Nya nej till uranbrytning

Som ett brev på posten efter Jan Lindholms inlägg i Skaraborgsbygden meddelar nu fyra socialdemokratiska riksdagsledamöter i länet att de motionerat om ett nationellt nej till uranbrytning:

Vi har också slagit fast att en rödgrön regering inte kommer att tillåta uranbrytning i Sverige. För en rödgrön regering är frågan dessutom för viktig för att beslutet om uranbrytning ska läggas på kommunal nivå. Det krävs beslut på nationell nivå. Vi säger nej till uranbrytning i hela landet.

Och i samband med "en rödgrön kraftsamling i Luleå" sade ordföranden i riksdagens miljöutskott, Anders Ygeman (s) till Norrbottens-Kuriren:

- Kärnkraften ska avvecklas i lugn takt, industrin ska kunna ha konkurrenskraftiga elpriser. Vi säger nej till att bryta uran i Norrland.

I Berg i Jämtland, däremot, har Bergspartiet aktualiserat idén om en lokal folkomröstning om uranbrytningen.

Internationell konferens i Stockholm om atomenergins avfallsproblem

För en dryg vecka sedan öppnade statsministern för svensk uranbrytning och dagen därpå skapade en KTH-rapport en förnyad diskussion om riskerna med SKBs modell för kärnavfallets slutförvaring. Det borde öka intresset för den konferens som MILKAS - Miljörörelsens kärnavfallssekretariat anordnar 17 - 18 på Hotel Foresta på Lidingör. Hela arrangemanget har rubriken Kärnkraftens Avfallsproblem - från gruva till slutförvar.

Förutom från Sverige kommer föreläsare från England, Finland, Frankrike, Kanada, Ryssland och Tyskland. Bland annat handlar det om följande frågor:

• Hur påverkas det biologiska livet av de radioaktiva utsläppen?

• Vad händer med avfallet från gruvorna?

• Är ett djupförvar en lösning på avfallsproblemet?

• Vad händer med allt radioaktivt skrot?

• Hur mycket strålning släpps ut till luft och vatten från våra kärnkraftverk?

Också kopplingarna till vapenproduktion och krig tas upp. Ulla Klötzler från Finland talar under rubriken Kärnvapen - Strålande framtid och svenska Aktionsgruppen mot Radioaktiv Krigföring tar upp Depleted Uran (Ammunitionsuran).

Detaljerat program finns här. Anmälan kan göras här. Kostnaden är 500 kronor för båda dagarna och 300 kronor för en dag. Lunch och kaffe ingår.

Inga nya Ranstad!

"Det känns skrämmande när Statsministern i Umeå nyligen uttalade sig om att uranbrytning åter kan bli aktuell. Vad vet Statsministern om uranbrytningens konsekvenser?"

Det skriver Jan Lindholm, Skaraborgs Naturskyddsförening, i en artikel i Skaraborgsbygden 2 oktober, som påminner oss om återvändsgränden i Ranstad. "Enda trösten när brytningen upphört och Ranstadsilon sprängts var att misstaget inte skulle göras om, men icke!"

Jan Lindholms artikel finns här.

Atomkraften och den nya generationen

Rubriken på det här blogginlägget är inspirerat av ett seminarium med rubriken The New Generation - Achieving Nuclear Disarmament in the 21st Century. Det ingår i en internationell konferens om kärnvapennedrustning i Stockholm 6 - 8 november. Konferensen, som anordnas av Svenska nätverket för kärnvapennedrusting, är i sin tur en förberedelse inför FNs konferens för översyn av icke-spridningsavtalet som arrangeras nästa år.

Temat för novemberkonferensen är civilsamhällets roll i arbetet med att stärka icke-spridningsavtalet. Bland deltagarna finns kända namn som FN:s högste representant för nedrustning Sergio Duarte, Maj Britt Theorin och Hans Blix men ryggraden i programmet utgörs av ideella organisationer och aktivister. Bland medlemmarna i nätverket finns Folkkampanjen mot Kärnkraft och kärnvapen.

Jag tänker gå på konferensen. Bland de rubriker som särskilt lockar mig är de här:

• Mobilizing People for Change

• Nuclear Technology and Climate Change

• Civil Society Strategies and Priorities for the NPT RevCon

• Raising Public Opinion - Education and Grassroot Activity

Hela programmet finns här. Blankett för anmälan och registrering finns här. Deltagaravgiften är 20 euro.

Svag reaktion från SKB i avfallsfrågan

I tisdags berättade Vetenskapsradion Klotet om en forskningsrapport från KTH som pekade på att den föreslagna metoden att slutförvara det svenska kärnkraftavfallet i kopparhylsor inte är tillförlitlig. Enligt forskarna korroderar kopparn i syrefri miljö så snabbt att radioaktivitet kommer att läcka ut. En del medier, t ex Ny teknik och Dagens Nyheter, följde upp saken. Själv skrev jag om saken på min blogg.

Vi som tog del av den här informationen undrade förstås hur SKB Svensk Kärnbränslehantering skulle reagera. SKB är det företag, ägt av kärnkraftindustrin, som tagit fram det förslag till slutförvar som nu råkat i skottgluggen. Idag fick vi veta att SKB valt att vända sig Second Opinion, ett företag på Internet som mot betalning bistår bolag som inte är nöjda med mediernas behandling av dem. Resultatet blev en artikel, skriven av VD för Second Opinion, Mats Olin.

Artikeln är förvånansvärt tunn och kan knappast kallas en Second opinion. Professor Willis Forsling i Avfallsrådet intervjuas och säger att det är viktigt att KTH-forskarnas rön blir bekräftade av andra forskare. Ingen lär säga emot honom på den punkten.

Tre kommentarer har gjorts till artikeln - av Johan Swahn på MKG Miljöorganisationernas Kärnavfallsgranskning, Johan Bergendorff, producent för programmet Klotet (finns här!) och Peter Wikberg, forskningschef på SKB. Läser man dem tillsammans med den artikel som SKB beställt av Second Opiniuon blir summan av kardemumman:

• KTH-forskarnas rön är uppseendeväckande.

• Inga andra forskare har ännu bekräftat dem.

• Inga andra forskare har heller visat att de är felaktiga. (SKB har tre pågående forskningsförsök med detta syfte som ännu inte lyckats göra det.)

• SKBs egna forskare har däremot under ett eget försök kunnat observerat snabb kopparkorrosion. Radioprogrammet Klotet meddelade att rapporten om dessa rön skrevs 2006 men att den ännu inte offentliggjorts. I dagens Second Opinion-artikel försöker SKBs ansvariga för kopparfrågor, Christina Lilja, dementera uppgiften men framstår inte som trovärdig när man läser Klotets kommentar.

Mitt intryck från i tisdags när jag först läste om detta har inte rubbats av SKBs försök att misstänkliggöra KTH-forskarna. Företagets förslag till slutförvar har tvivelsutan förlorat i trovärdighet. Det är också lätt att instämma i vad Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen, sa i MKGs pressmeddelande i tisdags:

– Det är ett stort problem att kärnkraftsindustrin styr den svenska forskningen om kärnavfall. Om fria medel varit tillgängliga hade förmodligen problemen med korrosion av koppar framkommit tidigare. Nu måste lagstiftningen ändras så att fria forskningsmedel kan tas ur Kärnavfallsfonden. Med forskning, finansierad ur Kärnavfallsfonden, som är fri från kärnkraftsindustrin kan granskningen av SKB:s arbete förstärkas och alternativa slutförvarsmetoder, såsom användningen av djupa borrhål, utredas.

Maud Olofsson tar statsministern i örat

Näringsminister Maud Olofsson gillar förstås inte att statsministern har sagt att han tycker att det är logiskt att bryta uran i Sverige när kärnkraften nu, som regeringen hoppas, ska byggas ut. Han har ju fått människor att undra om alliansen tänker avskaffa det kommunala vetot mot uranbrytning. Inte så konstigt alltså att hon har känt sig tvingad att tillsammans med sin partikamrat, riksdagsledamoten Lennart Pettersson, göra ett debattinlägg i Helsingborgs Dagblad där hon försäkrar att några diskussioner om att häva vetorätten inte är aktuella inom regeringen. Visserligen säger inte Maud Olofsson att det är Reinfeldts olycksaliga utsläpp i Umeå som har förgiftat debattklimatet. Och man kan ju förstå att hon vill vara finkänslig och inte ange källan till "Den senaste tidens diskussioner kring uranbrytning" som "tycks vilja påskina att kommunernas vetorätt skulle vara ifrågasatt." Däremot kan man ju undra varför hon tar till orda på en skånsk debattsida för att lugna människor i Norrlands inland. Har hon fått nobben av debattredaktörerna i Östersund och norröver?

För övrigt tror jag inte för ett ögonblick att Maud Olofsson är principiell motståndare till svensk uranbrytning. Hennes inställning är att om gruvbolagen klarar "de tuffa miljökraven" och berörda kommuner inte lägger in något veto så är det OK för hennes del. Det framgick t ex i en interpellationsdebatt i riksdagen i våras där socialdemokraten Monica Green förgäves frågade: "Ger Maud Olofsson en garanti här nu för att det inte kommer att bli någon uranbrytning i Sverige?" Monica Greens interpellation finns här, interpellationsdebatten här (gå till paragraf 4 i protokollet).

Reinfeldt och uranet: Kritiken växer

Kritiken mot Fredrik Reinfeldts uttalande om svensk uranbrytning fortsätter.

• Socialdemokratiske riksdagsledamoten Tomas Eneroth levererar i dag ett rödgrönt vallöfte på Svenska Dagbladets Brännpunkt: "En rödgrön regering kommer aldrig att medverka till att uranbrytning startas i Sverige."

• På Newsmill skriver Rune Lanestrand att Reinfeldt har förklarat krig mot landets alla miljövänner. "Statsminister Fredrik Reinfeldts uttalande om uranbrytning kan bli hans akilleshäl och ett törnbestrött återtåg till de gamla valresultaten om bara oppositionen kan samla sig kring en gemensam linje att inte bygga ut kärnkraften och säga bestämt nej till uranbrytning i Sverige." Man kan också läsa inlägget på Rune Lanestrands blogg.

• Jämtlands tre socialdemokratiska riksdagsledamöter - Marie Nordén, Berit Andnor och Gunnar Sandberg - har skrivit en motion där de begär att man ska utreda en ändring av minerallagen för att stärka markägarnas och kommunernas roll vid uranprospektering. "Den tidigare enighet som funnits i länet om att vi inte ska ha uranbrytning verkar alltså inte längre finnas. Det beklagar jag", säger Marie Nordén i Östersunds-Posten
  

• Östersunds-Posten skriver också att Socialdemokraterna vill samla alla i en gigantisk protest mot uranbrytning. De "föreslår att alla som är emot uranbrytning tänder vårdkasar och facklor runt Storsjöns strand".

• Inte heller Reinfeldts partivänner i Krokom stöder hans uttalande. När en vänsterpartist i fullmäktige frågade "Vad gör kommunledningen nu?" blev svaret från moderata kommunalrådet Göte W Sven "att kommunfullmäktige har fattat ett unisont beslut om att säga nej till både prospektering och uranbrytning. Vi har ingen avsikt att förändra beslutet."
  

Jag vill också lyfta fram en kommentar i mitt förra inlägg om Reinfeldts påstående att det är logiskt att börja bryta uran i Sverige. Bo Jansson skriver

Granska logiken! Den handlar inte om bränsleförsörjning till en tynande svensk kärnkraft, eller miljöfrågor två månader före Köpenhamnsmötet (!). Logiken ligger någon annanstans. Vem jobbar Reinfeldt åt? Kan det vara svenska och utländska storinvesterare som vill ha nästa profitchans frisläppt? Här börjar en logisk tanke skönjas.