Dagboken tar semester

Jag startade den här bloggen i september förra året när statsminister Fredrik Reinfeldt meddelade att han fann det logiskt att bryta uran i Sverige om alliansregeringens kärnkraftpolitik gick igenom. Men redan när Maud Olofsson bytte fot i kärnkraftfrågan i februari samma år hade jag börjat skriva om kärnkraften på en annan blogg. För att göra de inläggen tillgängliga också från den här bloggen lägger jag in länkar till dem längst ner i det här inlägget.

För en vecka sedan drev regeringen genom sin kärnkraftpolitik i riksdagen och i morgon är det midsommarafton. Då passar det bra, tänker jag, att ta semester från bloggandet om kärnkraften. På återhörande!

*

Inlägg om kärnkraften på bloggen Under ytan - Närmare rörelserna:

• Kampen går (inget) vidare. 16 februari 2009. Med anledning av regeringens energiöverenskommelse. Här.
• Klimathot och kärnkraftpropaganda. 18 februari 2009. Med anledning av några tankar av Johan Galtung. Här.
• Näringslivets känsla för grönt. 22 februari 2009. Om Nätverket för framtidens energi och dess försök att involvera fackföreningsrörelsen och ABF i sin kärnkraftpropaganda. Här.
• Utan tvivel är man inte klok. 23 februari 2009. Här.
• EON planerar - Vi demonstrerar! 22 april 2009. Om Folkkampanjens manifestation i Stockholm m m. Här.
• Kärnkraften: Riksdagen röstar, partipiskan viner. 15 juni 2009. Dagen före riksdagens debatt om regeringens energipolitiska proposition. Här.
• Maud Olofsson: "Vi tjabbar om litet småsaker..." 16 juni 2009. Efter riksdagsdebatten om energipolitiken. Här.
• "Kärnkraftsvotering slutade med polisingripande i Sveriges Riksdag. 16 juni 2009. Efter voteringen om energipolitiken. Här.
• Vem vet vad riksdagen beslutade om energipolitiken? 17 juni 2009. Apropå mediernas tystnad och Svensk Energis desinformation. Här.
• Moderaten som inte visste vad han gjorde. 18 juni 2009. Mera om förvirringen efter riksdagsbeslutet. Här.
• TT och Vattenfall vilseleder. 23 juni 2009. Ännu mera desinformation efter riksdagens energidebatt. Här.
  

Dagen efter dagen efter

Igår var det dagen efter det väntade riksdagsbeslutet.

Näringslivet jublade och Expressen hyllade Maud Olofsson som en modig kvinna medan Centerpartiet sjönk under 4-procentspärren.

Energiprofessorn Björn Karlsson trodde att det blir fler än tio reaktorer framöver och ekonomidoktorn Petter Rönnblom sa att det inte spelar någon roll vad folk tycker.

Andreas Carlgren fortsatte sin skamlösa retorik och låter alltmera som sin namne i Public Service.

Andra av oss skrev sorgsna mejl till varandra, ibland med ett trotsigt tillägg: "Men som vi säger i kvinnorörelsen: Det är bara att bryta ihop och komma igen!" Men Greenpeace förnekade sig inte, de har inte tid att bryta ihop. På torsdagen släpptes deras aktivister på fri fot ur häktet och igår morse låg ett nytt mejl i inkorgen: Nu laddar vi inför valet! Också Naturskyddsföreningen siktar redan på höstens val: Riv upp kärnkraftbeslutet!

*

Och idag är det dagen efter dagen efter. Nog skulle det vara skönt att hålla på med annat men jag kan inte låta bli att skumma webben. Jag fäster mig vid två saker: Industrins glädje och Centerpartiets upplösning.

Industrin först:

• Äntligen! utropar Industrikraft å basindustrins vägnar i sitt pressmeddelande. "Det övergripande målet är att i tid före avvecklingen av de äldsta reaktorerna ha en ny reaktor igång som kan trygga produktion och jobb i Sverige." I förbifarten upprepar man osanningen att kärnkraft är koldioxidfri. Här.
  
• "Industrin tror på nya reaktorer" är rubriken på Upsala Nya Tidnings stora artikel som bl a citerar Magnus Hall, vd i Holmen papper: "Att det nu måste ske utan statliga subventioner och att skadeståndsanspråken på bolagen ökar tror han inte kommer att sätta käppar i hjulet." Här.
• Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström jublar över Riksdagens beslut att tillåta att det byggs nya kärnkraftreaktorer. Här.
• "Basindustrin välkomnar beslutet" är rubriken i Ny Teknik som skriver om Industrikraft som bildats av basindustrin för att bygga ny svensk elproduktion, företrädesvis ny kärnkraft: "Med beslutet igår i ryggen avser bolaget nu att öka takten i produktionsplanerna." Här.
• "Nu kan vi arbeta långsiktigt med utvecklingen av nästa generations kärnkraft och vi anser att kärnkraft har en stark fördel då den har väldigt låga koldioxidutsläpp" säger Torbjörn Wahlborg, chef för Vattenfall i Norden. Här.
• E.ON: "Det är glädjande att Riksdagen nu fattat dessa beslut. De skapar förutsättningar för att den svenska elförsörjningen även framöver ska vara nästan koldioxidfri baserad på vattenkraft, kärnkraft och en ökad andel ny förnybar energi, säger Ingemar Engkvist, tillträdande VD för E.ON Kärnkraft Sverige." Här
• Lars Thuring, VD för OKG i Oskarshamn: "Det här är väldigt positivt, framförallt för OKG som driver Sveriges äldsta kommersiella kärnkraftverk. Det är givetvis högaktuellt för oss att börja planera för ett eventuellt nybygge. Ledtiden för att bygga nytt ligger idag på 10-15 år." Här.

Jag undrar vad de centerpartistiska ja-tryckarna tänker när de ser hur deras kärnkraftbeslut släpper loss denna glädje och handlingskraft inom industrin. Tidigare har centerpartisterna indirekt påstått att de lurat folkpartiet att tro att det ska kunna byggas nya reaktorer. Nu får de dessutom inkompetensförklara den svenska basindustrin och ledningen för Vattenfall där Maud Olofsson utövar ägaransvaret. Ska centern undervisa företagsledarna om hur marknaden fungerar?

*

Så var det Centerns upplösning.

Oenigheten i riksdagsgruppen och ledningens osnygga metoder har varit en följetong i medierna och att segern i torsdags var ett moraliskt nederlag för partiet framgick tydligt för den som lyssnade på miljöministerns och riksdagsledamöternas retorik i talarstolen.

Men lojaliteten med partiet är stor hos de aktiva företrädarna och inte ens centerpartister som är kända för sitt kärnkraftmotstånd är öppet kritiska när de intervjuas av Länstidningen:

Maria Söderberg (C), kommunalråd i Krokom, vill egentligen inte kommentera Per Åslings röst men vänder sig mot beslutet att bygga ny kärnkraft i Sverige. På frågan om hon anser att Per Åsling och de andra Centerpartisterna i riksdagen har svikit blir det en lång paus.

– Ja, visst känner jag en sorg över detta. Samtidigt måste vi komma framåt i de alternativa energierna och Sven Bergströms motion stärkte detta otroligt mycket, säger Maria Söderberg.

Håkan Larsson (C), före detta riksdagsledamot från länet, är också kritisk till själva beslutet men vill inte gå så långt att han kritiserar Per Åslings sätt att rösta.

– Jag har ingen riktigt uppfattning om det. Han får göra sitt ställningstagande. Men jag skulle ha väldigt svårt att tro att jag hade röstat i den riktningen om jag suttit i riksdagen i dag.

Försiktighetens tystnad har också varit kompakt på Facebook-gruppen "Centerpartister mot kärnkraft". Den har det kaxiga mottot "en omedelbar avveckling av kärnkraften" och har flera riksdagsledamöter som medlemmar (t ex Sven Bergström, Lennart Pettersson och Maria Kornevik Jakobsson). Diskussionen har i stort sett uteblivit under hela dess existens men efter riksdagsbeslutet i torsdags kom ett par inlägg:

Tror vi kan lägga ner gruppen nu. Jag lämnar i alla fall denna gruppen nu. Vi blev bara 213 och nu är loppet kört. Partiet lämnade jag i vintras men nu får jag väl fundera på vad man ska rösta på, om jag ska rösta. Skaffa Börje Hörnlunds memoarer och läs, det tänker jag göra. Hej då!

Lägga ner gruppen ska vi väl inte göra - bara döpa om den till F.d. centerpartister mot kärnkraft! För nu måste vi ju alla arbeta stenhårt för att de verkliga kärnkraftsmotståndarna blir tillräckligt många efter valet, så de kan skrota den nya lagen innan den träder i kraft!

Också partiets gamla höjdare har varit tämligen försiktiga med sin kritik av Centerns nya kärnkraftslinje. När jag träffade energiministern i Fälldins första regering, Olof Johansson, på Energitinget i våras sa han: "Jag har lämnat politiken. Mig får du inget vettigt ur."

Börje Hörnlund är den ende som själv formulerat sin ilska offentligt men också Lennart Daléus, tidigare Linje 3-general och centerledare, och Bo Dockered, tidigare LRF-bas, har varit tydliga i sin kritik. Birgitta Hambraeus, som spelade en avgörande roll när Centern kom att leda kärnkraftmotståndet i riksdagen, har sedan länge lämnat partiet men överraskade i torsdags med att säga: "Jag nästan hoppas att de åker ur riksdagen."

Det går inte heller att ta miste på att Torbjörn Fälldin är kritisk mot den nya centerlinjen. "Men han är förtegen" sa Olle Svenning när han i TV intervjuades om sin nyutkomna bok om den förre centerledaren. Igår skrev Svenning i Aftonbladet under rubriken "Maud Olofsson - Centerns fall?":

Tänk, kan man undra, om Fälldin vetat att en av hans efterträdare 2010 skulle ingå regeringsallians för utbyggd kärnkraft. Eller att Andreas Carlgren – en gång ledare för den unga Centerns kamp mot kärnkraften – från riksdagens talarstol skulle prisa den nukleära energin.

Fälldin, som trots allt hejdade den vettlösa utbyggnaden av kärnkraft, anklagades för svek. Därmed är den sortens moraliska dom förbrukad; den är för klen för Maud Olofsson och Andreas Carlgren.

Fälldin-Centern gav kärnkraften flera ideologiska dimensioner. Miljön hotas, såväl av det för oändlig tid smittade avfallet som av uranbrytningens giftiga hantering och reaktorhaverier.

Kärnkraften står i närmast övertydlig konflikt med decentralism och frihetlighet; den är till sin karaktär storskalig och centralistisk – därmed svårt sårbar. Den kräver en minutiös övervakning.

1970-talets framgångsrika Centergeneration påminde ständigt om sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen. Det var temat för Fälldins tal i FN.

Fälldin skickar inte ut några kommentarer till dagspolitiken. Kontrasterna mellan 70-talets framgångar och dagens sönderfall är tydliga nog.

*

Häromdagen fick jag ett mejl med följande fråga om mitt bloggande:

Jag bara undrar när du ska bli kritisk till den nuvarande oppositionens handlingsförlamning från kärnkraftsomröstningen?

Frågan syftar förstås på socialdemokratins kärnkraftpolitik. Mot den har jag varit kritisk i 45 år och jag kan fortfarande råka i affekt när jag tänker på Linje 2. Jag skrev om detta sabotage mot demokratin när Alliansregeringen förra året offentliggjorde sitt svek mot sina vallöften men det är sant att jag sedan dess ägnat mig åt att kritisera de nuvarande regeringspartierna, framför allt Centern. Samtidigt kan jag säga att jag på det hela taget kan instämma i Birger Schlaugs utbrott häromdagen när han skrev om manipulatören Ingvar Carlsson. (Schlaug kommenterar för övrigt också torsdagens kärnkraftbeslut under rubriken "Det lär bli mera kärnavfall - Låt det nya Centern också bli avfall".)

Visst måste det kännas surt för centerpartisterna i riksdagen att möta en socialdemokrati i kärnkraftmotståndets skepnad och till sist brast det också för Sven Bergström i replikskiftet med Patrick Eriksson: "Med tanke på den historia som du har i ditt parti är det kanske lite magstarkt att ha munnen så full med invektiv och åthutanden." Och visst finns det skäl att fråga sig hur mycket vi kan lita på socialdemokraterna framöver. I alla fall tror jag inte att de vill göra kärnkraften till en fråga för valrörelsen.

Fotnot: Jag var medlem i Socialdemokratiska partiet 1966 - 1983 och aktiv i SAFE, de socialdemokratiska kärnkraftsmotståndarnas nätverk, som bildades efter partiets valnederlag 1976. Sedan 1983 partilös. SAFE lever vidare som ett eget politiskt parti i Nässjö där de har elva ledamöter i Kommunfullmäktige och numera samregerar med S och V. Läs mera här.

Lång dags färd mot ja till kärnkraft

Klockan är snart halv tio på kvällen. Efter en maratondebatt som började vid tiotiden i förmiddags beslutade riksdagen alldeles nyss om regeringens kärnkraftspolitik. Resultatet blev det väntade. Med 174 röster mot 172 blev det ja till att tillåta högst tio nya reaktorer som ersättning för de nuvarande när dessa tas ur drift. Med 174 röster mot 170 (och två nedlagda) godkändes också utskottsbetänkandet om ökat skadeståndsansvar för kärnkraftsbolagen.

Utanför riksdagen agiterade kärnkraftmotståndare från bl a Greenpeace, Folkkampanjen och Fältbiologerna in i det sista för ett nej till alliansens kärnkraftpolitik. Om man tog av sig soltröjan kunde man också få sitta på läktaren och lyssna på debatten. Det var inget fel att vara klädd i soltröja under andra riksdagsdebatter, sa vakterna, men just i dag var det ett etikettsbrott. Förra året släppte vakterna in oss med soltröjor men å andra sidan blev vi omhändertagna av polisen någon timme senare (här).

Själv har jag varit hemma idag och nästan hela dagen lyssnat på debatten i riksdagens webb-TV. Om den finns mycket att säga men jag sparar mina reflexioner till ett kommande inlägg på bloggen.

UPPDATERING 18 juni:

Tre ledamöter var frånvarande under omröstningen. En socialdemokrat (Kerstin Engle från Skåne), en centerpartist (Maria Kornevik Jakobsson från Västra Götaland) och en moderat ( Anne Marie Brodén, Hallands län) .

Kornevik Jakobsson är särskilt intressant i sammanhanget. Direkt efter Centerpartiets kuppartade svängning i februari 2006 skrev Göteborgs-Posten: "Maria Kornevik Jakobsson (C) från Mölnlycke, blev lite "skogstokig" när hon fick beskedet i riksdagsgruppen. - Jag är fortfarande emot kärnkraft och var lärjunge till Lennart Daléus -79. Men vi står i kärnkraftens parentes. Och nu väger miljösatsningar på förnybar energi över i vågskålen." (6 februari).

Protokollet från riksdagens debatt och voteringarna finns här (Debatten avser både betänkandet om tillstånd för nya reaktorer och betänkandet om ansvarsfrågan)

Debatten finns också i arkivet för riksdagens webb-tv. Här kan man klicka sig fram till enskilda talares olika anföranden.

Vad gör vi med dessa okunniga och högutbildade män?

Idag skrev Maria Wetterstrand och Peter Eriksson på DN Debatt:

Många talar om en renässans för kärnkraften. I april 2010 lät ett energibolag göra en undersökning bland svenskarna. Frågeställningen gällde vilket energislag som har byggts ut mest i världen de senaste åren.

En stor andel – 57 procent – av de svarande trodde att kärnkraften hade byggts ut mest och att vindkraftens ökning var jämförelsevis liten. Verkligheten är dock den rakt motsatta: vindkraften har byggts ut 70 gånger mer än kärnkraften.

En intressant men talande knorr är att de som trodde mest på kärnkraften var högutbildade män, där hela 78 procent trodde att mer kärnkraft har byggts. De som hade bäst koll var unga kvinnor, arbetare och arbetslösa.

Det där var ju inga dåliga grejer. Men nu kommer det mera. En av dessa okunniga högutbildade män, tryggt hemmavarande i sin 78-procentiga majoritet, anmäler sig nu på nätet som frivilligt demonstrationsexemplar. Han gör det genom att mini-föreläsa om hur det här med siffror och energi egentligen ligger till. Han skriver:

Wetterstrand och Eriksson anför som argument mot kärnkraften att "vindkraften har byggts ut 70 gånger mer än kärnkraften". De låter dock bli att nämna att vindkraften fortfarande bara står för ca 1 procent av världens elproduktion och 2 procent av den svenska elproduktionen. En ökning blir lätt väldigt stor i procent om man startar från en väldigt liten bas. Detta enkla förhållande använder Wetterstrand och Eriksson till att skapa en synvilla. I själva verket - om man räknar i TWh - blir bilden en annan.

Problemet för denne högutbildade och okunnige man, som för övrigt heter Carl B Hamilton och är Folkpartiets energiexpert, är att det exempel som MP-språkrören refererar till räknar just i TWh. Vi citerar själva källan för DN-artikeln:

Under 2008 och 2009 installerades 63 748 MW ny vindkraft i världen, att jämföra med 912 MW ny kärnkraft, enligt statistik från Global Wind Energy Council och World Nuclear Association. Dessutom stängdes 2 739 MW kärnkraft under 2009, betydligt mer än vad som installerades.

Trots den rekordsnabba utbyggnaden av vindkraft i världen tror sju av tio svenskar helt felaktigt att det byggts mer eller lika mycket kärnkraft, säger Johan Ihrfelt, vd på vindkraftbolaget O2. Allra mest okunniga är högutbildade personer, som gått på universitet eller högskola. I denna grupp tror hela 78 procent att det installerats mer (71 procent) eller lika mycket (7 procent) kärnkraft som vindkraft.

Man kan också notera att arbetslösa och arbetare har en mer korrekt bild än tjänstemän och akademiker, samt att unga och kvinnor inte är lika okunniga som äldre och män.

Jag har skrivit i kommentarfältet på Hamiltons blogg och föreslagit att han ska korrigera texten på sin blogg såvida han nu inte vill stanna kvar i gruppen högutbildade och okunniga män. Ännu så länge har han inte tagit lärdom.

En annan som har svårt att ta lärdom är en av hans partikamrater, den andre stora svenska kärnkrafthöken i svensk politik, utbildningsministern och Folkpartiledaren Jan Björklund. Idag hörde jag honom säga i riksdagens partiledardebatt:

"Kärnkraften ger oss nästan hälften av vår elektricitet. Nästan 50 procent"

Precis samma sak sa han i SVTs Agenda i början av året. Då hade han dessutom sällskap av socialministern och KD-ledaren Göran Hägglund. Så här lät det då:

Björklund:Hälften av den svenska elförsörjningen kommer från kärnkraft idag.

Göran Hägglund:Man kan inte tänka bort femtio procent av den svenska elproduktionen. Den finns där!

Men någon vecka senare frågades Björklund ut i Ekots lördagsintervju. Då blev det besvärligt och han tvingades inse att han inte hade ordning på siffrorna. Så här lät det längre fram i intervjun:

Intervjuaren: Jag märkte att du nu använde formuleringen bortemot hälften i stället för hälften...

Björklund: Jo, men 47 procent är väl.... ja 47 procent är den siffra som...när det är igång.

Och nu, några månader senare kommer han ihåg sin osanning men han har glömt att den smulades sönder när han träffade en journalist som gjorde sitt jobb.

Sanningen, förresten, om man ska tro Statistiska Centralbyrån, är att kärnkraften förra året gav 37 procent av elen, och att genomsnittet för de första fyra månaderna i år är 33 procent. Genomsnittet för de senaste tio åren är 44 procent. Om jag nu har räknat rätt förstås - rätta mig om jag har fel :-)

Hälsningar från Hälsingland: Rösta Nej!

Mannen på bilden är Sven Bergström. Nästan alla som läser den här bloggen vet att han är riksdagsledamot för Centerpartiet och att han i morgon kommer att rösta ja till Alliansregeringens förslag att tillåta nya kärnkraftsbyggen i Sverige. Ändå har han solmärket Atomkraft? Nej Tack på kavajslaget - och bilden togs i går! Vad kan detta betyda?

Som alltid finns det ett större sammanhang som vi kan förstå när vi får hela bilden klar för oss. Den bilden finns nedtill. Kvinnan som har beställt tid hos Sven Bergström i riksdagen heter My Leffler och vi kan tänka oss att det är av respekt för henne som han har tagit på sig märket. För inte ska väl ja-tryckarna försöka sno vårt märke ungefär som Nya moderaterna försökte sno arbetarklassen?

Allvarligt talat: My Leffler är en helgjuten aktivist, fredskämpe och kärnkraftmotståndare och hon sitter i styrelsen för Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen. På senare tid har hon farit runt i bl a Hälsingland, Jämtland och Skaraborg och visat film och diskuterat atomkraften på olika möten. Resultatet har bl a blivit innehållet i påsen som hon har i handen och som hon strax kommer att överlämna till Sven Bergström. Det handlar om 373 vykort med hälsningar som skrivits av människor som My Leffler träffat på vägen. Jag har inte läst korten men kan tänka mig att åtminstone någon har skrivit: "Sven, varför gjorde du oss detta?" Kanske någon rentav (som Rune Lanestrand gjort på sin blogg) har plockat fram Havamal och citerat: "Fänad (egendom) dör, fränder dör, själv dör du även; ett vet jag som aldrig dör; dom över död man."

Foto: Nils Bindslev/Miljömagasinet

Alliansens energipolitik vilar på tre lögner

Vår energipolitik vilar på tre ben - så heter det i regeringens retorik. I själva verket vilar den på tre lögner.

Just nu sprids dessa lögner av centerpartistiska riksdagsledamöter när de svarar på mejl från upprörda och oroliga väljare som uppmanar dem att rösta nej till ny kärnkraft i morgon. Du kan själv gå hit och skicka iväg din uppmaning till ledamöterna. Ett typiskt svar kan se ut så här. Det är ur detta svar nedanstående osanna påståenden är citerade:

De tre lögnerna:

1: "Centerpartiet har genom överenskommelsen åstadkommit världens mest ambitiösa mål för förnybar energi." Sanningen är att man gör det som ska göras enligt EUs direktiv. Politiken för förnybart finns det majoritet för i riksdagen. Den skulle också kunna åstadkommas över blockgränserna utan att ny kärnkraft tillåts. Besluten i morgon handlar överhuvudtaget inte om förnybar energi - de frågorna behandlas vid andra tillfällen. I Ekots lördagsintervju med Maud Olofsson punkterades denna retorik effektivt redan ett par dagar efter alliansledarnas energikupp. Lyssna här.

2: "Det blir helt förbjudet för staten att ge ekonomiskt stöd till ny kärnkraft." Helt fel. Riksdagen beslutar inte om något förbud. I regeringsförslaget heter det att "statligt stöd i form av direkta eller indirekta subventioner kan inte påräknas" och näringsutskottet har dessutom tillstyrkt Sven Bergströms motion som innebär att regeringen uppmanas "återkomma till riksdagen med förslag om lagstiftning eller andra åtgärder med innebörden att direkta eller indirekta statliga subventioner inte kan påräknas." Någon lag blir det med all säkerhet inte fråga om. Professorn i energipolitik Stephen Thomas skrev i gårdagens Svenska Dagbladet att "Ingen regering kan binda en framtida regering till sina egna löften....den tid som behövs innan man faktiskt kan beställa en reaktor är betydligt längre än livslängden för en regering." Det står också helt klart att kärnkraftindustrin inte låter sig hindras av talet om "inga subventioner till ny kärnkraft". Läs till exempel Kärnkraftsbranschen: Vi bygger utan subventioner!" och om Industrikrafts och Vattenfalls planer här.

3: "Regeringens kärnkraftsproposition innebär även att ett obegränsat skadeståndsansvar införs för att kärnkraften ska betala sin fulla kostnad." Detta är en vilseledande lek med ord. Miljöminister Andreas Carlgren har skrivit att "Det är reaktorägarna som ska betala om olyckan är framme för kärnkraften." Men han talade inte om att reaktorägarna saknar pengar att betala med om en riktigt allvarlig olycka inträffar. I regeringens egen proposition står det, med hänvisning till en utredning av dåvarande Statens strålskyddsinstitut, att "de ekonomiska konsekvenserna av en sådan allvarlig olycka beräknas uppgå till några hundra miljarder kronor". I den lagstiftning där regeringen talar om obegränsat ansvar för kärnkraftsföretagen åläggs dessa att teckna säkerheter motsvarande 12 miljarder kronor. Inga journalister har intresserat sig för att göra detta detta begripligt. Jag försöker reda ut begreppen här.

Jag skulle bli förvånad om vi inte får höra de här lögnerna flera gånger om i morgon när riksdagen behandlar regeringens två kärnkraftspropositioner. En del av oss kommer att vara på plats - på läktaren och utanför riksdagen. Vill du veta mera eller kanske vara med kan du ringa Folkkampanjens kansli 08 - 84 14 90 eller till kanslisten Inger Raabys mobil 073-0209909.

Det är inte helt lätt att förutse när debatten äger rum och besluten fattas. Här är den information som nu finns tillgänglig:

Kl 10 börjar Kammaren med votering av tidigare debatterade frågor. Omkring 10.15 börjar debatten om Näringsutskottets betänkande Kärnkraften - förutsättningr för generationsskifte, där avvecklingslagen behandlas. Därefter kommer Civilutskottets betänkande om skadestådnsansvar etc.

Debatten öppnas av reservanterna Thomas Eneroth (s) 15 min, Kent Persson (v)12 min och Maria Wetterstrand 12 min. Därefter Utskottets ordförande Carl B Hamilton (fp). Debatt melllan utskottets ordförande och de tre reservanterna.

Kammaren bryter för Frågestund mellan kl 14 och 15. Debatten fortsätter och votering sker tidigast kl 16 men antagligen senare, t ex kl 19 eller 20, någon gång före kl 23.

Man kan också följa riksdagsdebatten på webben. Här.

Vägra vara röstboskap!

Ur presskommunikén: Greenpeace har affischerat området kring riksdagen med en satirisk bild som väcker frågan om huruvida enskilda riksdagsledamöter faktiskt har någon möjlighet att ha en egen åsikt – ett ämne som är högaktuellt inför kärnkraftsomröstningen 17 juni.

- Kärnkraftsfrågan är för stor och allvarlig för att politikerna ska böja sig för partipiskor eller kortsiktiga maktanspråk. Riksdagsledamöter som egentligen är övertygade om att kärnkraft är fel väg att gå måste vägra bli röstboskap på torsdag, säger Ludvig Tillman på Greenpeace.

------

• ”Framtiden finns i förnybar energi – inte i kärnkraft” Här.
• Ett Ja kommer att avveckla C Här.
• Samhället får betala Här.
  

Bästa centerpartister, skyll inte på professor Thomas!

I dag skriver den brittiske professorn i energipolitik Stephen Thomas en stor artikel i Svenska Dagbladet under rubriken "Ny kärnkraft kan bli dyr för staten".

Inlägget kan ses som en replik på flera centerpartisters sätt att utnyttja en föreläsning som Thomas höll inför den centerpartistiska riksdagsgruppen tidigare i år. De har gjort Thomas till ett alibi när de motiverar sina avsikter att rösta ja till regeringsförslaget att ge tillstånd till ny kärnkraft.

Det var i mars som Stephen Thomas höll sin föreläsning. Samtidigt skrev han en artikel i Dagens Industri där han hävdade att kärnkraft inte kan överleva på marknadens villkor. Hans argumentering har sedan övertagits av åtskilliga centerpartistiska riksdagsledamöter, inte minst Sven Bergström, som använder den i sin motion. Vad centerpartistiska däremot inte nämner är att Stephen Thomas också säger att regeringslöften om att inte subventionera kärnkraften inte är mycket att lita på. I artikeln i Dagens Industri pekade han på det brittiska exemplet:

2006 meddelade dåvarande brittiska premiärministern Tony Blair att kärnkraften skulle återvända på bred front i Storbritannien. Motståndet mot att använda skattepengar var så stort att det bara var löften om att kärnkraften inte skulle subventioneras som gjorde planerna politiskt möjliga.
Processen är tidskrävande och tidigast 2013 kan en brittisk reaktorbeställning göras. Till dess kommer landet att ha sett minst två nya regeringar och ingen lär längre känna sig bunden av tidigare löften om att inte subventionera kärnkraft.
En regering offrar knappast sju års förarbete och överger inte kärnkraftsplanerna om elbolagen då meddelar att kärnkraftverken inte kan byggas utan stöd. Troligt är att en regering då erbjuder stöd, men vägrar att kalla det subvention.

I dagens artikel i Svenska Dagbladet förtydligar Stephen Thomas denna ståndpunkt. Han börjar med att nämna att den nya koalitionsregeringen i England består av två partier med helt motsatta uppfattningar om kärnkraften. Hur har de löst problemet? Precis som i Sverige: genom att överlåta beslutet till marknaden och säga att man inte ska ge några subventioner. Thomas skriver:

Denna policy diskuteras nu även i Sverige. Linjen kan verka tillmötesgå de som är skeptiska till kärnkraft eftersom det är en dyr form av elektricitet som bara överlevt till följd av enorma subventioner. Kort och gott formuleras ekvationen att om ekonomin inte går ihop, byggs heller inga nya reaktorer. Men detta resonemang tar inte hänsyn till det faktum att den tid som behövs innan man faktiskt kan beställa en reaktor är betydligt längre än livslängden för en regering.

Thomas skriver att "det starkaste argumentet mot en policy som tillåter ny kärnkraft men inte subventioner är att den blockerar andra energialternativ" - det vill säga tvärtemot alliansregeringens påståenden att en sådan politik främjar alternativen. Han avslutar sin artikel så här:

Ingen regering kan binda en framtida regering till sina egna löften. En policy som förbjuder subventioner till ny kärnkraft kan enkelt överges av en framtida regering. Skulle en regering å andra sidan vid något tillfälle ha utlovat statligt stöd, blir det avsevärt svårare för en framtida regering att dra tillbaka sådana subventionslöften.
Med andra ord: om man öppnar för ny kärnkraft med förbehållet att den inte får subventioneras, hamnar man i en position då man knappast har något annat val än att vika sig om energibolagen – när det väl är dags att lägga en beställning på en ny reaktor – vägrar att göra detta utan statliga subventioner.

Stephen Thomas' artikel kan ses som ett artigt sätt att tala om att han inte gillar att bli ett alibi för dem som tänker trycka på ja-knappen när kärnkraftsbesluten tas. Jag hoppas att den blir läst av riksdagsledamöterna och att de avstår från att missbruka hans auktoritet under debatten på torsdag.

(Om den brittiska koalitionsregeringens "allianslösning" på kärnkraftproblemet har jag skrivit här.)