Dagen efter dagen efter

Igår var det dagen efter det väntade riksdagsbeslutet.

Näringslivet jublade och Expressen hyllade Maud Olofsson som en modig kvinna medan Centerpartiet sjönk under 4-procentspärren.

Energiprofessorn Björn Karlsson trodde att det blir fler än tio reaktorer framöver och ekonomidoktorn Petter Rönnblom sa att det inte spelar någon roll vad folk tycker.

Andreas Carlgren fortsatte sin skamlösa retorik och låter alltmera som sin namne i Public Service.

Andra av oss skrev sorgsna mejl till varandra, ibland med ett trotsigt tillägg: "Men som vi säger i kvinnorörelsen: Det är bara att bryta ihop och komma igen!" Men Greenpeace förnekade sig inte, de har inte tid att bryta ihop. På torsdagen släpptes deras aktivister på fri fot ur häktet och igår morse låg ett nytt mejl i inkorgen: Nu laddar vi inför valet! Också Naturskyddsföreningen siktar redan på höstens val: Riv upp kärnkraftbeslutet!

*

Och idag är det dagen efter dagen efter. Nog skulle det vara skönt att hålla på med annat men jag kan inte låta bli att skumma webben. Jag fäster mig vid två saker: Industrins glädje och Centerpartiets upplösning.

Industrin först:

• Äntligen! utropar Industrikraft å basindustrins vägnar i sitt pressmeddelande. "Det övergripande målet är att i tid före avvecklingen av de äldsta reaktorerna ha en ny reaktor igång som kan trygga produktion och jobb i Sverige." I förbifarten upprepar man osanningen att kärnkraft är koldioxidfri. Här.
  
• "Industrin tror på nya reaktorer" är rubriken på Upsala Nya Tidnings stora artikel som bl a citerar Magnus Hall, vd i Holmen papper: "Att det nu måste ske utan statliga subventioner och att skadeståndsanspråken på bolagen ökar tror han inte kommer att sätta käppar i hjulet." Här.
• Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström jublar över Riksdagens beslut att tillåta att det byggs nya kärnkraftreaktorer. Här.
• "Basindustrin välkomnar beslutet" är rubriken i Ny Teknik som skriver om Industrikraft som bildats av basindustrin för att bygga ny svensk elproduktion, företrädesvis ny kärnkraft: "Med beslutet igår i ryggen avser bolaget nu att öka takten i produktionsplanerna." Här.
• "Nu kan vi arbeta långsiktigt med utvecklingen av nästa generations kärnkraft och vi anser att kärnkraft har en stark fördel då den har väldigt låga koldioxidutsläpp" säger Torbjörn Wahlborg, chef för Vattenfall i Norden. Här.
• E.ON: "Det är glädjande att Riksdagen nu fattat dessa beslut. De skapar förutsättningar för att den svenska elförsörjningen även framöver ska vara nästan koldioxidfri baserad på vattenkraft, kärnkraft och en ökad andel ny förnybar energi, säger Ingemar Engkvist, tillträdande VD för E.ON Kärnkraft Sverige." Här
• Lars Thuring, VD för OKG i Oskarshamn: "Det här är väldigt positivt, framförallt för OKG som driver Sveriges äldsta kommersiella kärnkraftverk. Det är givetvis högaktuellt för oss att börja planera för ett eventuellt nybygge. Ledtiden för att bygga nytt ligger idag på 10-15 år." Här.

Jag undrar vad de centerpartistiska ja-tryckarna tänker när de ser hur deras kärnkraftbeslut släpper loss denna glädje och handlingskraft inom industrin. Tidigare har centerpartisterna indirekt påstått att de lurat folkpartiet att tro att det ska kunna byggas nya reaktorer. Nu får de dessutom inkompetensförklara den svenska basindustrin och ledningen för Vattenfall där Maud Olofsson utövar ägaransvaret. Ska centern undervisa företagsledarna om hur marknaden fungerar?

*

Så var det Centerns upplösning.

Oenigheten i riksdagsgruppen och ledningens osnygga metoder har varit en följetong i medierna och att segern i torsdags var ett moraliskt nederlag för partiet framgick tydligt för den som lyssnade på miljöministerns och riksdagsledamöternas retorik i talarstolen.

Men lojaliteten med partiet är stor hos de aktiva företrädarna och inte ens centerpartister som är kända för sitt kärnkraftmotstånd är öppet kritiska när de intervjuas av Länstidningen:

Maria Söderberg (C), kommunalråd i Krokom, vill egentligen inte kommentera Per Åslings röst men vänder sig mot beslutet att bygga ny kärnkraft i Sverige. På frågan om hon anser att Per Åsling och de andra Centerpartisterna i riksdagen har svikit blir det en lång paus.

– Ja, visst känner jag en sorg över detta. Samtidigt måste vi komma framåt i de alternativa energierna och Sven Bergströms motion stärkte detta otroligt mycket, säger Maria Söderberg.

Håkan Larsson (C), före detta riksdagsledamot från länet, är också kritisk till själva beslutet men vill inte gå så långt att han kritiserar Per Åslings sätt att rösta.

– Jag har ingen riktigt uppfattning om det. Han får göra sitt ställningstagande. Men jag skulle ha väldigt svårt att tro att jag hade röstat i den riktningen om jag suttit i riksdagen i dag.

Försiktighetens tystnad har också varit kompakt på Facebook-gruppen "Centerpartister mot kärnkraft". Den har det kaxiga mottot "en omedelbar avveckling av kärnkraften" och har flera riksdagsledamöter som medlemmar (t ex Sven Bergström, Lennart Pettersson och Maria Kornevik Jakobsson). Diskussionen har i stort sett uteblivit under hela dess existens men efter riksdagsbeslutet i torsdags kom ett par inlägg:

Tror vi kan lägga ner gruppen nu. Jag lämnar i alla fall denna gruppen nu. Vi blev bara 213 och nu är loppet kört. Partiet lämnade jag i vintras men nu får jag väl fundera på vad man ska rösta på, om jag ska rösta. Skaffa Börje Hörnlunds memoarer och läs, det tänker jag göra. Hej då!

Lägga ner gruppen ska vi väl inte göra - bara döpa om den till F.d. centerpartister mot kärnkraft! För nu måste vi ju alla arbeta stenhårt för att de verkliga kärnkraftsmotståndarna blir tillräckligt många efter valet, så de kan skrota den nya lagen innan den träder i kraft!

Också partiets gamla höjdare har varit tämligen försiktiga med sin kritik av Centerns nya kärnkraftslinje. När jag träffade energiministern i Fälldins första regering, Olof Johansson, på Energitinget i våras sa han: "Jag har lämnat politiken. Mig får du inget vettigt ur."

Börje Hörnlund är den ende som själv formulerat sin ilska offentligt men också Lennart Daléus, tidigare Linje 3-general och centerledare, och Bo Dockered, tidigare LRF-bas, har varit tydliga i sin kritik. Birgitta Hambraeus, som spelade en avgörande roll när Centern kom att leda kärnkraftmotståndet i riksdagen, har sedan länge lämnat partiet men överraskade i torsdags med att säga: "Jag nästan hoppas att de åker ur riksdagen."

Det går inte heller att ta miste på att Torbjörn Fälldin är kritisk mot den nya centerlinjen. "Men han är förtegen" sa Olle Svenning när han i TV intervjuades om sin nyutkomna bok om den förre centerledaren. Igår skrev Svenning i Aftonbladet under rubriken "Maud Olofsson - Centerns fall?":

Tänk, kan man undra, om Fälldin vetat att en av hans efterträdare 2010 skulle ingå regeringsallians för utbyggd kärnkraft. Eller att Andreas Carlgren – en gång ledare för den unga Centerns kamp mot kärnkraften – från riksdagens talarstol skulle prisa den nukleära energin.

Fälldin, som trots allt hejdade den vettlösa utbyggnaden av kärnkraft, anklagades för svek. Därmed är den sortens moraliska dom förbrukad; den är för klen för Maud Olofsson och Andreas Carlgren.

Fälldin-Centern gav kärnkraften flera ideologiska dimensioner. Miljön hotas, såväl av det för oändlig tid smittade avfallet som av uranbrytningens giftiga hantering och reaktorhaverier.

Kärnkraften står i närmast övertydlig konflikt med decentralism och frihetlighet; den är till sin karaktär storskalig och centralistisk – därmed svårt sårbar. Den kräver en minutiös övervakning.

1970-talets framgångsrika Centergeneration påminde ständigt om sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen. Det var temat för Fälldins tal i FN.

Fälldin skickar inte ut några kommentarer till dagspolitiken. Kontrasterna mellan 70-talets framgångar och dagens sönderfall är tydliga nog.

*

Häromdagen fick jag ett mejl med följande fråga om mitt bloggande:

Jag bara undrar när du ska bli kritisk till den nuvarande oppositionens handlingsförlamning från kärnkraftsomröstningen?

Frågan syftar förstås på socialdemokratins kärnkraftpolitik. Mot den har jag varit kritisk i 45 år och jag kan fortfarande råka i affekt när jag tänker på Linje 2. Jag skrev om detta sabotage mot demokratin när Alliansregeringen förra året offentliggjorde sitt svek mot sina vallöften men det är sant att jag sedan dess ägnat mig åt att kritisera de nuvarande regeringspartierna, framför allt Centern. Samtidigt kan jag säga att jag på det hela taget kan instämma i Birger Schlaugs utbrott häromdagen när han skrev om manipulatören Ingvar Carlsson. (Schlaug kommenterar för övrigt också torsdagens kärnkraftbeslut under rubriken "Det lär bli mera kärnavfall - Låt det nya Centern också bli avfall".)

Visst måste det kännas surt för centerpartisterna i riksdagen att möta en socialdemokrati i kärnkraftmotståndets skepnad och till sist brast det också för Sven Bergström i replikskiftet med Patrick Eriksson: "Med tanke på den historia som du har i ditt parti är det kanske lite magstarkt att ha munnen så full med invektiv och åthutanden." Och visst finns det skäl att fråga sig hur mycket vi kan lita på socialdemokraterna framöver. I alla fall tror jag inte att de vill göra kärnkraften till en fråga för valrörelsen.

Fotnot: Jag var medlem i Socialdemokratiska partiet 1966 - 1983 och aktiv i SAFE, de socialdemokratiska kärnkraftsmotståndarnas nätverk, som bildades efter partiets valnederlag 1976. Sedan 1983 partilös. SAFE lever vidare som ett eget politiskt parti i Nässjö där de har elva ledamöter i Kommunfullmäktige och numera samregerar med S och V. Läs mera här.