Aktivistpedagogerna i Forsmark

Idag har många fått en lektion av Greenpeace.

Miljöministern har till exempel fått veta att något, som han själv säger är helt "oacceptabelt", kan ske vid kärnkraftverket i Forsmark, nämligen att man tämligen enkelt kan ta sig över staketet runt anläggningen och till och med ställa sig på taket till en av reaktorerna. Det hade miljöministern ingen aning om - däremot vet han att det är den socialdemokratiska regeringen som är ansvarig för staketet. Lyssna på honom här i Studio Ett. Där ville för övrigt en säkerhetsansvarig på Strålsäkerhetsmyndigheten (vars chef har kallats till ministern i morgon) inte svara på frågan om vad som hade hänt om det oväntade besöket inte bestått av fredliga Greenpeace-aktivister utan i stället av sabotörer med fientligt uppsåt.

Vad vi också har lärt oss av Greenpeace ' lektion i dag är att det tydigen krävs civil olydnad för att en del journalister ska börja intressera sig för vad som kommer att hända i Sveriges Riksdag på torsdag. Tyvärr blev resultatet av Studio Etts ansträngningar på den punkten inte helt lyckat:

För det första fick dom inte miljöministern att tala sanning - om man nu ens kan säga att dom försökte. Patrik Eriksson från Greenpeace sa helt korrekt att riksdagens beslut på torsdag "handlar om ifall man ska bygga nya kärnkraftverk, öppna upp för det." Han syftade på regeringens förslag att slopa Kärntekniklagens förbud mot ny kärnkraft och avskaffa Avvecklingslagen. Detta fick miljöministern ostört kommentera så här:'

"Det var ju inte som sas här från Greenpeace att beslutet på torsdag handlar om att starta nya kärnkraftreaktorer. Riksdagsbeslutet handlar om något annat, det handlar om att skjuta över hela kostnadsansvaret på kärnkraftindustrin, det handlar om att det är på dom tuffa ekonomiska villkoren och med tuffa miljö- och säkerhetsvillkor som man gör prövningar om man ska få byta ut en gammal reaktor mot en ny och dessutom så betyder ju dom beslut som riksdagen tar på torsdag att vi nu har en rekordsnabb ökning av vindkraft och biokraft som gör att vi minskar beroendet av kärnkraft även när vi fortsätter att använda den."

Inte nog med att Carlgren felciterar Greenpeace och lägger ut dimråder över torsdagens beslut. Han vilseleder dessutom lyssnarna både när han säger att hela kostnadsansvaret skjuts över på kärnkraftindustrin (läs mera om den saken här) och påstår att beslutet på torsdag handlar om vindkraft och biokraft. Men besluten om förnybart tas/togs vid andra tillfällen och de är nödvändiga för att leva upp till EUs direktiv och kräver inte tillstånd till nya kärnkraftreaktorer.

För det andra var frilansjournalisten Anders Jonssons redogörelse för beslutsprocessen i riksdagen inte precis klockren. Han säger att det nya regelverket för kärnkraften (om riksdagsmajoriteten säger ja) träder i kraft först vid årsskiftet. Men det gäller inte Avvecklingslagen - den avskaffas redan 1 augusti och därmed försvinner politikernas möjlighet att i demokratisk ordning stänga reaktorer. Han upprepar också Sven Bergströms argumentering och säger att regeringen vid ett ja-beslut håller sitt vallöfte att inte slopa förbudet mot ny kärnkraft under mandatperioden. Men beslutet att slopa förbudet tas under mandatperioden - genom att det forceras fram nu på torsdag trots lagrådets kritik. Att en del av lagändringarna sedan påverkas först vid årsskiftet betyder naturligtvis inte att man hållit sitt vallöfte. Jonsson påstod också att Bergström fått "garantier" genom "förhandling" med civilutskottet. Detta är inte sant. Bergströms yrkande till Civilutskottet avslogs och risken kvarstår för att regeringens tal om kärnkraftbolagens "obegränsade ansvar" blir, med Sven Bergströms egna ord i hans motion, "en regel utan praktisk verkan”.

Google Nyheter rapporterar om 137 medieklipp om händelserna i Forsmark. Litet plock från Internet:

Carl Hamilton sågar Forsmarks säkerhet i Expressen. Här.

Ny Teknik: Forsmark intaget av Greenpeace. Här.

Patrik Eriksson på Greenpeace: Därför bröt vi oss in på Forsmark kärnkraftverk i morse. Newsmill.

Svenska Dagbladet/TT: Säkerheten på Forsmark kritiseras. Här.

Dagens Nyheter: Protester vid Forsmark - 11 anhållna. Här.

SVT Rapport här.

1- 0 till Greenpeace skriver en Folkpartistisk riksdagskandidat Här.

Jöran Fagerlunds blogg: Allt stöd till Greenpeace! Här.

Jakob Lundgrens blogg: Kärnkraften är sårbar. Här.

Kulturbloggen: Den strålande kärnkraften. Här.

Svenssons blogg: Dålig säkerhet på landets kärnkraftverk? Här.

Socialdemokratisk bloggare: Ingen kärnkraft - inget problem. Här

Bilderna publiceras med tillstånd av Greenpeace

Sex dagar kvar!

I kväll börjar VM i fotboll och om en vecka är det prinsessbröllop. Samtidigt, i mediernas utmarker, myllrar det av röster som påminner oss om att Centerpartiet nästa torsdag kommer att fullborda sitt svek i kärnkraftsfrågan. Då inträffar det absurda att ett antal riksdagsledamöter som betraktar sig som kärnkraftsmotståndare trycker på ja-knappen när regeringen föreslår att nya reaktorer ska få byggas i Sverige. Här kommer ett urval av kritiska röster och initiativ.

Greenpeace:
Sven Bergströms besked
kan vara ett historiskt misstag

I sitt pressmeddelande skriver Greenpeace:

Centerpartisten Sven Bergströms besked om att han kommer att rösta ja när riksdagen ska ta ställning till huruvida Sverige ska skrota avvecklingslagen och öppna för ny kärnkraft riskerar att bli ett historiskt misstag.

Bergström har rätt i att ny kärnkraft skulle bli oerhört dyrt. Men löftet om att regeringen ska ta fram en tydlig beskrivning av hur man hindrar direkta eller indirekta statliga subventioner garanterar inte på något sätt att nya reaktorbyggen inte påbörjas, som Centern inbillar sig. Särskilt märkligt är det med tanke på hur tydligt statliga Vattenfall har varit med att bolaget är intresserat av att bygga nya reaktorer.

Sven Bergström bör, precis som andra riksdagsledamöter som vill se mer förnybar energi, rösta nej till ny kärnkraft den 17 juni

Filmare mot kärnkraft på söndag

Detaljerad information finns här.

På söndag visas sex kärnkraftskritiska dokumentärer på Bio Rio i Stockholm mellan klockan 15 och 23. Det blir också musik med Anders Linder, Carl-Axel och Monica Dominique, samt gruppen VIMMEL som spelar rysk, finsk och svensk folkmusik. Eva Moberg berättar om En Dånande Tystnad - om mediernas svek, mörklagda fakta och nya rön om Tjernobyls följder. Kafé ute och inne och valfria pauser.

Särskilt intressant: Förhandsvisning av Into Eternity, en ny dokumentär thriller om vår tids farliga aningslöshet i kärnavfallsfrågan. Den har tidigare visats på festivaler utomlands, men har sin Sverige-premiär först den 8 juli i Almedalen. Detta är ett specialtillfälle som medgetts av Atmo och Tempo dokumentärfestival på grund av sammanhanget. Time Magazine skrev i maj 2010: ”… comes at a perfect time to join a worldwide conversation about what to do with the ashes of the nuclear age.”

Det är ABF och Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen som arrangerar.

Vi bryr oss om varandra

Detta är en sida som argumenterar mot ny kärnkraft och gör det enkelt för oss att uppmana riksdagsledamöterna att rösta nej till Alliansregeringens förslag den 17 juni. Här finns ett brev som man med ett par klick kan skicka till samtliga riksdagsledamöter.

Varning 17 juni! är ett av många flygblad som är i omlopp. Det framställdes av Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen till Världsmiljödagen 5 juni och är fortfarande högaktuellt. Hela flygbladet finns här. (Avsett att tryckas på båda sidor och klippas isär som A5-blad.)

Facebookgrupper

Det finns ett antal Facebook-grupper som kanaliserar motståndet mot regeringens kärnkraftförslag. Skriv namnet på gruppen i sökrutan på Facebook så kommer du rätt. Exempel på grupper:

Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen
Stoppa regeringens nya kärnkraftslag!
Atomkraft? Nej Tack
Centerpartister mot kärnkraft
Socialdemokrater mot Kärnkraft
NEJ Till Kärnkraft!!!

Kom till Skara på måndag

uppmanas vi på hemsidan för Skaraborgare mot Kärnkraft. Texten fortsätter:

Seminarium om kärnkraftsbeslutet 17 juni och dess möjliga konsekvenser, och vilka alternativ som finns. Per Bolund, Miljöpartiets energipolitiske talesperson, är inbjuden som föreläsare. Politiker och allmänhet är välkomna att delta i diskussionen! 14 juni kl. 17.30, med fika från kl. 17. Plats: SLU, Smedjan.

Civilutskottet avslog Sven Bergströms yrkande

Civilutskottet har idag offentliggjort sitt betänkande om regeringens proposition rörande ökat skadeståndsansvar för kärnkraftsföretagen. Propositionen tillstyrks medan man avslår de tre motioner som lämnats in. Det betyder att Sven Bergström inte fick gehör för sitt tredje villkor för att han ska stödja regeringens kärnkraftspolitik. Om detta betyder att han kommer att rösta nej har han ännu inte uttalat sig om.

UPPDATERING tisdag 16:06: Sven Bergström har nu meddelat via TT att han kommer att rösta ja till regeringens kärnkraftspolitik. Av TT-telegrammet framgår inte att hans yrkande avslagits. I stället står det att civilutskottet gjort vissa förtydliganden. Det exempel på förtydliganden som ges i TTs telegram är bara en upprepning av vad som redan står i regeringens proposition. Sven Bergström säger till TT att han "måste vara nöjd"

Regeringens proposition om ansvarsfrågan har jag tidigare granskat kritiskt här.

I regeringens andra kärnkraftsproposition föreslås de lagändringar som häver förbudet mot ny svensk kärnkraft och avskaffar Avvecklingslagen. Den har tidigare tillstyrkts av Näringsutskottet som samtidigt tillstyrkte de två andra yrkandena i Sven Bergströms motion. Jag har skrivit om Näringsutskottets betänkande här.

De rödgrönas ledamöter i Civilutskottet har lämnat in två reservationer till dagens beslut i Civilutskottet. De stöder de rödgrönas motioner om en översyn av ansvarsfrågan med sikte på ett höjt ansvarsbelopp och ett eventuellt ansvarsgenombrott (som skulle innebära att moderföretaget kan bli skyldigt att ekonomiskt ersätta människor för skador som dotterbolaget orsakat vid ett reaktorhaveri). Man motiverar också översynen med kritik av att propositionen inte fått en sedvanlig granskning av lagrådet på grund av att regeringen av partitaktiska skäl forcersat fram den nya lagstiftningen.

Inga reservationer har lämnats in till stöd för de två centerpartistiska motionerna. Förutom motionen från Bergström har utskottet behandlat en motion från Eva Selin Lindgren och Solveig Ternström som bl a skriver att regeringens förslag inte inkluderar ansvar för att förhindra stöld eller annan avledning av kärnvapenmaterial.

Miljöministern och kärnkraftindustrins "obegränsade ansvar"

På tisdag offentliggör Civilutskottet sitt betänkande om regeringens ena kärnkraftsproposition, den som behandlar reaktorägarnas ansvar vid en olycka. Den andra propositionen, som gäller de lagändringar som krävs för att tillåta nya reaktorbyggen, har redan slutbehandlats av näringsutskottet.

Ansvarsfrågan vid olyckor är viktig men svår att tränga in i. Den offentliga diskussionen har i stort sett uteblivit. Inte minst miljöminister Andreas Carlgren har dessutom ökat förvirringen genom vilseledande uttalanden. I Nya Wermlandstidningen skriver han till exempel:

Det är reaktorägarna som ska betala om olyckan är framme för kärnkraften. Den enkla principen tydliggör regeringen genom det lagförslag som jag lagt fram.

Men kan reaktorägarna betala för skadorna vid en mycket allvarlig olycka? Svaret är nej. Och vem får betala då? Det får staten och skattebetalarna. Något som brukar kallas subvention och enligt Alliansregeringen inte ska förekomma i förhållandet mellan staten och kärnkraftsbolagen.

Här ett försök att reda ut begreppen:

Idag regleras frågan om reaktorägarnas ansvar vid en olycka i Atomansvarighetslagen. I regeringens proposition föreslås att den ersätts av en ny lag om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor som är anpassad till ändringarna i den internationella konvention som regeringen samtidigt föreslår att Sverige ska tillträda.

Konventionen föreskriver att reaktorägarnas ansvar ska vara minst 700 miljoner euro.

Därutöver åläggs staten ansvar för ytterligare 500 miljoner euro. Staten kan emellertid föra över sin del, helt eller delvis, på reaktorägarna. Detta föreslår regeringen i sin proposition. De svenska reaktorägarnas ansvar blir därmed 1200 miljoner euro.

I ett tredje steg ansvarar konventionens parter för ytterligare 300 miljoner euro utöver de 1200. Konventionen reglerar på detta sätt ersättningsansvar upp till 1500 miljoner euro.

Konventionen säger sedan ingenting om ansvaret för skador över detta belopp. Däremot tillåter konventionen staten att införa ett obegränsat ansvar för reaktorägarna. Det föreslår regeringen att man ska göra i Sverige - och det är nu det blir krångligt. Ordagrant heter det i propositionen:

Regeringen föreslår att det införs ett obegränsat ansvar för innehavare av kärntekniska anläggningar och att innehavare av kärnkraftsreaktorer ska finansiera ansvaret upp till 1 200 miljoner euro.

Det visar sig alltså att regeringen laborerar med två slags ansvar - ett som är obegränsat och ett som är finansierat. Vad betyder det? Låt oss ta ett exempel. Jag citerar ett annat ställe i regeringens egen proposition:

Enligt en risk- och sårbarhetsanalys som dåvarande Statens strålskyddsinstitut gjorde 2004 kan de ekonomiska konsekvenserna av en sådan allvarlig olycka beräknas uppgå till några hundra miljarder kronor, även om en sådan händelse bedöms mycket osannolik.

Om vi säger att några i den där meningen betyder minst tre så har vi här ett hypotetiskt fall där reaktorägaren med sitt obegränsade ansvar blir skyldig 300 miljarder kronor. Men hur mycket pengar är reaktorägaren enligt lagen skyldig att ha? Svaret är: ungefär 12 miljarder kronor (1200 miljoner euro). De resterande 288 miljarderna lär hamna på statens bord.

Att på det här viset tala om "obegränsat ansvar" är därför en lek med ord. Och när miljöministern säger att "reaktorägaren får betala om olyckan är framme" är det alltså inte riktigt sant. Ändå har hans vårdslösa retorik med något enstaka undantag fått stå oemotsagd.

Vad kan man då göra för att klyftan mellan "det obegränsade ansvaret" och "det finansiella ansvaret" ska minska? I de rödgrönas följdmotion till regeringens proposition nämns två möjligheter som man föreslår ska undersökas närmare:

• öka ansvarsbeloppet (I Tyskland är det 2500 miljoner euro jämfört med regeringens förslag på 1200 miljoner euro i Sverige)

• utvidga ansvaret, t ex genom ansvarsgenombrott - något som betyder att moderbolaget, t ex Vattenfall eller E.ON, tar över ansvaret från det dotterbolag som äger den förolyckade reaktorn. (Denna reaktorägare har i praktiken inga andra tillgångar än reaktorerna.) I Tyskland tillämpas detta ansvarsgenombrott vilket innebär att Vattenfalls tillgångar i Sverige sätts på spel om en reaktor havererar som ägs av Vattenfalls dotterbolag i Tyskland. I Sverige, där nuvarande lagstiftning inte tillåter ansvarsgenombrott, blir däremot inte E.ON ekonomiskt ansvarigt för ett eventuellt haveri vid en reaktor i Sverige som dess dotterbolag äger.

Sven Bergström (c) skriver i sin motion att regeringens förslag i ansvarsfrågan kan bli ”en regel utan praktisk verkan”. Därför föreslår han, som ett av sina tre villkor för att han ska rösta ja till regeringens kärnkraftlinje, att riksdagen ska ”ge regeringen tillkänna” att ”skadestånds- och kostnadsansvaret” ska vara obegränsat. Om det ska tolkas som att det finansierade ansvaret (som är regeringens begrepp till skillnad från Bergströms begrepp "kostnadsansvar") också ska vara obegränsat är det svårt att se hur Civilutskottet ska kunna gå honom till mötes. Att de rödgrönas motion avslås av utskottets borgerliga majoritet är däremot helt säkert.

Det kan också noteras att regeringen erbjuder en anmärkningsvärd möjlighet när det gäller att finansiera säkerheten för ansvarsbeloppet på 1200 miljoner euro. Om reaktorägaren har svårigheter att på försäkringsmarknaden teckna en sådan säkerhet kan staten träda in och mot en avgift ge garantier i form av återförsäkringsåtaganden. Med andra ord: Ännu en tänkbar statlig stödåtgärd till kärnkraftindustrin.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det gamla påståendet i ansvarsfrågan gäller: Marknadens bedömning av kärnkraftens risker är sådan att den inte kan erbjuda en försäkringslösning för de faktiska kostnaderna för skadorna vid en mycket allvarlig olycka. Staten måste vara beredd att gripa in, först med en tvetydlig lagstiftning, och i ett senare skede, om det värsta skulle hända, med hundratals miljarder kronor.

UPPDATERING: Ser att Ny Teknik har skrivit om Civilutskottets behandling av ansvarspropositionen. Man får en vink om att Centern inte är överens med Moderaterna och Folkpartiet. Jag har tidigare hört att så också var fallet inom regeringen men att Centern till sist gav sig.

I England heter han Huhne

Det här är den engelska varianten av historien om ett antikärnkraft-parti som hjärtans gärna vill sitta i en högerregering.

Den nya brittiska koalitionsregeringen består alltså av Tories, som gillar kärnkraft, och Liberaldemokraterna, som är mot kärnkraft. Energi- och klimatminister är liberaldemokraten Chris Huhne som i hela sitt politiska liv har varit kärnkraftmotståndare. När han var i opposition sa han att "sanningen är att kärnkraften är en teknologi som har prövats, värderats och misslyckats. Den för med sig stora miljö- och säkerhetsrisker. Vårt budskap är tydligt: nej till kärnkraft eftersom det inte är en genväg utan en återvändsgränd."

Men så blev han alltså energi- och klimatminister i en högerregering och när han sedan blev uppringd av BBC som ville veta om det blir någon kärnkraft eller inte - så svarar han:

- Nja, det där är helt upp till kärnkraftindustrin. Dom får bestämma om dom kan bygga nya reaktorer utan statliga subventioner.

- Och om dom säger att dom kan?

- Ja, det är det dom säger. Men det återstår att se. Inga nya kärnkraftverk har byggts utan statliga subventioner på mycket mycket länge. Så för att få svar på er fråga, är jag rädd, ska ni nog fråga industrin och inte mig.

I överenskommelsen mellan de båda regeringspartierna har Liberaldemokraterna också lovat att inte rösta nej om kärnkraftindustrin lägger fram en plan som parlamentatet ska besluta om. Majoriteten kommer då att säga ja eftersom Labour anses vara till och med mera kärnkraftpositiva än Tories.

Vad är en subvention?
Englands nye energiminister låter med andra ord som Maud Olofsson, Andreas Carlgren och Sven Bergström: Bolagen får bestämma om dom vill bygga kärnkraft men några subventioner kan inte "påräknas".

Då är naturligtvids frågan vad en subvention är för något. Det mest realistiska svaret låter faktiskt som en replik i en gammal skämtteckning: "Det får man väl för fan förhandla om!" Det finns nämligen ingen som helst enighet om den saken - däremot en massa byråkratisk kreativitet och slipade maktspelare.

I England, efter regeringsskiftet, diskuterar man till exempel ett par rader i regeringsöverenskommelsen där det står att man att man ska införa ett minimipris (floor price) på fossila bränslen (carbon). Åtskilliga debattörer menar att detta är att föra in en subvention bakvägen: Det blir dyrare elräkningar för konsumenterna och en gynnsammare konkurrenssituation för kärnkraften. “Att lägga ett golv under elpriset är ett effektivt sätt att föra över riskerna från kärnkraftleverantören till elkunderna", säger Peter Atherton, Europachef på finansbolaget Citigroup, som ofta citeras för att de dömt ut kärnkraftens lönsamhet och hävdat att kostnaderna kommer att vältras över på skattebetalarna och elkonsumenterna.

Men även om subventionsfrågan är snårig måste den benas ut så gott det går. Jag återkommer alltså så småningom. Tänker inte nöja mig med vad Maud Olofsson sa när riksdagsledamoten Per Bolund (mp) frågade om alliansregeringen tänker ge oss en definition av vad man menar med subvention:

Maud Olofsson: Regeringen avser alltså inte att lägga fram några förslag som innebär några direkta eller indirekta subventioner för kärnkraften. Någon närmare definition av begreppet subvention aktualiseras därmed inte. (Här)

Inga överraskningar från Näringsutskottet

Jag sitter med Näringsutskottets 45-sidiga betänkande om kärnkraften framför mig. Det blev offentligt idag. Den korta versionen lyder: Här finns inga överraskningar. Om riksdagen följer utskottets förslag försvinner förbudet mot ny svensk kärnkraft vid årsskiftet. Eller med andra ord:

• Den borgerliga utskottsmajoriteten avslår de båda motioner som yrkar avslag på regeringens förslag att tillåta ny kärnkraft - dels de rödgrönas gemensamma motion, dels motionen från centerpartisterna Solveig Ternström och Eva Selin Lindgren.
• Däremot tillstyrker utskottet regeringens proposition med de ändringar som följer av att man också tillstyrker Sven Bergströms två förslag.
• Bergströms ena förslag innebär att förbudet mot ny kärnkraft hävs fem månader senare än regeringen föreslår (1 januari 2011 i stället för 1 augusti 2010).
  
• Bergströms andra förslag handlar om kravet på regeringen att precisera sig i frågan om "inga subventioner till ny kärnkraft". Eller med motionens formulering att "riksdagen tillkännager..... att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning eller andra åtgärder i detta syfte."
• De rödgröna reserverar sig mot utskottsmajoritetens förslag till förmån för sitt förslag att regeringens proposition ska avslås.
• I ett särskilt yttrande klargör de rödgröna också att de saknar skäl att delta i eventuella beslut om lagförslagen och statliga subventioner eftersom de yrkat avslag på regeringens proposition i dess helhet - de tar alltså inte ställning till Sven Bergströms förslag.
  

Sven Bergströms tredje yrkande
på förändring i regeringens kärnkraftförslag gäller frågan om reaktorägarnas ansvar vid en evntuell olycka. Saken tas upp i en annan proposition från regeringen som just nu behandlas i Civilutskottet som väntas ta beslutet 8 juni. Bergström föreslår att

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att, enligt intentionerna i regeringens energiöverenskommelse, obegränsat skadestånds- och kostnadsansvar ska gälla för eventuella olyckor inklusive hälsoeffekter vid svenska kärnkraftverk

De indikationer jag har fått från Civilutskottet pekar på att utskottet inte kommer att ställa sig bakom Bergströms förslag. Då uppstår frågan: Hur kommer Sven Bergström att rösta om han bara får två av sina tre förslag tillgodosedda? Regeringsförslaget i ansvarsfrågan innebär ju i praktiken en statlig subvention - det som Sven Bergström för allt i världen vill undvika.

Jag hittar inte just nu något uttalande från Sven Bergström där han uttryckligen säger att han röstar ja bara om alla hans förslag tillstyrks. Därför har jag ställt frågan till honom och väntar med intresse på svaret. Så snart det kommer ska jag lägga in det här på bloggen.

Avslutande orientering i maktens labyrinter
En liten överraskning bjuds jag i alla fall på när jag arbetar mig igenom utskottsbetänkandet. Det är att utskottet inte flyttar fram avvecklingslagens avskaffande. Den ryker redan 1 augusti.

När jag går tillbaka till de brutna vallöftena ser jag att alliansen faktiskt inte sagt något om avvecklingslagen - bara om kärntekniklagen där förbudet mot ny kärnkraft finns. Avvecklingslagen, däremot, är det verktyg som lagen tillhandahåller för politikerna att fatta ett demokratiskt beslut om att stänga reaktorer. Utan detta verktyg är det kärnkraftbolagen som bestämmer när de ska stänga en reaktor. Nu försvinner det alltså redan under den här mandatperioden - något som regeringen med viss rätt kan säga inte innebär ett brott mot vallöftena.

Det här är inte lätt att hålla ordning på. Det lyckas inte ens de rödgröna riksdagsledamöterna som i sin reservation felaktigt påstår att regeringspartierna "bryter mot sina egna löften att inte ta bort avvecklingslagen under mandatperioden".

Å andra sidan lyckas inte heller riksdagens presstjänst hålla ordning på de rödgrönas reservation. I en första version av sitt pressmeddelande skrev man: "S, v och mp framför i en gemensam reservation att de tänker återinföra förbudet mot ny kärnkraft om de hamnar i regeringsställning." Men så skriver faktiskt inte de rödgröna. De skriver bara att de tänker återinföra avvecklingslagen. Sedan jag ringt och påpekat detta för den vänlige tjänstemannen på näringsutskottets kansli rättades detta till i en ny version av pressmeddelandet.

Sådana här turer gör att man nästintill känner sig i behov av juristkonsulter för att tyda texten i den "demokratiska" beslutsprocessen. Till slut kan det kännas som att man ser spöken på ljusa dagen. Jag upptäcker till exempel att varken Socialdemokraternas eller Miljöpartiets tunga ledamöter i Näringsutskottet, Tomas Eneroth och Per Bolund, deltog i dagens beslut i Näringsutskottet och inte heller undertecknade de rödgrönas reservation. Betyder det något? Troligen inte. Eller?

Uppdatering fredag : Jag har fått hjälp av Per Bolund (mp) i Näringsutskottet med att förstå hur de rödgröna tänker vid ett eventuellt regeringsskifte: De lovar alltså i sin reservation att återinföra Avvecklingslagen som eventuellt avskaffas 1 augusti genom riksdagens beslut 17 juni. Men de behöver inte lova att återinföra förbudet i Kärntekniklagen eftersom ändringen av den lagen inte har trätt i kraft vid ett ev regeringskifte. En ny regering kan "stoppa processen att ändra lagstiftningen så finns lagen kvar i ursprungligt skick." Läs mera i kommentarerna till det här inlägget.

Vad tänker Centern nu?

I förra veckan råkade jag träffa Erik Ullenhag, partisekreterare i Folkpartiet. Jag frågade honom hur han såg på Näringsutskottets beslut att stödja Sven Bergströms förslag att med en skärpt skrivning förhindra statligt stöd till ny kärnkraft.

- Det har vi tyckt hela tiden, sa Ullenhag.

- Så du tror att kärnkraften kan stå på egna ben?

- Javisst.

Sedan sa han något intressant:

- Jag tror att basindustrin kommer att satsa på att ha egen kärnkraft.

Det var särskilt intressant eftersom jag dagen innan hade hört precis samma sak från en energiexpert i det rödgröna lägret. Han refererade till en träff med den elintensiva industrin där det mellan raderna framgick att industrin hade en egen agenda.

- En storskalig lösning med kärnkraft som är lätt att styra och kontrollera värderas högre av dem än ett komplicerat projekt med en massa småskalig förnybar energi. Även om kärnkraften skulle bli litet dyrare per kilowattimme.

Och idag, som ett brev på posten, kommer två sidor i Ny Teknik där vi kan läsa:

Basindustrins bolag Industrikraft och statliga kraftjätten Vattenfall väntas inom kort bilda ett bolag som ska investera miljarder i ny svensk elproduktion. – Om tidtabellen håller bildar vi ett samriskbolag före sommaren, säger Magnus Hall, styrelseordförande i Industrikraft. Målet är att ge svensk basindustri tillgång till ny el när kärnkraftverken tjänat ut och säkra låga elpriser – för lång tid framöver. Att investera i kärnkraftsel och bygga en ny reaktor är ”huvudlinjen”, enligt Magnus Hall.

Beslutet om att bilda Industrikraft blev offentligt i höstas - av en händelse ett par timmar innan Socialdemokraterna skulle diskutera energifrågan på sin partikongress. Det blev stor uppmärksamhet i medierna och jag bloggade om det här. Så här såg det ut i Aftonbladet 30 oktober.

Dagens uppgifter i Ny Teknik är med andra ord en nyttig påminnelse om att basindustrin och kraftbolagen arbetar vidare på den inslagna vägen. Och naturligtvis undrar jag vad de 29 centerpartisterna i riksdagen tänker när de läser detta. Sven Bergström skriver i sin motion att det är en närmast akademisk fråga om vi ska ha ett förbud mot ny kärnkraft eller inte . "Det blir ändå inget byggt. Knappast någon kan tro att Sverige skulle bli det första land i världen där kärnkraft kan byggas utan statligt stöd."

Åtminstone på en punkt har Sven Bergström i alla fall fel: Det finns en del som tror att Sverige kan bli det där landet. Det är bara att läsa Ny Teknik.