I England heter han Huhne

Det här är den engelska varianten av historien om ett antikärnkraft-parti som hjärtans gärna vill sitta i en högerregering.

Den nya brittiska koalitionsregeringen består alltså av Tories, som gillar kärnkraft, och Liberaldemokraterna, som är mot kärnkraft. Energi- och klimatminister är liberaldemokraten Chris Huhne som i hela sitt politiska liv har varit kärnkraftmotståndare. När han var i opposition sa han att "sanningen är att kärnkraften är en teknologi som har prövats, värderats och misslyckats. Den för med sig stora miljö- och säkerhetsrisker. Vårt budskap är tydligt: nej till kärnkraft eftersom det inte är en genväg utan en återvändsgränd."

Men så blev han alltså energi- och klimatminister i en högerregering och när han sedan blev uppringd av BBC som ville veta om det blir någon kärnkraft eller inte - så svarar han:

- Nja, det där är helt upp till kärnkraftindustrin. Dom får bestämma om dom kan bygga nya reaktorer utan statliga subventioner.

- Och om dom säger att dom kan?

- Ja, det är det dom säger. Men det återstår att se. Inga nya kärnkraftverk har byggts utan statliga subventioner på mycket mycket länge. Så för att få svar på er fråga, är jag rädd, ska ni nog fråga industrin och inte mig.

I överenskommelsen mellan de båda regeringspartierna har Liberaldemokraterna också lovat att inte rösta nej om kärnkraftindustrin lägger fram en plan som parlamentatet ska besluta om. Majoriteten kommer då att säga ja eftersom Labour anses vara till och med mera kärnkraftpositiva än Tories.

Vad är en subvention?
Englands nye energiminister låter med andra ord som Maud Olofsson, Andreas Carlgren och Sven Bergström: Bolagen får bestämma om dom vill bygga kärnkraft men några subventioner kan inte "påräknas".

Då är naturligtvids frågan vad en subvention är för något. Det mest realistiska svaret låter faktiskt som en replik i en gammal skämtteckning: "Det får man väl för fan förhandla om!" Det finns nämligen ingen som helst enighet om den saken - däremot en massa byråkratisk kreativitet och slipade maktspelare.

I England, efter regeringsskiftet, diskuterar man till exempel ett par rader i regeringsöverenskommelsen där det står att man att man ska införa ett minimipris (floor price) på fossila bränslen (carbon). Åtskilliga debattörer menar att detta är att föra in en subvention bakvägen: Det blir dyrare elräkningar för konsumenterna och en gynnsammare konkurrenssituation för kärnkraften. “Att lägga ett golv under elpriset är ett effektivt sätt att föra över riskerna från kärnkraftleverantören till elkunderna", säger Peter Atherton, Europachef på finansbolaget Citigroup, som ofta citeras för att de dömt ut kärnkraftens lönsamhet och hävdat att kostnaderna kommer att vältras över på skattebetalarna och elkonsumenterna.

Men även om subventionsfrågan är snårig måste den benas ut så gott det går. Jag återkommer alltså så småningom. Tänker inte nöja mig med vad Maud Olofsson sa när riksdagsledamoten Per Bolund (mp) frågade om alliansregeringen tänker ge oss en definition av vad man menar med subvention:

Maud Olofsson: Regeringen avser alltså inte att lägga fram några förslag som innebär några direkta eller indirekta subventioner för kärnkraften. Någon närmare definition av begreppet subvention aktualiseras därmed inte. (Här)