Inlägget kan ses som en replik på flera centerpartisters sätt att utnyttja en föreläsning som Thomas höll inför den centerpartistiska riksdagsgruppen tidigare i år. De har gjort Thomas till ett alibi när de motiverar sina avsikter att rösta ja till regeringsförslaget att ge tillstånd till ny kärnkraft.
Det var i mars som Stephen Thomas höll sin föreläsning. Samtidigt skrev han en artikel i Dagens Industri där han hävdade att kärnkraft inte kan överleva på marknadens villkor. Hans argumentering har sedan övertagits av åtskilliga centerpartistiska riksdagsledamöter, inte minst Sven Bergström, som använder den i sin motion. Vad centerpartistiska däremot inte nämner är att Stephen Thomas också säger att regeringslöften om att inte subventionera kärnkraften inte är mycket att lita på. I artikeln i Dagens Industri pekade han på det brittiska exemplet:
2006 meddelade dåvarande brittiska premiärministern Tony Blair att kärnkraften skulle återvända på bred front i Storbritannien. Motståndet mot att använda skattepengar var så stort att det bara var löften om att kärnkraften inte skulle subventioneras som gjorde planerna politiskt möjliga.I dagens artikel i Svenska Dagbladet förtydligar Stephen Thomas denna ståndpunkt. Han börjar med att nämna att den nya koalitionsregeringen i England består av två partier med helt motsatta uppfattningar om kärnkraften. Hur har de löst problemet? Precis som i Sverige: genom att överlåta beslutet till marknaden och säga att man inte ska ge några subventioner. Thomas skriver:
Processen är tidskrävande och tidigast 2013 kan en brittisk reaktorbeställning göras. Till dess kommer landet att ha sett minst två nya regeringar och ingen lär längre känna sig bunden av tidigare löften om att inte subventionera kärnkraft.
En regering offrar knappast sju års förarbete och överger inte kärnkraftsplanerna om elbolagen då meddelar att kärnkraftverken inte kan byggas utan stöd. Troligt är att en regering då erbjuder stöd, men vägrar att kalla det subvention.
Denna policy diskuteras nu även i Sverige. Linjen kan verka tillmötesgå de som är skeptiska till kärnkraft eftersom det är en dyr form av elektricitet som bara överlevt till följd av enorma subventioner. Kort och gott formuleras ekvationen att om ekonomin inte går ihop, byggs heller inga nya reaktorer. Men detta resonemang tar inte hänsyn till det faktum att den tid som behövs innan man faktiskt kan beställa en reaktor är betydligt längre än livslängden för en regering.Thomas skriver att "det starkaste argumentet mot en policy som tillåter ny kärnkraft men inte subventioner är att den blockerar andra energialternativ" - det vill säga tvärtemot alliansregeringens påståenden att en sådan politik främjar alternativen. Han avslutar sin artikel så här:
Ingen regering kan binda en framtida regering till sina egna löften. En policy som förbjuder subventioner till ny kärnkraft kan enkelt överges av en framtida regering. Skulle en regering å andra sidan vid något tillfälle ha utlovat statligt stöd, blir det avsevärt svårare för en framtida regering att dra tillbaka sådana subventionslöften.Stephen Thomas' artikel kan ses som ett artigt sätt att tala om att han inte gillar att bli ett alibi för dem som tänker trycka på ja-knappen när kärnkraftsbesluten tas. Jag hoppas att den blir läst av riksdagsledamöterna och att de avstår från att missbruka hans auktoritet under debatten på torsdag.
Med andra ord: om man öppnar för ny kärnkraft med förbehållet att den inte får subventioneras, hamnar man i en position då man knappast har något annat val än att vika sig om energibolagen – när det väl är dags att lägga en beställning på en ny reaktor – vägrar att göra detta utan statliga subventioner.
(Om den brittiska koalitionsregeringens "allianslösning" på kärnkraftproblemet har jag skrivit här.)
4 kommentarer:
har du skickat detta inlägg till berörda centerpartister? Det vore bra om vi visste att de läst både din kommentar och artikeln före torsdag. Alla centerpartister som svarat på mina påtryckningar, använder nämligen precis detta argument i sina svarsmejl. Det är en så sagolik naivitet i deras svar att jag undrar om de varit tvungna att berusa sig kraftigt för att överleva den här veckan...
ja, det har gått till bl a alla centerpartistiska riksdagsledamöter och reaktionen på min besöksräknare tyder på att de har reagerat med intresse,
några kommentarer har jag däremot inte fått
Jo Ann-Sofie -- så är det förvisso. Det skaver och gnager säkert i själen - inte bara på centerpartister den här veckan, så ett antal vinpavor och buteljer med starkare varor kommer med största sannolikhet att få en strykande åtgång.
De som eventuellt är katoliker kan ju efter 17 juni uppsöka en biktstol. Sätten är många för den som behöver få utlopp för sin ångest, så de klarar nog det här dilemmat också.
Vad bra.
Gårdagens OBS! i P1 är ju också värt att kommentera. Lottas inlägg var mycket bra och sakligt och faktaunderbyggt, men folkpartistens inlägg var ganska ohyfsat, med en onödigt sarkastisk ton. Argumentet om kärnkraft och klimat verkar tydligen vara så svårt att tvätta bort att jag efterfrågar en riktig utredning på det här i medierna.
Här i Tyskland hade man tagit in en expert i radion som rett ut frågan. Att bara komma och hävda ideligen att något är bra för klimatet och bortse från stora delar av produktionskedjan är ju inte gångbart någonstans längre egentligen. Det borde sjunka in även hos svenska folkpartister så småningom. Helst förr än senare.
Exempel från en debatt om kärnavfallet för någon månad sedan i lokalradion här. Då var det en mångårig expert som svarade på alla lyssnares frågor. Hans utgångspunkt var att man kan naturligtvis ha olika åsikter om om kärnkraften, men alla, både de som är för och emot, måste ta ställning till de skador den åsamkar och de reella miljöhot den utgör. Sedan får man naturligtvis ta ställning om det är något man vill lämna i naturen för tusentals år eller lämpa i någon annans knä. När man känner till vilka kända och potentiella konsekvenser det finns.
Här var ju Lottas stora poäng som nedgjordes av folkpartisten, dvs. att människor har för lite kunskap. Det är ju inget att håna utan bara ett faktum att beklaga.
Journalisterna både i studio ett, som lät gästerna komma undan med både det ena och det andra i går, samt de som släpper in ett sådant inlägg som i gårdagens OBS! borde granska bättre eller efterfråga experthjälp. Folkpartisten får naturligtvis redovisa sina åsikter i Obs! nåt annat menar jag inte, bara att hon inte kan grunda dem på felaktiga påstående som inte sedan korrigeras av programledaren. Men det kanske bara är jag...
Skicka en kommentar