fortfarande är.

Wolodarski syftar på tumultet kring Vattenfall som bl a ledde till att Maud Olofsson grillades i Riksdagen under en och en halv timme i fredags. (Protokollet finns här.) Hans kommentar är intressant på två sätt: Han erkänner att han felaktigt inbillade sig att kärnkraftfrågan punkterades i februari när Maud Olofsson "bestämde sitt parti" för att byta fot och han medger att striden om kärnkraften åter står högt upp på den politiska dagordningen. En bekräftelse på detta, menar Wolodarski, är att Maud Olofsson i sitt svar i DN på en insändare om uranbrytning igår skrev:

För mig och Centerpartiet är inte kärnkraft en långsiktig energikälla. Därför vill vi också successivt fasa ut energikällor som inte är långsiktigt hållbar. Wolodarski tolkar Olofssons formulering som att den strider mot regeringens energipolitiska överenskommelse och att kärnkraften fortfarande framkallar "svåra våndor för partiet, som dessutom är hårt pressat i opinionsmätningarna". Opinionsläget, i förhållande till Miljöpartiet, illustreras för övrigt av denna graf i Svenska dagbladet idag:

(Klicka på bilden för att göra den större)

Jag har hela tiden menat att Maud Olofssons genomförde sitt sidbyte i kärnkraftfrågan för alliansregeringens skull. Hon är en maktspelare som kanske satsade alltför högt. Regeringen måste visa upp en gemensam energipolitik och det egna partiets svek framstod som hennes enda möjlighet.

Till en början verkade hennes tilltag gå hem. "De flesta" - som Peter Wolodarski skriver - betraktade kärnkraftfrågan som avklarad och Centerpartiet tycktes försatt i chocktillstånd. Men nu växer Maud Olofssons problem inom och utom partiet. Jag ska peka på tre av dem:

1. Först öppnade statsministern för svensk uranbrytning.

Fredrik Reinfeldt sade i Umeå i september att ska det byggas nya kärnkraftverk i Sverige så är det logiskt att bryta svenskt uran. Han väckte många sovande björnar - både motståndare och anhängare till svensk uranbrytning. Den rödgröna oppositionen lovade strax att de aldrig kommer att tillåta svensk uranbrytning. Maud Olofsson kände sig tvingad att ta till orda i debatten men var inte särskilt trovärdig. Hon har bara sagt att svensk uranbrytning inte diskuterats (hittills) i regeringen och att det kommunala vetot ska vara kvar. Min slutsats: Alliansen kan inte lova i valrörelsen att man säger nej till svensk uranbrytning.

2. Sedan kom höststormarna kring Vattenfall.

Ingredienserna och turerna är många i denna skandal. Kärnkraftens betydelse är stor men har sällan klargjorts. Indirekt har den berörts när vi alla gång åå gång fått förstått att en tänkbar kärnkraftolycka i Tyskland lett till att hela Vattenfallkoncernen måst sättas i pant liksom när vi fått veta att vi höll på att bli huvudsponsorer av ett enormt brittiskt kärnkraftprojekt genom att sälja Vattenfalls svenska ledningsnät. Men knappast någon har sagt rent ut, som Peter Wolodarski i Dagens Nyheter, att "den senaste veckans öppna maktkamp mellan näringsminister Maud Olofsson (C) och Vattenfalls vd Lars G Josefsson handlar om .....hur och var vi ska producera morgondagens el."

Jag är också säker på att kärnkraften är en av anledningarna till att vi inte sett något nytt ägardirektiv tilll Vattenfall trots att mer än tre år har gått sedan regeringsskiftet. För det första vill varken allianspartierna eller den rödgröna oppositionen tala klartext om motsättningen mellan vinstintresset och det gröna hållbarhetsintresset när Vattenfall ska välja väg. I ägardirektivet heter det att Vattenfall skall göra bådadera - det är som att säga till en människa att hon ska vara god men att det inte får gå ut över hennes profitjakt. Inger Arenander satte fingret på den ömma punkten i Ekots Lördagssintervju i våras när hon frågade Maud Olofsson: "Om satsning på ny kärnkraft ger god avkastning, kanske bättre avkastning än alternativ, har då Vattenfall själv att avgöra vad de ska välja?" Olofsson tordes inte ge klart besked då och törs det säkert inte heller idag. Samtidigt kan hon inte gå förbi kärnkraften i ägardirektivet. Ett nytt kärnkraftverk beräknas kosta mellan 40 och 60 miljarder kronor och kan inte bokföras som en del i energiomställningen - Maud Olofsson skrev ju senast igår i DN att kärnkraften inte är långsiktigt hållbar. Det snåriga resonemanget skulle då vara: "Miljardinvesteringar i ny kärnkraft är en så lysande affär att det kan påskynda omställningen till förnybart." Vem tror på det? I alla fall inte Naturskyddsföreningen.

3. Och nu har kärnkraftshökarna (fp) fått luft under vingarna.

Medan Maud Olofsson slitit med kärnkraftfrågan i tysthet har Jan Björklund uppträtt som ett slags vikarierande näringsminister. När Industrikraft och Vattenfall skrev ett avtal om ny kärnkraft (som de kallar baskraft) välkomnades det av utbildningsministern och när Rapport avslöjade att Vattenfalls ledning diskuterade en ökning av el från kärnkraft med 45 terawattimmar till 75 terawattimmar år 2030 sade Björklund att det ryms inom regeringens överenskommelse. Ovanpå det har han sagt att han kan tänka sig att sälja delar av Vattenfall.

Under Folkpartiets landsmöte som sändes i SVT24 igår upphöjdes Björklunds kärnkraftkramande till hela partiets politik. Det fanns visserligen debattörer som hellre ville "vårda" regeringens överenskommelse och ha en "balanserad" energipolitik som inte gjorde partiet till en samling kärnkraftförespråkare. Men vid voteringen vann hökarna, anförda av Olle Schmidt, som tyckte det var viktigare att vårda klimatet och ha balans i miljön och som ideligen upprepade myten att kärnkraften ska ordna den saken. Han vill att kärnkraft-el ska bli en stor svensk exportvara och han har absolut inget emot att sätta igång kärnkraftverk i Barsebäck. Se här och här och här.

Efter Folkpartiets landsmöte framstår allianspartiernas överenskommelse om kärnkraften i februari slutgiltigt som en skenmanöver. Man vill få väljarna att tro att regeringen står bakom en gemensam energipolitik. Men under valrörelsen kommer Jan Björklunds Folkparti att gå loss ordentligt. Han har redan sagt att han ser fram emot det och Svenska Dagbladets ledarskribent har förtjust utropat att Kärnkraft är vinnarfrågan.

Kanske det - men vinnarfråga för vem?

Möjligen för Folkpartiet - med en eller annan procent - men knappast för Centerpartiet. Säkert för Miljöpartiet - men knappast för Socialdemokraterna där Linje 2 lever vidare i kulisserna. Fast förvisso en vinnarfråga för kärnkraftmotståndarna och demokratin - åtminstone så långt att frågan åtminstone än en gång står på dagordningen.

Läs även andra bloggares åsikter om Vattenfall, kärnkraft, uranbrytning, valrörelsen 2009

De stora refuserar, ETC publicerar

ETC publicerar idag en debattartikel av mig under rubriken "Förbjudet bygga ny kärnkraft." Artikeln har i tur och ordning refuserats av DN Debatt, Svenska Dagbladets Brännpunkt och Aftonbladet Debatt.

Bakgrunden är denna:

I februari i träffade Centerpartiet en uppgörelse med övriga allianspartier om att tillåta nya kärnkraftverk. Börje Hörnlund kallade det i DN "det i särklass mest odemokratiska agerandet i partiets 99-åriga historia". Ett reportage i Fokus nyligen ger oss en vink om hur Maud Olofsson drev fram beslutet.

I juni behandlade riksdagen regeringens energiproposition. Regeringen aviserade då att den längre fram kommer att föreslå de lagändringar som häver förbudet att bygga nya kärnkraftverk. Riksdagen fattade inget beslut. Det är ännu idag enligt Avvecklingslagen och Kärntekniklagen förbjudet att bygga nya kärnkraftverk i Sverige.

Regeringens proposition om lagändringar som gör det tillåtet att bygga nya kärnkraftverk har ännu inte lagts fram men vårriksdagen väntas fatta beslut under våren. Läs mera här.

Media rapporterade inte från riksdagens behandling av energifrågan i juni. Däremot har det blivit allt vanligare att man låtit förstå eller rent ut sagt att saken redan är avgjord. Värst hittills, enligt min mening, var när utbildningsminister Jan Björklund i Studio Ett 30 oktober sa att ”vi tog bort nybyggnadsförbudet i våras”. Några andra exempel

• Sedan 17 juni har Svensk Energi på sin hemsida haft följande felaktiga uttalande av sin direktör: "mycket glädjande att riksdagen igår fattade beslut om att möjliggöra att ersätta dagens kärnkraftreaktorer med nya". Trots påpekanden har man inte korrigerat uttalandet. Läs mera här.
• Moderate riksdagsledamoten Christian Holm skrev på sin blogg dagen efter riksdagens energibeslut: "Nu har vi just röstat ja till att tillåta utbyggnad av kärnkraften i Sverige." Efter påpekanden ändrade han i sin blogg. Läs meningsutbytet här.
• Upsala Nya Tidning skrev 30 oktober när Vattenfall och Industrikraft träffat avtal om kärnkraftutbyggnad (man kallar det baskraft):"I början av 2009 slopade regeringen förbudet mot att bygga nya kärnreaktorer". Efter påpekande ändrade tidningen formuleringen till "gav regeringen klartecken" (vilket inte heller är korrekt eftersom bara riksdagen kan ge detta klartecken).
  
• Aftonbladets politiske kommentator Lena Mellin skrev för tre veckor sedan att "i februari försvann förbudet mot att bygga ny kärnkraft." Efter påpekande svarade hon i ett mejl till mig: "Det finns en politisk överenskommelse."
  
• Några dagar senare är det Svenska Dagbladets ledarskribent som vilseleder: "Många länder nära oss bygger nya generationer av kärnkraftsanläggningar och beslutet att tillåta en liknande utveckling i Sverige har normaliserat oss i förhållande till dem"

Det finns fler exempel. Jag har upprepade gånger skrivit om detta på min blogg. En del kommentarer på bloggen går ut på att riksdagsbeslutet "bara är en formsak" och det är antagligen så Jan Björklund och andra tänker när de säger att förbudet mot nya kärnkraftverk är avskaffat. Det är detta jag kallar "osmakligt" i min artikel i ETC.

Dessutom är det inte givet att riksdagen godkänner regeringens förslag till våren. Läs vad centerpartistiske riksdagsledamoten Eva Selin Lindgren säger i Fokus:

Eva Selin Lindgren, centerpartistisk riksdagsledamot från Göteborg, är en av dem som inte låtit sig övertygas av de mer kärnkraftsvänliga vindarna i partiet. Hon är oroad över att dagens politiker bara ser kärnkraften som en teknisk energifråga, och menar att det är en försvarspolitisk fråga, det finns en risk att avfallet kan användas i kärnvapensammanhang. Hon minns fortfarande tydligt riks­dagsgrupps­mötet och Maud Olofssons kamp för att få med sig gruppen i vintras.

– Det var en fruktansvärd stämning, jag var tvungen att ta tåget hem och de höll på att ringa mig för att övertyga mig att jag skulle gå med på det här som ett riksdagsbeslut. Men det är som min själ, jag kan inte gå emot min övertygelse. Så de gav upp.

Blir det en proposition av lagförslagen i den nya utredningen kommer Eva Selin Lindgren att rösta nej. Och hon är inte ensam. Tre andra centerpartister delar hennes uppfattning, säger hon.

– Då blir det ingen majoritet.

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, kärnkraftens avveckling,

Rapport från nordiska konferensen mot uranvapen

Nu är mina bilder och texter från Uranvapen-konferensen i Stockholm förra helgen på väg till Miljömagasinets prenumeranter. Du kan se sidorna här.

Bilden ovan visar kvinnorna i de nordiska nätverken som var drivande under konferensen - från vänster: Susanne Urban, IKFF-Bergen, Marika Lohi, Finska Nätverket mot Uranvapen, Anita Lilburn, Aktionsgruppen mot Radioaktiva Krig, Anna-Liisa Matsoff och Lea Launokari, Finska Nätverket mot Uranvapen, Eva Fidjestöl, International Council of the Children of Chernobyl.

Den resolution som konferensen enhälligt ställde sig bakom finns här.

Underlagen till en del av föredragen finns också på nätet:

Eva Fidjestöl: Uranvapen - egenskaper, användning och effekter. Här.

Sköld Peter Matthis: Uranvapnens skadeverkningar på hälsa och miljö finns. Här.

Gabor Tiroler: Aktivt förnekande - Medias ansvar. Här.

Tank Graveyard

Läs även andra bloggares åsikter om uranvapen, uranbrytning, uran

Uranvapen Nej Tack! - Nordisk konferens i Stockholm i helgen

Under förra helgens konferens för kärnvapennedrustning i Stockholm reste sig Monica Dahlby från Kvinnor för Fred i Uppsala och anklagade USA för att sedan 1991 ljugit om sin användning av kärnvapen. Ingen i panelen kunde eller ville förstå vad hon menade. Jan Lodal från Atlantic Council i USA blev irriterad och talade länge och väl om USAs öppenhet. Rebecca Johnson från Acronym Institute i England citerade Daniel Ellsberg och trodde att Monica Dahlby menade att den som hotar med kärnvapen också använder dem.

Men jag och många med mig på konferensen var säkra på att Monica Dahlby menade uranvapen eller som det också kallas utarmat uran eller DU - Depleted Uranium. Inte vet jag varför Monica Dahlby valde att uttrycka sig litet kryptiskt men situationen är typisk för läget i den förhärskande offentligheten: uranvapen är tills vidare en icke-fråga. Det var den också under kärnvapenkonferensens båda dagar.

Vi får se om den kommande helgens konferens i Stockholm kan ändra på det. Förutsättningar borde finnas tycker jag när jag ser programmet för Radioaktiva krig i vår tid - Irak, Afghanistan, Balkan. Några exempel:

• Uranvapen – deras egenskaper, användning och effekter (Eva Fidjestål, fysiker, Norge)

• Uranvapnens skadeverkningar på hälsa och miljö ( Sköld Peter Matthis, läkare, Sverige)

• Vittnesmål från en irakveteran, Sjur Papazian (Norge)

• Folkrätten och uranvapen: konventionerna, EU-parlamentet, FNresolutioner (Doug Weir, ICBUW, Storbritannien)

• Det framgångsrika arbetet för den belgiska lagstiftningen mot uranvapen (Ria Verjauw, fredsarbetare, Belgien)

• Uranbrytning, kärnkraft, kärnvapen, uranvapen – länkar i samma kedja (Anna-Liisa Mattsoff och Lea Launokari, Network Against Uranium Weapons, Finland )

• Aktivt förnekande – massmedias ansvar (Gabor Tiroler, folkhälsovetare, Sverige)

• Draksådd som högstatus. Spridningen av nukleärt material på bekostnad av framtiden (Eva Moberg, författare, Sverige)

Nyss kollade jag i tre stora databser vad medierna skrivit om uranvapnet. Beskedet från Artikelsök, Presstext och Mediearkivet var entydigt: Saken har bara nämnts i förbigående i nyhetssammanhang och för den mera ingående informationen står tidningar som Vi mänskor, Miljömagasinet och ETC. 2003 publicerade Aftonbladet en artikel på kultursidan författad av Maj Wechselman.

När jag kollar Riksdagens samtliga dokument får jag 110 träffar. Det är Vänsterpartiet och Miljöpartiet som är de drivande. I senaste riksdagen föreslog de båda partierna i sina motioner att Sverige ska "verka för ett FN-beslut om ett globalt förbud mot användning av utarmat uran i vapen". Utrikesutskottets majoritet avvisade förslaget med följande ord:

"Utskottet har förståelse för den oro som uttrycks beträffande verkningarna på hälsa och miljö på grund av användning av utarmat uran i ammunition och missiler, men konstaterar att det enligt expertinformation inte finns några vetenskapliga bevis för att en sådan användning skulle innebära någon farlig strålningsrisk eller någon större toxisk risk än vad som är fallet med andra tungmetaller.

Utskottet menar dock att den oro och medvetenhet som genererats av debatten om utarmat uran måste tas på allvar. Därför kan utskottet med tillfredsställelse konstatera att hälsoaspekter av krishantering diskuteras i ett bredare sammanhang av EU:s militära hälsomyndigheter. Utskottet vill framhålla att Sverige är drivande i det internationella arbetet med att reglera olika typer av vapen, ammunition och sprängmedel och följer noga händelseutvecklingen inom detta område. Skulle övertygande medicinska bevis visa att utarmat uran i ammunition ger hälso- och miljöskador, är utskottet berett att verka för att ett förbud mot denna typ av ammunition och dess användning kommer till stånd."

Ett år tidigare ställde den socialdemokratiske riksdagsledamoten Ameer Sachet en fråga till utrikesminister Carl Bildt. Bakgrunden var denna:

"Den 1 november i år ägde en omröstning rum i FN:s generalförsamlings första kommitté om ett resolutionsförslag angående vapen med utarmat uran, DU-vapen – DU står för depleted uranium. I resolutionsförslaget uppmanas FN:s generalsekreterare att från medlemsstaterna och relevanta internationella organisationer begära synpunkter på DU-vapnens effekter på människor och miljö. Han uppmanas också att inkomma med en rapport till generalförsamlingen om dessa effekter. 122 stater röstade för detta förslag, 6 stater röstade emot och 35 stater, däribland Sverige, lade ned sin röst."

Carl Bildt svarade bl a:

Många undersökningar har således redan gjorts. Vad som i nuläget ytterligare skulle kunna vara motiverat vore framför allt en opartisk, objektiv och vetenskaplig dokumentation och bedömning av resultaten av de undersökningar av mark, vatten och allmänhetens hälsa som hittills har gjorts i berörda länder. En undersökning av den karaktär som föreslås i FN-resolutionen, det vill säga en inhämtning av åsikter hos länder och organisationer om effekterna av utarmat uran, skulle inte ge mer än vad som kan inhämtas från vetenskaplig litteratur och internationella sammanställningar. Mot bakgrund av ovanstående valde Sverige att i generalförsamlingen den 5 december lägga ned sin röst vid omröstningen om den aktuella resolutionen. Det kan för övrigt noteras att majoriteten inom EU (18 EU-länder) avstod vid omröstningen.

Jag kommer säkert att lära mig mycket på konferensen i helgen och jag kommer att rapportera i Miljömagasinet.

Läs även andra bloggares åsikter om uranvapen, utarmat uran, uranbrytning

Det stormar kring Vattenfall

Jag har försökt att se mönstret i den störtflod av reaktioner som följt på TV4s nyhet om att Vattenfall har planer på att sälja sitt svenska kraftledningsnät för att få pengar till en satsning på engelsk kärnkraft. Följande är värt att notera, tycker jag:

• Vattenfall har inte dementerat TV4s nyhet trots att många medier påstår det. Vattenfall har bara sagt att de inte har fattat något beslut. Lyssna på Vattenfall Nordens presschef Erik von Hofsten här. "Vi kommunicerar bara gjorda affärer."

• Fackliga och politiska krav på att Vattenfalls ledning ska avgå har redan börjat ställas. Här och här.

• Vattenfall har blivit en riksdagsfråga. Miljöpartiets Peter Eriksson har krävt en extra riksdagsdebatt. Här. Eva-Lena Jansson (s) och Per Bolund (mp) har ställt frågor till näringsminister Olofsson. Här och här. Tobias Eneroth, näringspolitisk talesman för (s) säger att en försäljning av elnätet är en fråga för riksdagen och hans kollega i näringsutskottet Karin Åström säger att en försäljning är ett dråpslag. Här och här.

• Från näringsministern hörs bara en dånande tystnad samtidigt som allt fler röster riktar sin kritik mot regeringsnivån. Det enda som liknar en kommentar från departementeet är detta i en TT-intervju. (Se uppdatering längst ner.)
  

• De interna motsättningarna i Vattenfall och regeringens skärps. Vattenfalls vice VD har avgått - enligt TV4Nyheternas obekräftade källor är orsaken att Hans von Uthmann motsatt sig Vattenfalls planer på att sälja ut det svenska elnätet. Folkpartiet är på väg att spräcka regeringens uppgörelse om energin genom att kräva ytterligare kärnkraftverk. Flera högre tjänstemän väntas avgå säger SEKO-fackets Jan Palmqvist Här.

• Vattenfalls agerande har lett till att klimataktivister, kärnkraftmotståndare, övriga miljövänner och privatiseringsmotståndare strålar samman i en kraftfull opposition mot regeringsprolitiken. Därtill kommer annan kritik - till exempel från ekonomiska analytiker här och här.

De sociala medierna på Internet ökar sin aktivitet. På Facebook finns Josefsson-gruppen "Kräv ny styrelse och VD för Vattenfall! Avsätt Josefsson!" och Maud Olofsson-gruppen "Kan jag finna 100 000 människor som vill bli av med Maud Olofsson?". Och bloggarna är igång för fullt - jag avrundar med några exempel:

Låt inte Vattenfall sälja elnätet skriver Småbrukarnas organisation.

Stoppa Vattenfall! skriver Jinge.se

Rolf Lindell, s-politiker i Stockholm, skriver:

SEKO vill byta ut VD, men frågan är vilken roll i planerna som Maud Olofssons näringsdepartement har haft i planerna. Efter drygt 30 år i Regeringskansliet ska ingen inbilla mig att planer av detta slag inte har diskuterats med eller åtminstone informerats om med företrädare på det ansvariga departementet. Och sådana diskussioner måste alltid anmälas hos departementsledningen.

Kildén och Åsman skriver under rubriken "Kortslutning så att propparna ryker":

”Dra åt helvete! Produktion och distribution är hjärtat i ett kraftbolags verksamhet. Det är hål i huvudet på någon…” Så finkänsligt uttryckte sig SEKO:s ordförande Janne Rudén när han kommenterade det interna styrdokument som TV 4 kommit över och som visar att Vattenfalls ledning vill sälja ut hela sitt svenska distributionsnät – till 850 000 hushåll och företag – och använda färska 50 miljarder till att bygga kärnkraft i Storbritannien.
Den ”någon” som har hål i huvudet är naturligtvis Vattenfalls vd Lars G Josefsson. Uppenbart är det kortslutning i skallen både hos honom och hela styrelsen – så när som hos dess vice vd, Hans von Utman, vilken motsatt sig beslutet och då fått sparken. Vattenfalls styrelse har en strategi som är lika smart som planerna hos Jönssonligan. Tänk om SJ skulle sälja ut hela det svenska järnvägsnätet och använda pengarna för att köpa in sig i Ryanair? Men är det kortslutning i Vattenfalls styrelse har det samtidigt gått en propp i huvudet hos energiminister Maud Olofsson. Hon är ännu så länge oanträffbar för kommentarer. Men hon är politiskt ansvarig för statligt äga Vattenfall och har sedan länge varit varse att hennes vd Josefsson lekt ”Sickan” i filmerna om Jönssonligan.

Frågan är om inte styrningen av Vattenfall blir en valfråga funderar Erik Pelling, ledamot (s) av kommunfullmäktige i Uppsala (s)

Scaber Nestor har hittat tre slags vansinne hos Vattenfalls ledning: säkerhetspolitiskt, privatekonomiskt och infrastrukturellt.

Högbergs Tankar undrar: Vad är Mauds hemliga agenda för Vattenfall?

Hvad vilja (C)? frågar Johan Westholm och skriver att nyheterna om Vattenfall

får mig att fundera lite grann hur en (C– väljare mår nu för tiden. Maud Olofsson och Andreas Carlgren har förutom en skräck för statligt ägande en faiblesse för att investera i allt annat än politiskt korrekta energislag utom rikets gränser. Brunkol i Tyskland och nu kärnkraft i Storbritannien

Och Marita i Feministiskt Initiativ skriver:

Vad har Maud Olofssonatt säga? Näringsministern från det parti som skallade ”Stoppa kärnkraften” once upon a time. Kanske ges en förklaring att kärnkraft är det mest naturliga vi har. Radioaktivitet finns ju faktiskt i naturen. Ingenting förvånar längre.

Nu händer det grejer - missa inte! uppmanar Madeleine Larsson, miljöpartist Lidköping

Nya höga elavgifter på gång, varnar Ipse Cogita!

Näringsdepartementets tystnad i frågan är beklämmande! menar Mikael Olsson som dock gillar kärnkraft för att "en 70-procentig ökning av mängden koldioxidfri energi är en seger för det rationella tänkandet".

-----

Uppdatering: Näringslivsministern har äntligen kommenterat: Kritisk Olofsson avvisade Vattenfalls säljplaner. Här. Och här och här och här.

Läs även andra bloggares åsikter om Vattenfall, Maud Olofsson, Josefsson, kärnkraft

Lars G. Josefsson går för långt

I december 2008 bildades Industrikraft av fem svenska basindustrier. Målet är att bygga ett kärnkraftverk, berättade Industrikrafts VD Mats Gustafsson i Ny Teknik.

30 oktober 2009 meddelades att Industrikraft för att nå sitt mål ingått ett avtal med Vattenfall. Samtliga medier och utbildningsminister Jan Björklund konstaterade att detta innebär att ett nytt svenskt kärnkraftverk är på väg.

Men vad sa Vattenfalls VD Lars G. Josefsson?

Han sa i Sveriges radios Studio Ett att han inte ville prata om kärnkraft eller inte kärnkraft. Det här handlade om "en komplex utredning" där man "alldeles förutsättningslöst" skulle väga olika teknikalternativ mot varandra och så småningom bedöma lönsamheten. "Vägen till beslut är lång."

Sedan går det en dryg vecka och både Aktuellt och Rapport toppar sina sändningar 8 november så här:

Enligt "dokument som Rapport tagit del av" planerar Vattenfall att under de närmaste 20 åren öka elproduktionen med 70 procent, från 45 till 75 terrawattimmar om året. Lars G. Josefsson talar om "det svenska beslutet" att tillåta nya kärnkraftverk (ett beslut som alltså ännu inte är fattat av riksdagen - det sker eventuellt våren 2010) och säger att han vet om att det finns kärnkraftmotståndare men "kärnkraft har inga utsläpp av växthusgaser".

Och vad sa Josefsson dagen efter?

Då vill han inte tala i TV utan hänvisar till ett pressmeddelande med rubriken Vattenfall har inga planer för ny kärnkraft. Men SVTs Rapport ger sig inte. De visar ett diagram som Vattenfall nyligen presenterade på en kapitalmarknadsdag för finansfolk. Titta bara:

Och vad säger Josefsson då? Han säger att det där är ingen plan. Det är bara "ett hypotetiskt scenario där den önskade produktionsmixen stått i fokus".

I måndagens Rapport-inslag släpptes dessutom Jan Björklund fram som ett slags vikarierande energiminister eftersom miljöminister Andreas Carlgren och näringslivsminister Maud Olofsson återigen tycks vara försvunna. Han tar förstås chansen att sprida kärnkraftspropaganda och säger att Vattenfalls planer ryms inom den överenskommelse som regeringspartierna träffat.

Naturligtvis är det oacceptabelt att Vattenfall på det här viset tar på sig rollen som ett långtidsplanerande energiministerium med kärnkraftsutopister i ledningen. Lika illa är det att företaget leds av en VD som pratar strunt och lägger ut dimridåer för att vilseleda sina ägare, det svenska folket. Bland miljövänner och kärnkraftkritiker växer nu missnöjet och kraven på Josefssons och styrelsens avgång hörs allt oftare.

PS
Just som jag skickat ut det här inlägget på nätet kommer ett pressmeddelande från Vänsterpartiets riksdagsman Kent Persson med krav på Josefssons avgång. Bakgrunden är att TV4 i kväll uppgav att Vattenfalls VD vill sälja vattenfalls svenska elnät för att köpa in sig i engelsk kärnkraft.

Läs även andra bloggares åsikter om Vattenfall, Lars G. Josefsson, kärnkraft

Kärnvapen Nej! Och kärnkraft?

I tre dagar har jag deltagit i den internationella konferensen om kärnvapennedrustning i Stockholm. Det var en stor och viktig satsning inför nästa års översyn av Icke-spridningsavtalet (NPT) i FNs regi. Temat var civilsamhällets roll i denna process och många organisationer och tunga namn deltog. FNs höge representant för nedrustning, Sergio Duarte, öppningstalade.

Jag for dit med kärnkraftmotståndarnas insikter om sambandet mellan kärnvapen och kärnkraft och uppfattningen att båda måste avvecklas. Men dagen började inte så bra. I Göteborgs-Posten skrev fyra tunga personer, involverade i konferensen, i Göteborgs-Posten:

"En ökad användning av civil kärnkraft, som diskuteras flitigt, skulle innebära en avsevärd risk för spridning av kärnvapenteknologi. Ett globalt avtal för att kontrollera produktionen av klyvbart material är därför nödvändigt. ”Kärnkraftens renässans” måste därför gå hand i hand med stärkande av NPT."

De fyra var Rolf Ekéus, ordförande i Sipri och i Pugwash/Sverige, Aleksander Gabelic, ordförande för Svenska FN-förbundet, Kerstin Grebäck, internationell president för Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet och Gunnar Westberg, styrelsemedlem i International Physicians for the Prevention of Nuclear War.

I en paus i konferensen sa jag till Gunnar Westberg att det där var en oroande formulering eftersom den gav uttryck för en okritisk inställning till en internationell expansion av kärnkraften. Då log han och sa att "då skulle du ha sett de tidigare versionerna av artikeln." Underförstått: De uttryckte ett mera aktivt bejakande av kärnkraften - och de visar på rörelsens kluvenhet inför denna energikälla.

Alldeles säkert är kärnkraftsmotståndarna i stor majoritet inom den fredsrörelse som vill befria oss från kärnvapnen. Men det finns också en majoritet som önskar en fredlig samvaro med IAEA, det FN-organ som i sin målsättningsparagraf tilldelats uppgiften att skynda på och öka användningen av kärnkraft i hela världen. Hela konferensen applåderade när den första dagen avslutades med att Hans Blix fick utmärkelsen "Årets FN-vän" bl a för sina "tremendous achievements" för att sprida "atomer för fred". Många kärnvapenmotståndare känner antagligen inte ens till IAEAs roll och skulle behöva läsa den artikel som Eva Moberg skrev när IAEA fick Nobels fredspris och som Inger Widell från FMKK spred under konferensen.

Att "de fredliga atomerna" är sprängstoff för nedrustningskämparna bekräftades på olika sätt under konferensen. Ett par exempel:

• Rebecca Johnsson, generalsekreterare i Acronym Institute, en av konferensens mest dynamiska och kunniga talare, bekräftade, när jag förde saken på tal, att kopplingen mellan kärnvapen och kärnkraft är helt uppenbar. Hon uppmuntrarar också gärna kärnkraftmotståndarna. "Men", tillade hon, "det vore en strategisk dundertabbe om vi förde samman nedrustningskraven med krav på avveckling av kärnkraftverken."

• Kristin Blom spelade en framträdande roll på helgens rustningskonferens som företrädare för ITUC, den globala fackliga federation som företräder 170 miljoner arbetare i 158 länder och som just nu satsar hårt på kampanjen "No to Nuclear Weapons!" Men när det gäller kärnkraften har vi bestämt att vi inte ska driva någon linje", sa hon när jag frågade henne, "Det är omöjligt, i den frågan är medlemsorganisationerna alldeles för splittrade."

Mot denna bakgrund var det inte konstigt (men tråkigt) att Icke-spridningsavtalets klartecken för kärnkraftens fortsatta spridning (Artikel IV i NTP) inte fanns med på dagordningen på helgens konferens. I stället togs frågan upp "från golvet" vid flera tillfällen av olika aktivister.

Ett exempel var workshopen med rubriken "Energibehov och klimatförändring - en roll för kärnkraft?" som utlovade en diskussion om "förhållandet mellan kärnvapen och kärnkraft och dess möjliga konsekvenser på miljön". Men så blev det inte alls även om klimatforskaren Henning Rodhe började med den här intressanta bilden för att peka på olika samband:


Rodhe koncentrerade sig emellertid på pilen från kärnvapen till klimatförändringar och knöt an till en äldre diskussion om "nukleär vinter" och informerade om ny forskning som försökt uppskatta konsekvenserna av ett regionalt kärnvapenkrig mellan Indien och Pakistan som omfattar 100 bomber. Slutsatsen var att vi under många år skulle drabbas av ett mörker av global omfattning med katastrofala följder när det t ex gäller jordbruk, livsmedel och flyktingströmmar. Det var en viktig och skakande påminnelse om en klimatfråga som nästan ingen talar om.

I den efterföljande diskussionen berättade Edel Havin Beukes, IKFF/Norge att diskussionen om den nukleära vintern är okänd bland unga människor. Hon var också mycket upprörd över att kärnkraften kan lanseras som en lösning på klimatproblemen. Hon pekade också på ägandets betydelse - vi ska utöva press på de multinationella bolagen, och inte bara på regeringarna." Gensvaret på hennes inlägg var mycket starkt. Mikael Böök, Finland, aktiv i bland annat Lovisarörelsen och flitig bloggare här, tog också tillfället i akt att uppmana till deltagande i aktionen Don´t Nuke the Climate som koordineras av franska Sortir du Nucléaire. Man kan delta i kampanjen redan nu men också under Köpenhamnsmötet i december.

Jag började det här blogginlägget med att skriva att dagen inte började så bra och jag har avsiktligt koncentrerat mig på den problematiska aspekten kärnkraft-kärnvapen. Nu är det dags att säga att konferensen artade sig väl och slutade riktigt bra. Den var en imponerande och välorganiserad kraftsamling av kunskaper och erfarenheter som det var omöjligt att inte stimuleras av. Och den som vill veta mera om det som förmedlades under konferensen rekommenderas ett besök på Svenska Nätverket för Kärnvapennedrustning - där kommer talarnas digitala presentationer att dyka upp endera dagen.