I tre dagar har jag deltagit i den internationella konferensen om kärnvapennedrustning i Stockholm. Det var en stor och viktig satsning inför nästa års översyn av Icke-spridningsavtalet (NPT) i FNs regi. Temat var civilsamhällets roll i denna process och många organisationer och tunga namn deltog. FNs höge representant för nedrustning, Sergio Duarte,
öppningstalade.
Jag for dit med kärnkraftmotståndarnas insikter om sambandet mellan kärnvapen och kärnkraft och uppfattningen att båda måste avvecklas. Men dagen började inte så bra. I Göteborgs-Posten skrev fyra tunga personer, involverade i konferensen,
i Göteborgs-Posten:
"En ökad användning av civil kärnkraft, som diskuteras flitigt, skulle innebära en avsevärd risk för spridning av kärnvapenteknologi. Ett globalt avtal för att kontrollera produktionen av klyvbart material är därför nödvändigt. ”Kärnkraftens renässans” måste därför gå hand i hand med stärkande av NPT."
De fyra var Rolf Ekéus, ordförande i Sipri och i Pugwash/Sverige, Aleksander Gabelic, ordförande för Svenska FN-förbundet, Kerstin Grebäck, internationell president för Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet och Gunnar Westberg, styrelsemedlem i International Physicians for the Prevention of Nuclear War.
I en paus i konferensen sa jag till Gunnar Westberg att det där var en oroande formulering eftersom den gav uttryck för en okritisk inställning till en internationell expansion av kärnkraften. Då log han och sa att "då skulle du ha sett de tidigare versionerna av artikeln." Underförstått: De uttryckte ett mera aktivt bejakande av kärnkraften - och de visar på rörelsens kluvenhet inför denna energikälla.
Alldeles säkert är kärnkraftsmotståndarna i stor majoritet inom den fredsrörelse som vill befria oss från kärnvapnen. Men det finns också en majoritet som önskar en fredlig samvaro med IAEA, det FN-organ som
i sin målsättningsparagraf tilldelats uppgiften att skynda på och öka användningen av kärnkraft i hela världen. Hela konferensen applåderade när den första dagen avslutades med att Hans Blix fick utmärkelsen "Årets FN-vän" bl a för sina "tremendous achievements" för att sprida "atomer för fred". Många kärnvapenmotståndare känner antagligen inte ens till IAEAs roll och skulle behöva läsa den artikel
som Eva Moberg skrev när IAEA fick Nobels fredspris och som Inger Widell från FMKK spred under konferensen.
Att "de fredliga atomerna" är sprängstoff för nedrustningskämparna bekräftades på olika sätt under konferensen. Ett par exempel:
- Rebecca Johnsson, generalsekreterare i Acronym Institute, en av konferensens mest dynamiska och kunniga talare, bekräftade, när jag förde saken på tal, att kopplingen mellan kärnvapen och kärnkraft är helt uppenbar. Hon uppmuntrarar också gärna kärnkraftmotståndarna. "Men", tillade hon, "det vore en strategisk dundertabbe om vi förde samman nedrustningskraven med krav på avveckling av kärnkraftverken."
- Kristin Blom spelade en framträdande roll på helgens rustningskonferens som företrädare för ITUC, den globala fackliga federation som företräder 170 miljoner arbetare i 158 länder och som just nu satsar hårt på kampanjen "No to Nuclear Weapons!" Men när det gäller kärnkraften har vi bestämt att vi inte ska driva någon linje", sa hon när jag frågade henne, "Det är omöjligt, i den frågan är medlemsorganisationerna alldeles för splittrade."
Mot denna bakgrund var det inte konstigt (men tråkigt) att Icke-spridningsavtalets klartecken för kärnkraftens fortsatta spridning (Artikel IV i NTP) inte fanns med på dagordningen på helgens konferens. I stället togs frågan upp "från golvet" vid flera tillfällen av olika aktivister.
Ett exempel var workshopen med rubriken "Energibehov och klimatförändring - en roll för kärnkraft?" som utlovade en diskussion om "förhållandet mellan kärnvapen och kärnkraft och dess möjliga konsekvenser på miljön". Men så blev det inte alls även om klimatforskaren Henning Rodhe började med den här intressanta bilden för att peka på olika samband:

Rodhe koncentrerade sig emellertid på pilen från kärnvapen till klimatförändringar och knöt an till en äldre diskussion om "
nukleär vinter" och informerade om
ny forskning som försökt uppskatta konsekvenserna av ett regionalt kärnvapenkrig mellan Indien och Pakistan som omfattar 100 bomber. Slutsatsen var att vi under många år skulle drabbas av ett mörker av global omfattning med katastrofala följder när det t ex gäller jordbruk, livsmedel och flyktingströmmar. Det var en viktig och skakande påminnelse om en klimatfråga som nästan ingen talar om.
I den efterföljande diskussionen berättade Edel Havin Beukes, IKFF/Norge att diskussionen om den nukleära vintern är okänd bland unga människor. Hon var också mycket upprörd över att kärnkraften kan lanseras som en lösning på klimatproblemen. Hon pekade också på ägandets betydelse - vi ska utöva press på de multinationella bolagen, och inte bara på regeringarna." Gensvaret på hennes inlägg var mycket starkt. Mikael Böök, Finland, aktiv i bland annat
Lovisarörelsen och flitig bloggare
här, tog också tillfället i akt att uppmana till deltagande i aktionen
Don´t Nuke the Climate som koordineras av franska Sortir du Nucléaire. Man kan delta i kampanjen redan nu men också under Köpenhamnsmötet i december.
Jag började det här blogginlägget med att skriva att dagen inte började så bra och jag har avsiktligt koncentrerat mig på den problematiska aspekten kärnkraft-kärnvapen. Nu är det dags att säga att konferensen artade sig väl och slutade riktigt bra. Den var en imponerande och välorganiserad kraftsamling av kunskaper och erfarenheter som det var omöjligt att inte stimuleras av. Och den som vill veta mera om det som förmedlades under konferensen rekommenderas ett besök på
Svenska Nätverket för Kärnvapennedrustning - där kommer talarnas digitala presentationer att dyka upp endera dagen.