torsdag 24 juni 2010

Dagboken tar semester

Jag startade den här bloggen i september förra året när statsminister Fredrik Reinfeldt meddelade att han fann det logiskt att bryta uran i Sverige om alliansregeringens kärnkraftpolitik gick igenom. Men redan när Maud Olofsson bytte fot i kärnkraftfrågan i februari samma år hade jag börjat skriva om kärnkraften på en annan blogg. För att göra de inläggen tillgängliga också från den här bloggen lägger jag in länkar till dem längst ner i det här inlägget.

För en vecka sedan drev regeringen genom sin kärnkraftpolitik i riksdagen och i morgon är det midsommarafton. Då passar det bra, tänker jag, att ta semester från bloggandet om kärnkraften. På återhörande!

*
Inlägg om kärnkraften på bloggen Under ytan - Närmare rörelserna:
  • Kampen går (inget) vidare. 16 februari 2009. Med anledning av regeringens energiöverenskommelse. Här.
  • Klimathot och kärnkraftpropaganda. 18 februari 2009. Med anledning av några tankar av Johan Galtung. Här.
  • Näringslivets känsla för grönt. 22 februari 2009. Om Nätverket för framtidens energi och dess försök att involvera fackföreningsrörelsen och ABF i sin kärnkraftpropaganda. Här.
  • Utan tvivel är man inte klok. 23 februari 2009. Här.
  • EON planerar - Vi demonstrerar! 22 april 2009. Om Folkkampanjens manifestation i Stockholm m m. Här.
  • Kärnkraften: Riksdagen röstar, partipiskan viner. 15 juni 2009. Dagen före riksdagens debatt om regeringens energipolitiska proposition. Här.
  • Maud Olofsson: "Vi tjabbar om litet småsaker..." 16 juni 2009. Efter riksdagsdebatten om energipolitiken. Här.
  • "Kärnkraftsvotering slutade med polisingripande i Sveriges Riksdag. 16 juni 2009. Efter voteringen om energipolitiken. Här.
  • Vem vet vad riksdagen beslutade om energipolitiken? 17 juni 2009. Apropå mediernas tystnad och Svensk Energis desinformation. Här.
  • Moderaten som inte visste vad han gjorde. 18 juni 2009. Mera om förvirringen efter riksdagsbeslutet. Här.
  • TT och Vattenfall vilseleder. 23 juni 2009. Ännu mera desinformation efter riksdagens energidebatt. Här.


lördag 19 juni 2010

Dagen efter dagen efter

Igår var det dagen efter det väntade riksdagsbeslutet.

Näringslivet jublade och Expressen hyllade Maud Olofsson som en modig kvinna medan Centerpartiet sjönk under 4-procentspärren.

Energiprofessorn Björn Karlsson trodde att det blir fler än tio reaktorer framöver och ekonomidoktorn Petter Rönnblom sa att det inte spelar någon roll vad folk tycker.

Andreas Carlgren fortsatte sin skamlösa retorik och låter alltmera som sin namne i Public Service.

Andra av oss skrev sorgsna mejl till varandra, ibland med ett trotsigt tillägg: "Men som vi säger i kvinnorörelsen: Det är bara att bryta ihop och komma igen!" Men Greenpeace förnekade sig inte, de har inte tid att bryta ihop. På torsdagen släpptes deras aktivister på fri fot ur häktet och igår morse låg ett nytt mejl i inkorgen: Nu laddar vi inför valet! Också Naturskyddsföreningen siktar redan på höstens val: Riv upp kärnkraftbeslutet!

*

Och idag är det dagen efter dagen efter. Nog skulle det vara skönt att hålla på med annat men jag kan inte låta bli att skumma webben. Jag fäster mig vid två saker: Industrins glädje och Centerpartiets upplösning.

Industrin först:
  • Äntligen! utropar Industrikraft å basindustrins vägnar i sitt pressmeddelande. "Det övergripande målet är att i tid före avvecklingen av de äldsta reaktorerna ha en ny reaktor igång som kan trygga produktion och jobb i Sverige." I förbifarten upprepar man osanningen att kärnkraft är koldioxidfri. Här.
  • "Industrin tror på nya reaktorer" är rubriken på Upsala Nya Tidnings stora artikel som bl a citerar Magnus Hall, vd i Holmen papper: "Att det nu måste ske utan statliga subventioner och att skadeståndsanspråken på bolagen ökar tror han inte kommer att sätta käppar i hjulet." Här.
  • Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström jublar över Riksdagens beslut att tillåta att det byggs nya kärnkraftreaktorer. Här.
  • "Basindustrin välkomnar beslutet" är rubriken i Ny Teknik som skriver om Industrikraft som bildats av basindustrin för att bygga ny svensk elproduktion, företrädesvis ny kärnkraft: "Med beslutet igår i ryggen avser bolaget nu att öka takten i produktionsplanerna." Här.
  • "Nu kan vi arbeta långsiktigt med utvecklingen av nästa generations kärnkraft och vi anser att kärnkraft har en stark fördel då den har väldigt låga koldioxidutsläpp" säger Torbjörn Wahlborg, chef för Vattenfall i Norden. Här.
  • E.ON: "Det är glädjande att Riksdagen nu fattat dessa beslut. De skapar förutsättningar för att den svenska elförsörjningen även framöver ska vara nästan koldioxidfri baserad på vattenkraft, kärnkraft och en ökad andel ny förnybar energi, säger Ingemar Engkvist, tillträdande VD för E.ON Kärnkraft Sverige." Här
  • Lars Thuring, VD för OKG i Oskarshamn: "Det här är väldigt positivt, framförallt för OKG som driver Sveriges äldsta kommersiella kärnkraftverk. Det är givetvis högaktuellt för oss att börja planera för ett eventuellt nybygge. Ledtiden för att bygga nytt ligger idag på 10-15 år." Här.
Jag undrar vad de centerpartistiska ja-tryckarna tänker när de ser hur deras kärnkraftbeslut släpper loss denna glädje och handlingskraft inom industrin. Tidigare har centerpartisterna indirekt påstått att de lurat folkpartiet att tro att det ska kunna byggas nya reaktorer. Nu får de dessutom inkompetensförklara den svenska basindustrin och ledningen för Vattenfall där Maud Olofsson utövar ägaransvaret. Ska centern undervisa företagsledarna om hur marknaden fungerar?

*

Så var det Centerns upplösning.

Oenigheten i riksdagsgruppen och ledningens osnygga metoder har varit en följetong i medierna och att segern i torsdags var ett moraliskt nederlag för partiet framgick tydligt för den som lyssnade på miljöministerns och riksdagsledamöternas retorik i talarstolen.

Men lojaliteten med partiet är stor hos de aktiva företrädarna och inte ens centerpartister som är kända för sitt kärnkraftmotstånd är öppet kritiska när de intervjuas av Länstidningen:
Maria Söderberg (C), kommunalråd i Krokom, vill egentligen inte kommentera Per Åslings röst men vänder sig mot beslutet att bygga ny kärnkraft i Sverige. På frågan om hon anser att Per Åsling och de andra Centerpartisterna i riksdagen har svikit blir det en lång paus.

– Ja, visst känner jag en sorg över detta. Samtidigt måste vi komma framåt i de alternativa energierna och Sven Bergströms motion stärkte detta otroligt mycket, säger Maria Söderberg.

Håkan Larsson (C), före detta riksdagsledamot från länet, är också kritisk till själva beslutet men vill inte gå så långt att han kritiserar Per Åslings sätt att rösta.

– Jag har ingen riktigt uppfattning om det. Han får göra sitt ställningstagande. Men jag skulle ha väldigt svårt att tro att jag hade röstat i den riktningen om jag suttit i riksdagen i dag.

Försiktighetens tystnad har också varit kompakt på Facebook-gruppen "Centerpartister mot kärnkraft". Den har det kaxiga mottot "en omedelbar avveckling av kärnkraften" och har flera riksdagsledamöter som medlemmar (t ex Sven Bergström, Lennart Pettersson och Maria Kornevik Jakobsson). Diskussionen har i stort sett uteblivit under hela dess existens men efter riksdagsbeslutet i torsdags kom ett par inlägg:
Tror vi kan lägga ner gruppen nu. Jag lämnar i alla fall denna gruppen nu. Vi blev bara 213 och nu är loppet kört. Partiet lämnade jag i vintras men nu får jag väl fundera på vad man ska rösta på, om jag ska rösta. Skaffa Börje Hörnlunds memoarer och läs, det tänker jag göra. Hej då!

Lägga ner gruppen ska vi väl inte göra - bara döpa om den till F.d. centerpartister mot kärnkraft! För nu måste vi ju alla arbeta stenhårt för att de verkliga kärnkraftsmotståndarna blir tillräckligt många efter valet, så de kan skrota den nya lagen innan den träder i kraft!
Också partiets gamla höjdare har varit tämligen försiktiga med sin kritik av Centerns nya kärnkraftslinje. När jag träffade energiministern i Fälldins första regering, Olof Johansson, på Energitinget i våras sa han: "Jag har lämnat politiken. Mig får du inget vettigt ur."

Börje Hörnlund är den ende som själv formulerat sin ilska offentligt men också Lennart Daléus, tidigare Linje 3-general och centerledare, och Bo Dockered, tidigare LRF-bas, har varit tydliga i sin kritik. Birgitta Hambraeus, som spelade en avgörande roll när Centern kom att leda kärnkraftmotståndet i riksdagen, har sedan länge lämnat partiet men överraskade i torsdags med att säga: "Jag nästan hoppas att de åker ur riksdagen."

Det går inte heller att ta miste på att Torbjörn Fälldin är kritisk mot den nya centerlinjen. "Men han är förtegen" sa Olle Svenning när han i TV intervjuades om sin nyutkomna bok om den förre centerledaren. Igår skrev Svenning i Aftonbladet under rubriken "Maud Olofsson - Centerns fall?":
Tänk, kan man undra, om Fälldin vetat att en av hans efterträdare 2010 skulle ingå regeringsallians för utbyggd kärnkraft. Eller att Andreas Carlgren – en gång ledare för den unga Centerns kamp mot kärnkraften – från riksdagens talarstol skulle prisa den nukleära energin.

Fälldin, som trots allt hejdade den vettlösa utbyggnaden av kärnkraft, anklagades för svek. Därmed är den sortens moraliska dom förbrukad; den är för klen för Maud Olofsson och Andreas Carlgren.

Fälldin-Centern gav kärnkraften flera ideologiska dimensioner. Miljön hotas, såväl av det för oändlig tid smittade avfallet som av uranbrytningens giftiga hantering och reaktorhaverier.

Kärnkraften står i närmast övertydlig konflikt med decentralism och frihetlighet; den är till sin karaktär storskalig och centralistisk – därmed svårt sårbar. Den kräver en minutiös övervakning.

1970-talets framgångsrika Centergeneration påminde ständigt om sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen. Det var temat för Fälldins tal i FN.

Fälldin skickar inte ut några kommentarer till dagspolitiken. Kontrasterna mellan 70-talets framgångar och dagens sönderfall är tydliga nog.
*

Häromdagen fick jag ett mejl med följande fråga om mitt bloggande:
Jag bara undrar när du ska bli kritisk till den nuvarande oppositionens handlingsförlamning från kärnkraftsomröstningen?
Frågan syftar förstås på socialdemokratins kärnkraftpolitik. Mot den har jag varit kritisk i 45 år och jag kan fortfarande råka i affekt när jag tänker på Linje 2. Jag skrev om detta sabotage mot demokratin när Alliansregeringen förra året offentliggjorde sitt svek mot sina vallöften men det är sant att jag sedan dess ägnat mig åt att kritisera de nuvarande regeringspartierna, framför allt Centern. Samtidigt kan jag säga att jag på det hela taget kan instämma i Birger Schlaugs utbrott häromdagen när han skrev om manipulatören Ingvar Carlsson. (Schlaug kommenterar för övrigt också torsdagens kärnkraftbeslut under rubriken "Det lär bli mera kärnavfall - Låt det nya Centern också bli avfall".)

Visst måste det kännas surt för centerpartisterna i riksdagen att möta en socialdemokrati i kärnkraftmotståndets skepnad och till sist brast det också för Sven Bergström i replikskiftet med Patrick Eriksson: "Med tanke på den historia som du har i ditt parti är det kanske lite magstarkt att ha munnen så full med invektiv och åthutanden." Och visst finns det skäl att fråga sig hur mycket vi kan lita på socialdemokraterna framöver. I alla fall tror jag inte att de vill göra kärnkraften till en fråga för valrörelsen.
Fotnot: Jag var medlem i Socialdemokratiska partiet 1966 - 1983 och aktiv i SAFE, de socialdemokratiska kärnkraftsmotståndarnas nätverk, som bildades efter partiets valnederlag 1976. Sedan 1983 partilös. SAFE lever vidare som ett eget politiskt parti i Nässjö där de har elva ledamöter i Kommunfullmäktige och numera samregerar med S och V. Läs mera här.

torsdag 17 juni 2010

Lång dags färd mot ja till kärnkraft

Klockan är snart halv tio på kvällen. Efter en maratondebatt som började vid tiotiden i förmiddags beslutade riksdagen alldeles nyss om regeringens kärnkraftspolitik. Resultatet blev det väntade. Med 174 röster mot 172 blev det ja till att tillåta högst tio nya reaktorer som ersättning för de nuvarande när dessa tas ur drift. Med 174 röster mot 170 (och två nedlagda) godkändes också utskottsbetänkandet om ökat skadeståndsansvar för kärnkraftsbolagen.

Utanför riksdagen agiterade kärnkraftmotståndare från bl a Greenpeace, Folkkampanjen och Fältbiologerna in i det sista för ett nej till alliansens kärnkraftpolitik. Om man tog av sig soltröjan kunde man också få sitta på läktaren och lyssna på debatten. Det var inget fel att vara klädd i soltröja under andra riksdagsdebatter, sa vakterna, men just i dag var det ett etikettsbrott. Förra året släppte vakterna in oss med soltröjor men å andra sidan blev vi omhändertagna av polisen någon timme senare (här).

Själv har jag varit hemma idag och nästan hela dagen lyssnat på debatten i riksdagens webb-TV. Om den finns mycket att säga men jag sparar mina reflexioner till ett kommande inlägg på bloggen.

UPPDATERING 18 juni:

Tre ledamöter var frånvarande under omröstningen. En socialdemokrat (Kerstin Engle från Skåne), en centerpartist (Maria Kornevik Jakobsson från Västra Götaland) och en moderat ( Anne Marie Brodén, Hallands län) .

Kornevik Jakobsson är särskilt intressant i sammanhanget. Direkt efter Centerpartiets kuppartade svängning i februari 2006 skrev Göteborgs-Posten: "Maria Kornevik Jakobsson (C) från Mölnlycke, blev lite "skogstokig" när hon fick beskedet i riksdagsgruppen. - Jag är fortfarande emot kärnkraft och var lärjunge till Lennart Daléus -79. Men vi står i kärnkraftens parentes. Och nu väger miljösatsningar på förnybar energi över i vågskålen." (6 februari).

Protokollet från riksdagens debatt och voteringarna finns här (Debatten avser både betänkandet om tillstånd för nya reaktorer och betänkandet om ansvarsfrågan)

Debatten finns också i arkivet för riksdagens webb-tv. Här kan man klicka sig fram till enskilda talares olika anföranden.

onsdag 16 juni 2010

Vad gör vi med dessa okunniga och högutbildade män?

Idag skrev Maria Wetterstrand och Peter Eriksson på DN Debatt:
Många talar om en renässans för kärnkraften. I april 2010 lät ett energibolag göra en undersökning bland svenskarna. Frågeställningen gällde vilket energislag som har byggts ut mest i världen de senaste åren.

En stor andel – 57 procent – av de svarande trodde att kärnkraften hade byggts ut mest och att vindkraftens ökning var jämförelsevis liten. Verkligheten är dock den rakt motsatta: vindkraften har byggts ut 70 gånger mer än kärnkraften.

En intressant men talande knorr är att de som trodde mest på kärnkraften var högutbildade män, där hela 78 procent trodde att mer kärnkraft har byggts. De som hade bäst koll var unga kvinnor, arbetare och arbetslösa.
Det där var ju inga dåliga grejer. Men nu kommer det mera. En av dessa okunniga högutbildade män, tryggt hemmavarande i sin 78-procentiga majoritet, anmäler sig nu på nätet som frivilligt demonstrationsexemplar. Han gör det genom att mini-föreläsa om hur det här med siffror och energi egentligen ligger till. Han skriver:
Wetterstrand och Eriksson anför som argument mot kärnkraften att "vindkraften har byggts ut 70 gånger mer än kärnkraften". De låter dock bli att nämna att vindkraften fortfarande bara står för ca 1 procent av världens elproduktion och 2 procent av den svenska elproduktionen. En ökning blir lätt väldigt stor i procent om man startar från en väldigt liten bas. Detta enkla förhållande använder Wetterstrand och Eriksson till att skapa en synvilla. I själva verket - om man räknar i TWh - blir bilden en annan.
Problemet för denne högutbildade och okunnige man, som för övrigt heter Carl B Hamilton och är Folkpartiets energiexpert, är att det exempel som MP-språkrören refererar till räknar just i TWh. Vi citerar själva källan för DN-artikeln:
Under 2008 och 2009 installerades 63 748 MW ny vindkraft i världen, att jämföra med 912 MW ny kärnkraft, enligt statistik från Global Wind Energy Council och World Nuclear Association. Dessutom stängdes 2 739 MW kärnkraft under 2009, betydligt mer än vad som installerades.

Trots den rekordsnabba utbyggnaden av vindkraft i världen tror sju av tio svenskar helt felaktigt att det byggts mer eller lika mycket kärnkraft, säger Johan Ihrfelt, vd på vindkraftbolaget O2. Allra mest okunniga är högutbildade personer, som gått på universitet eller högskola. I denna grupp tror hela 78 procent att det installerats mer (71 procent) eller lika mycket (7 procent) kärnkraft som vindkraft.

Man kan också notera att arbetslösa och arbetare har en mer korrekt bild än tjänstemän och akademiker, samt att unga och kvinnor inte är lika okunniga som äldre och män.
Jag har skrivit i kommentarfältet på Hamiltons blogg och föreslagit att han ska korrigera texten på sin blogg såvida han nu inte vill stanna kvar i gruppen högutbildade och okunniga män. Ännu så länge har han inte tagit lärdom.

En annan som har svårt att ta lärdom är en av hans partikamrater, den andre stora svenska kärnkrafthöken i svensk politik, utbildningsministern och Folkpartiledaren Jan Björklund. Idag hörde jag honom säga i riksdagens partiledardebatt:
"Kärnkraften ger oss nästan hälften av vår elektricitet. Nästan 50 procent"
Precis samma sak sa han i SVTs Agenda i början av året. Då hade han dessutom sällskap av socialministern och KD-ledaren Göran Hägglund. Så här lät det då:
Björklund:Hälften av den svenska elförsörjningen kommer från kärnkraft idag.

Göran Hägglund:
Man kan inte tänka bort femtio procent av den svenska elproduktionen. Den finns där!
Men någon vecka senare frågades Björklund ut i Ekots lördagsintervju. Då blev det besvärligt och han tvingades inse att han inte hade ordning på siffrorna. Så här lät det längre fram i intervjun:
Intervjuaren: Jag märkte att du nu använde formuleringen bortemot hälften i stället för hälften...

Björklund: Jo, men 47 procent är väl.... ja 47 procent är den siffra som...när det är igång.
Och nu, några månader senare kommer han ihåg sin osanning men han har glömt att den smulades sönder när han träffade en journalist som gjorde sitt jobb.

Sanningen, förresten, om man ska tro Statistiska Centralbyrån, är att kärnkraften förra året gav 37 procent av elen, och att genomsnittet för de första fyra månaderna i år är 33 procent. Genomsnittet för de senaste tio åren är 44 procent. Om jag nu har räknat rätt förstås - rätta mig om jag har fel :-)

Hälsningar från Hälsingland: Rösta Nej!

Mannen på bilden är Sven Bergström. Nästan alla som läser den här bloggen vet att han är riksdagsledamot för Centerpartiet och att han i morgon kommer att rösta ja till Alliansregeringens förslag att tillåta nya kärnkraftsbyggen i Sverige. Ändå har han solmärket Atomkraft? Nej Tack på kavajslaget - och bilden togs i går! Vad kan detta betyda?

Som alltid finns det ett större sammanhang som vi kan förstå när vi får hela bilden klar för oss. Den bilden finns nedtill. Kvinnan som har beställt tid hos Sven Bergström i riksdagen heter My Leffler och vi kan tänka oss att det är av respekt för henne som han har tagit på sig märket. För inte ska väl ja-tryckarna försöka sno vårt märke ungefär som Nya moderaterna försökte sno arbetarklassen?

Allvarligt talat: My Leffler är en helgjuten aktivist, fredskämpe och kärnkraftmotståndare och hon sitter i styrelsen för Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen. På senare tid har hon farit runt i bl a Hälsingland, Jämtland och Skaraborg och visat film och diskuterat atomkraften på olika möten. Resultatet har bl a blivit innehållet i påsen som hon har i handen och som hon strax kommer att överlämna till Sven Bergström. Det handlar om 373 vykort med hälsningar som skrivits av människor som My Leffler träffat på vägen. Jag har inte läst korten men kan tänka mig att åtminstone någon har skrivit: "Sven, varför gjorde du oss detta?" Kanske någon rentav (som Rune Lanestrand gjort på sin blogg) har plockat fram Havamal och citerat: "Fänad (egendom) dör, fränder dör, själv dör du även; ett vet jag som aldrig dör; dom över död man."

Foto: Nils Bindslev/Miljömagasinet

Alliansens energipolitik vilar på tre lögner

Vår energipolitik vilar på tre ben - så heter det i regeringens retorik. I själva verket vilar den på tre lögner.

Just nu sprids dessa lögner av centerpartistiska riksdagsledamöter när de svarar på mejl från upprörda och oroliga väljare som uppmanar dem att rösta nej till ny kärnkraft i morgon. Du kan själv gå hit och skicka iväg din uppmaning till ledamöterna. Ett typiskt svar kan se ut så här. Det är ur detta svar nedanstående osanna påståenden är citerade:

De tre lögnerna:
1: "Centerpartiet har genom överenskommelsen åstadkommit världens mest ambitiösa mål för förnybar energi." Sanningen är att man gör det som ska göras enligt EUs direktiv. Politiken för förnybart finns det majoritet för i riksdagen. Den skulle också kunna åstadkommas över blockgränserna utan att ny kärnkraft tillåts. Besluten i morgon handlar överhuvudtaget inte om förnybar energi - de frågorna behandlas vid andra tillfällen. I Ekots lördagsintervju med Maud Olofsson punkterades denna retorik effektivt redan ett par dagar efter alliansledarnas energikupp. Lyssna här.

2: "Det blir helt förbjudet för staten att ge ekonomiskt stöd till ny kärnkraft." Helt fel. Riksdagen beslutar inte om något förbud. I regeringsförslaget heter det att "statligt stöd i form av direkta eller indirekta subventioner kan inte påräknas" och näringsutskottet har dessutom tillstyrkt Sven Bergströms motion som innebär att regeringen uppmanas "återkomma till riksdagen med förslag om lagstiftning eller andra åtgärder med innebörden att direkta eller indirekta statliga subventioner inte kan påräknas." Någon lag blir det med all säkerhet inte fråga om. Professorn i energipolitik Stephen Thomas skrev i gårdagens Svenska Dagbladet att "Ingen regering kan binda en framtida regering till sina egna löften....den tid som behövs innan man faktiskt kan beställa en reaktor är betydligt längre än livslängden för en regering." Det står också helt klart att kärnkraftindustrin inte låter sig hindras av talet om "inga subventioner till ny kärnkraft". Läs till exempel Kärnkraftsbranschen: Vi bygger utan subventioner!" och om Industrikrafts och Vattenfalls planer här.

3: "Regeringens kärnkraftsproposition innebär även att ett obegränsat skadeståndsansvar införs för att kärnkraften ska betala sin fulla kostnad." Detta är en vilseledande lek med ord. Miljöminister Andreas Carlgren har skrivit att "Det är reaktorägarna som ska betala om olyckan är framme för kärnkraften." Men han talade inte om att reaktorägarna saknar pengar att betala med om en riktigt allvarlig olycka inträffar. I regeringens egen proposition står det, med hänvisning till en utredning av dåvarande Statens strålskyddsinstitut, att "de ekonomiska konsekvenserna av en sådan allvarlig olycka beräknas uppgå till några hundra miljarder kronor". I den lagstiftning där regeringen talar om obegränsat ansvar för kärnkraftsföretagen åläggs dessa att teckna säkerheter motsvarande 12 miljarder kronor. Inga journalister har intresserat sig för att göra detta detta begripligt. Jag försöker reda ut begreppen här.

Jag skulle bli förvånad om vi inte får höra de här lögnerna flera gånger om i morgon när riksdagen behandlar regeringens två kärnkraftspropositioner. En del av oss kommer att vara på plats - på läktaren och utanför riksdagen. Vill du veta mera eller kanske vara med kan du ringa Folkkampanjens kansli 08 - 84 14 90 eller till kanslisten Inger Raabys mobil 073-0209909.

Det är inte helt lätt att förutse när debatten äger rum och besluten fattas. Här är den information som nu finns tillgänglig:
Kl 10 börjar Kammaren med votering av tidigare debatterade frågor. Omkring 10.15 börjar debatten om Näringsutskottets betänkande Kärnkraften - förutsättningr för generationsskifte, där avvecklingslagen behandlas. Därefter kommer Civilutskottets betänkande om skadestådnsansvar etc.

Debatten öppnas av reservanterna Thomas Eneroth (s) 15 min, Kent Persson (v)12 min och Maria Wetterstrand 12 min. Därefter Utskottets ordförande Carl B Hamilton (fp). Debatt melllan utskottets ordförande och de tre reservanterna.

Kammaren bryter för Frågestund mellan kl 14 och 15. Debatten fortsätter och votering sker tidigast kl 16 men antagligen senare, t ex kl 19 eller 20, någon gång före kl 23.
Man kan också följa riksdagsdebatten på webben. Här.

Vägra vara röstboskap!


Ur presskommunikén: Greenpeace har affischerat området kring riksdagen med en satirisk bild som väcker frågan om huruvida enskilda riksdagsledamöter faktiskt har någon möjlighet att ha en egen åsikt – ett ämne som är högaktuellt inför kärnkraftsomröstningen 17 juni.

- Kärnkraftsfrågan är för stor och allvarlig för att politikerna ska böja sig för partipiskor eller kortsiktiga maktanspråk. Riksdagsledamöter som egentligen är övertygade om att kärnkraft är fel väg att gå måste vägra bli röstboskap på torsdag, säger Ludvig Tillman på Greenpeace.

------
  • ”Framtiden finns i förnybar energi – inte i kärnkraft” Här.
  • Ett Ja kommer att avveckla C Här.
  • Samhället får betala Här.

tisdag 15 juni 2010

Bästa centerpartister, skyll inte på professor Thomas!

I dag skriver den brittiske professorn i energipolitik Stephen Thomas en stor artikel i Svenska Dagbladet under rubriken "Ny kärnkraft kan bli dyr för staten".

Inlägget kan ses som en replik på flera centerpartisters sätt att utnyttja en föreläsning som Thomas höll inför den centerpartistiska riksdagsgruppen tidigare i år. De har gjort Thomas till ett alibi när de motiverar sina avsikter att rösta ja till regeringsförslaget att ge tillstånd till ny kärnkraft.

Det var i mars som Stephen Thomas höll sin föreläsning. Samtidigt skrev han en artikel i Dagens Industri där han hävdade att kärnkraft inte kan överleva på marknadens villkor. Hans argumentering har sedan övertagits av åtskilliga centerpartistiska riksdagsledamöter, inte minst Sven Bergström, som använder den i sin motion. Vad centerpartistiska däremot inte nämner är att Stephen Thomas också säger att regeringslöften om att inte subventionera kärnkraften inte är mycket att lita på. I artikeln i Dagens Industri pekade han på det brittiska exemplet:
2006 meddelade dåvarande brittiska premiärministern Tony Blair att kärnkraften skulle återvända på bred front i Storbritannien. Motståndet mot att använda skattepengar var så stort att det bara var löften om att kärnkraften inte skulle subventioneras som gjorde planerna politiskt möjliga.
Processen är tidskrävande och tidigast 2013 kan en brittisk reaktorbeställning göras. Till dess kommer landet att ha sett minst två nya regeringar och ingen lär längre känna sig bunden av tidigare löften om att inte subventionera kärnkraft.
En regering offrar knappast sju års förarbete och överger inte kärnkraftsplanerna om elbolagen då meddelar att kärnkraftverken inte kan byggas utan stöd. Troligt är att en regering då erbjuder stöd, men vägrar att kalla det subvention.
I dagens artikel i Svenska Dagbladet förtydligar Stephen Thomas denna ståndpunkt. Han börjar med att nämna att den nya koalitionsregeringen i England består av två partier med helt motsatta uppfattningar om kärnkraften. Hur har de löst problemet? Precis som i Sverige: genom att överlåta beslutet till marknaden och säga att man inte ska ge några subventioner. Thomas skriver:
Denna policy diskuteras nu även i Sverige. Linjen kan verka tillmötesgå de som är skeptiska till kärnkraft eftersom det är en dyr form av elektricitet som bara överlevt till följd av enorma subventioner. Kort och gott formuleras ekvationen att om ekonomin inte går ihop, byggs heller inga nya reaktorer. Men detta resonemang tar inte hänsyn till det faktum att den tid som behövs innan man faktiskt kan beställa en reaktor är betydligt längre än livslängden för en regering.
Thomas skriver att "det starkaste argumentet mot en policy som tillåter ny kärnkraft men inte subventioner är att den blockerar andra energialternativ" - det vill säga tvärtemot alliansregeringens påståenden att en sådan politik främjar alternativen. Han avslutar sin artikel så här:
Ingen regering kan binda en framtida regering till sina egna löften. En policy som förbjuder subventioner till ny kärnkraft kan enkelt överges av en framtida regering. Skulle en regering å andra sidan vid något tillfälle ha utlovat statligt stöd, blir det avsevärt svårare för en framtida regering att dra tillbaka sådana subventionslöften.
Med andra ord: om man öppnar för ny kärnkraft med förbehållet att den inte får subventioneras, hamnar man i en position då man knappast har något annat val än att vika sig om energibolagen – när det väl är dags att lägga en beställning på en ny reaktor – vägrar att göra detta utan statliga subventioner.
Stephen Thomas' artikel kan ses som ett artigt sätt att tala om att han inte gillar att bli ett alibi för dem som tänker trycka på ja-knappen när kärnkraftsbesluten tas. Jag hoppas att den blir läst av riksdagsledamöterna och att de avstår från att missbruka hans auktoritet under debatten på torsdag.

(Om den brittiska koalitionsregeringens "allianslösning" på kärnkraftproblemet har jag skrivit här.)

måndag 14 juni 2010

Aktivistpedagogerna i Forsmark

Idag har många fått en lektion av Greenpeace.

Miljöministern har till exempel fått veta att något, som han själv säger är helt "oacceptabelt", kan ske vid kärnkraftverket i Forsmark, nämligen att man tämligen enkelt kan ta sig över staketet runt anläggningen och till och med ställa sig på taket till en av reaktorerna. Det hade miljöministern ingen aning om - däremot vet han att det är den socialdemokratiska regeringen som är ansvarig för staketet. Lyssna på honom här i Studio Ett. Där ville för övrigt en säkerhetsansvarig på Strålsäkerhetsmyndigheten (vars chef har kallats till ministern i morgon) inte svara på frågan om vad som hade hänt om det oväntade besöket inte bestått av fredliga Greenpeace-aktivister utan i stället av sabotörer med fientligt uppsåt.

Vad vi också har lärt oss av Greenpeace ' lektion i dag är att det tydigen krävs civil olydnad för att en del journalister ska börja intressera sig för vad som kommer att hända i Sveriges Riksdag på torsdag. Tyvärr blev resultatet av Studio Etts ansträngningar på den punkten inte helt lyckat:

För det första fick dom inte miljöministern att tala sanning - om man nu ens kan säga att dom försökte. Patrik Eriksson från Greenpeace sa helt korrekt att riksdagens beslut på torsdag "handlar om ifall man ska bygga nya kärnkraftverk, öppna upp för det." Han syftade på regeringens förslag att slopa Kärntekniklagens förbud mot ny kärnkraft och avskaffa Avvecklingslagen. Detta fick miljöministern ostört kommentera så här:'
"Det var ju inte som sas här från Greenpeace att beslutet på torsdag handlar om att starta nya kärnkraftreaktorer. Riksdagsbeslutet handlar om något annat, det handlar om att skjuta över hela kostnadsansvaret på kärnkraftindustrin, det handlar om att det är på dom tuffa ekonomiska villkoren och med tuffa miljö- och säkerhetsvillkor som man gör prövningar om man ska få byta ut en gammal reaktor mot en ny och dessutom så betyder ju dom beslut som riksdagen tar på torsdag att vi nu har en rekordsnabb ökning av vindkraft och biokraft som gör att vi minskar beroendet av kärnkraft även när vi fortsätter att använda den."
Inte nog med att Carlgren felciterar Greenpeace och lägger ut dimråder över torsdagens beslut. Han vilseleder dessutom lyssnarna både när han säger att hela kostnadsansvaret skjuts över på kärnkraftindustrin (läs mera om den saken här) och påstår att beslutet på torsdag handlar om vindkraft och biokraft. Men besluten om förnybart tas/togs vid andra tillfällen och de är nödvändiga för att leva upp till EUs direktiv och kräver inte tillstånd till nya kärnkraftreaktorer.

För det andra var frilansjournalisten Anders Jonssons redogörelse för beslutsprocessen i riksdagen inte precis klockren. Han säger att det nya regelverket för kärnkraften (om riksdagsmajoriteten säger ja) träder i kraft först vid årsskiftet. Men det gäller inte Avvecklingslagen - den avskaffas redan 1 augusti och därmed försvinner politikernas möjlighet att i demokratisk ordning stänga reaktorer. Han upprepar också Sven Bergströms argumentering och säger att regeringen vid ett ja-beslut håller sitt vallöfte att inte slopa förbudet mot ny kärnkraft under mandatperioden. Men beslutet att slopa förbudet tas under mandatperioden - genom att det forceras fram nu på torsdag trots lagrådets kritik. Att en del av lagändringarna sedan påverkas först vid årsskiftet betyder naturligtvis inte att man hållit sitt vallöfte. Jonsson påstod också att Bergström fått "garantier" genom "förhandling" med civilutskottet. Detta är inte sant. Bergströms yrkande till Civilutskottet avslogs och risken kvarstår för att regeringens tal om kärnkraftbolagens "obegränsade ansvar" blir, med Sven Bergströms egna ord i hans motion, "en regel utan praktisk verkan”.

Google Nyheter rapporterar om 137 medieklipp om händelserna i Forsmark. Litet plock från Internet:

Carl Hamilton sågar Forsmarks säkerhet i Expressen. Här.

Ny Teknik: Forsmark intaget av Greenpeace. Här.

Patrik Eriksson på Greenpeace: Därför bröt vi oss in på Forsmark kärnkraftverk i morse. Newsmill.

Svenska Dagbladet/TT: Säkerheten på Forsmark kritiseras. Här.

Dagens Nyheter: Protester vid Forsmark - 11 anhållna. Här.

SVT Rapport här.

1- 0 till Greenpeace skriver en Folkpartistisk riksdagskandidat Här.

Jöran Fagerlunds blogg: Allt stöd till Greenpeace! Här.

Jakob Lundgrens blogg: Kärnkraften är sårbar. Här.

Kulturbloggen: Den strålande kärnkraften. Här.

Svenssons blogg: Dålig säkerhet på landets kärnkraftverk? Här.

Socialdemokratisk bloggare: Ingen kärnkraft - inget problem. Här


Bilderna publiceras med tillstånd av Greenpeace

fredag 11 juni 2010

Sex dagar kvar!


I kväll börjar VM i fotboll och om en vecka är det prinsessbröllop. Samtidigt, i mediernas utmarker, myllrar det av röster som påminner oss om att Centerpartiet nästa torsdag kommer att fullborda sitt svek i kärnkraftsfrågan. Då inträffar det absurda att ett antal riksdagsledamöter som betraktar sig som kärnkraftsmotståndare trycker på ja-knappen när regeringen föreslår att nya reaktorer ska få byggas i Sverige. Här kommer ett urval av kritiska röster och initiativ.


Greenpeace:
Sven Bergströms besked
kan vara ett historiskt misstag

I sitt pressmeddelande skriver Greenpeace:
Centerpartisten Sven Bergströms besked om att han kommer att rösta ja när riksdagen ska ta ställning till huruvida Sverige ska skrota avvecklingslagen och öppna för ny kärnkraft riskerar att bli ett historiskt misstag.

Bergström har rätt i att ny kärnkraft skulle bli oerhört dyrt. Men löftet om att regeringen ska ta fram en tydlig beskrivning av hur man hindrar direkta eller indirekta statliga subventioner garanterar inte på något sätt att nya reaktorbyggen inte påbörjas, som Centern inbillar sig. Särskilt märkligt är det med tanke på hur tydligt statliga Vattenfall har varit med att bolaget är intresserat av att bygga nya reaktorer.

Sven Bergström bör, precis som andra riksdagsledamöter som vill se mer förnybar energi, rösta nej till ny kärnkraft den 17 juni


Filmare mot kärnkraft på söndag

Detaljerad information finns här.

På söndag visas sex kärnkraftskritiska dokumentärer på Bio Rio i Stockholm mellan klockan 15 och 23. Det blir också musik med Anders Linder, Carl-Axel och Monica Dominique, samt gruppen VIMMEL som spelar rysk, finsk och svensk folkmusik. Eva Moberg berättar om En Dånande Tystnad - om mediernas svek, mörklagda fakta och nya rön om Tjernobyls följder. Kafé ute och inne och valfria pauser.

Särskilt intressant: Förhandsvisning av Into Eternity, en ny dokumentär thriller om vår tids farliga aningslöshet i kärnavfallsfrågan. Den har tidigare visats på festivaler utomlands, men har sin Sverige-premiär först den 8 juli i Almedalen. Detta är ett specialtillfälle som medgetts av Atmo och Tempo dokumentärfestival på grund av sammanhanget. Time Magazine skrev i maj 2010: ”… comes at a perfect time to join a worldwide conversation about what to do with the ashes of the nuclear age.”

Det är ABF och Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen som arrangerar.


Vi bryr oss om varandra


Detta är en sida som argumenterar mot ny kärnkraft och gör det enkelt för oss att uppmana riksdagsledamöterna att rösta nej till Alliansregeringens förslag den 17 juni. Här finns ett brev som man med ett par klick kan skicka till samtliga riksdagsledamöter.



Varning 17 juni! är ett av många flygblad som är i omlopp. Det framställdes av Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen till Världsmiljödagen 5 juni och är fortfarande högaktuellt. Hela flygbladet finns här. (Avsett att tryckas på båda sidor och klippas isär som A5-blad.)


Facebookgrupper

Det finns ett antal Facebook-grupper som kanaliserar motståndet mot regeringens kärnkraftförslag. Skriv namnet på gruppen i sökrutan på Facebook så kommer du rätt. Exempel på grupper:

Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen
Stoppa regeringens nya kärnkraftslag!
Atomkraft? Nej Tack
Centerpartister mot kärnkraft
Socialdemokrater mot Kärnkraft
NEJ Till Kärnkraft!!!


Kom till Skara på måndag

uppmanas vi på hemsidan för Skaraborgare mot Kärnkraft. Texten fortsätter:
Seminarium om kärnkraftsbeslutet 17 juni och dess möjliga konsekvenser, och vilka alternativ som finns. Per Bolund, Miljöpartiets energipolitiske talesperson, är inbjuden som föreläsare. Politiker och allmänhet är välkomna att delta i diskussionen! 14 juni kl. 17.30, med fika från kl. 17. Plats: SLU, Smedjan.

tisdag 8 juni 2010

Civilutskottet avslog Sven Bergströms yrkande

Civilutskottet har idag offentliggjort sitt betänkande om regeringens proposition rörande ökat skadeståndsansvar för kärnkraftsföretagen. Propositionen tillstyrks medan man avslår de tre motioner som lämnats in. Det betyder att Sven Bergström inte fick gehör för sitt tredje villkor för att han ska stödja regeringens kärnkraftspolitik. Om detta betyder att han kommer att rösta nej har han ännu inte uttalat sig om.
UPPDATERING tisdag 16:06: Sven Bergström har nu meddelat via TT att han kommer att rösta ja till regeringens kärnkraftspolitik. Av TT-telegrammet framgår inte att hans yrkande avslagits. I stället står det att civilutskottet gjort vissa förtydliganden. Det exempel på förtydliganden som ges i TTs telegram är bara en upprepning av vad som redan står i regeringens proposition. Sven Bergström säger till TT att han "måste vara nöjd"
Regeringens proposition om ansvarsfrågan har jag tidigare granskat kritiskt här.

I regeringens andra kärnkraftsproposition föreslås de lagändringar som häver förbudet mot ny svensk kärnkraft och avskaffar Avvecklingslagen. Den har tidigare tillstyrkts av Näringsutskottet som samtidigt tillstyrkte de två andra yrkandena i Sven Bergströms motion. Jag har skrivit om Näringsutskottets betänkande här.

De rödgrönas ledamöter i Civilutskottet har lämnat in två reservationer till dagens beslut i Civilutskottet. De stöder de rödgrönas motioner om en översyn av ansvarsfrågan med sikte på ett höjt ansvarsbelopp och ett eventuellt ansvarsgenombrott (som skulle innebära att moderföretaget kan bli skyldigt att ekonomiskt ersätta människor för skador som dotterbolaget orsakat vid ett reaktorhaveri). Man motiverar också översynen med kritik av att propositionen inte fått en sedvanlig granskning av lagrådet på grund av att regeringen av partitaktiska skäl forcersat fram den nya lagstiftningen.

Inga reservationer har lämnats in till stöd för de två centerpartistiska motionerna. Förutom motionen från Bergström har utskottet behandlat en motion från Eva Selin Lindgren och Solveig Ternström som bl a skriver att regeringens förslag inte inkluderar ansvar för att förhindra stöld eller annan avledning av kärnvapenmaterial.

söndag 6 juni 2010

Miljöministern och kärnkraftindustrins "obegränsade ansvar"

På tisdag offentliggör Civilutskottet sitt betänkande om regeringens ena kärnkraftsproposition, den som behandlar reaktorägarnas ansvar vid en olycka. Den andra propositionen, som gäller de lagändringar som krävs för att tillåta nya reaktorbyggen, har redan slutbehandlats av näringsutskottet.

Ansvarsfrågan vid olyckor är viktig men svår att tränga in i. Den offentliga diskussionen har i stort sett uteblivit. Inte minst miljöminister Andreas Carlgren har dessutom ökat förvirringen genom vilseledande uttalanden. I Nya Wermlandstidningen skriver han till exempel:
Det är reaktorägarna som ska betala om olyckan är framme för kärnkraften. Den enkla principen tydliggör regeringen genom det lagförslag som jag lagt fram.
Men kan reaktorägarna betala för skadorna vid en mycket allvarlig olycka? Svaret är nej. Och vem får betala då? Det får staten och skattebetalarna. Något som brukar kallas subvention och enligt Alliansregeringen inte ska förekomma i förhållandet mellan staten och kärnkraftsbolagen.

Här ett försök att reda ut begreppen:

Idag regleras frågan om reaktorägarnas ansvar vid en olycka i Atomansvarighetslagen. I regeringens proposition föreslås att den ersätts av en ny lag om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor som är anpassad till ändringarna i den internationella konvention som regeringen samtidigt föreslår att Sverige ska tillträda.

Konventionen föreskriver att reaktorägarnas ansvar ska vara minst 700 miljoner euro.

Därutöver åläggs staten ansvar för ytterligare 500 miljoner euro. Staten kan emellertid föra över sin del, helt eller delvis, på reaktorägarna. Detta föreslår regeringen i sin proposition. De svenska reaktorägarnas ansvar blir därmed 1200 miljoner euro.

I ett tredje steg ansvarar konventionens parter för ytterligare 300 miljoner euro utöver de 1200. Konventionen reglerar på detta sätt ersättningsansvar upp till 1500 miljoner euro.

Konventionen säger sedan ingenting om ansvaret för skador över detta belopp. Däremot tillåter konventionen staten att införa ett obegränsat ansvar för reaktorägarna. Det föreslår regeringen att man ska göra i Sverige - och det är nu det blir krångligt. Ordagrant heter det i propositionen:
Regeringen föreslår att det införs ett obegränsat ansvar för innehavare av kärntekniska anläggningar och att innehavare av kärnkraftsreaktorer ska finansiera ansvaret upp till 1 200 miljoner euro.
Det visar sig alltså att regeringen laborerar med två slags ansvar - ett som är obegränsat och ett som är finansierat. Vad betyder det? Låt oss ta ett exempel. Jag citerar ett annat ställe i regeringens egen proposition:
Enligt en risk- och sårbarhetsanalys som dåvarande Statens strålskyddsinstitut gjorde 2004 kan de ekonomiska konsekvenserna av en sådan allvarlig olycka beräknas uppgå till några hundra miljarder kronor, även om en sådan händelse bedöms mycket osannolik.
Om vi säger att några i den där meningen betyder minst tre så har vi här ett hypotetiskt fall där reaktorägaren med sitt obegränsade ansvar blir skyldig 300 miljarder kronor. Men hur mycket pengar är reaktorägaren enligt lagen skyldig att ha? Svaret är: ungefär 12 miljarder kronor (1200 miljoner euro). De resterande 288 miljarderna lär hamna på statens bord.

Att på det här viset tala om "obegränsat ansvar" är därför en lek med ord. Och när miljöministern säger att "reaktorägaren får betala om olyckan är framme" är det alltså inte riktigt sant. Ändå har hans vårdslösa retorik med något enstaka undantag fått stå oemotsagd.

Vad kan man då göra för att klyftan mellan "det obegränsade ansvaret" och "det finansiella ansvaret" ska minska? I de rödgrönas följdmotion till regeringens proposition nämns två möjligheter som man föreslår ska undersökas närmare:
  • öka ansvarsbeloppet (I Tyskland är det 2500 miljoner euro jämfört med regeringens förslag på 1200 miljoner euro i Sverige)
  • utvidga ansvaret, t ex genom ansvarsgenombrott - något som betyder att moderbolaget, t ex Vattenfall eller E.ON, tar över ansvaret från det dotterbolag som äger den förolyckade reaktorn. (Denna reaktorägare har i praktiken inga andra tillgångar än reaktorerna.) I Tyskland tillämpas detta ansvarsgenombrott vilket innebär att Vattenfalls tillgångar i Sverige sätts på spel om en reaktor havererar som ägs av Vattenfalls dotterbolag i Tyskland. I Sverige, där nuvarande lagstiftning inte tillåter ansvarsgenombrott, blir däremot inte E.ON ekonomiskt ansvarigt för ett eventuellt haveri vid en reaktor i Sverige som dess dotterbolag äger.
Sven Bergström (c) skriver i sin motion att regeringens förslag i ansvarsfrågan kan bli ”en regel utan praktisk verkan”. Därför föreslår han, som ett av sina tre villkor för att han ska rösta ja till regeringens kärnkraftlinje, att riksdagen ska ”ge regeringen tillkänna” att ”skadestånds- och kostnadsansvaret” ska vara obegränsat. Om det ska tolkas som att det finansierade ansvaret (som är regeringens begrepp till skillnad från Bergströms begrepp "kostnadsansvar") också ska vara obegränsat är det svårt att se hur Civilutskottet ska kunna gå honom till mötes. Att de rödgrönas motion avslås av utskottets borgerliga majoritet är däremot helt säkert.

Det kan också noteras att regeringen erbjuder en anmärkningsvärd möjlighet när det gäller att finansiera säkerheten för ansvarsbeloppet på 1200 miljoner euro. Om reaktorägaren har svårigheter att på försäkringsmarknaden teckna en sådan säkerhet kan staten träda in och mot en avgift ge garantier i form av återförsäkringsåtaganden. Med andra ord: Ännu en tänkbar statlig stödåtgärd till kärnkraftindustrin.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det gamla påståendet i ansvarsfrågan gäller: Marknadens bedömning av kärnkraftens risker är sådan att den inte kan erbjuda en försäkringslösning för de faktiska kostnaderna för skadorna vid en mycket allvarlig olycka. Staten måste vara beredd att gripa in, först med en tvetydlig lagstiftning, och i ett senare skede, om det värsta skulle hända, med hundratals miljarder kronor.
UPPDATERING: Ser att Ny Teknik har skrivit om Civilutskottets behandling av ansvarspropositionen. Man får en vink om att Centern inte är överens med Moderaterna och Folkpartiet. Jag har tidigare hört att så också var fallet inom regeringen men att Centern till sist gav sig.

lördag 29 maj 2010

I England heter han Huhne

Det här är den engelska varianten av historien om ett antikärnkraft-parti som hjärtans gärna vill sitta i en högerregering.

Den nya brittiska koalitionsregeringen består alltså av Tories, som gillar kärnkraft, och Liberaldemokraterna, som är mot kärnkraft. Energi- och klimatminister är liberaldemokraten Chris Huhne som i hela sitt politiska liv har varit kärnkraftmotståndare. När han var i opposition sa han att "sanningen är att kärnkraften är en teknologi som har prövats, värderats och misslyckats. Den för med sig stora miljö- och säkerhetsrisker. Vårt budskap är tydligt: nej till kärnkraft eftersom det inte är en genväg utan en återvändsgränd."

Men så blev han alltså energi- och klimatminister i en högerregering och när han sedan blev uppringd av BBC som ville veta om det blir någon kärnkraft eller inte - så svarar han:
- Nja, det där är helt upp till kärnkraftindustrin. Dom får bestämma om dom kan bygga nya reaktorer utan statliga subventioner.

- Och om dom säger att dom kan?

- Ja, det är det dom säger. Men det återstår att se. Inga nya kärnkraftverk har byggts utan statliga subventioner på mycket mycket länge. Så för att få svar på er fråga, är jag rädd, ska ni nog fråga industrin och inte mig.
I överenskommelsen mellan de båda regeringspartierna har Liberaldemokraterna också lovat att inte rösta nej om kärnkraftindustrin lägger fram en plan som parlamentatet ska besluta om. Majoriteten kommer då att säga ja eftersom Labour anses vara till och med mera kärnkraftpositiva än Tories.

Vad är en subvention?
Englands nye energiminister låter med andra ord som Maud Olofsson, Andreas Carlgren och Sven Bergström: Bolagen får bestämma om dom vill bygga kärnkraft men några subventioner kan inte "påräknas".

Då är naturligtvids frågan vad en subvention är för något. Det mest realistiska svaret låter faktiskt som en replik i en gammal skämtteckning: "Det får man väl för fan förhandla om!" Det finns nämligen ingen som helst enighet om den saken - däremot en massa byråkratisk kreativitet och slipade maktspelare.

I England, efter regeringsskiftet, diskuterar man till exempel ett par rader i regeringsöverenskommelsen där det står att man att man ska införa ett minimipris (floor price) på fossila bränslen (carbon). Åtskilliga debattörer menar att detta är att föra in en subvention bakvägen: Det blir dyrare elräkningar för konsumenterna och en gynnsammare konkurrenssituation för kärnkraften. “Att lägga ett golv under elpriset är ett effektivt sätt att föra över riskerna från kärnkraftleverantören till elkunderna", säger Peter Atherton, Europachef på finansbolaget Citigroup, som ofta citeras för att de dömt ut kärnkraftens lönsamhet och hävdat att kostnaderna kommer att vältras över på skattebetalarna och elkonsumenterna.

Men även om subventionsfrågan är snårig måste den benas ut så gott det går. Jag återkommer alltså så småningom. Tänker inte nöja mig med vad Maud Olofsson sa när riksdagsledamoten Per Bolund (mp) frågade om alliansregeringen tänker ge oss en definition av vad man menar med subvention:
Maud Olofsson: Regeringen avser alltså inte att lägga fram några förslag som innebär några direkta eller indirekta subventioner för kärnkraften. Någon närmare definition av begreppet subvention aktualiseras därmed inte. (Här)

torsdag 27 maj 2010

Inga överraskningar från Näringsutskottet

Jag sitter med Näringsutskottets 45-sidiga betänkande om kärnkraften framför mig. Det blev offentligt idag. Den korta versionen lyder: Här finns inga överraskningar. Om riksdagen följer utskottets förslag försvinner förbudet mot ny svensk kärnkraft vid årsskiftet. Eller med andra ord:
  • Den borgerliga utskottsmajoriteten avslår de båda motioner som yrkar avslag på regeringens förslag att tillåta ny kärnkraft - dels de rödgrönas gemensamma motion, dels motionen från centerpartisterna Solveig Ternström och Eva Selin Lindgren.
  • Däremot tillstyrker utskottet regeringens proposition med de ändringar som följer av att man också tillstyrker Sven Bergströms två förslag.
  • Bergströms ena förslag innebär att förbudet mot ny kärnkraft hävs fem månader senare än regeringen föreslår (1 januari 2011 i stället för 1 augusti 2010).
  • Bergströms andra förslag handlar om kravet på regeringen att precisera sig i frågan om "inga subventioner till ny kärnkraft". Eller med motionens formulering att "riksdagen tillkännager..... att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning eller andra åtgärder i detta syfte."
  • De rödgröna reserverar sig mot utskottsmajoritetens förslag till förmån för sitt förslag att regeringens proposition ska avslås.
  • I ett särskilt yttrande klargör de rödgröna också att de saknar skäl att delta i eventuella beslut om lagförslagen och statliga subventioner eftersom de yrkat avslag på regeringens proposition i dess helhet - de tar alltså inte ställning till Sven Bergströms förslag.
Sven Bergströms tredje yrkande
på förändring i regeringens kärnkraftförslag gäller frågan om reaktorägarnas ansvar vid en evntuell olycka. Saken tas upp i en annan proposition från regeringen som just nu behandlas i Civilutskottet som väntas ta beslutet 8 juni. Bergström föreslår att
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att, enligt intentionerna i regeringens energiöverenskommelse, obegränsat skadestånds- och kostnadsansvar ska gälla för eventuella olyckor inklusive hälsoeffekter vid svenska kärnkraftverk
De indikationer jag har fått från Civilutskottet pekar på att utskottet inte kommer att ställa sig bakom Bergströms förslag. Då uppstår frågan: Hur kommer Sven Bergström att rösta om han bara får två av sina tre förslag tillgodosedda? Regeringsförslaget i ansvarsfrågan innebär ju i praktiken en statlig subvention - det som Sven Bergström för allt i världen vill undvika.

Jag hittar inte just nu något uttalande från Sven Bergström där han uttryckligen säger att han röstar ja bara om alla hans förslag tillstyrks. Därför har jag ställt frågan till honom och väntar med intresse på svaret. Så snart det kommer ska jag lägga in det här på bloggen.

Avslutande orientering i maktens labyrinter
En liten överraskning bjuds jag i alla fall på när jag arbetar mig igenom utskottsbetänkandet. Det är att utskottet inte flyttar fram avvecklingslagens avskaffande. Den ryker redan 1 augusti.

När jag går tillbaka till de brutna vallöftena ser jag att alliansen faktiskt inte sagt något om avvecklingslagen - bara om kärntekniklagen där förbudet mot ny kärnkraft finns. Avvecklingslagen, däremot, är det verktyg som lagen tillhandahåller för politikerna att fatta ett demokratiskt beslut om att stänga reaktorer. Utan detta verktyg är det kärnkraftbolagen som bestämmer när de ska stänga en reaktor. Nu försvinner det alltså redan under den här mandatperioden - något som regeringen med viss rätt kan säga inte innebär ett brott mot vallöftena.

Det här är inte lätt att hålla ordning på. Det lyckas inte ens de rödgröna riksdagsledamöterna som i sin reservation felaktigt påstår att regeringspartierna "bryter mot sina egna löften att inte ta bort avvecklingslagen under mandatperioden".

Å andra sidan lyckas inte heller riksdagens presstjänst hålla ordning på de rödgrönas reservation. I en första version av sitt pressmeddelande skrev man: "S, v och mp framför i en gemensam reservation att de tänker återinföra förbudet mot ny kärnkraft om de hamnar i regeringsställning." Men så skriver faktiskt inte de rödgröna. De skriver bara att de tänker återinföra avvecklingslagen. Sedan jag ringt och påpekat detta för den vänlige tjänstemannen på näringsutskottets kansli rättades detta till i en ny version av pressmeddelandet.

Sådana här turer gör att man nästintill känner sig i behov av juristkonsulter för att tyda texten i den "demokratiska" beslutsprocessen. Till slut kan det kännas som att man ser spöken på ljusa dagen. Jag upptäcker till exempel att varken Socialdemokraternas eller Miljöpartiets tunga ledamöter i Näringsutskottet, Tomas Eneroth och Per Bolund, deltog i dagens beslut i Näringsutskottet och inte heller undertecknade de rödgrönas reservation. Betyder det något? Troligen inte. Eller?
Uppdatering fredag : Jag har fått hjälp av Per Bolund (mp) i Näringsutskottet med att förstå hur de rödgröna tänker vid ett eventuellt regeringsskifte: De lovar alltså i sin reservation att återinföra Avvecklingslagen som eventuellt avskaffas 1 augusti genom riksdagens beslut 17 juni. Men de behöver inte lova att återinföra förbudet i Kärntekniklagen eftersom ändringen av den lagen inte har trätt i kraft vid ett ev regeringskifte. En ny regering kan "stoppa processen att ändra lagstiftningen så finns lagen kvar i ursprungligt skick." Läs mera i kommentarerna till det här inlägget.

onsdag 26 maj 2010

Vad tänker Centern nu?

I förra veckan råkade jag träffa Erik Ullenhag, partisekreterare i Folkpartiet. Jag frågade honom hur han såg på Näringsutskottets beslut att stödja Sven Bergströms förslag att med en skärpt skrivning förhindra statligt stöd till ny kärnkraft.
- Det har vi tyckt hela tiden, sa Ullenhag.

- Så du tror att kärnkraften kan stå på egna ben?

- Javisst.
Sedan sa han något intressant:
- Jag tror att basindustrin kommer att satsa på att ha egen kärnkraft.
Det var särskilt intressant eftersom jag dagen innan hade hört precis samma sak från en energiexpert i det rödgröna lägret. Han refererade till en träff med den elintensiva industrin där det mellan raderna framgick att industrin hade en egen agenda.
- En storskalig lösning med kärnkraft som är lätt att styra och kontrollera värderas högre av dem än ett komplicerat projekt med en massa småskalig förnybar energi. Även om kärnkraften skulle bli litet dyrare per kilowattimme.
Och idag, som ett brev på posten, kommer två sidor i Ny Teknik där vi kan läsa:
Basindustrins bolag Industrikraft och statliga kraftjätten Vattenfall väntas inom kort bilda ett bolag som ska investera miljarder i ny svensk elproduktion. – Om tidtabellen håller bildar vi ett samriskbolag före sommaren, säger Magnus Hall, styrelseordförande i Industrikraft. Målet är att ge svensk basindustri tillgång till ny el när kärnkraftverken tjänat ut och säkra låga elpriser – för lång tid framöver. Att investera i kärnkraftsel och bygga en ny reaktor är ”huvudlinjen”, enligt Magnus Hall.
Beslutet om att bilda Industrikraft blev offentligt i höstas - av en händelse ett par timmar innan Socialdemokraterna skulle diskutera energifrågan på sin partikongress. Det blev stor uppmärksamhet i medierna och jag bloggade om det här. Så här såg det ut i Aftonbladet 30 oktober.

Dagens uppgifter i Ny Teknik är med andra ord en nyttig påminnelse om att basindustrin och kraftbolagen arbetar vidare på den inslagna vägen. Och naturligtvis undrar jag vad de 29 centerpartisterna i riksdagen tänker när de läser detta. Sven Bergström skriver i sin motion att det är en närmast akademisk fråga om vi ska ha ett förbud mot ny kärnkraft eller inte . "Det blir ändå inget byggt. Knappast någon kan tro att Sverige skulle bli det första land i världen där kärnkraft kan byggas utan statligt stöd."

Åtminstone på en punkt har Sven Bergström i alla fall fel: Det finns en del som tror att Sverige kan bli det där landet. Det är bara att läsa Ny Teknik.

söndag 23 maj 2010

Spelet om kärnkraften: Medierna och verkligheten

I onsdags visade medierna än en gång sin förmåga att missleda och förvirra i kärnkraftfrågan. Det började med ett inslag i morgonekot i Sveriges radio. På det byggde TT ett telegram som inte precis var glasklart och som fick stort genomslag bland journalister och ledarskribenter. En chefredaktör som bidrog till förvirringen svarade, när jag påpekade desinformationen i hans ledarkommentar: "Jag beklagar felet, som jag nog ärvde från TT (som brukar vara pålitliga)."

För det första: Detta har hänt "i verkligheten":
  • Vårriksdagen kommer att besluta om alliansens kärnkraftförslag precis som det är tänkt sedan länge.
  • Två av Sven Bergströms villkor för att rösta ja till regeringens förslag tillmötesgås av Näringsutskottets borgerliga majoritet. Det ena innebär att lagändringarna som tillåter ny kärnkraft träder i kraft 1 januari 2011 i stället för 1 augusti 2010. Det andra innebär att regeringen uppmanas att tydliggöra att ny kärnkraft inte i någon form ska subventioneras av staten.
  • Sven Bergströms tredje villkor för att rösta ja behandlas av civilutskottet och gäller reaktorägarnas ansvar vid en eventuell olycka. Utskottets beslut väntas bli justerat 8 juni.
Nu till det som hänt i medierna:
  • "Sven Bergström sitter med utslagsrösten". Fel. Det behövs fyra nej-röster. Två är säkra. Sven Bergström kan bli en tredje. (TT och en mängd medier som citerade TT.)
  • "Sven Bergström har ändrat sig" (Fria Tidningen) Fel. Han har sagt att han röstar ja om alla hans tre krav tillgodoses. Om det tredje vet vi ännu inget och många "glömmer bort" att det finns.
  • "Nu blir kärnkraften en valfråga". (Bl a Kristianstadsbladet som citerar TT och Svenska Dagbladet som citerar Sven Bergströms uttalande i radioekot.) Men kärnkraften är en valfråga antingen alliansregeringens föreslagna lagändringar träder i kraft 1 augusti eller vid årsskiftet. De rödgröna har redan tidigare sagt att att de kommer att riva upp beslutet om de vinner valet. Möjligen kan man säga att flera människor inser att kärnkraften faktiskt är en valfråga efter den uppmärksamhet frågan nu har fått. Det kan också betyda att kärnkraftlobbyn aktiverar sig mera för att driva sina intressen i valrörelsen. Till saken hör också att det är något enklare att stoppa en lag som inte trätt i kraft än att ändra en existerande lag. Tomas Eneroth (s) som sitter i Näringsutskottet kommenterar detta i ett mejl till mig: "Enda skillnaden är att en röd-grön regering inte behöver riva upp gällande lagstiftning utan enbart behöver gå till riksdagen med förslag om ny lagstiftning. I sak avgörs frågan av vilken riksdagsmajoritet och regering vi får efter valet i september. Med en borgerlig regering tillåts 10 nya kärnkraftverk byggas i Sverige - med en rödgrön blir det en kraftig utbyggnad av förnybar energi istället."
  • "Nu håller alliansen sitt vallöfte att inte ändra kärnkraftlagarna under mandatperioden" Ett minst sagt skruvat påstående - beslutet att ändra lagarna tas ju under mandatperioden. Men bl a Eskilstuna-Kuriren berömmer förslaget som Carl B Hamilton i Dagens Nyheter kallar "en liten eftergift". Andra är desto mer kritiska: "Ett svek är ett svek" (Aftonbladet) "Uppfinningsrikedomen för att dölja att man sviker sina vallöften har därmed nått nya höjder." (Folket) "Varför Sven, varför? (Jonas Sjöstedt) och "Simsalabim och inget vallöfte har brutits (Helsingborgs Dagblad)
Sven Bergströms tes att "ett tydliggörande" av att staten inte ska subventionera ny kärnkraft tål också att diskuteras. Jonas Sjöstedt tillhör de skeptiska: "Det lär finnas massor med kreativa metoder för att gå runt den principen i praktiken när det väl gäller." Norrtelje Tidning är visserligen positiv till Sven Bergströms ambition men skriver också utförligt om att problemet med det kärnkraftsvänliga Vattenfall återstår att lösa. I min intervju i Miljömagasinet medgav också Sven Bergström att när det gäller att ha koll på Vattenfall "saknar vi både livrem och hängslen".

En annan statlig subvention föreslås i praktiken i regeringens andra kärnkraftproposition - den som handlar om reaktorägarnas ansvar vid en eventuell olycka. Det är denna svaghet som Sven Bergströms tredje krav riktar sig mot. Mycket talar för att det kravet blir svårare att tillgodose än de båda som Näringsutskottet behandlat - man får en vink om det när man läser vad Ny Teknik skriver:

Frågan behandlas dock inte i näringsutskottet utan i civilutskottet, och där verkar Sven Bergström ha svårare att få gehör. Inger Réné, M, är vice ordförande i civilutskottet: "Mitt jobb är att köra propositionens linje tills jag hör något annat", säger hon. Hon påpekar att propositionen som behandlar skadeståndsansvaret är förhandlad mellan de fyra partierna i samordningskansliet och partiledarna. Eventuella ändringar måste också förhandlas fram på dessa nivåer. "Jag har heller inte hör något annat än att propositionens linje gäller från övriga allianspartier i utskottet", säger Inger Réné.
Till sist: Johannes Åman i Dagens Nyheter noterar att Sven Bergström och andra centerpartister tror att de fattar ett beslut som hindrar ny kärnkraft medan Carl B Hamilton och hans likasinnade tror att de fattar ett beslut som tillåter ny kärnkraft:
"Men om parterna gör motsatta tolkningar av innebörden av det som de håller på att komma överens om, så måste åtminstone någon av dem ha fel. Den nya lagen kan inte både leda till nyinvesteringar i kärnkraft och till ett definitivt stopp för sådana."
Vem är det då som bestämmer? Sydsvenskan har svaret: "Kärnkraften lämnas åt marknaden"